torsdag 29 december 2011

Skänkelvikning och öppna del 2: hjälper

Så som jag ser på saken är hjälperna för skänkelvikning och öppna i stort sett detsamma. I båda rörelserna går hästen sidvärts med mer eller mindre vinkel, samt med mer eller mindre uttalad ställning (se mitt förra inlägg).

Prioriteringar
När du lär din häst en ny rörelse, eller för den delen när jag introducerar en ny rörelse till en ryttare så följer jag den här ordningsföljden:
1) Hästen måste vara lätt i handen (är fri att placera huvud och hals som den vill), ryttaren får inte hänga i eller dra i tygeln
2) Hästen placera fötterna i stort sett där du vill (du har inflytande över hästens balans), ryttaren kan styra hästen fötter
3) Hästen, via eftergift i munnen och lösgjordhet i hals och bogar, låter huvudet falla i lod (hästen går i form), ryttaren vet hur och kan i praktiken få hästen att komma till mjuk, avspänd eftergift

Handen är den primära hjälpen
Det jag menar med att handen är den primära hjälpen är att hästens lätthet till bettet och ryttarens hand alltid är nummer 1. Det går alltid före allt annat. Att handen är den primära hjälpen innebär inte att jag strävar efter att baxa runt hästen med yviga gester. Inte alls, snarare tvärtom. Att handen är den primära hjälpen innebär i första hand att kvalitén i kontakten (läs lättheten) mellan min hand och hästens mun är den främsta indikationen på rörelsens kvalitet i övrigt.

Vad du kan göra med din hand utan att försvåra för hästen kan du läsa här >>

Skänklarna
Eftersom ”skänkelvikning” heter just skänkelvikning är det lätt att tro att skänkel är den viktigaste hjälpen för just skänkelvikning och då även för öppna (eftersom det endast verkar vara vinkeln som skiljer det båda rörelserna åt). Visst kan du använda skänkeln för att tala om för hästen att den ska flytta sig åt sidan men då är det ett par saker du bör hålla i minnet:
1) där du använder båda skänklarna samtidigt är det en signal till hästen att röra sig framåt
2) en ensam skänkel talar om för hästen att den ska röra sig åt sidan och inte framåt
3) när du använder skänklarna, antingen tillsammans för rörelse framåt, eller en för att flytta hästen åt sidan, får hästen inte tycka mera på bettet

Så var det det här med att en ensam skänkel flyttar hästen åt sidan. Rent spontant tror jag att de flesta av oss tänker sig att ett ökat tryck från ena skänkeln får hästen att gå undan från den skänkel. Och det stämmer nog. Men hur stort måste detta tryck bli? En häst kan känna en fluga som kryper å skinnet så svaret måste bli ”inte speciellt stort”. Istället för att fokusera på att öka trycket med den skänkel som hästen ska röra sig från, kan du lika gärna fokusera på att lätta trycket med den skänkel som hästens ska röra sig mot. Då uppstår ju en skillnad i skänklarnas anläggning mot hästens respektive sidor och den skillnaden kan hästen uppfatta och reagera på. Om du känner efter noga kan du känna att hästens bröstkorg i en sekvens av steget i sidförflyttningen lyfter ditt knä uppåt, du kan effektivast lätta din skänkel från hästens sida om du hjälper till att lyfta benet just då. Håll inte kvar benet utan låt det sjunka när hästens bröstkorg sjunker för att sedan lyfta det igen i takt med hästens rörelser. Om hästen inte hör eller förstår att hon ska flytta sig in in din lättande skänkel, hjälp till lite med spöt på andra sidan. Och håll koll på att hästen inte börjar hänga på bettet.

Vikten
Vill du hjälpa hästen med din vikt så kan du placera din vikt i rörelseriktningen. Det innebär för höger öppna på rakt spår där hästen rör sig åt vänster ska vikten placeras åt vänster. Viktshjälpen är en ytterst subtil hjälp och det är lätt att göra för mycket.

Bästa möjliga passageraren
Kom ihåg, när hästen gör det du bett om är det ditt jobb att göra ingenting, dvs vara den bästa, följsammaste passageraren du kan vara för din häst.

onsdag 21 december 2011

Kolik del 2, foder

Det finns en koppling mellan kolik och foderkvalitet och med tanke på vilket allvarligt tillstånd kolik är så har jag tagit hjälp av Sara Beckman även med detta avsnitt om foder.

