Gott slut och gott nytt

Bästa bloggföljare och läsare!


Tiden har kommit för mig att gå vidare och med det avsluta den här bloggen. Tack för det intresse som ni visat för det Lena och jag har skrivit. Varje fråga och kommentar har betytt mycket, respons är en fin gåva att få.


För egen del har det varit ett intensivt år med fötter och hovar i fokus. Jag har sedan augusti 2012 suttit med näsan ovanför levande som döda hovar och en hel del böcker. På 5 veckolånga kurser i Applied Equine Podiatry (AEP) har jag studerat hovens och fotens anatomi, funktion och uppbyggnad för att kunna utföra en balansering av hovkapsel till hästens fot (=hovben och brosk) i enlighet med HPT-metoden (Hight Performance Trim) som i sin tur baserar sig på AEP.


Den 2 oktober avlade jag det praktiska provet i Boden efter att ha tenterat den 1 år långa internetbaserade teoridelen via Institute of Applied Equine Podiatry, USA.


Kerstin Kemlén, Boden och jag har startat Horsequality Sweden AB. Vi har båda kompetens inom AEP och i kombination med vårt övriga kunnande skapar vi ett oslagbart koncept, ett företag med forskning, hästhälsa och människan i fokus.


Kerstin har sin bakgrund inom travet, där noggrannhet i detaljer är ett måste när träning har tävling som mål – ex foderstater/utfodring prestationshästar, uppföljning med pulsmätare och rörelseanalys, träningsprogram etc. Kerstin kan läsa häst som få andra kan och har efter ett flerårigt samarbete med veterinärprofessor Robert Cook, USA, utvecklat bettlöst huvudlag för travhästar i syfte att minimera fysiska bettskador på prestationshästar. Är specialist på bettrelaterade beteendestörningar och väl bevandrad inom forskningsområdet.


Min bakgrund finns inom ridning och körning. Till Horsequality bidrar jag med Alexanderteknik, som ger ryttare och kuskar bra balans och följsamhet. Jag är utbildad inom Equine Touch (och dess motsvarighet för människor VHT), en mjuk manuell metod som får muskelspänningar att släppa, ökar cirkulationen och skapar välbefinnande.

Hästars välfärd och livsmiljö är ett viktigt område. Foder, arbetsuppgift, utevistelse och interaktion med artfränder är viktigt. All hästhållning innebär olika grader av kompromiss: utifrån vårt eget perspektiv som hästägare och utifrån hästens perspektiv.


Horsequality Sweden erbjuder föreläsningar och clinics om hovar och fötter, kroppshållning, bett, träningsupplägg, nya forskningsrön med koppling till häst och mycket mer. Kontakta oss om du vill veta mer.

Tack för dessa år och välkomna att följa med på fortsättningen.


Maria


kontakt@horsequality.se



Horsequality Sweden finns på Facebook.

Sätt fart på fötterna

I helgen har jag lärt mig springa och det var fantastiskt! Kursledare var Malcolm Balk, lärare i Alexanderteknik och löpare med många mil i benen.

Som med allt annat gled mina tankar över på ridning och hästhantering efter kursen. Att springa är att få i hop ett pussel av många små detaljer till en helhet och varje detalj har betydelse för kvalitén på helheten.

Precis om i ridning är det viktigt att veta i vilken riktning rörelsen ska ske. För en löpare ska det finnas en riktning uppåt i kroppen samtidigt som vi vill röra oss framåt. Om det blir för mycket upp studsar vi mer än springer och det är att slösa med energi. Jag tyckte att Malcolm sa att med en studsig löpteknik under ett maraton är det som att ha klättrat upp till toppen av Empire State Building (381 m) och ner igen.

När vi springer finns det väldigt lite fri energi som vi kan nyttja, jämfört med cykling till exempel då vi kan låta cykeln rulla emellanåt utan att vi stannar helt. Den lilla fria energi som finns i löpning uppstår när hälsenan sträcks i nedtampet för att sedan släppas fri när hälen lättar. För att få ta del av den energin måste vår fotisättning vara korrekt och tillräckligt snabb. Vilar vi i steget försvinner energin ner i marken och vi får arbeta oss till nästa steg. Förutom att det blir tyngre att springa om vi slarvar bort den fria energin så försämras stötdämpningen i kroppen och risken för skador tex löparknä, benhinne- och vadmuskelproblem ökar.

