Ryggläge 2

Lena skrev i sitt inlägg om hästens medfödda asymmetri och det är något som även gäller för oss människor.

När du ligger på rygg med böcker under huvudet och på ett relativt hårt underlag har du alla möjligheter att bekanta dig med din egen asymmetri. Det du utgår ifrån är de viktbärande punkter som ligger i kontakt med underlaget; bakhuvudet på böckerna, skulderbladen, korsbenet och fotsulorna.

Om du har gjort läxan har du haft 10 tillfällen att kolla av dig själv. Tenderar huvudet att falla åt ena eller andra hållet? Ligger det ena skulderbladet an mot golvet medan det andra lyfter från underlaget? Ligger du mer på svanstippen av korsbenet än den övre delen av korsbenet så har du en förstärkt svank och det ger ofta en trötthetskänsla i ländryggen. Har båda fötternas ut och insida kontakt med underlaget? Ligger foten still eller tenderar den att glida iväg bort från dig? Har du lika mycket vikt på vänster respektive höger diagonal (skulderblad - korsben)?

Nu vill jag betona att perception är viktigare än perfektion! Jag tror inte att man kan bli 100% liksidig, det viktiga med detta arbete är att bli mer medveten om sin egen skevhet. Den kunskapen gör att du vet i vilka moment du behöver vara mer fokuserad på means-where-by så att du och hästen verkligen är förberedda.

Inför nästa period av hemläxa vill jag skicka med några tips på hur du kan påbörja processen som kommer att föra dig vidare.

Om huvudet tenderar att tippa till ena sidan beror det ofta på att musklerna på den sidan är kortare än på den andra. Ett sätt att hjälpa sig själv att hålla huvudet kvar i en neutral position är att använda ögonen. Ta sikte på en punkt mitt emellan knäna, titta och se på den punkten.

Om det ena skulderbladet hålls lite ovanför golvet så har jag en personlig favorit. Lägg ut armarna rakt ut åt sidan från kroppen (du blir som ett kors). Även musklerna i armarna kan vara förkortade så det kan finnas anledning att ha en kudde att vila underarmen mot till en början. När du sen vill flytta tillbaka händerna till mage eller höftkam så är det viktigt att du inte lyfter armarna från golvet utan låter dem glida på underlaget in mot kroppen. Håll koll på att rörelsen sker i axelled, armbågsled och handled och om du märker att det spänner till i någon muskel, ta en paus - bli aktivt passiv (inhibera) - för att sen fortsätta med rörelsen.

Om det är så att du med lätthet får in hela handen i svanken mellan golv och ländrygg så vill jag att du låter bli att pressa ner ländryggen i golvet. Det är bättre att lägga upp underbenen (vaden) på en stolsits eller soffa för att på så vis avlasta bålen helt både från benens vikt och muskulära påverkan.

Om fötterna tenderar att glida iväg eller ha olika kontakt mellan in- och utsida, fokusera på knäna, se till att de alltid har en riktning rakt upp mot taket.

Andas, lägg märke till din egen andning, var blir ett andetag synligt hos dig? Var påverkas bröstkorgen?

När vi blir varse att något är fel vill vi snabbt rätta till det, trots att vi har gjort fel under en lång tid vill vi att det ska bli rätt omedelbart.
F M Alexander

Modeller för hästhantering

Vid en vetenskaplig köksbordskonferens fick jag boken Hidden Horses av Mark Hanson satt i händerna på mig. Det är en intressant läsning om hästens och människans gemensamma historia, hur vi umgåtts genom tiderna, vilken nytta hästarna gjort för oss och en uppmaning att vi nu, när hästarna i vår del av världen inte längre är skillnaden mellan liv och död, verkligen ska anstränga oss att ge våra hästar ett "hästigare liv" de timmar vi inte nyttjar dem.

Mark presenterar fyra användningsmodeller vi har i vår relation till hästar, det finns inga vattentäta skott mellan dem. Alla kan vi i olika grader vara influerade av dem och alla kan vi känna igen oss (och andra!) i dem.

Nyttjandemodellen:
Den modellen baserar sig på tradition och historia i de kulturer som använt sig av hästar som mat, i krig, i jordbruk, i industri. I vår västerländska kultur var hästen ett nyttodjur och få individer hölls för nöjes skull.

