Inlägg
Balans är, som jag ser det, kroppens svar på gravitationens fråga. Kan jag förbli på mina fötter i stillhet eller rörelse? Eller om jag sitter i sadeln, kan jag balansera mig på mina sittben? Hur stor ansträngning behöver musklerna göra för att hålla mig i balans? Måste jag ta stöd av något utanför mig för att kunna hålla balansen?
Följsamhet är, enligt mig, min förmåga att med bibehållen egen balans låta kroppen följa med i en rörelse som genereras av någon (eller något) annat utanför min egen kropp. Den rörelsen kan komma från att jag åker skidor, cyklar, rider eller dansar.
Grunden för en god sits är att vi positionerar skelettet på ett sånt sätt att de sk hållningsmusklerna ges en möjlighet att hålla oss uppe med minsta möjliga anspänning. Den sortens grundhållning ger också förutsättningar för god balans och följsamhet.
Men i begreppet position finns en möjlighet att hamna i konflikt med både balans och följsamhet och den risken infinner sig om vi tror att position är något statiskt, något vi intar och sen håller kvar (på engelska "strike a pose").
Alexanderteknikens sätt att göra en position relativ är att betona de riktningar (directions) som man vill ska vara möjliga i det ögonblick positionen ska i rörelse.
Bilden ovan kommer från boken Ridning - en handledning av Percy Hamilton från 1923 och visar en ryttare som med god balans och följsamhet som utan att hänga i hästen hänger med på den ökade trav som erbjuds honom. Och hästen bär sitt huvud högt men notera att det är ingen hängmatta ryttaren sitter i, tvärt om! Det är en rygg med bärighet, det märks inte minst på hästens ben - det är en stillbild med trycka i sig!
Ha den här bilden på näthinnan när ni studerar ridning idag. Den här ryttaren är inte farträdd! Han ber om ökad trav och han låter sig föras av hästen, han har en god position och inom sig en klar riktning - full fart framåt!
"Hårdhet och kraft är ensamrätt för de medelmåttiga som aldrig vill vara sanna."
de la Guérinière
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar