Handen

Välkomna till en "dagen efter" blogg. Igår kom jag hem kl 07.00 efter att ha åkt hela natten från Svärdsjö i Dalarna. Tillsammans med tre andra norrbottningar har jag varit på en fem dagars hovvårdskurs med KC LaPierre och den gav massor av ny input som måste bearbetas. Jag sov hela dagen...

Dagens inlägg kommer att handla om vår framhov - handen. Vår hand spelar en stor roll i vår dagliga dialog med hästen. Vi visiterar hästen med handen, vi stryker på den, den håller i borstarna vi använder vid rykten, den lyfter hästens ben, den håller i tygeln och mycket, mycket mer.

Jag skulle vilja skicka med några tips på hur vi kan träna upp handens känslighet för sensoriska intryck göra för att göra dialogen med hästen mer nyanserad. Handen, som jag beskrivit tidigare i inlägget handen dominerar, upptar en stor del av hjärnans sensoriska och motoriska centra. Den har en fantastisk förmåga att utveckla finmotorik och känslighet. Allt vi behöver är att ägna oss åt medveten träning.

Dagens tre tips för att träna upp känslan kommer här.

1, Ta ett strå tagel, lägg det mellan en sida i telefonkatalogen. Titta ut i rummet och låt fingret stryka över sidan och känn taglet genom pappret. Lägg på ytterligare en sida, känn igen. Lägg på en sida till. och en till. Gör så tills du inte längre tycker dig känna taglet. Prova då att stryka lätt, lätt över pappret. Kan du förnimma taglet?

2, Utveckla touch

Ta ett vanligt A5 kuvert och håll det mellan tummen och de övriga fingrarna. Låt fingrarnas "trampdynor" vila mot kuvertet. Böjs kuvertet? Hur hårt behöver du hålla för att kuvertet ska stanna mellan dina fingrar utan att formen förändras? Kan du gå med kuvertet kvar mellan fingrarna? När du hittat en lätt touch så kan du prova att byta ut kuvertet mot tex en pappersmapp, den är lite tyngre men din strävan ska vara att hålla så lätt som möjligt och ändå ha mappen kvar.





3, Fingersättning

Låt kuvertet vila på fingertopparna, känn att alla fingrar har kontakt med kuvertet. Det kan kännas som att det stramar i handen. Andas och låt fingrarna söka sig upp mot kuvertet. Inhibition, att säga nej till alla försök att pressa fingrarna till kontakt med kuvertet. Direction, att veta att du vill att fingertopparna ska ha kontakt med kuvertet.

Lycka till!

Arbete på trähästen

Välkomna till blogghösten 2012. Som Lena skrev förra veckan ska hon ägna hösten åt sin uppsats och när den är klar kommer hon att bli en ännu bättre pedagog ute på ridbanorna. Här hos mig har sommarlovet tagit slut och "arbetsårets rutiner" har börjat finna sin form. Det är vemodigt och skönt på samma gång! Med det sagt övergår jag till dagens inlägg - arbete på trähästen.

En viktigt del i Alexanderteknikens utbildning av ryttare är arbetet i sadel på en trähäst. Ursprungligen utvecklades proceduren på 60-talet för att hjälpa en AT-lärare som efter en höftskada ville återuppta ridningen. För att förbereda kroppen, muskler och höftleder, för att sitta i sadeln igen satte man upp sadeln på en specialsnickrad träbock, det som idag kallas trähästen.

Som ryttare finns det massor av information att hämta från en lektion på trähästen. Sadeln är en kontaktyta mellan häst och ryttare. Sitsen på sadeln ska passa ryttarens rumpa. Får man som ryttare ont av sadeln så påverkar det ridningen negativt! Eftersom trähästen står stilla och är rak kan finns det mer att lära om sin sits; sitter ryttaren snett, roterat, skevt, framåt- eller bakåtlutad. Allt sådant är det möjligt att utforska i lugn och ro på trähästen.