Hästar spelade en betydande roll inom det militära och det gör att ledorden för nyttjandemodellen är kontroll (via tyglar, bett, korrekt sits), dominans och disciplin. Dressyrtävlingar är spår från den tiden i vilka hästens och ryttarens uppvisning bedöms utifrån ett förutbestämt ideal av lydnad och kontroll med hjälp av geometriska figurer. Även western ridning faller in under nyttjandemodellen: hästen förväntas göra ett jobb på ranchen.

Yrken som veterinärer, hovslagare, tränare, agronomer är ofta utbildade med nyttjandemodellen som grund för sin utbildning.

I korthet sammanfattar Mark nyttjandemodellen så här:
*hästen definieras utifrån vad den ska användas till, allt som faller utanför dess användningsområde är ointressant (om det inte skulle öka hästens prestation)
*modellen är enkel, rättfram, praktisk och effektiv och baserar sig på "sånt som fungerar" även om det kan röra sig om tro mer än vetande i vissa lägen
*modellen är skapad av män för män, den är stelbent och svår att förändra
*hästen har inget att säga till om i denna modell och många hästar slås ut i förtid

Den antropomorfiska modellen:
Antropomorfism är en term från 1700-talet som beskriver hur människor söker efter mänskliga egenskaper i djur, växter och företeelser som oväder t ex. Modellen handlar om att tolka hästens beteende i termer av mänskligt beteende.

Enligt Mark är denna modell det farligaste hotet mot häst och människor i världen idag, detta trots att den bygger på mänskliga egenskaper som omtänksamhet och snällhet.

I denna modell finns det fyra regler.
1, Antropomorfism tillfredsställer alltid människan.
2, Ju mer människolik vi kan göra hästens miljö desto mer upplever vi att vi tar hand om den.
3, Eftersom det är människan som tillfreddställer sig själv är återkopplingen för människan stark i modellen.
4, Trots de bästa intentioner får den ofta motsatt verkan på hästen.

Betydelsefulla inslag i denna modell är shopping (godsaker, foderblandningar, täcken och annan utrustning) en överbeskyddande attityd som hindrar hästen från att vara i hage med andra hästar, att vara ute i ruggigt väder och tvingar den att vara täckad långa tider av året. Hästen är helt beroende av ägarens personliga övertygelse om vad som är bäst för hästen, ofta mer baserat på andras uppfattningar och ibland rena felaktigheter än fakta.

För hästen innebär denna modell bland annat ökad risk för övervikt, fång, stress och olika beteendestörningar.

Horsemanship modellen:
Den här modellen ser Mark som ett steg framåt i utvecklingen. Modellen inriktar sig på kommunikation med istället för kontroll av hästen, något de föregående modellerna baserar sig på.

Nackdelen med denna modell är att den är ett system, som i likhet mad andra system (nyttjandemodellen), inte anpassar sig till individen och det medför att hästen lär sig att "foga sig" mer än den lär sig att "vilja vara med". Mark påpekar att hästar som tränas med denna metod lätt lär sig att leta efter "den lättaste vägen/den minsta ansträngningen" för att komma undan trycket som tränaren använder sig av.

Ursprunget i denna modell kommer från hur hästar uppför sig mot varandra, där hot och undergivenhet är en viktig del i flockens dagliga liv. Det som skiljer hästarnas användning av dessa metoder är att de använder dem som kommunikationsmedel. När hästen har sagt sitt är det lugnt.

När vi tränar hästen enligt denna metod fortgår våra hot under den tid vi tränar och vi slutar inte när hästen "lyder" första gången utan går vidare till nästa övning. En uppenbar risk med denna modell är att tränaren överdominerar hästen och det kan skapa en häst som stänger av.

Naturlig hästhållning:
Den sista modellen är den som Mark själv förespråkar. I den modellen vill han att hästen ska få vara i hagar som stimulerar hästen till fodersök och rörelse i en flock. Det foder som hästen får ska vara baserat på det faktum att hästen är en grovfoderomvandlare, den ska täckas så sent som möjligt och bli avtäckt så snart som möjligt. Utrustningen ska vara anpassad för det jobb hästen ska göra och med så lite extra tåtar, skydd och remmar som möjligt.

Träningen av hästen görs via sk positiv belöning, klicker träning, där hästen lär sig att aktivt sträva efter att göra det som leder till belöningen (Mark betonar att målet är att hästen ska lära sig jobba för klicket och att godsaken blir sekundär).

Jag som själv har tagit mig fram till horsemanshipmodellen tycker att det är intressant att läsa om det som Mark beskriver som nästa nivå i relationen häst-människa. Köper jag allt? Det han skriver om hur vi kan förbättra hästens miljö, det köper jag. Där finns det gott om utrymme för förbättringar för många hästar i Sverige idag.