När vi sitter till häst ska vi ha en riktning uppåt i vår kropp (lodrät sits) samtidigt som hästens ska röra sig framåt. I hästens ben är fjäderapparaten än starkare och kan ge mer fri energi till nästa steg om vi låter hästens riktning i kroppen vara framåt och något uppåt. Rids hästen bakom hand, med tredje kotan som högsta punkt, går den på bogarna och kraften från bakdelens påskjut trycks ner i marken. Precis som hos oss innebär förlusten av den fria energin att hästen får arbeta mer med muskelkraft för att ta nästa steg och samtidigt ger den försämrade stötdämpningen ökad risk för problem i kotor och knä.

En bra lateral balans är viktig vid löpning, det ökar chansen att du som löpare belastar dina ben lika mycket. För att träna den laterala balansen kan du stå på ett ben och sen skifta ben med ett litet hopp och det ska du kunna göra utan att vingla och behöva balansera dig med armarna. Som människa har vi det lätt med den laterala balansen, vi har vara två ben som ska samverka. Hästen har fyra. Öppna i skritt är en rörelse som tränar den laterala balansen hos hästen.

Stegfrekvensen eller kadensen som Malcolm kallar det, ska vara 180 steg i minuten (90 steg per ben per minut) när vi springer. Om du, precis som jag, är en fritidslöpare utan tävlingsambitioner så är det bra mycket snabbare än vad du är van vid. Usain Bolt tar 2,5 meter långa steg med en kadens på 240 steg i minuten, inte undra på att han är snabbast!

Hästen har olika kadens i olika gångarter och det betyder att går hästen med lägre kadens än den man ska sträva efter går fri energi förlorad rätt ner i backen. En ungefärlig kadens att sträva efter i skritt är 55 steg per ben/minut, i trav 75 steg per ben/minut och i galopp 95 språng per minut.

Bästa hjälpmedlet för att hålla koll på kadensen är en metronom, det finns små behändiga digitala metronomer som man kan fästa i kläderna för nätt 100 kr.

Jag kommer att ta sommaruppehåll med bloggen från och med idag. På schemat finns, förutom sommarlov med barnen, två praktiska kurser i Applied Equine Podiatry (juni och juli) och den teoretiska delen där slutprovet närmar sig. Nästa vecka är det en tvådagars konferens kring temat Musikerhälsa i Piteå som jag tror blir mycket intressant. Musik och ridning har hur många beröringspunkter som helst!

Nu återstår bara att önska er alla en underbar sommar, många tropiska nätter och måttligt med blodsugande insekter. Ta väl hand om er och de fyrbenta så möts vi igen till hösten när livet saktar av inför vintern.

Glad sommar!

Käkleden

Försommaren gjorde en bejublad entré här i Norrbotten igår och vi firade den med förskolans dag på Tallbackkottarnas förskola, där mina två äldre har gått och minstingen ännu går. Alla djur på gården njuter av värmen; hästarna, katterna och hunden gonar sig i solen. Vi väntar på den stora grönskeexplosionen som mycket väl kan komma redan i helgen med tanke på det väder som utlovats.

Temat för idag är käkleden. Käkleden är en viktig led i kroppen för både människa

och häst.

Ser vi på huvudet ur ett skelettperspektiv är överkäke och skallben en enhet och underkäken hänger lös. Käkleden är den led i vilken underkäken rör sig relativt resten av huvudet. Käkmusklerna är så kallade anti gravitations muskler som, utan att bli mjölsyretrötta, håller upp underkäken på plats. När vi ska tugga eller prata är det underkäken som ska röra sig ner och upp. Ganska ofta ser jag antydningar hos människor att de lyfter sitt huvud upp och bort från underkäken när de ska öppna munnen. Den gesten blir tydligare hos en del sångare som vill få ut sin röst med viss kraft. En sån rörelse påverkar balansen i kroppen rätt mycket eftersom huvudet i sig väger flera kilo (4-6 kg för en vuxen).

Eftersom käkmusklerna är designade för att hålla uppe underkäken är de avspända när munnen är stängd och i arbete när munnen öppnas. Det gäller för både människa och häst. I käkleden finns ett visst utrymme för en sidgående rörelse av underkäken, den behövs när vi ska mala ner maten med våra molarer (tänderna längst in i munnen). Hos hästar, som äter betydligt större mängder fibrer än oss, är denna malande rörelse viktig för att få maten tillräckligt finfördelad.

