Handen dominerar

Här sitter jag och skriver på det sista inlägget på vårt andra år som bloggare. Det känns faktiskt både magiskt och fantastiskt. Det absolut bästa med att blogga är att mitt sätt att betrakta ridning och hästhantering i stort påverkats - jag ser mer helt enkelt.

Det sämsta skulle väl vara att det är svårt att arbeta för ett vidgat synsätt på ridning, ryttare, hästhantering och relationen häst-ryttare. Det sitter så mycket i väggarna och det finns så mycket etablerade "sanningar" som får hänga kvar trots att ny forskning visar att det är hög tid att släppa det gamla.

Ni som läser vår blogg har i era kommentarer och det faktum att ni följer den visat att ni vill bidra till en förbättring av människa-häst relationen, tack!

Inför vårt tredje år hoppas jag att fler ger sig själva möjligheten att ompröva sina gamla kunskaper. Att ompröva är inte detsamma som att förkasta, men det kan visa sig vara läge för en uppdatering. "Det är det du tror att du vet som hindrar dig från att lära nytt."

Och nu över till något helt annat. Det är så himla intressant att handens vara eller inte vara i ridning är ett så brännhett ämne. Det verkar pågå ett ställningskrig mellan "sitsryttare" och "handryttare".

På Lenas blogg förra veckan skriver anonym i sin kommentar att "Tränset och handen är ett maktmedel som ofta missbrukas eftersom hästen har väldigt hög sensorik i sin mun och genom att nyttja det kan vi underordna hästen." Jag håller med anonym i detta, hästens mun är mycket känslig och en oskolad hand (medvetet grov eller omedvetet grov) kan absolut tvinga hästen till underordning.

Kruxet är bara att en oskolad (eller okänslig) hand kan tvinga hästen till underordning även om man rider bettlöst. All inverkan på hästens huvud, i mun eller på nosrygg, påverkar hästens balans. Det går att försätta hästar i obalans även utan bett!

Bilden (tagen från Vetenskapens värld, Människan från 1985) illusterar kroppen med utgångspunkt för hur stora delar av hjärnbarken som styr olika delar av kroppen. Figuren med lila hand illusterar den "motoriska homunculus" och den med gul hand den sensoriska. Eftersom nervbanorna korsar över i hjärnan och höger hjärnhalva styr vänster sida av kroppen så ligger färgkoderna för vänster sida till höger ovanför figuren. De sensoriska nerverna skickar signaler från kroppen in till hjärnan och de motoriska tar hand om trafiken i den andra riktningen.

Bilden talar sitt tydliga språk, handen dominerar. Handen har tillgång till en stor del av hjärnas motoriska och sensoriska kapacitet. Den har all potential i världen att bli lyhörd, känslig, finstämd och välkoordinerad, det vi som ryttare behöver göra är att skola den.

Med en skolad hand kan vi, med eller utan bett, inverka på hästen så att vi ger hästen möjlighet att, med bibehållen balans, utföra det arbete vi begär av den.