Den klassiska ryttaren och Alexanderteknik

Inom Alexandertekniken finns det tre begrepp som är intimt sammanlänkade med varandra. Begreppen är självanvändning - funktion - struktur (på engelska use - function - structure) De här orden är både inbördes beroende av och påverkas av varandra.

Varje del i triaden kan bli föremål för en inledande påverkan som i sin tur för med sig förändringar (eller anpassningar!) i de två andra.

Hur vi är skapta (structure) påverkar både vår funktion och våra möjligheter att använda oss av vår kropp. Har vi ett medfött handikapp så påverkar det oss t ex.

Det kan också vara så att sättet vi använder oss påverkar vår struktur och vår funktion. Om vi har ett arbete med många lyft (behöver inte vara tunga lyft!) och missar att bibehålla bredden över bröstkorgen får vi med tiden rundade skuldror. Då har både vår struktur och funktion (andning) påverkats.

En sjukdom kan påverka funktionen, vilket givetvis spiller över på hur vi kan använda oss och vår struktur. En lindrig påverkan kan vara ett benbrott - en mer omfattande kan vara en stroke.

Samma villkor gäller för hästen. Även om hästen tillåts att bara vara häst kan yttre händelser föra med sig anpassningar mellan dessa begrepp. Rent krasst så är en ryttare bara en yttre påverkan av hästen. Vår påverkan kan lugnt sägas vara omfattande. Vi ombesörjer dess livsutrymme (hagar, stall), dess foder, dess träning, dess motion, dess välbefinnande och hälsa. Och det är vi som bestämmer vad hästen ska göra för och med oss.

I allt vi gör med våra hästar påverkar vi dess självanvändning, funktion och struktur.

Hästen har inget eget mål med träningen, det är vi som formulerar de målen. Det är därmed vårt ansvar att skola oss själv och hästen för att vi som ekipage ska nå de målen med så lite negativ inverkan på hästens självanvändning, funktion och struktur (skriver det s-f-s från och med här).

Träningen har till syfte att bygga upp hästen så att den orkar med det vi begär. På Alexanderspråk blir det att ägna fokus åt "means where by" - att se till så att vägen når ända fram till målet och att hästen når målet "intakt" eller med så liten inverkan på s-f-s som möjligt.

Antingen kan hästen utföra det ryttaren begär - eller så kan den det inte. Kan den inte det är det ryttarens uppgift att analysera det som händer, stämma av hästens s-f-s och antingen sänka den egna ambitionsnivån eller korrigera sin träning. Däremot får ryttaren aldrig frestas till materialdoping och med betsling, inspänningstyglar, grova ridtekniker tvinga hästen vidare. Det är målfixering (end gaining) med våra prestationskrav ställda i första rummet och det leder till stor påverkan av hästens s-f-s.

Som ryttare innebär vårt mål med ridningen med sig att även vi måste förbereda oss för uppgiften. Vill vi vara följsamma ryttare behöver vi träna vår balans och en god kroppskontroll, reducera muskulär anspänning, komma till rätta med skevheter i vår egen kropp.

Vi behöver träna upp en lätthet i kommunikationen mellan vår hjärna och kropp. Det är den förmågan som skapar förutsättningar för en lätt kommunikation till hästen och en träning som gör både hästar och ryttare lugna och tillfreds med arbetet.

Alexanderteknik är ryttarträning som bidrar till att skola ryttaren att bli den ryttare som hästen både förtjänar och behöver för att uppfylla våra drömmar med bevarad s-f-s. Hästen har inga träningsambitioner men kommer att trivas med det arbete du vill ge den om du tränar dressyr utan häst emellanåt.

Eftertankens kranka blekhet

Eftersom jag suttit en del på pass i veckan har jag haft gott om tid att fundera på livet, lärandet och tillfälligheter.

Till vardags talar vi ofta om tanke och handling, i den ordningen - att tanken kommer före handlingen. Och sen har vi begreppet eftertanke, den tanke som vanligvis kommer efter en utförd handling. Inte helt sällan är eftertanken en tanke förknippad med ånger.