Begreppet att vara låst i käken finns både hos människa och häst och hos oss båda innebär en låsning av käken att tänderna slits ojämt, vi får ett bettfel som i sin tur påverkar käkleden vilket i sin tur påverkar muskulaturen kring käkled, nacke och bekymren vandrar sen vidare ut i kroppen. Hos människor är spänningar kring käkleden en vanlig orsak till migrän och vi har uttryck för hur ilska, oro och frustration visar sig i och kring käkleden, att ha hopbitna käkar och gnissla tänder är två exempel. Bit aktivt ihop dina tänder och känn hur tonusen i halsens muskulatur ändras. 

Illa tillpassad bettsling och felaktigt spända nosgrimmor ökar risken för sår på slemhinnor, tryck på laner och tunga och smärta orsakar spänningar i käkleden hos hästar. Dessa spänningar låser halskotpelaren och då hästen nyttjar halsen som en balansstång är det lätt att hästen uppfattas som stel och obalanserad. Hästen ska ha en avspänt sluten mun för att ha tillgång till både andning och en följsam halskotpelare. Att dra igen munnen med nosremmar är att bortse från orsaken till en, som det ofta kallas, orolig mun. En orolig mun är en indikator på en bakomliggande orsak som kan sitta i hästen eller hos ryttaren.

Mina hästar fick en genomgång av sina munnar för en tid sedan och det visade sig att mitt sto hade spår av bett i sin mun som kommer att ställa krav på noggrann tillpassning om jag en dag överväger att rida med bett. Hos henne hade slemhinnan över lanerna veckat sig mot tänderna. Lite som en trasmatta som en hund slirat ihop när den kommer i full fart. Hon hade förändringar i benvävnaden i lanerna vilket är nästan en garanti för att hon skulle få ont av att ha bett i munnen. 

Allt hänger ihop hos både häst och människa. Vi är i grunden gjorda för att fungera och med ett öppet sinne för våra egna och hästarnas signaler att något har hamnat ur balans och att jämnvikten fått förlorad så ger vi oss möjligheten att agera innan skadan är ett faktum.

I september är det kurs i Applied Equine Podiatry (AEP) i Boden igen. Jag kan varmt rekommendera kursen till alla som vill lära sig med om hur hästens fot (= all vävnad innanför hovkapseln) fungerar och vilken stimulans den behöver för att hästen ska få en sund hov. Allt vi gör med våra hästar är en kompromiss med deras natur som ett djur, så ju bättre vi blir i våra kompromisser desto bättre mår djuret häst. Läs mer om AEP och anmäl dig via www.appliedequinepodiatry.org

Betslingens effekter

Detta är ett extra insatt blogginlägg direkt taget från Kerstin Kemlen. Att ha häst är att hålla ett djur i fångenskap. Det är vi som avgör hur den fångenskapen ser ut, vi behöver hela tiden fundera över hur vi hanterar våra vänner såväl avsuttet som uppsuttet och vara medveten om att det liv hästen får hos oss är en fråga om kompromisser med hästens natur och vår önskan att nyttja det magnifika djurets förmåga till anpassning och samarbete.

------------------------

I sommar - vid den nionde Internationella Equitation Science Conference - presenteras nya forskningsresultat under rubriken: "A Method of Diagnosing and Measuring Pain in The Ridden Horse".

Experimentet visar att att aversionen mot bett är mycket vanligare  och tecken på aversion mot bett mycket större till antal än vad man tidigare trott. Med andra ord:

Många bettrelaterade problembeteenden försvinner när bettet tas bort och detta inkluderar även sådana som frekvent ingår vid olyckor med häst och ryttare. 

Forskningsresultatet stödjer att

de kommitteer  som styr tävlingsregler,

behöver se över de regler som

ställer krav på bett vid tävling!

Hur kom man fram till detta resultat - hur såg den vetenskapliga metoden ut?

• 58 ryttare ingick i ett kontrollerat experiment där de fick övergå från bett till bettlöst huvudlag med "whole head hug concept.
• Experimentet pågick mellan 2002-2008
• En enkäten ingick i experimentet och den var utformad utifrån 3 års feedback från ryttare som gått över till bettlöst och enkäten listade 86 beteenden kopplade till bett..
• Experimentryttarna fick besvara enkäten som var indelad i två kolumner - en för hästens beteende med bett under tiden ryttaren haft hästen i sin ägo  - och en annan kolumn för hästens beteenden när den utför liknande arbetet när bettet tagits bort och ersatts med ett bettlöst "whole -head-hug". 
• Experimentryttarna hade ägt sina hästar i  9 mån - 21 år , median 2 år.
• Hästarna var från 3,5 år - 24 års ålder, median 8,5 år.
• Hästarna hade fått testa bettlöst från 1 dag - 2 år, median 3 mån.
• Hästarna hörde hemma inom disciplinerna dressyr, hoppning, trail, pleasure, distans, eventing
• VARENDA häst visade färre tecken på smärta när det reds bettlöst.
• ANTALET smärttecken som varje häst visade upp när den reds på bett var mellan 5-55, median 24 smärtsignaler.
• ANTALET smärttecken som varje häst visade upp vid bettlös ridning var 0-17, median 1 smärttecken.
• RESULTATET  på dessa 58 hästar blev att när bettet togs bort försvann 90% av hästens uppvisade tecken på smärta.