Hästen är en grovfoderätare och näringen görs tillgänglig för hästen i den jäsprocess som sker i grovtarmen. Grovfoder är i stort sett gräs och det finns i tre former; färskt (bete), torkat (hö) och syrakonserverat (silage)

Gräs kan förorenas av jord vid hårt regn. I nyslaget gräs som läggs i en hög utan luftning tar fort värme och skadliga bakterier och mögelsvampar växer snabbt till.

Hö konserveras genom torkning. Vattenhalten är ca 16% (Torrsubstans, TS, 84%). När det inte finns fritt vatten kan inte mikroorganismerna växa. Om höet tas in eller pressas i balar innan det är helt torrt utan att sedan direkt torkas klart med hötork så växer de skadliga organismerna snabbt. Detsamma händer om höet blir fuktigt från läckage i taket, genom att fuktig stalluft passerar genom det eller för att det bildas fukt under det vid förvaring direkt på betong utan luftspalt (tex på lastpallar) under.

Silage konserveras genom en kombination av syrning, jämför surkål eller bostongurka, och lufttät lagring. Man gynnar de mjölksyraproducerande bakterierna så att de växer och ger en sur, syrefri omgivning där oönskade - och för hästen skadliga, mikroorganismer inte kan växa. Silage är ett samlingsnamn för ensilage, 65-75% vatten (TS 35-25%), och hösilage som är torrare 45-60% vatten (TS 55-40%). Till hästar används nästan uteslutande hösilage. Hygienkraven är dock lika oavsett silageform.

Om gräset är för torrt när balen pressas får de nyttiga bakterierna svårt att växa till och konservera fodret. Om vallen skördas när den börjat blomma ut är stjälkarna hårda och det är svårt att packa balen och det blir lätt för mycket luft i balen – vilket gynnar de skadliga organismernas tillväxt. När balen öppnas eller om det blir hål i plasten kommer luft in och de skadliga organismerna kan börja växa. Ser du mycket hela styva strån och utblommade ax och blommor i balen – fodra upp den snabbare för att ”hinna före” möglet.

Ett bra silage skall lukta lätt syrligt - som surkål. Ett foder som luktar sött syrligt som ost eller skarpt, eller som är varmare än utetemperaturen tyder på feljäsning och att skadliga organismer frodas.

En duktig bonde kan påverka den hygieniska kvaliteten mycket! Genom att torka höet extra i ladan konserveras det bättre. Ensileringen kan påskyndas och processen säkerställas genom att: pressa vid rätt vattenhalt, vid behov klippa råvaran, tillsätta syra om gräset är torrt eller styvt, pressa balarna hårt, sätta många lager plast så balen blir tät. Var lika noga som bonden då du förvarar fodret!

Generellt behövs sju vuxna hästar som äter från en hösilagebal som öppnats för att de skall äta fortare än fodret hinner förstöras av luften. I Norrland kan man vintertid ha färre hästar per bal om det är minusgrader när den öppnats.

Ett grovfoder med synligt mögel, som luktar ”dammigt” eller som är varmt har normalt mycket hög halt av oönskade organismer. En silagebal som öppnats och som börjar ta värme tyder på hög tillväxt av organismer – fodra upp snabbt eller kassera. Vilket är dyrast? Att kassera balen eller att tillkalla veterinär pga kolik?

En häst skall dagligen äta minst 1,2 kg hö eller 1,5-1,7 kg hösilage (beror av vattenhalt) per 100 kg häst. De flesta ponnies/hästar som rids 1-2 tim/dag klarar sig utmärkt på bara grovfoder + mineraler + sommartid salt. (Försök vid SLU, har visat att även starthästar på travet kan fodras med enbart grovfoder och nå full prestation).

