Betslingens effekter

Detta är ett extra insatt blogginlägg direkt taget från Kerstin Kemlen. Att ha häst är att hålla ett djur i fångenskap. Det är vi som avgör hur den fångenskapen ser ut, vi behöver hela tiden fundera över hur vi hanterar våra vänner såväl avsuttet som uppsuttet och vara medveten om att det liv hästen får hos oss är en fråga om kompromisser med hästens natur och vår önskan att nyttja det magnifika djurets förmåga till anpassning och samarbete.

------------------------

I sommar - vid den nionde Internationella Equitation Science Conference - presenteras nya forskningsresultat under rubriken: "A Method of Diagnosing and Measuring Pain in The Ridden Horse".

Experimentet visar att att aversionen mot bett är mycket vanligare  och tecken på aversion mot bett mycket större till antal än vad man tidigare trott. Med andra ord:

Många bettrelaterade problembeteenden försvinner när bettet tas bort och detta inkluderar även sådana som frekvent ingår vid olyckor med häst och ryttare. 

Forskningsresultatet stödjer att

de kommitteer  som styr tävlingsregler,

behöver se över de regler som

ställer krav på bett vid tävling!

Hur kom man fram till detta resultat - hur såg den vetenskapliga metoden ut?

• 58 ryttare ingick i ett kontrollerat experiment där de fick övergå från bett till bettlöst huvudlag med "whole head hug concept.
• Experimentet pågick mellan 2002-2008
• En enkäten ingick i experimentet och den var utformad utifrån 3 års feedback från ryttare som gått över till bettlöst och enkäten listade 86 beteenden kopplade till bett..
• Experimentryttarna fick besvara enkäten som var indelad i två kolumner - en för hästens beteende med bett under tiden ryttaren haft hästen i sin ägo  - och en annan kolumn för hästens beteenden när den utför liknande arbetet när bettet tagits bort och ersatts med ett bettlöst "whole -head-hug". 
• Experimentryttarna hade ägt sina hästar i  9 mån - 21 år , median 2 år.
• Hästarna var från 3,5 år - 24 års ålder, median 8,5 år.
• Hästarna hade fått testa bettlöst från 1 dag - 2 år, median 3 mån.
• Hästarna hörde hemma inom disciplinerna dressyr, hoppning, trail, pleasure, distans, eventing
• VARENDA häst visade färre tecken på smärta när det reds bettlöst.
• ANTALET smärttecken som varje häst visade upp när den reds på bett var mellan 5-55, median 24 smärtsignaler.
• ANTALET smärttecken som varje häst visade upp vid bettlös ridning var 0-17, median 1 smärttecken.
• RESULTATET  på dessa 58 hästar blev att när bettet togs bort försvann 90% av hästens uppvisade tecken på smärta.

Huvudet leder och kroppen följer

Inom Alexandertekniken finns ett uttryck "huvudet leder och kroppen följer". Uttrycket i sig myntades av forskaren Rudolf Magnus (1873-1927) som i sina studier av kroppshållning hos däggdjur konstaterade att det finns reflexer i kroppen hos däggdjur som gör att kroppen automatisk följer huvudets rörelser.

När vi rider, eller för allandel kör, hästar har vi kontroll över hästens huvud via huvudlaget. Beroende på vilken uppgift vi vill att hästen ska göra kan huvudlaget vara en grimma eller träns med eller utan bett.

Men i uttrycket "huvudet leder och kroppen följer" finns också en psykologisk betydelse, hjärnan leder och kroppen följer. Träning och utbildning är ett mynt med två sidor, en fysiologisk och en psykologisk och för att få bäst effekt av träningen och utbildningen bör dessa samverka.

En bild som illustrerar dessa två sidor av myntet har jag hittat i Hans von Blixen-Fineckes bok The Art of Training.

Det är en enkel bild med mycket information. Intressant för mig som Alexanderlärare är att han pratar om den medvetna hjärnan hos både häst och ryttare. Han beskriver hur den motoriska akt som utgör våra hjälper registreras av hästens sensoriska nervsystem. Informationen från oss till hästen går via beröring och informationen från hästen till oss förmedlas till oss via känsla.

Hans von Blixen-Finecke pratar om ridning som ett språk av beröring och en förutsättning för den formen av kommunikation är lugn, hos både häst och ryttare. Lugn och närvaro.

En god vän som har stor erfarenhet av att rida in unghästar för galoppen tycker att det viktigaste i all form av utbildning av hästar att hästen aldrig blir skrämd under inridningen. Då får den en positiv inställning till ryttaren och det arbete den ska göra, den blir trygg och det gör att den psykologiska sidan av myntet kan samverka med den fysiologiska. En lugn häst kan ta in information från ryttaren, en rädd och nervös häst är blockerad.

En bekant var på hopptävlingar i helgen och konstaterade trött att det var få som red, de flesta ägnade sig åt att försöka kontrollera flyktbeteenden med både bett, extra snören och BF&I (brute force & ignorance). BF&I ryttarna hade förvisso skaffat sig kontroll över hästens huvud rent mekaniskt men de hade helt missat att få med hästen mentalt.