Huvudet leder och kroppen följer

Inom Alexandertekniken finns ett uttryck "huvudet leder och kroppen följer". Uttrycket i sig myntades av forskaren Rudolf Magnus (1873-1927) som i sina studier av kroppshållning hos däggdjur konstaterade att det finns reflexer i kroppen hos däggdjur som gör att kroppen automatisk följer huvudets rörelser.

När vi rider, eller för allandel kör, hästar har vi kontroll över hästens huvud via huvudlaget. Beroende på vilken uppgift vi vill att hästen ska göra kan huvudlaget vara en grimma eller träns med eller utan bett.

Men i uttrycket "huvudet leder och kroppen följer" finns också en psykologisk betydelse, hjärnan leder och kroppen följer. Träning och utbildning är ett mynt med två sidor, en fysiologisk och en psykologisk och för att få bäst effekt av träningen och utbildningen bör dessa samverka.

En bild som illustrerar dessa två sidor av myntet har jag hittat i Hans von Blixen-Fineckes bok The Art of Training.

Det är en enkel bild med mycket information. Intressant för mig som Alexanderlärare är att han pratar om den medvetna hjärnan hos både häst och ryttare. Han beskriver hur den motoriska akt som utgör våra hjälper registreras av hästens sensoriska nervsystem. Informationen från oss till hästen går via beröring och informationen från hästen till oss förmedlas till oss via känsla.

Hans von Blixen-Finecke pratar om ridning som ett språk av beröring och en förutsättning för den formen av kommunikation är lugn, hos både häst och ryttare. Lugn och närvaro.

En god vän som har stor erfarenhet av att rida in unghästar för galoppen tycker att det viktigaste i all form av utbildning av hästar att hästen aldrig blir skrämd under inridningen. Då får den en positiv inställning till ryttaren och det arbete den ska göra, den blir trygg och det gör att den psykologiska sidan av myntet kan samverka med den fysiologiska. En lugn häst kan ta in information från ryttaren, en rädd och nervös häst är blockerad.

En bekant var på hopptävlingar i helgen och konstaterade trött att det var få som red, de flesta ägnade sig åt att försöka kontrollera flyktbeteenden med både bett, extra snören och BF&I (brute force & ignorance). BF&I ryttarna hade förvisso skaffat sig kontroll över hästens huvud rent mekaniskt men de hade helt missat att få med hästen mentalt.

När vi rider är det av betydelse för oss som ryttare att vara i god egen balans. När vi sitter till häst påverkar vår egen interna viktfördelning (skevhet) i kroppen hästens kropp. På något sätt måste hästen ta in vår vikt i sin och placera den över sina fötter. Ju mer liksidiga och rakriktade vi är kring vår egen ryggrad desto jämnare fördelas vår vikt över hästen

När vi rider, och jag förutsätter att vi har koll på vår egen kropp, är det skiftningen i hästens balans som vi känner via både sits och händer. Den skiftningen signalerar till oss om hästen är i en bra egen balans, är självbärig, i de rörelser vi frågar efter. En otränad, outbildad eller en häst som är under rehablilitering har större skiftningar i balansen än en frisk och mer färdig häst. Genom att vara närvarande i varje steg kan vi som ryttare känna hur hästen rör sig och vi kan med våra signaler, vår beröring, ge signaler som kan hjälpa hästen att placera om vikten (vår och sin egen!) och få en fördelaktigare balans.

En bra utbildning leder i slutänden till att ekipage som får allt att se lätt ut, det är två hjärnor som enas i rörelse och även om det är ryttaren som leder är det tryggheten som utvecklats i relationen som gör att hästen kan delta utan rädsla i utförandet. Då kan ryttaren sägas rida hästens medvetna hjärna och i det läget kan ryttaren, om hen vill, ta av all utrustning från hästen och rida vidare.

