Nybörjare eller ombörjare

Det är en stor skillnad att vara nybörjare jämfört med ombörjare och det på flera sätt.

Som nybörjare är du ett oskrivet blad, allt du gör gör du från början och med en bra lärare kan det gå snabbt att inhämta nya kunskaper. Jag minns en vuxen nybörjare som på rekordtid lärde sig rida och som med stor förtjusning under en lektion utbrast.- Gör jag en vikning nu?! Han hade allt att vinna och inget att förlora, det är nybörjarens privilegium.

Som ombörjare är utmaningen större, på flera plan.

Att lära om är svårare än att lära nytt därför att du får kämpa med det som kallas gammal vana. Eftersom du redan har viss kunskap i ämnet, har du lagt dig till med reflexer som gör att du med automatik agerar när något händer.

Ibland är du medveten om dina reflexer, ibland är du det inte och det senare kan ställa till det. Såg en lektion där ridläraren ville att eleven skulle höja handen och eleven höjde handen men tog den samtidigt bakåt. - Nej, sa ridläraren, inte så. Jag vill att du höjer handen. Varvid eleven gjorde samma rörelse igen. Så höll det på till dess ridläraren gick fram och visade eleven vad som i själva verket hände med händerna, först efter det kunde hon höja handen utan att samtidigt dra i tygeln.

Du kan nämligen bara ändra det som du är medveten om.

När du väl blir medveten om allt det du gör "när du ingenting gör" stöter du på nästa utmaning. Intellektuellt är du med i matchen men din kropp vägrar hänga med på det nya. Den stretar emot. Jag har hört att det tar 10 000 repetitioner att befästa en vana. Om den vanan visar sig vara något vi behöver ta itu med tar det 10 000 repetitioner att jobba bort den och 10 000 till att befästa en ny vana.

För dig som vill bryta en vana är det en fråga om att skaffa dig en plan, envist och oförtrutet säga nej till den första impulsen och ge dig själv direktiv för din planerade väg. Fummel och fel hör till den delen av uppgiften, då är det bra om du kan sudda ut rätt-fel tänket inom dig och i stället se det som ett experiment. Blev resultatet av ditt experiment det förväntade?

F M Alexander har sagt
"If you stop doing the wrong thing the right thing does itself."

När du vet vad du vill, har klart för sig hur du ska göra det och lyckas hindra dig själv från att fastna i någon gammal vanefälla - då kan det faktiskt bli så att det du vill görs åt dig och allt bara fungerar, helt utan ansträngning.

Klassisk ridning är ledarskap extrem

I helgen hade jag förmånen att få demonstrerar ledarskap (natural horsemanship) i Kalix. Jag hade inte bara tur med vädret, utan också intresserade åhörare. Efter förmiddagens demonstration och eftermiddagens privatlektioner är det tre grundläggande viktiga kom-i-håg som lyser klart:

1. Titta på din häst! Det går inte att vara ledare för din häst om du inte vet vad din häst gör eftersom hästar främst pratar med kroppsspråk.
2. Håll koll på dina fötter! Har du låtit din häst avgöra vart du ska stå?
3. Ge din häst utrymme! Du kan inte bli arg för att din häst knuffar på dig, eller värre, om du hela tiden håller hästen nära dig med kort grimskaft samtidigt som du fokuserar på något annat.

Tradition är viktigt därför att hästens natur, dess instinkter, inte har förändrats! Ända sedan människan började rida hästar för ca 6 000 år sedan har de som lärt sig hemligheten med hästen natur haft bättre framgång än de som inte lärt sig hemligheten. Tyvärr är den moderna versionen av svensk tradition dålig på att föra vidare de urgamla nycklarna till bra hästhantering i praktiken.

Vad är då hemligheten med hästens natur?

• Hästar är ett flockdjur. Det innebär att hästar i grupp alltid vet vem som är ledaren. Det gäller även om gruppen består av en häst och en människa.
• Hästar är flyktdjur. Det innebär att hästens första svar i en situation den inte känner igen är att springa därifrån. Detta beteende blir värre om hästen är ledaren och inte människan.
• Hästens reflexer är 6-7 gånger snabbare än människans. Därför måste jag etablera mig som ledare i min relation till hästen.
• Hästar vänjer sig snabbt. När hästens flyktbeteende utlöses springer den ca 200-500 meter. Sen stannar den och kollar in vad det nu är som skrämt den. Det är den här reflexen man utnyttjar vid toleransträning.
• Hästar avgör vem som är ledare med hjälp av förflyttning. Den individ som kan få den andra att ge upp utrymme är den som är ledaren. En bra ledare är aldrig arg, frustrerad, ledsen, uppgiven etc när hon ber den andra individen flytta på sig.
  

