Etik, moral och lag

Egentligen vore det väl bäst med en daglig etik/moral och lag stund då vi alla kunde tänka över våra egna och andras handlingar. Genom nyheterna har vi fått veta att hästkött har använts i snabbmat, på Fejan sprids dagligen bilder eller filmsnuttar som visar på tvivelaktig hästhantering och på SVT har scener från Ponnyakuten fått några att reagera.

Det känns nästan lite uttjatat men jag måste få nämna ISES konferensen 2010 igen. Där hölls en föreläsning om etik och moral i hästhantering och föredragshållaren avslutade med att poängtera att det som är oetiskt eller omoraliskt behöver inte vara olagligt. Och det gäller att hålla det i minnet när blodet kokar inom en eller när hjärtat blöder, för det man själv längtar efter att göra i etikens och moralens namn kan nycket väl vara olagligt och därmed straffbart.

Om vi tar hästköttet i lasagnen från Findus och lägger till lite några köttskandaler till på det. I fallet med Findus har det hänt något som är olagligt, ingen matproducent får utge något att vara något det inte är. Nötkött är kokött och inget annat.

Själv har jag varit på restaurang med en styckmästare och hon konstaterade att jag visserligen fått griskött men inte filé av densamma som utlovades i menyn. Det blev ett kort snack med köket som sen bjöd på kvällens efterrätt när de insåg sig överbevisade. Just det var väl i dig inte olagligt men väl omoraliskt för det tog betalt för en filérätt.

Vi har köttfärs som bytt datum, utgånget kött som malts om till köttfärs och fläskfilé som har färgats och sålts som oxfilé. Allt detta är både olagligt, oetiskt och omoraliskt men särskilt tvivelaktigt i fallet med fläskkött, för i det kan det finnas trikiner som verkligen kan skada människor. Genomstekt fläskkött är inget problem men hur många brukar inte vilja ha sin oxfilé lite röd i mitten? Då blir oxfilé av griskött ett problem...

I fallet med lasagnen hände det något, vinklingen i nyheterna blev mer åt det oetiska än det olagliga hållet i nyheterna (tyckte jag) och det tror jag beror på vår inställning till att äta häst. Hästkött är inte farligt för oss människor att äta, till skillnad från fläskkött.

Nu över till de hästar som ännu är vid liv och vars liv dokumenteras och skickas runt på fejan. En bild som etsat sig fast i mitt minne är bilden av den iberiska hästen som "formges" med pannan mot en tegelvägg och en rem knuten kring underkäken som sedan går runt över manken. Den hästen kommer antagligen att gå i den "formen" väl riden och kanske drar den rent av ner applåder där den rids men vägen dit - under all kritik.

Filmsnuttar på blå tungor, roll kür, slide stops in i väggar, alldeles för många varv i spin, korrigeringar med såna tag i tyglarna att betten måste skära som knivar i hästens mun, sporrar som hackas in in hästens sidor. Och detta, mina vänner, är bara ett axplock och antagligen bara toppen av ett isberg. Det som visar sig på framridningbanor och tävlingsbanor är ju grundlagt på hemmaplan...

Ponnyakuten, ett behjärtansvärt program, vars syfte är gott men som ändå (tycker jag!) skjuter bredvid målet. Programmet bygger på problem som antingen kan vara hos barnet i form av rädsla eller hos hästen i form av oönskat beteende. Nu är det viktigt att komma ihåg att det är TV och att det betyder att det filmas en hel del och ur det materialet väljer någon ut lämpliga scener. Vad som händer mellan klippen vet vi egentligen ingenting om.

Jag har inte följt säsongens avsnitt utan snabbtittade igenom några i veckan och jag tycker att mönstret från tidigare år (nota bene: i det som presenteras) följer samma spår. Hästen hålls ansvarig och det är den som ska korrigeras. I ett läge (avsnitt 5) korrigeras en bockande häst av en dittagen beridare. Hon rider hästen på gummisnodd, hakan mot bringan - en vanlig syn. Det är inte olagligt att rida ihop hästar med hjälptyglar, men jag tycker att det strider mot etik och moral.

Av den snutt jag såg när hästen bockde var det ryttaren som inte lärt sig sitta upp ordentligt och hästen var bakskygg. För mig hade det känns bättre att hantera de två momenten, lära ryttaren sitta upp och träna hästen för beröring/händelse bakom den.

Majoriteten av dessa unga ryttare skulle behöva en grundkurs i sitsträning. Som jag ser det beror många problem på en dålig sits, som ger dålig balans och följsamhet vilket i sin tur skapar spänning och rädsla och ponnisar som blir alldeles för hårt hållna i munnen.

När det gäller tävlingsridningen så är det allmänt känt att den som vinner tjänar pengar och vinnaren kan även ha turen att få en sponsor som möjliggör en heltidssatsning. Vi är alla konsumenter, om vi vänder oss till sponsorerna med våra synpunkter på hästhanteringen och frågar dem om de verkligen vill bli associerade med moralískt och etiskt tvivelaktiga metoder så kanske det kan vara en snabbare väg att gå än genom ridsportens egna kanaler. Det är inte olagligt att meddela de som betalar dyrt för att synas att vi inte orkar se dem...