Genom att jag lyfter benen, roterar lårbenet i höftleden får ryttaren en känsla för hur "väl" kroppen fungerar och om det skiljer i rörlighet/rörelsekvalitet mellan höger respektive vänster sida - något som det ofta gör!

Det går också bra att rida på trähästen! En ryttare kan till exempel rygga sin häst och då kan jag se om hästen ryggar rakt bakåt eller om ryttaren vrider sig i hjälpgivningen och alltså får en häst som ryggare snett bakåt. Galoppfattningar, halt, sidvärtrörelser - allt går att träna (med reservation för lättridning i trav...det är trähästen för stilla för).

Arbetet på trähästen syftar till att träna ryttarens perceptionsförmåga, det vill säga förmågan att kunna avläsa vad som händer i den egna kroppen, att bli bekant med de vanor som finns etablerade i kroppen och att få verktyg för att medvetet kunna arbeta med att förbättra det som kanske lägger hinder i vägen för god ridning.

På trähästen kan jag även hjälpa ryttaren att utveckla sin ryttarhand genom att helt enkelt arbeta med tyglar. En stilla hand är helt beroende av en rörlig arm och det får bli temat för nästa blogg!

Bloggen hösten 2012

Hej alla kära läsare,
sommaren går mot sitt slut och hösten känns i luften. Det kommer bli några ändringar här på bloggen under hösten. Jag kommer ta uppehåll året ut för att skriva klart min C/D-uppsats. Uppsatsen handlar om ridning, vad det är och hur det kan läras ut. Jag och min handledare tror den kan bli riktigt bra, nu måste jag bara ta mig tid att skriva klart. Maria kommer dock att fortsätta skriva tankeväckande och inspirerande inlägg varannan torsdag med start nästa vecka så häng kvar!

Du kan även läsa kortare inlägg och kommentarer, information om mina kurser m.m. från mig på min Facebook-sida Ekipage-1. När du ändå är där så får du gärna gilla sidan och sprid den till dina vänner. Via min hemsida www.ekipage-1.se kan du anmäla dig till mitt Nyhetsbrev som kommer ut ungefär 5 gånger/år. En nyhet för hösten är att jag regelbundet har privatlektioner på Åland, datum hittar du i  kalendern på hemsidan. Det blir tre föreläsningar på Häringe i Haninge och som vanligt finns jag i Blåsmark, Piteå under ett flertal tillfällen under hösten för föreläsningar, kurser och privatlektioner. Mer information och datum för både föreläsningarna på Häringe och när jag är i Blåsmark hittar du i kalendern. Hemma i Vallentuna fortsätter jag som vanligt att erbjuda sitsträning och ridlektioner på mina skolhästar, och självklart kan du boka mig för lektion där jag kommer hem till dig och hjälper dig med din häst i markhantering, arbete vid hand och ridning.

Till sist vill jag passa på att bjuda in er alla till höstens första Morgondemonstration den 29/9 på Upprätta Ridcenter. Temat för denna demonstration är sits och inverkan, och vi som visar och berättar är jag och mina instruktörs-elev-kolleger från Ecole de Légèreté. Hela inbjudan hittar du här.

Hoppas vi ses snart, och till dess, ha en riktigt skön höst!

Innehållsförteckning, läsar guide

Maria och jag har skrivit något här på bloggen varje vecka i över 3 år utan uppehåll. Totalt har det blivit nästan 190 inlägg! Den här sommaren kommer vi ta ett välförtjänt uppehåll från skrivandet t.o.m. slutet av augusti så vi kan ladda batterierna.

Men för att du kära läsare inte ska behöva sakna intellektuell stimulans under tiden så har jag här sammanställt en översikt och en läsarguide till några av de redan existerande blogginläggen.

För dig som är ny läsare här på bloggen så utgör läsarguiden ett utmärkt hjälpmedel för att bekanta dig med det material som här redan finns.