All ridning, även klassisk ridning, är ledarskap. Den gemensamma nämnare är din förmåga att dirigera din häst. Grundlägga ledarskap är tex ATT be din hästen svänga högar - och hon gör det :) - hur får hästen bestämma själv. Klassisk ridning är att inte bara be hästen svänga höger, utan även kunna be hästen om HUR hon ska svänga höger. Ex. sväng höger med vikten på framdelen = framdelsvändning, eller sväng höger med vikten på bakdelen i galopp samtidigt som hon tittar i rörelseriktningen = galoppiruett.

Enkelt, men inte lätt!

Otyg eller tygeltag

Efter 18 år som ridskoleelev har oräkneliga lektioner börjats med orden ”ta tyglarna” och så har jag tagit dem. Sen har det följt instruktioner som; ta kontakt med hästens mun, ha stöd på yttertygel, lätta i handen, ta och ge och så vidare.

Vad jag minns var det ingen som pratade om hur kontakten skulle vara, vilken kvalitet den skulle ha och vad som egentligen menades med stödet i tygeln.

För min egen del resulterade det i att jag antingen höll i för hårt i tyglarna eller inte höll i dem alls, jag pendlade mellan full kontakt och ingen kontakt, mitt register var obefintligt.

I min strävan att få en bättre kontakt bytte jag ut ”ta tyglarna” till att ”ge hästen min hand” och upplevde att det hjälpte mig att bli mindre stum. Så mötte jag Craig Stevens som sa ”establish touch” och det kastade omkull min ryttarvärld – berör hästens mun!

Att se ett tygeltag som beröring gjorde det enklare för mig att börja utforska en glidande skala, från det fjäderlätta till det robusta.

I en studie som tidskriften Cavallo gjorde 2004 uppmättes kontakten mellan häst och hand med hjälp av elektroniska sensorer på tyglarna i avsaktning från galopp till halt. En halvhalt visade på värden mellan 8 - 10 kg i varje tygel och vid halt steg trycket i tyglarna till 12,5 kg. Den som någon gång blivit grabbad tag i armen av hårda starka nypor vet vilket obehag det skapar.

I boken "Fundamentals of Riding" skriver sir Charles Harris att om du kan rida din häst i alla gångarter och kontakten med tyglarna varierar mellan 20 till 100 gram - då har du en lätt hand.

20 gram, två Ballograf bläckpennor väger 25 gram. 100 g = två paket jäst. 12,5 kg = 12 550 g.

Var på skalan finns du?

undrar Maria

Handen är den primära hjälpen

Jag gav lektion på min häst Yeats för några dagar sedan. Det är alltid lika roligt att lära ut den omvända halvhalten. Precis som vanligt trodde inte ryttaren första att hon skulle få Yeats att trava bara med en signal med handen. Men det gick hur fint som helst. Varför? Jo ...

... Handen är den första hjälpen. Det betyder att handen ska inverka först på hästen, före skänkel och säte. Men det innebär också att varken skänklarna eller sätet behövs överhuvudtaget. OM hästen är uppmärksam, och OM ryttaren är avspänd och i balans så att sätet och skänklarna kan följa hästen utan att störa.

Den klassiska ridkonstens fader, fransmannen François Robichon de la Guérinière (1688-1751) skrev i sin bok ”Ridkonsten” följande: Handen ska alltid verka först, och skänklarna följa dess rörelser. Detta är en generell princip som gäller vid både naturliga och artificiella gångarter eftersom hästens huvud och bogar kommer först.”

Tilläggas bör också att handen aldrig får verka bakåt. Orsaken är att hästen är 6-7 gånger snabbare än människan i sina reflexer så från hästens synvinkel är jag alltid sen om min hand verkar bakåt. En hand som verkar bakåt får hästen att skydda sig på olika sätt, ex inte kliva in med bakbenen och/eller gå bakom hand.

Läger 25 – 28 juni 2009

Klassisk ridning och Alexanderteknik i ljuv förening

Klassisk ridning för mig är en ridteknik som utgår från hästens natur och biomekanik. Men främst är det en teknik som baseras på respekt för hästen som individ.

Alexanderteknik är ett redskap för att hjälpa mig som ryttare att vara följsam och i balans med min häst.

Maria och jag har hjälpt varandra att växa som ryttare och hästtränare och vi vill nu inspirerar andra att göra det samma.

Förra sommaren var det premiär för Marias och mitt läger-samarbete. Deltagarna fick dagliga lektioner i Alexanderteknik av Maria och jag stod för ridundervisningen. Det blev ett mycket lyckat läger! Deltagarna utvecklade sin ridning med stora steg och fick mycket med sig hem att jobba vidare med. I år blir det läger igen, och jag hoppas få se dig där!

Så här sa en av deltagarna: "det har varit den absolut mest givande kurs jag någonsin varit på i hästsammanhang. De här fyra dagarna har givit mig både en och två AHA-upplevelser. / Ulrika"

Korta fakta om lägret
Tid : Torsdag 25 – Söndag 28 juni
Plats: Upprätta Ridcenter, Vallentuna, Stockholm

Läs mer här »

Anmäl före 17 maj för 500 kr rabatt!