torsdag 18 april 2013

Huvudet leder och kroppen följer

Inom Alexandertekniken finns ett uttryck "huvudet leder och kroppen följer". Uttrycket i sig myntades av forskaren Rudolf Magnus (1873-1927) som i sina studier av kroppshållning hos däggdjur konstaterade att det finns reflexer i kroppen hos däggdjur som gör att kroppen automatisk följer huvudets rörelser.

När vi rider, eller för allandel kör, hästar har vi kontroll över hästens huvud via huvudlaget. Beroende på vilken uppgift vi vill att hästen ska göra kan huvudlaget vara en grimma eller träns med eller utan bett.

Men i uttrycket "huvudet leder och kroppen följer" finns också en psykologisk betydelse, hjärnan leder och kroppen följer. Träning och utbildning är ett mynt med två sidor, en fysiologisk och en psykologisk och för att få bäst effekt av träningen och utbildningen bör dessa samverka.

En bild som illustrerar dessa två sidor av myntet har jag hittat i Hans von Blixen-Fineckes bok The Art of Training.


Det är en enkel bild med mycket information. Intressant för mig som Alexanderlärare är att han pratar om den medvetna hjärnan hos både häst och ryttare. Han beskriver hur den motoriska akt som utgör våra hjälper registreras av hästens sensoriska nervsystem. Informationen från oss till hästen går via beröring och informationen från hästen till oss förmedlas till oss via känsla.

Hans von Blixen-Finecke pratar om ridning som ett språk av beröring och en förutsättning för den formen av kommunikation är lugn, hos både häst och ryttare. Lugn och närvaro.

En god vän som har stor erfarenhet av att rida in unghästar för galoppen tycker att det viktigaste i all form av utbildning av hästar att hästen aldrig blir skrämd under inridningen. Då får den en positiv inställning till ryttaren och det arbete den ska göra, den blir trygg och det gör att den psykologiska sidan av myntet kan samverka med den fysiologiska. En lugn häst kan ta in information från ryttaren, en rädd och nervös häst är blockerad.

En bekant var på hopptävlingar i helgen och konstaterade trött att det var få som red, de flesta ägnade sig åt att försöka kontrollera flyktbeteenden med både bett, extra snören och BF&I (brute force & ignorance). BF&I ryttarna hade förvisso skaffat sig kontroll över hästens huvud rent mekaniskt men de hade helt missat att få med hästen mentalt.

När vi rider är det av betydelse för oss som ryttare att vara i god egen balans. När vi sitter till häst påverkar vår egen interna viktfördelning (skevhet) i kroppen hästens kropp. På något sätt måste hästen ta in vår vikt i sin och placera den över sina fötter. Ju mer liksidiga och rakriktade vi är kring vår egen ryggrad desto jämnare fördelas vår vikt över hästen

När vi rider, och jag förutsätter att vi har koll på vår egen kropp, är det skiftningen i hästens balans som vi känner via både sits och händer. Den skiftningen signalerar till oss om hästen är i en bra egen balans, är självbärig, i de rörelser vi frågar efter. En otränad, outbildad eller en häst som är under rehablilitering har större skiftningar i balansen än en frisk och mer färdig häst. Genom att vara närvarande i varje steg kan vi som ryttare känna hur hästen rör sig och vi kan med våra signaler, vår beröring, ge signaler som kan hjälpa hästen att placera om vikten (vår och sin egen!) och få en fördelaktigare balans.

En bra utbildning leder i slutänden till att ekipage som får allt att se lätt ut, det är två hjärnor som enas i rörelse och även om det är ryttaren som leder är det tryggheten som utvecklats i relationen som gör att hästen kan delta utan rädsla i utförandet. Då kan ryttaren sägas rida hästens medvetna hjärna och i det läget kan ryttaren, om hen vill, ta av all utrustning från hästen och rida vidare.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar