Eftertankens kranka blekhet

Eftersom jag suttit en del på pass i veckan har jag haft gott om tid att fundera på livet, lärandet och tillfälligheter.

Till vardags talar vi ofta om tanke och handling, i den ordningen - att tanken kommer före handlingen. Och sen har vi begreppet eftertanke, den tanke som vanligvis kommer efter en utförd handling. Inte helt sällan är eftertanken en tanke förknippad med ånger.

För väldigt många av oss är kedjan handling-eftertanke vanligt förekommande. Vi reagerar på något med en handling, som vi sen vid närmare eftertanke ångrar. Det Alexandertekniken strävar efter är att byta ut det mönstret mot ett tanke-handlings mönster. Det vill säga att vi har tänkt igenom vad vi vill göra och hur vi ska göra det innan vi skrider till handling (means where by).

Till vår hjälp i den processen har vi förmågan att säga nej (inhibition) och direktiv/riktningar (directions). Eftertanken finns kvar men istället för eftertankens kranka blekhet i form av ånger, självförakt, nedvärdering av oss själva byter vi den till observation, analys och förbättringsarbete.

Det är tanken som ger oss en plan för vår handling, eftertanken låter oss utvärdera resultatet. Det i sin tur leder fram till erfarenhet, den vässar vår intuition och helt plötsligt blir vi i betraktarens (och även våra egna!) ögon "skickliga".

Vad krävs det av dig som vill byta från ett reaktivt handlingsmönster till ett proaktivt? Jo, det krävs nyfikenhet, modet att vara ny- eller ombörjare, beredskap att öva och så är det bra att ha nära till ett gott skratt.

Svaret på Ed's fråga är att två av hundra hästägare har ett fungerande ledarskap i relation till sin häst. Är du en av de två?? Jag jobbar på att det i "min hundra grupp" ska finnas tre...