Klicker kontra horsemanship då? Mina egna erfarenheter kommer från horsemanship, jag har inte själv provat klicker träning. Jag har dock sett bra och dåliga effekter av båda sorter. När det gäller träningsmodeller så tror jag på det han säger om system generellt - nämligen att de kör över individen och det gäller både människan och hästen.

Personligen tror jag att vi måste bli mer "means where by" inriktade i vår träning av och med hästen, vara medveten om vårt önskade mål och samtidigt ödmjuka inför resan. Då tror jag att vi kan arbeta ihop som två glada individer.

PST!
Med anledning av inlägget om skenbensmåttet, här är en länk till en sida som ger mer information.

"Det finns verkligen en gömd häst i våra hästar, ibland lite underlig men alltid underbar och den väntar på att du ska upptäcka den."
Mark Hanson

Den klassiska ryttaren och Alexanderteknik

Inom Alexandertekniken finns det tre begrepp som är intimt sammanlänkade med varandra. Begreppen är självanvändning - funktion - struktur (på engelska use - function - structure) De här orden är både inbördes beroende av och påverkas av varandra.

Varje del i triaden kan bli föremål för en inledande påverkan som i sin tur för med sig förändringar (eller anpassningar!) i de två andra.

Hur vi är skapta (structure) påverkar både vår funktion och våra möjligheter att använda oss av vår kropp. Har vi ett medfött handikapp så påverkar det oss t ex.

Det kan också vara så att sättet vi använder oss påverkar vår struktur och vår funktion. Om vi har ett arbete med många lyft (behöver inte vara tunga lyft!) och missar att bibehålla bredden över bröstkorgen får vi med tiden rundade skuldror. Då har både vår struktur och funktion (andning) påverkats.

En sjukdom kan påverka funktionen, vilket givetvis spiller över på hur vi kan använda oss och vår struktur. En lindrig påverkan kan vara ett benbrott - en mer omfattande kan vara en stroke.

Samma villkor gäller för hästen. Även om hästen tillåts att bara vara häst kan yttre händelser föra med sig anpassningar mellan dessa begrepp. Rent krasst så är en ryttare bara en yttre påverkan av hästen. Vår påverkan kan lugnt sägas vara omfattande. Vi ombesörjer dess livsutrymme (hagar, stall), dess foder, dess träning, dess motion, dess välbefinnande och hälsa. Och det är vi som bestämmer vad hästen ska göra för och med oss.

I allt vi gör med våra hästar påverkar vi dess självanvändning, funktion och struktur.

Hästen har inget eget mål med träningen, det är vi som formulerar de målen. Det är därmed vårt ansvar att skola oss själv och hästen för att vi som ekipage ska nå de målen med så lite negativ inverkan på hästens självanvändning, funktion och struktur (skriver det s-f-s från och med här).

Träningen har till syfte att bygga upp hästen så att den orkar med det vi begär. På Alexanderspråk blir det att ägna fokus åt "means where by" - att se till så att vägen når ända fram till målet och att hästen når målet "intakt" eller med så liten inverkan på s-f-s som möjligt.

Antingen kan hästen utföra det ryttaren begär - eller så kan den det inte. Kan den inte det är det ryttarens uppgift att analysera det som händer, stämma av hästens s-f-s och antingen sänka den egna ambitionsnivån eller korrigera sin träning. Däremot får ryttaren aldrig frestas till materialdoping och med betsling, inspänningstyglar, grova ridtekniker tvinga hästen vidare. Det är målfixering (end gaining) med våra prestationskrav ställda i första rummet och det leder till stor påverkan av hästens s-f-s.

Som ryttare innebär vårt mål med ridningen med sig att även vi måste förbereda oss för uppgiften. Vill vi vara följsamma ryttare behöver vi träna vår balans och en god kroppskontroll, reducera muskulär anspänning, komma till rätta med skevheter i vår egen kropp.

Vi behöver träna upp en lätthet i kommunikationen mellan vår hjärna och kropp. Det är den förmågan som skapar förutsättningar för en lätt kommunikation till hästen och en träning som gör både hästar och ryttare lugna och tillfreds med arbetet.

Alexanderteknik är ryttarträning som bidrar till att skola ryttaren att bli den ryttare som hästen både förtjänar och behöver för att uppfylla våra drömmar med bevarad s-f-s. Hästen har inga träningsambitioner men kommer att trivas med det arbete du vill ge den om du tränar dressyr utan häst emellanåt.