Problem med kolik kan uppstå om grovfodret har lättlösligt protein och låg fiberhalt – det ger fel balans och feljäsning i tarmen. Den foderkvalitén uppstår med grovfoder som är skördat under perioder med mycket regn eller då man tar en extra skörd sent på hösten. Fodret känns igen på stort innehåll av gröna blad och nästan inga grässtjälkar. För att fodret inte skall passera för snabbt genom tarmen och orsaka gasbildning måste det kombineras med något kilo halm/dag som fibertillskott. Detta grovfoder kräver stor noggrannhet vid konserveringen och då balen öppnas för att få bra hygienisk kvalitet.

Mycket stärkelse i foderstaten från kraftfoder kan även det ge kolik. De gasbildande bakterierna växer till i tarmen. För lite grovfoder i foderstaten kan ge kolik för att tarmfloran blir fel så att extra gaser kan produceras och för att tarmrörelserna inte stimuleras tillräckligt av fibrer och därmed transporteras inte gasen ut som den skall.

torsdag 15 december 2011

Skänkelvikning vs öppna

Det kom en fråga: ”Jag skulle så gärna vilja ha filmvisning och förklaring på hur skänkelvikning ska utföras”. Tack för din fråga Johanna! Jag hade ändå tänkt skriva om skänkelvikning och öppna för jag har lärt mig något nytt sedan jag visade filmerna på mig och Yeats när vi gjorde sidvärtsrörelser så din fråga passar utmärkt att ta upp här på bloggen.

Denna veckas inlägg handlar om hur hästen utför en skänkelvikning eller öppna, och om 14 dagar kommer jag skriva om vad du som ryttare/hästförare kan göra för att få hästen att göra en skänkelvikning eller en öppna.

Enligt modern ridteori ska hästen vara rak i bålen och endast lätt ställd i nacken (ifrån rörelseriktningen). När hästen är rak i bålen så kommer den korsa både inner fram men även inner bak framför och över respektive ytter ben.

Bild hämtad ur Ridhandboken 1 (2003)



Video skänkelvikning


I en öppna däremot ska hästen vara ställd inte bara i nacken utan även böjd i kroppen vilket gör att hästen kan gå i sidled och korsa frambenen men utan att egentligen korsa bakbenen. Däremot ska inner bak föras framåt och något inåt så det hamnar under hästens mage utan att egentligen korsa över det andra bakbenet. Detta är vad som menas med en öppna på tre linjer, inner bak och ytter fram rör sig på samma linje.

Bild hämtad ur Ridhandboken 1 (2003)


Video öppna på tre spår


Men stopp och belägg! Kan hästen böja sig i sidled i ryggraden? Anatomiskt sätt så kan den inte det. Halsen är mycket böjlig men från manken och bakåt är ryggradens böjning i sidled mycket begränsad.

Jag har gått tillbaka och läst vad de la Guérinière skriver om öppna. De la Guérinière var den person som först beskrev öppna på rakt spår:

”När hästen åt båda hållen, så väl på cirkel som på rak linje travar ledigt undan och går i en oavbruten skritt, samt är van vid halt och halvhalt och att böja huvudet inåt, bör han ridas i långsam, lite avkortad skritt längs väggen och ställas så att bogarna beskriver en linje och bakdelen en annan. Bakdelens väg bör vara nära väggen och bogarna ungefär en och en halv till två hovar ut från väggen, medan hästen hålls böjd från det hållet han går. Med andra ord, för att förklara mig tydligare, i stället för att på rak linje längs väggen styra hästens bogar och bakdel, så vänds hästens huvud och bogar något inåt mot banans medelpunkt liksom man verkligen vill vända honom, och då han är i denna sneda och cirkelformiga ställning, så bör man låta honom gå framåt längs väggen och med det samma hjälpa honom med inre tygeln och skänkeln. Hästen kan i denna ställning inte röra sig framåt på annat sätt än att han korsar så väl de inre frambenet likväl som de inre bakbenet övre de yttre. Detta syns tydligt i bilden med öppna som finns i början av detta kapitel och i diagrammet av samma övning, som gör saken än mer tydlig”
ur Ridkonsten (1828), kapitel 11

Här är en del av bilden som det talas om i citatet ovan:


Texten och bilderna beskriver en häst som korsat både fram och bakbenen. Syftet med denna typ av öppna som de la Guérinière beskriver är att lösgöra hästen genom att få den att böja lederna i benen på ett annat sätt än när den rör sig rak fram.