När vi rider är det av betydelse för oss som ryttare att vara i god egen balans. När vi sitter till häst påverkar vår egen interna viktfördelning (skevhet) i kroppen hästens kropp. På något sätt måste hästen ta in vår vikt i sin och placera den över sina fötter. Ju mer liksidiga och rakriktade vi är kring vår egen ryggrad desto jämnare fördelas vår vikt över hästen

När vi rider, och jag förutsätter att vi har koll på vår egen kropp, är det skiftningen i hästens balans som vi känner via både sits och händer. Den skiftningen signalerar till oss om hästen är i en bra egen balans, är självbärig, i de rörelser vi frågar efter. En otränad, outbildad eller en häst som är under rehablilitering har större skiftningar i balansen än en frisk och mer färdig häst. Genom att vara närvarande i varje steg kan vi som ryttare känna hur hästen rör sig och vi kan med våra signaler, vår beröring, ge signaler som kan hjälpa hästen att placera om vikten (vår och sin egen!) och få en fördelaktigare balans.

En bra utbildning leder i slutänden till att ekipage som får allt att se lätt ut, det är två hjärnor som enas i rörelse och även om det är ryttaren som leder är det tryggheten som utvecklats i relationen som gör att hästen kan delta utan rädsla i utförandet. Då kan ryttaren sägas rida hästens medvetna hjärna och i det läget kan ryttaren, om hen vill, ta av all utrustning från hästen och rida vidare.

Perception, förmågan att se det osagda

Påsklov och underbar norrlandsvår har gjort att bloggen fått vänta till solens nedgång. Det gäller att fånga de goda dagarna som en buffert till dagarna av annan sort.

I augusti 2010 var jag ute och red mitt anglosto. Vi var ute i skogen och red efter fina, galoppvänliga tallhedsvägar och jag var så glad. Hon var alert, följsam och kändes underbar. En dag klättrade jag med henne uppför en liten slänt, 4 steg blev det, vi tog den lilla slänten två gånger - åtta steg blev det.

Vi skrittade hemåt och från att ha varit lugn och tillfreds började hon takta, slänga med huvudet och vara allmänt störig. Jag gjorde halt och tänkte att hon skulle få besinna sig men hon började rygga och mitt i ett forcerat steg bakåt kände jag hur hon tappade sitt vänstra bakben. Det var bara att sitta av och börja gå hemåt. Konfunderad.

Något år senare berättade en bekant att hon, efter att ha gått en kurs om hästar och bett, insett att det bett som hon tyckte att hennes häst gick bäst på var det bett som orsakade mest smärta i hästens mun. Det var för henne obegripligt för hon upplevde att hästen var så mjuk och följsam i ridningen.

En annan berättade att de hade upptäckt att hästen hade skador i munnen men i ridningen hade den fungerat som en klocka, mjuk och följsam. Ytterligare en berättade att hästen gått som en dröm bara för att veckan efter visa sig vara halt.

En gång ingen gång, två gånger, tre gånger och fyra gånger...jag vet att det inte är ett statistiskt säkerställt antal men icke deso mindre väcker det frågan hos mig. Hur är det ställt med förmågan att läsa häst?

Hästar har tystnad som sin levnadsstrategi, de är experter på att dölja smärta och smärtans effekter på sina kroppar. Kan det vara så att alla hästarna i dessa exempel hade skickat ut små signaler om att allt inte stod rätt till och när vi som ryttare inte lade märke till dem så rörde de sig inom sin smärtram, och vi uppfattade dem som följsamma och mjuka?

I fallet med min häst hade jag fört henne utanför smärtramen och hon blev högljudd i sitt beteende.
Hade det gått att upptäcka smärtreaktioner om hästarna i exemplen ovan hade haft pulsmätare? Fanns det några små indikationer från hästarnas sida som vi missade, fanns det några stora??

Det sägs att innan du dömer en häst för olydnad ska du fråga dig om den förstod det du bad om, om den lärt sig göra det du bad om eller om den rent fysiskt kan göra det du ber om. Ni hör ju hur jag resonerade 2010 - hon blev störig och behövde besinna sig. Att det rörde sig om smärt blev uppenbart för mig senare men just då när hon bröt ihop var olydnad ett närmare alternativ.

Jag har lärt mig en läxa av händelsen med mitt sto. Nu strävar jag efter att fråga mig om det kan vara något av de andra skälen som hindrar hästen att göra det jag vill istället för olydnad. Jag försöker träna upp min förmåga att läsa häst, perceptionen, för att bli bättre på att se hästens tecknen.

Mitt nya sto, vars hovar förde mig till AEP, drar nyttan av min läxa och är dessutom en god lärare. Hon signalerar i en stigande skala om jag kommer för nära kanten på hennes smärtram. I vår träning ingår att jag inte begär högre gångarter än de hon själv tar i hagen (då ingår inte orosgaloppen i skalan). Hon har precis i dagarna börjat ta en trav som bygger på påskjut i stället för en trav som hon skuttade in i. Alltså har vi lagt in kort trav repriser i våra promenader. Nu kan vi promenera upp till 1,5 timme, när vi började ville hon vända efter 10 och våra promenader blev då 20 minuter långa.

