Händer som tar tag

I början av oktober var jag på en föreläsning med Kerstin Kemlén som handlade om bett och bettrelaterade problem.

Kerstin har under drygt tre år haft intensiv mailväxling med Dr Cook, en amerikansk veterinär och professor emeritus, som vigt en stor del av sitt yrkesliv åt att studera hästar och deras mun- och svalghälsa och kopplingen till bett.

Enligt Dr Cook finns det 47 problem som vetenskapligt går att härleda till användningen av bett. Förutom de rent fysiska skadorna som betten kan orsaka i munnen; broskpålagring på lanerna, sår i slemhinnor och deformering av tänder så finns det ett antal beteenden som kan kopplas till bett och skalan går från istadighet till flykt. Kerstin har hela listan, vill du veta mer kontakta henne.

Under föreläsningen, med åhörare från såväl rid- som travvärlden, fick de som ville prova Kerstins hemmagjorda tygeltagstestare. På bilden ser ni en principmodell för testaren (i brist på rundstav fick jag nyttja sonens Winchester replika). Vågen som sitter fäst på rundstaven är en fiskevåg med sk minnesring som stannar på senaste utslag.

Först fick den som vill testa sitt tygeltryck ta i tyglarna och hitta känslan av det stöd som de brukade ha när de red eller körde. Kerstin läste av trycket på vågen och höll det för sig själv. Sen fick ryttaren/kusken kliva in mellan tyglarna och sätta bettet mot underarmarna och så luta sig mot bettet till Kerstin sa att de nått sitt tidigare tryck. (Bilden togs av min 4 årige assistent så han hinner bli bättre på att fixa skärpan...)

Att lägga bettet mot underarmarna är väl så nära vi kan komma hästens laner på vår kropp, underarmsbenen har bara ett tunt lager hud över sig, precis som lanerna bara har en tunn slemhinna över den smala, skarpa benkanten.

Hos de som vågade prova tygeltestaren inför gruppen varierade tygeltrycket mellan 15 kg till 600 g.

Hon som lade 15 kg i tömmen på sin stekheta häst hade svårt att luta sig in i bettet så mycket, för det gjorde ont.

Detta är kanske ingen exakt vetenskaplig metod men den gav påtaglig vetskap hos respektive ryttare och kusk! Läs gärna ett tidigare inlägg på bloggen om tygeltryck.

Jag vill påminna om betydelsen av att undvika att ta händerna bakåt när ni håller i tyglar eller töm (svårare att helt undvika i det senare fallet) och om ni måste ta händerna bakåt KOM IHÅG eftergiften!

Mer händer

Temat händer fortsätter även denna gång. En ryttares hnder förväntas ha många kvaliteér, den ska vara mjuk, känslig, stilla, erbjuda hästen ett stöd och mycket mer.

Många av dessa kvaliteér kan vi träna utan att sitta till häst och jag tänkte skicka med några tips för hur du kan träna upp din uppmärksamhet på dina händer. Just ordet uppmärksamhet är valt med omsorg. Grundtanken i Alexanderteknik är att det du är omedveten om kan du heller inte förbättra, och medvetenhet kommer ur uppmärksamhet eller perception.

Genom att ägna en stund varje dag åt att uppmärksamma vad dina händer gör och hur de gör det förfina din perception.

Ta dig tid att lägga märke till hur det du håller i handen känns; dess tyngd, struktur, temperatur, konsistens. När du stryker över hästen, lägg märke till hur hårremmen, musklerna under känns och om du kan registrera någon temperatur skillnad.

Ett bra tillfälle till träning är det många gör dagligen (och jag just nu), fingrar och händer som rör sig över ett tangentbord. Hur hårt behöver fingrarna trycka ner tangenterna egentligen? Eller när jag håller en penna, hur hårt måste jag greppa den för att kunna skriva?

Bli forskningsresande i dig själv, experimentera! Om du kan göra något med en viss kraft, prova att göra det med hälften så mycket kraft nästa gång. Bli lättare i det du gör!

Passa på att vila handen mot sitt lår när tillfälle ges. Undvik att pressa ner mot låret, vila bara handen, det i sig stimulerar till avspänning och blir en mycket mjuk stretch av handens muskler.