Vad jag förstår handlar det här med att hästen inte får korsa bakbenen mer om vinkeln i själva sidvärtsrörelsen än om att hästen böjer sig i hela ryggraden eller inte. Tillräckligt liten vinkel och hästen kommer att föra inner bak mera framåt in under kroppen än korsa framför ytter bak. Och detta gäller bara om hästen rör sig i det som kanske ska kallas en modern öppna på rak linje. Så fort du börjar rida öppna på böjt spår så kommer hästen att korsa både fram och bakbenen i större eller mindre utsträckning.

Här är en bild från Phillippe Karls bok "Twisted Truths of Modern Dressage - A Search for a Classical Alternative":


Video öppna på volt



Jämför fotförflyttningen som Yeats gör på volten med fotförflyttning i en ren sidepass. När frambenen korsat breddas bakbenen och tvärtom.

Video sidepass



Jag vill påstå att en sidvärtsrörelse där hästen korsar inner bak framför och förbi ytter bak är mer lösgörande än samlande, medan en sidvärtsrörelse där hästen för inner bak framåt och under kroppen är mer samlande än lösgörande.

torsdag 8 december 2011

Kolik, del 1 - Anatomi

Det är en ödets ironi att jag planerat att ägna dagens inlägg åt kolik och så drabbas yngste sonen av magsjuka natten till idag. Nu har läget stabiliserats så pass att jag kan sitta vid datorn. En stor skillnad för människor med magknip är att vi kan göra oss kvitt det som stör i båda ändarna av matsmältnings-systemet, hos hästen finns det bara en väg ut - bakvägen.

För att få alla fakta på rätt plats har jag tagit hjälp av Sara Beckman, husdjursagronom. Det blir ett långt inlägg, med mycket text och bilder. För hästen kan kolik övergå till ett livshotande tillstånd och med det i åtanke får inlägget ta den plats det behöver.

Kolik är ett samlingsnamn på smärtsamma tillstånd i hästens buk, för att förstå varför en häst får kolik behöver man veta lite om hur hästens matsmältningsapparat ser ut och vad som händer med fodret i hästen.



Tarmpaketet fyller upp hela bukhålan bakom revbenen på hästen och skiljs från brösthålan (där finns hjärta och lungor) av diafragmamuskeln som delar hästens insida i två rum: bröst- och bukhåla.



Magsäcken hos en häst är relativt liten och kan nästan inte töja sig. Den är avpassad för ett djur som äter konstant 12-16 timmar per dygn. Muskeln mellan matstrupe och magsäck är jättestark och hästen kan varken rapa eller kräkas, allt den äter måste passera ut genom tarmen. Fodret passerar sakta vidare från magsäcken ut i tarmen allteftersom det behandlats klart. Om hästen äter en för stor giva av foder som kan svälla, ex kraftfoder eller halvsvälld betfor, kan den få kramp i magsäckens muskulatur. Överätningskolik eller kraftfoderkolik.



För att tarmarna inte skall skvalpa runt i buken sitter de fast med en hinna –tarmkäxet, mot ryggraden. På hästar är tarmkäxet mycket långt och löst och tarmen kan röra sig mer än på många andra djur. Tunntarmen är 16-24 meter lång och här tas lättlösliga ämnen som fett, enklare kolhydrater, mineraler och protein upp i blodet. Om fodret innehåller för tarmen giftiga ämnen från skadliga mikroorganismer eller ämnen som bildar mycket gas blir tarmrörelserna onormala. Om hästen får i sig ex sand från förorenat foder eller bete stoppas flödet i tarmen och tarmrörelserna påverkas – sandkolik. På en häst med kolik beroende på stopp, kramper eller gaser i tarmarna kan tarmen bokstavligt talat ”slå knut på sig själv”, tarmvred, och om blodtillförseln snörs av dör tarmbiten snabbt – ett MYCKET allvarlig tillstånd för hästen som kan leda till döden.



Hästens blindtarm (1m) och grovtarm (6-8m) tar upp den absolut största volymen i buken (över 100L). Tillsammans fyller de ett halvt badkar. Här sker den mesta nedbrytningen av grovfodret med hjälp av mikroorganismer (bakterier, jäst, svampar). Hästen är helt beroende av sin tarmflora för att kunna smälta sitt foder –mikroorganismernas slaggprodukter (proteiner och fettsyror) blir till näring för hästen. Stora mängder gas bildas vid processen och den måste hästen fisa ut.



