Hoven - en makalös uppfinning

I höstas var jag ner till Iotas Hovbalans i Dalarna och gick en kurs i Applied Equine Podiatry med KC LaPierre.

Det var en intressant och mycket tankeväckande kurs med många, för mig, nya infallsvinklar på hur hästens hov fungerar och hur den svarar på den belastning som hästen utsätts för.

Mitt i sin karriär som hovslagare tar KC en plats som lärling i en smedja. Avsikten var att bli en så skicklig smed att han skulle kunna smida vilket sjukbeslag som helst. Under sina två år som lärling skapades grunden för det som skulle bli KC mantra: struktur + funktion = prestanda. När han sen avslutat sin lärlingsperiod och återgick till sitt yrke som hovslagare kunde han verkligen smida vilken sko som helst men det fanns ändå hästar som han inte kunde hjälpa. Det ledde honom in på den väg som han vandrar nu.

KC strävar efter att flytta fokus inom hovslageri från hantverk till vetenskap. Hovslageriet blev en profession som hamnade i skymundan i och med den nya tidens tekniska utveckling vilket gör att dagens hovslagare utbildas med kunskaper från förrgår.

Grundtesen är att en sund häst är beroende av en sunda hovar vars funktion är att hantera och distribuera och nyttogöra energi. Hovslageri i sin tur syftar till att neutralisera energi. I detta uppstår kollisonen mellan natur och människans inverkan, där hästens hovar hamnar i kläm.

KC har definierat varje del i sitt mantra struktur + funktion = prestanda. Med struktur menas hovens inre beståndsdelar och varje enhet har sin specifika funktion som ska fungera i samklang med alla delar. I hoven finns flera olika vävnadstyper; blodfylld, inte blodfylld, mjuka vävnader och ben. Med prestanda avses hur väl en hov kan möta det krav som den av människan valda aktiviteten ställer på hoven. En fritidshäst som rids emellanåt kan fungera med lägre krav på hovens prestanda än en travhäst i full tävlingskondition. En given sanning kan tyckas, du kör inte Formel 1 med en SAAB V4 och tror på en topplacering, men enligt KC så saknas den insikten icke desto mindre hos flertalet hästägare.

Tama hästar lever under helt andra premisser än vilda. Det gör att KC ibland väljer att prata om skodda respektive oskodda hästar för att poängtera att skor faktiskt kan vara den bästa kompromissen för vissa hästar. Barfota är alltid bäst för hästen, under förutsättning att dess hovar har den prestanda som krävs för uppgiften. Att sko hästen innebär alltid att hovens naturliga mekanism påverkas negativt men om det jobb hästen förväntas utföra också påverkar hästen negativt kan det vara bättre att låta hästen ha skor.

Idag finns det alternativ till järnskor i form av boots, olika tvåkomponentsprodukter som "hovlindor", plastskor och sulskydd. Det som KC kan reservera sig emot är att några av dem, enligt honom, inte tar tillräcklig hänsyn till hur hoven defacto är uppbyggd och att de, förvisso utan spik, ändå hämmar en korrekt hovfunktion.

Jag har haft mina hästar oskodda under sommaren men har, i brist på alternativ till skor med brodd, skott mina hästar nu när isen kom. Mina hästar går på lösdrift och är ute dygnet runt i en kuperad skogshage med en bäck som rinner genom hagen. När den bäcken börjar frysa på och vattnet från ovanliggande våtmark fortsätter att strömma bildas det stora partier med svallis. I folkmun kallas platsen som vi bor på Märsfallet just för att en märr halkat illa på svallisen.

För egen del hoppas jag på en snörik vinter utan perioder av blidväder för då kan jag ta av skorna mot slutet av december och sen sko på igen i mars/april när våren med sin istid kommer. Det är en kompromiss med en önskan jag har, men det är en medveten kompromiss, och jag har (tack och lov!) en hovslagare som är öppen för dialog.

KC kommer till Boden i juni och ger en 5 dagars kurs, läs mer om den på Kerstins webbsida. Jag rekommenderar kursen varmt!