Jag har inte inkluderat alla inlägg i denna guide så det finns mer att upptäcka här på bloggen, t.ex. via etiketterna som du hittar i menyn till vänster. De inlägg jag samlat här är främst det som jag skrivit, som jag känner väl till  och som handlar om hästens natur, träning av häst och ryttare samt ridteknik. I avsnittet träning av ryttaren har jag  även inkluderat flertal inlägg som Maria har skrivt.  Tanken var att Maria skulle ha sammanställt en översikt över sina inlägg men då hon åkte på en envis dunderinfektion i bihålor och hals förra vecka så får det bli längre fram i höst.  


Till dess önskar vi er alla en riktigt trevlig sommar!

Inledning
Klassisk ridning
3P: Perception, position och precision
Verktygslåda eller verktygslös?
Klassisk ridning - en fråga om personligt tyckande?
Klassisk ridning är extraordinärt ledarskap

Hästens natur: mentalitet och biomekanik

Ledarskap, något att sträva efter?
Medfödd asymmetri
Myten om att böja hästen jämnt från nos till svans
Anteckningar från lektioner med Craig Stevens, del 2
Påverkas hästens personlighet av träning? Del 1, del 2 och del 3.
Att objektivt mäta hästens välfärd
Trycket i hästens mun, något den vänjer sig vid?

Historia

Redan de gamla grekerna
François Robichon de la Guérinière (1688-1751)
Klas Adam Ehrengranat (1751-1842)
Nuno Oliveira (1925-1989) en bokrecension

Ryttarträning
Vad kommer först, teknik eller attityd?

Träna ryttarens kropp

Effektiv sitsträning (video)
Skelett i bra position + avspända muskler = följsam sits
Mer om följsamhet
Ben i sadeln

Ryggläge som stretching
Din fulla längd
Det hänger på höften. Del 1, del 2 och del 3.
Inhibition

Inspänningstyglar för ryttaren INTE en bra ide


Träna ryttarkänsla
Ryttarkänsla


Träna ryttarens öga
Styrd perception
"Bakom hand" 1949
Detaljer är viktiga men vilka detaljer?


Träna ryttarens attityd
Träna ledarskap: Six Keys to Harmony (video)
Ledarskap = emotionell balans?

Hästträning

Att skola hästen mentalt
Träna hästens självförtroende och självständighet
Självbärighet och eget ansvar

Spöt kan skapa lugn och uppmärksamhet
Kamma tyglarna (video)
Oroa inte hästen! Eller?
8-volten för koncentration

Att träna hästens kropp
Skritt - gångarternas  moder!

Ecolé de Légèreté - tränings cirkeln
En gjord mun
Hästens mun: "cession de mâchoir"
Flexions
Lång och låg eller "neck extension"
Hästens hals - vad är för högt och vad är för lågt?
Om att höja hästens hals, del 1 (video) och del 2
Rörelse från vikt eller kraft
Öppna jämfört med skänkelvikning (video)
Öppna (video)
Öppna - samlande eller lösgörande?
Sluta (video)
Den korta skritten (video)
Förbättra galoppfattningen (video)

Lättridning

Blandat
Vetenskaplig jämförelse av olika träningsmetoder
"LDR" - nödvändig gymnastik eller onödig misshandel?

Teknik
En hjälp i taget
Anteckningar från lektioner med Craig Stevens, del 1
Hur du gör enkelt och konkret
Ryttarens hand, den främsta hjälpen. Eller?

Handen dominerar

Mesta möjliga rätt, eller minsta möjliga fel?
Svar på fråga om indirekt tygel
Handen är den primära hjälpen - omvänd halv halt
Öppna - hur görs den?
Öppna och skänkelvikning: hjälperna
Sluta: hjälperna
Rytmen börjar i baken
Arbete från marken: första och andra inlägget
Att rida på kandar
Stång eller tränsbett?
Myten om att ställa hästen med vikten
Inner eller ytter tygel?

Exemplet Hagens Yeats
Hagens Yeats 2008-2011 (video)

Klassisk ridning (video)

Kommentar till videon

Nytt inlägg igen nästa vecka

Hej alla läsare, Maria har åkt på världens bihåleinflamation och trots pencinlin mår hon fortfarande mycket dåligt. Därför blir det inget blogginlägg denna vecka. 