För väldigt många av oss är kedjan handling-eftertanke vanligt förekommande. Vi reagerar på något med en handling, som vi sen vid närmare eftertanke ångrar. Det Alexandertekniken strävar efter är att byta ut det mönstret mot ett tanke-handlings mönster. Det vill säga att vi har tänkt igenom vad vi vill göra och hur vi ska göra det innan vi skrider till handling (means where by).

Till vår hjälp i den processen har vi förmågan att säga nej (inhibition) och direktiv/riktningar (directions). Eftertanken finns kvar men istället för eftertankens kranka blekhet i form av ånger, självförakt, nedvärdering av oss själva byter vi den till observation, analys och förbättringsarbete.

Det är tanken som ger oss en plan för vår handling, eftertanken låter oss utvärdera resultatet. Det i sin tur leder fram till erfarenhet, den vässar vår intuition och helt plötsligt blir vi i betraktarens (och även våra egna!) ögon "skickliga".

Vad krävs det av dig som vill byta från ett reaktivt handlingsmönster till ett proaktivt? Jo, det krävs nyfikenhet, modet att vara ny- eller ombörjare, beredskap att öva och så är det bra att ha nära till ett gott skratt.

Svaret på Ed's fråga är att två av hundra hästägare har ett fungerande ledarskap i relation till sin häst. Är du en av de två?? Jag jobbar på att det i "min hundra grupp" ska finnas tre...

Tre ordpar att ägna sitt liv åt

Idag tänkte jag beskriva de tre ordpar som i stor utsträckning sammanfattar Alexandertekniken. Jag tar dem på engelska och svenska.

Först ut är inhibition och direction eller riktning. Inhibition, att inställa något, kan också sammanfattas i ordet nej. Riktning är det du väljer att göra istället. För ryttare är förmågan att inhibera avgörande. Rent praktisk innebär det att om du gett hästen en hjälp, en signal så inhiberar du alla impulser att göra något ytterligare och väntar in hästens svar. Jobbar du hästen från marken och vill göra en sk join up är inhibition nödvändigt. Det är när du stillnar som hästen ges utrymme att göra sitt val - ansluta sig till dig eller avvakta. Och hästens svar avgör ditt nästa drag - inte din egen otålighet eller längtan efter resultat.

Vilket osökt leder vidare till nästa ordpar; means-where-by och end gaining, det blir ungefär hur du gör det du gör och målfixering. Vårt ordspråk "Ändamålen helgar medlen" sammanfattar det ganska bra. Vad gör du för att nå dina mål? Är målet det primära och vägen dit sekundär? Får hästen offra sig själv, sin hälsa, sitt liv för att du ska nå dina mål? Eller låter du din häst ha ett ord med i laget och tar hänsyn till den? Tar du hänsyn till dig själv?

Nästa ordpar är use och function, användning och funktion. Hur du använder din kropp påverkar hur väl den kan fungera. Muskler som arbetar spänns, spända muskler blir strama muskler och det betyder att alla blodkärl inuti en muskel kläms ihop. Det som händer är precis samma sak som om du vrider på vattnet till vattenslangen och sen ställer dig på slangen, vattenflödet stryps.

Om du hela tiden har en för hög muskelspänning i kroppen kommer cirkulationen i kroppen att försämras och det innebär att syre, näring och restprodukter har svårt att färdas inuti kroppen. För ryttare påverkar dessutom hög muskelspänning våra möjligheter att vara följsamma till häst. Spända muskler gör att våra leder blir mer trögrörliga och det är i lederna som vi absorberar hästens rörelser.

Nu ska du få en uppgift för att träna dig i alla tre ordparen.
Ta fram papper och penna. Fatta pennan, som om du skulle börja skriva,
säg nej till den impulsen och
prova sen att se hur hårt du verkligen behöver hålla i pennan för att kunna skriva. Hur lätt på handen kan du bli och ändå skriva? Ta sen den lätta handen med till stallet och...