Den korta skritten

Så här skrev jag för två veckor sedan här på bloggen:
”Bettets placering i hästens mun, och därmed i den rörliga yttre ändan av hästens ryggrad ger den skolade, känsliga ryttaren möjligheter till stort inflytande över hästens hållning. Detta är ett verktyg som inte kan ersättas av varken kroppsspråk eller visualisering.”

Som exempel på hur ryttaren kan påverka hästens hållning vill jag skriva om den korta skritten. Men först några ord om hur hästen rör sig i skritt.

Skritten är en fyrtaktigt rörelse. När man säger att skritten är taktmässig menar man alltså att hästen flyttar fötterna i rätt ordning (Ridhandboken 1). En korrekt fotförflyttningen i skritt innebär att hästen går i fyrtakt med ex börjar med att lyfta vänster fram (A i bilden), höger bak (B), höger fram (D), vänster bak (F). Tittar man på benparet på samma sida ser man att de under en sekvens (D i bilden) bildar ett ”V”.



(Bild på skritten har jag hämtat från den här sidan där du kan läsa om hur man på slutet av 1800-talet kunde fotografera hästar och på så sätt för första gången se hur hästen egentligen flyttar sina fötter.)

Här nedan har du en film om hästens skritt:


En felaktig fotförflyttning är ex pass. Då flyttar hästen samma sidas benpar samtidigt (ex höger fram och höger bak) och det bildas aldrig något ”V”.

Man tittar även på om hästen tar lika långa kliv med varje steg och vilar lika länge på varje fot.

Oavsett hur långa steg hästen tar ska takten (den ordning hästen flyttar fötterna) vara densamma. I ex fri skritt tar hästen längre kliv än i kort skritt.

Hästen kan också flytta fötterna i en snabbt eller eller långsamt takt. I en långsam takt har hästen varje fot under en längre tid i marken än i en snabb. Att hästen på detta sätt ”vilar i steget” är något som är bättre än att hästen snabbt lyfter fötterna.

Kort skritt
På vilket sätt kan då den korta skritten påverka hästens hållning? Jo, den korta skritten får du fram när du ber hästen höja hals och huvud. Hästen börjar då skifta mer och mer vikt till bakbenen och avlastar framdelen.

Men det är inte allt. När hästen höjer huvud och hals kommer konstruktionen av kotorna i halskotpelaren göra så att hästen inte längre kan böja eller ställa halsen. När hästen är maximalt hög blir inte bara hela halskotpelaren rak utan även hela ryggraden från nacke till svans. Jag som ryttare behöver inte hålla hästen rak med yttre inverkan från tyglarna eller skänklarna. Hästen håller sig själv rak pga dess interna struktur. Det är på detta sätt ryttaren kan påverka hästens hållning.

Jag skrev att den skolade ryttaren kan påverka hästens hållning. Det jag menar med det är att för att detta ska fungera får ryttaren inte dra bakåt med handen, eller hänga i tyglarna. Kontakten mellan ryttarens hand och hästens mun måste vara lätt. Hästen får inte heller hänga eller trycka på bettet, alltså inte ifrågasätta ryttarens inflytande genom varken vikt eller kraft.

Den korta skritten är ett effektivt verktyg för att påverka hästens hållning. När du provar kom ihåg att en lätt kontakt är ett krav. Du kommer säkert också märka att din häst blir ojämn i takten eller att rumpan åker ut på sidan. Detta är de sätt din häst har att tala om att ”oj, vad jobbigt det blev jag tror inte jag klarar av att vara helt rak och gå långsamt framåt”. Ta det varligt och låt din häst stärka sig lite i taget, begär inte för många steg i början, ett eller två kan vara fullt tillräckligt, låt sedan din häst sträcka halsen nedåt och skritta på i fri skritt. Vitsen är inte att du ska hålla hästen rak med hjälp av tyglarna, utan att du genom lätt inverkan på den yttre rörliga ändan av hästens ryggrad (nacken) balansera hästen med hjälp av halvhalt, direkt och indirekt tygel på en tygel i taget så att hästen både får vanan att hålla sig själv rak, samt får styrka att bära både sig själv och sin ryttare där.