Lättridning

Jag fick en fråga om lättridning:

"Jag begriper inte hur lättridning kan vara bra för hästen. Jag har fått för mig att lättridning är något som hittades på efter Franska revolutionen, och att lättridningen togs fram för att oerfarna skulle hålla sig kvar i sadeln under långa travetapper. Jag har också läst en studie där man har testat belastningen och kom fram till att bogpartiet i helhet men främst det benpar som är i marken när man sitter ner belastas. Sen vet jag att lättridning förespråkas av väldigt många så jag inser att jag kanske har helt fel."

Historik

Historisk sett stämmer det att lättridning blev på modet efter Franska revolutionen. Militären insåg att man hade mer häst och mer ryttare kvar efter långa marscher om ryttaren red lätt istället för att sitta i traven. Både häst och ryttare hade alltså mer krafter kvar. Korrekt utförd lättridning är något som spar energi, både för hästen och ryttaren. Som f.d. distansryttare har jag dessutom praktiskt erfarenhet att rida långa sträckor (4-8 mil på en dag) i mest trav och lättridning är definitivt att föredra framför sittande trav.

På engelska heter lättridning ”posting trot”. Enligt föreläsningar om ridkonstens historia a Craig Stevens kommer ”posting” från ”postilion” vilket avser en ryttare som red en av täthästarna som drog tunga diligensvagnar. Det kunde vara 6 till 8 hästar som drog en vagn så kusken fick hjälp med styrningen av denna tätryttare. Hästar som drar tunga vagnar på detta sätt travar mer än de galopperar. Lättridningen lär ha uppfunnits när dessa ryttare i slutet av dagen var för ömma i baken för att sitta och för ömma i fötterna för att stå.

Eftersom det på så sätt var arbetarklassen som uppfann lättridning var det inget som adelsmännen i Europa före Franska revolutionen la sig till med. Lättridning är en mycket användbar bruksridning. Detta kan märkas än idag då lättridning används vid ridning av den unga eller omusklade hästen, vid uteritt och vid uppvärmning inför t.ex. ett dressyrpass. Däremot ser vi inte lättridning i själva dressyrprogrammen (jag är inte uppdaterad på vad som ingår i lätta dressyrklasser, här kan lättridning ingå) utan här är det att sitta i traven som gäller. Kanske är det ett arv i från adelsmännens definition av fin ridning från tiden före Franska revolutionen som gör att nedsittning i trav är det som gäller inom dressyrtävlingar?

Korrekt lättridning

Korrekt utförd lättridning spar alltså energi och kraft för hästen jämfört med nedsittning i trav. Vid korrekt utförd lättridning låter sig ryttaren lyftas ur sadeln av hästen, för att därefter mjukt böja knäna och återigen smyga ner i sadeln innan hästen återigen skickar upp ryttaren. När lättridning på detta sätt görs i samklang med hästens rörelsemekanik spar både häst och ryttare energi. Ryttaren ska varken stå i stigbyglarna eller knipa med knäna.

Vid lättridning jämfört med att sitta ner i traven kan hästen ta ut sin rörelsemekanik och verkligen trava med långa steg, en häst ovan vid att bära ryttarens vikt har ofta lätta att hantera ryttaren om denna rider lätt i traven jämfört med om ryttaren sitter ned. Allt under förutsättning att ryttaren har bra egen balans vid lättridning så klart!

Belastningen

Vid all ridning belastas framdelen mer än bakdelen. Ryttarens vikt fördelar sig så att ca 2/3 av ryttarens vikt belastar framdelen och 1/3 bärs upp av bakdelen.

Traven är en tvåtaktigt rörelse där hästen hoppar från en diagonal till den andra, alltså höger fram och vänster bak, samt vänster fram och höger bak.

När du i lättridningen sitter ner så bär hästen din vikt något mer mot bakbenen, och när du lättar ur sadeln något mer mot frambenen.