Perception, förmågan att se det osagda

Påsklov och underbar norrlandsvår har gjort att bloggen fått vänta till solens nedgång. Det gäller att fånga de goda dagarna som en buffert till dagarna av annan sort.

I augusti 2010 var jag ute och red mitt anglosto. Vi var ute i skogen och red efter fina, galoppvänliga tallhedsvägar och jag var så glad. Hon var alert, följsam och kändes underbar. En dag klättrade jag med henne uppför en liten slänt, 4 steg blev det, vi tog den lilla slänten två gånger - åtta steg blev det.

Vi skrittade hemåt och från att ha varit lugn och tillfreds började hon takta, slänga med huvudet och vara allmänt störig. Jag gjorde halt och tänkte att hon skulle få besinna sig men hon började rygga och mitt i ett forcerat steg bakåt kände jag hur hon tappade sitt vänstra bakben. Det var bara att sitta av och börja gå hemåt. Konfunderad.

Något år senare berättade en bekant att hon, efter att ha gått en kurs om hästar och bett, insett att det bett som hon tyckte att hennes häst gick bäst på var det bett som orsakade mest smärta i hästens mun. Det var för henne obegripligt för hon upplevde att hästen var så mjuk och följsam i ridningen.

En annan berättade att de hade upptäckt att hästen hade skador i munnen men i ridningen hade den fungerat som en klocka, mjuk och följsam. Ytterligare en berättade att hästen gått som en dröm bara för att veckan efter visa sig vara halt.

En gång ingen gång, två gånger, tre gånger och fyra gånger...jag vet att det inte är ett statistiskt säkerställt antal men icke deso mindre väcker det frågan hos mig. Hur är det ställt med förmågan att läsa häst?

Hästar har tystnad som sin levnadsstrategi, de är experter på att dölja smärta och smärtans effekter på sina kroppar. Kan det vara så att alla hästarna i dessa exempel hade skickat ut små signaler om att allt inte stod rätt till och när vi som ryttare inte lade märke till dem så rörde de sig inom sin smärtram, och vi uppfattade dem som följsamma och mjuka?

I fallet med min häst hade jag fört henne utanför smärtramen och hon blev högljudd i sitt beteende.
Hade det gått att upptäcka smärtreaktioner om hästarna i exemplen ovan hade haft pulsmätare? Fanns det några små indikationer från hästarnas sida som vi missade, fanns det några stora??

Det sägs att innan du dömer en häst för olydnad ska du fråga dig om den förstod det du bad om, om den lärt sig göra det du bad om eller om den rent fysiskt kan göra det du ber om. Ni hör ju hur jag resonerade 2010 - hon blev störig och behövde besinna sig. Att det rörde sig om smärt blev uppenbart för mig senare men just då när hon bröt ihop var olydnad ett närmare alternativ.

Jag har lärt mig en läxa av händelsen med mitt sto. Nu strävar jag efter att fråga mig om det kan vara något av de andra skälen som hindrar hästen att göra det jag vill istället för olydnad. Jag försöker träna upp min förmåga att läsa häst, perceptionen, för att bli bättre på att se hästens tecknen.

Mitt nya sto, vars hovar förde mig till AEP, drar nyttan av min läxa och är dessutom en god lärare. Hon signalerar i en stigande skala om jag kommer för nära kanten på hennes smärtram. I vår träning ingår att jag inte begär högre gångarter än de hon själv tar i hagen (då ingår inte orosgaloppen i skalan). Hon har precis i dagarna börjat ta en trav som bygger på påskjut i stället för en trav som hon skuttade in i. Alltså har vi lagt in kort trav repriser i våra promenader. Nu kan vi promenera upp till 1,5 timme, när vi började ville hon vända efter 10 och våra promenader blev då 20 minuter långa.

När vi jobbade från marken var ett öppna liknande steg med vänster bak nog i början, ett till och hon nöp mig försiktigt i handen. Nu kan vi ta några steg i hörnpasseringarna. Jag föreslår en rörelse och hon antar eller förkastar. Det är inte en fråga om lydnad eller olydnad för mig utan jag litar på att hon vet vad hon klarar av att göra och om jag begär mer än hon förmår så bromsar hon mig.