Eftertankens kranka blekhet

Eftersom jag suttit en del på pass i veckan har jag haft gott om tid att fundera på livet, lärandet och tillfälligheter.

Till vardags talar vi ofta om tanke och handling, i den ordningen - att tanken kommer före handlingen. Och sen har vi begreppet eftertanke, den tanke som vanligvis kommer efter en utförd handling. Inte helt sällan är eftertanken en tanke förknippad med ånger.

För väldigt många av oss är kedjan handling-eftertanke vanligt förekommande. Vi reagerar på något med en handling, som vi sen vid närmare eftertanke ångrar. Det Alexandertekniken strävar efter är att byta ut det mönstret mot ett tanke-handlings mönster. Det vill säga att vi har tänkt igenom vad vi vill göra och hur vi ska göra det innan vi skrider till handling (means where by).

Till vår hjälp i den processen har vi förmågan att säga nej (inhibition) och direktiv/riktningar (directions). Eftertanken finns kvar men istället för eftertankens kranka blekhet i form av ånger, självförakt, nedvärdering av oss själva byter vi den till observation, analys och förbättringsarbete.

Det är tanken som ger oss en plan för vår handling, eftertanken låter oss utvärdera resultatet. Det i sin tur leder fram till erfarenhet, den vässar vår intuition och helt plötsligt blir vi i betraktarens (och även våra egna!) ögon "skickliga".

Vad krävs det av dig som vill byta från ett reaktivt handlingsmönster till ett proaktivt? Jo, det krävs nyfikenhet, modet att vara ny- eller ombörjare, beredskap att öva och så är det bra att ha nära till ett gott skratt.

Svaret på Ed's fråga är att två av hundra hästägare har ett fungerande ledarskap i relation till sin häst. Är du en av de två?? Jag jobbar på att det i "min hundra grupp" ska finnas tre...

Tre ordpar att ägna sitt liv åt

Idag tänkte jag beskriva de tre ordpar som i stor utsträckning sammanfattar Alexandertekniken. Jag tar dem på engelska och svenska.

Först ut är inhibition och direction eller riktning. Inhibition, att inställa något, kan också sammanfattas i ordet nej. Riktning är det du väljer att göra istället. För ryttare är förmågan att inhibera avgörande. Rent praktisk innebär det att om du gett hästen en hjälp, en signal så inhiberar du alla impulser att göra något ytterligare och väntar in hästens svar. Jobbar du hästen från marken och vill göra en sk join up är inhibition nödvändigt. Det är när du stillnar som hästen ges utrymme att göra sitt val - ansluta sig till dig eller avvakta. Och hästens svar avgör ditt nästa drag - inte din egen otålighet eller längtan efter resultat.

Vilket osökt leder vidare till nästa ordpar; means-where-by och end gaining, det blir ungefär hur du gör det du gör och målfixering. Vårt ordspråk "Ändamålen helgar medlen" sammanfattar det ganska bra. Vad gör du för att nå dina mål? Är målet det primära och vägen dit sekundär? Får hästen offra sig själv, sin hälsa, sitt liv för att du ska nå dina mål? Eller låter du din häst ha ett ord med i laget och tar hänsyn till den? Tar du hänsyn till dig själv?

Nästa ordpar är use och function, användning och funktion. Hur du använder din kropp påverkar hur väl den kan fungera. Muskler som arbetar spänns, spända muskler blir strama muskler och det betyder att alla blodkärl inuti en muskel kläms ihop. Det som händer är precis samma sak som om du vrider på vattnet till vattenslangen och sen ställer dig på slangen, vattenflödet stryps.

Om du hela tiden har en för hög muskelspänning i kroppen kommer cirkulationen i kroppen att försämras och det innebär att syre, näring och restprodukter har svårt att färdas inuti kroppen. För ryttare påverkar dessutom hög muskelspänning våra möjligheter att vara följsamma till häst. Spända muskler gör att våra leder blir mer trögrörliga och det är i lederna som vi absorberar hästens rörelser.

Nu ska du få en uppgift för att träna dig i alla tre ordparen.
Ta fram papper och penna. Fatta pennan, som om du skulle börja skriva,
säg nej till den impulsen och
prova sen att se hur hårt du verkligen behöver hålla i pennan för att kunna skriva. Hur lätt på handen kan du bli och ändå skriva? Ta sen den lätta handen med till stallet och...