Så om du sitter ned på höger fram är det samma sak som att du sitter ner på vänster bak. När du sitter ned bär alltså hästen din vikt något mer mot bakbenet, och i det här fallet mer specifikt på vänster bak. I det här exemplet lättar du när vänster fram är i marken och vänster fram belastas alltså något mer än höger fram. Det här är skälet till att även om du enbart rider rakt fram i trav (ex utomhus) så ska du regelbundet byta diagonal. Det här är också skälet till att hästen har mer krafter kvar efter en lång tur om du rider lätt och regelbundet byter ben du sitter ner på. Hästen kan då återhämta sig under gång och spara respektive använda varierade ben och muskler.

Vilken diagonal du ska sitta ner på

På grund av hästens naturliga asymmetri vill hästen ofta att du rider lätt på ena eller andra diagonalen. Det är inte ovanligt att hästen tar något galoppsteg eller hoppar till i traven ifall du sitter på ”fel” diagonal ur hästens synvinkel. Hästen ser på så sätt till att du är tillbaka på den diagonal där hästen är bekvämare.

I vissa fall är det mycket lätt att känna när du sitter på ”fel” diagonal eftersom hästen kan kännas ojämn eller till och med halt i traven när du rider lätt åå denna diagonal. För att träna hästen till att bli mindre asymmetrisk vill du rida lätt mer på den diagonalen hästen är obekväm på än på den där den är bekvämare när du rider ute och på rakt spår.

På böjda spår är det lämpligt att du sitter ner på ytter fram, och alltså inner bak. När du sitter ner på ytter fram så avlastas hästen inner bog relativt sett, samt att att inner bak relativt sett bär mer vikt vilket hjälper hästen att svänga i balans.

Skenbensomfång

Tack Frida för att du förde upp frågan om skenbensomfång på bordet igen! Denna gång ska du och den tidigare frågeställaren få svar, livets flod tog med sig frågan på en längre tripp på minnets hav...

Det tryck som hästens ben utsätts för av sin egenvikt, ryttarens vikt och utrustningens vikt borde egentligen uttryckas som kg/kvadratcentimeter. Den formel som används för att skatta den vikt hästen de facto bär skapar en relation mellan total vikt och skenbensomfång. (Ett sätt att göra enkel matematik som kanske inte helt följer SIS normer och rekommendationer.)

total vikt/(skenbensomfång x 2)

Bruxanvisningen är som följer

1. Summera hästens, ryttarens och utrustningens vikt
2. Mät skenbensomfånget strax under carpus (framknä). Mäter du båda på båda frambenen, summera och dela med 2 för att få ett snittvärde.
3. Dela den totala vikten med skenbensomfånget.
4. Dela summan fr punkt 3 med 2.

De riktlinjer som finns utgörs av en glidande skala där under eller nära 13,4 kg/cm är bra och upp till 14,3 kg/cm är ok men när det närmar sig eller passerar 15,2 kg/cm gäller det att vara observant på att skaderisken ökar.

Detta är att se som en riktlinje för ryttaren inte en enkel sanning! Det går att öka hästens skenbensomfång på lång sikt (3 år) genom lågintensiv träning. Vikten kan gå att åtgärda. Finns det extra kilon hos häst och/eller ryttare får man hantera det, utrustningen kanske kan bytas ut till någon lättare variant. Hästens exteriör, hovarnas storlek och status, det arbete den förväntas utföra och ett antal andra faktorer har också betydelse - det är viktigt att komma ihåg.

Räknesättet ovan baserar sig på US Cavalrys egna mätmetoder från 20-talet och en studie från Kentucky Equine Research (2008) med fokus på att undersöka hur hästar svarar på belastning verifierar kavaleriets slutsats; en häst bör max bära kring 20% av sin kroppsvikt.

Så mot slutet, som lite sommargodis, så hittade jag två bilder i tidningen Häst och ryttare som gjorde mig glad. En häst i en trevlig form med nacken som högsta punkt på halsbågen. Trevligt!

  

och till sist ett citat som stämmer väl i dessa sommarbetestider!

"Hästar gör ett landskap vackert."

Alice Walker

Ha en riktigt skön sommar!