Bilden ovan visar hur grov grovtarmen verkligen är. Hästen kan få kolik av att äta en alltför stärkelserik (långa kolhydrater) foderstat med mycket kraftfoder, och/eller för lite grovfoder. Får hästen för mycket stärkelse kommer de gasbildande bakterierna växa till och får hästen för lite grovfoder stimuleras inte tarmrörelserna. Det kan leda till att man får en kombination av felaktig tarmflora och dåliga tarmrörelser som inte transporterar ut gasen nog fort - buken sväller upp med svåra smärtor som följd, gaskolik eller grovtarmskolik. En rubbad tarmflora kan även leda till att hästen kan drabbas av diarré. För att återställa tarmfloran kan man behöva ge hästen frystorkade mjölksyrabakterier anpassade för hästar och/eller levande jäst.

En häst som äter tillräckligt med grovfoder av god kvalitet får bra tarmflora och tarmrörelser. Lyssnar man på buken hörs tydligt ljudet av tarmrörelser och jäsprocesser. Formen på buken beror på hur starka bukmuskler hästen har, bukens storlek och form påverkar inte hästens rörelser. Att matsmältningen fungerar fint avslöjar restproduktens utseende med fasta ”bollar” och en häst som är torr kring analöppning och på svansens undersida.

En mycket vanlig orsak till kolik är foder med dålig hygien. Del 2 kommer att handla om foderkvalitet och hygien.

torsdag 1 december 2011

Kamma tyglarna

Efter hvad nyss är anfördt, förstås lätt, att med en för handen lydig häst menas den, som noga efterkommer dess rörelser, och att den tygeln, som sätter munstycket i rörelse, grundar sig på handens verkan.”

Detta är ett citat av de la Guérinière. Det är från hans bok Ridkonsten, närmare bestämt kapitel 7 där de la Guérinière diskuterar ryttarens hand som den främsta hjälpen.

Om hästen ska kunna följa ryttarens hand (”efterkomma dess rörelser”) kan hästen inte dra sig undan från bettet. Hästen måste som man säger söka kontakt med bettet. Den skolade hästen ska dock aldrig söka en sådan kontakt att han hänger på bettet, lika lite som den skolade ryttaren får dra bakåt eller hänga i tygeln.

Den skolade hästen ska inte heller ifrågasätta en lätt lyftning från ryttarens hand. Hästen ska följa bettet upp, till höger, till vänster likväl som ned.

Somliga hästar drar sig undan från kontakt med bettet och ryttarens hand, vilket gör att det antingen går bakom hand eller nervöst kastar upp huvudet. I båda fallen har jag haft framgång med en teknik som kallas att kamma tyglarna. Med denna teknik kan du lära hästen att varken bettet eller ryttarens hand är något att frukta. Den är inte speciellt svår att utföra men skulle ta en massa ord i anspråk att förklara så Maria ställde upp på att demonstrera tillsammans med sin 3-åriga knabstrupper Amaretto. Tittar du noga på filmen så kan du se att Maria har valt att introducera Amaretto till ridhästens skara med ett bettlöst träns. Tekniken fungerar dock på samma sätt oavsett om du har bett eller ej. Titta på Marias händer, hon kammar lätt tyglarna med mjuka fingrar och när Amaretto sträcker sig framåt, nedåt och ut med näsan så låter hon tyglarna glida genom fingrarna.



För att denna teknik ska fungera behöver du helt släta lädertyglar. Det hela går ut på att du inte grabbar tag i tyglarna vad hästen än gör med tygeln (förutsatt att hästen inte sticker förstås!). Du kan börja i halt som på filmen eller i skritt. Somliga hästar som verkligen tvekar att söka kontakt med bettet och ryttarens hand får du bästa resultatet på om du kammar tyglarna på väg tillbaka till stallet efter en lugn och trivsam tur då hästen skrittar energiskt. Beröm hästen med rösten när den gör rätt, och var vaksam på att hästen inte blir så bra på att sträcka tygeln att han drar dig ur sadeln! Lagom är bäst.