Jag ser att hon kan en massa när hon rör sig i hagen. Hon gör fina roll backs på den trånga stigen där valacken, som inte kan, får ta omvägen ut i djupsnön. Traven hon bjuder på nu längtar jag efter att få rida. Nu när vårkänslorna väcker leklusten till liv ser jag hur elegant hon reser sig på bakbenen, hon kan stegra på kommando. Jag längtar verkligen efter att få rida henne, men jag är också beredd att ge henne tiden hon behöver för att hela. Vi gör detta tillsammans hon och jag, vi är på lag.

Hovar och människor

Det var en hektisk dag igår med Vasalopp för barnen bland annat som rubbade skrivschemat för mig, men med det avklarat kan jag konstatera att nu är det äntligen vår!

Förra våren kom det en häst till min gård som tvingade mig att rikta blickarna ner till hovarna eller mer exakt hästarnas fötter. Jag har en god vän som fördjupat sig i Jamie Jacksons och Pete Rameys sk vildhästmodell och en som riktat in sig på Applied Equine Podiatry (AEP). Under sommaren förra året pratade jag med båda och bollade mina tankar kring den nya hästens hovar med dem. För det visade sig snabbt att traditionellt hovslageri inte kunde komma med någon lösning som kändes vettig - eller om jag ska vara helt ärlig, den hovslagare jag kontaktade med remiss från veterinär var citat "så trött att han åkte hem istället" slut citat. Efter ett sånt bemötande kändes det som att själv är bäste dräng även om jag faktiskt hade stora luckor i mitt kunnande.

Till en början tyckte jag att mina båda vänner hade en liknande syn på vad som behövdes i form av verkning, stöd och stimulans av hovarna. Jag läste på utifrån bådas perspektiv och försökte sätta in min egen hästs bekymmer i respektive modell. Vi knogade på hästen och jag och även om det var med små steg så gick det framåt.

I september förra året kom sen möjligheten att fördjupa sig i AEP och jag tog den. Efter det insåg jag att det som på ytan kan verka lika kan skilja sig enormt när man går på djupet. AEP är en metod för hovvård som bygger på allmängiltiga naturvetenskapliga principer som gäller oavsett om det är hovar, pilbågar eller bilar som avhandlas. Vildhästmodellen bygger på studier av vilda hästar i sina respektive miljöer t ex mustanger i USA eller brumbies i Australien men den bygger inte på studier av tamhästar och deras livsvillkor.

I Sverige fanns det en veterinär som skapade rubriker när han i en artikel i Ridsport pekade ut det område som skapade mest problem för hästar överlag. Kan ni gissa var han pekade?
På en plats strax bakom manken ovanför hästens rygg - människan i form av en ryttare.

När hästen gick från att vara villebråd till att bli tamdjur kom den att få betala för foder och skydd med sitt liv och sin hälsa. Vi har använt dem i krig, som färdmedel på långa och mödosamma strapatser och vi har format dem till olika raser för att förstärka egenskaper som varit till nytta för oss.

När hovslageriet utvecklades till det yrke det är idag var det som ett svar på den tidens ökade krav på hästen som transportfordon, ett fordon som skulle jobba mer under en dag och på underlag som blev mer "hovovänliga" i form av grusvägar, kullersten, blöt lera och så vidare. Hästhållningen förändrades, hästar hölls mer uppbundna i stall med den följden att de ofta stod i blöta bäddar istället för att vistas fritt i hage. Vetenskapen var under uppbyggnad, industrialiseringen var ännu i sin linda. Det man kände till var statik, alltså belastning under stillstående, drag, tryck och hävstänger.

Hovslageriet mötte de krav som fanns på en hov hos en häst som stod stilla. När hästarna till övervägande del började vara skodda långa perioder av året uppstod problem med ringkota, stengallor, bärrandsröta osv. Alla visste att det berodde på skorna men de ansågs som ett nödvändigt ont och ett pris man fick vara beredd att betala.

Med industrialiseringen kom bilar och med utvecklingen av dem kom dynamik, kinetic (rörelseenergi) och nu har vi utvecklat instrument som möjliggör noggranna mätningar av sådant som tidigare varit dolt för det mänskliga ögat.

Resultatet av den naturvetenskapliga utvecklingen tog AEP med sig när teorin om hoven och hästens fot utformades. Med den modell som AEP har som grund för sitt arbete med hästars hovar och fötter kan du lära dig läsa vilken hov som helst, vild eller tam, och se om den är frisk eller har brister i sina strukturer. Det är som att en ny värld öppnar sig!

15-19 juni ges en fem dagars kurs i AEP i Boden. Anmälan görs via www.appliedequinepodiatry.org
Gå kursen och få en ny relation till din hästs hovar!