När vi jobbade från marken var ett öppna liknande steg med vänster bak nog i början, ett till och hon nöp mig försiktigt i handen. Nu kan vi ta några steg i hörnpasseringarna. Jag föreslår en rörelse och hon antar eller förkastar. Det är inte en fråga om lydnad eller olydnad för mig utan jag litar på att hon vet vad hon klarar av att göra och om jag begär mer än hon förmår så bromsar hon mig.

Jag ser att hon kan en massa när hon rör sig i hagen. Hon gör fina roll backs på den trånga stigen där valacken, som inte kan, får ta omvägen ut i djupsnön. Traven hon bjuder på nu längtar jag efter att få rida. Nu när vårkänslorna väcker leklusten till liv ser jag hur elegant hon reser sig på bakbenen, hon kan stegra på kommando. Jag längtar verkligen efter att få rida henne, men jag är också beredd att ge henne tiden hon behöver för att hela. Vi gör detta tillsammans hon och jag, vi är på lag.

Hovar och människor

Det var en hektisk dag igår med Vasalopp för barnen bland annat som rubbade skrivschemat för mig, men med det avklarat kan jag konstatera att nu är det äntligen vår!

Förra våren kom det en häst till min gård som tvingade mig att rikta blickarna ner till hovarna eller mer exakt hästarnas fötter. Jag har en god vän som fördjupat sig i Jamie Jacksons och Pete Rameys sk vildhästmodell och en som riktat in sig på Applied Equine Podiatry (AEP). Under sommaren förra året pratade jag med båda och bollade mina tankar kring den nya hästens hovar med dem. För det visade sig snabbt att traditionellt hovslageri inte kunde komma med någon lösning som kändes vettig - eller om jag ska vara helt ärlig, den hovslagare jag kontaktade med remiss från veterinär var citat "så trött att han åkte hem istället" slut citat. Efter ett sånt bemötande kändes det som att själv är bäste dräng även om jag faktiskt hade stora luckor i mitt kunnande.

Till en början tyckte jag att mina båda vänner hade en liknande syn på vad som behövdes i form av verkning, stöd och stimulans av hovarna. Jag läste på utifrån bådas perspektiv och försökte sätta in min egen hästs bekymmer i respektive modell. Vi knogade på hästen och jag och även om det var med små steg så gick det framåt.

I september förra året kom sen möjligheten att fördjupa sig i AEP och jag tog den. Efter det insåg jag att det som på ytan kan verka lika kan skilja sig enormt när man går på djupet. AEP är en metod för hovvård som bygger på allmängiltiga naturvetenskapliga principer som gäller oavsett om det är hovar, pilbågar eller bilar som avhandlas. Vildhästmodellen bygger på studier av vilda hästar i sina respektive miljöer t ex mustanger i USA eller brumbies i Australien men den bygger inte på studier av tamhästar och deras livsvillkor.

I Sverige fanns det en veterinär som skapade rubriker när han i en artikel i Ridsport pekade ut det område som skapade mest problem för hästar överlag. Kan ni gissa var han pekade?
På en plats strax bakom manken ovanför hästens rygg - människan i form av en ryttare.

När hästen gick från att vara villebråd till att bli tamdjur kom den att få betala för foder och skydd med sitt liv och sin hälsa. Vi har använt dem i krig, som färdmedel på långa och mödosamma strapatser och vi har format dem till olika raser för att förstärka egenskaper som varit till nytta för oss.

När hovslageriet utvecklades till det yrke det är idag var det som ett svar på den tidens ökade krav på hästen som transportfordon, ett fordon som skulle jobba mer under en dag och på underlag som blev mer "hovovänliga" i form av grusvägar, kullersten, blöt lera och så vidare. Hästhållningen förändrades, hästar hölls mer uppbundna i stall med den följden att de ofta stod i blöta bäddar istället för att vistas fritt i hage. Vetenskapen var under uppbyggnad, industrialiseringen var ännu i sin linda. Det man kände till var statik, alltså belastning under stillstående, drag, tryck och hävstänger.

Hovslageriet mötte de krav som fanns på en hov hos en häst som stod stilla. När hästarna till övervägande del började vara skodda långa perioder av året uppstod problem med ringkota, stengallor, bärrandsröta osv. Alla visste att det berodde på skorna men de ansågs som ett nödvändigt ont och ett pris man fick vara beredd att betala.

Med industrialiseringen kom bilar och med utvecklingen av dem kom dynamik, kinetic (rörelseenergi) och nu har vi utvecklat instrument som möjliggör noggranna mätningar av sådant som tidigare varit dolt för det mänskliga ögat.

Resultatet av den naturvetenskapliga utvecklingen tog AEP med sig när teorin om hoven och hästens fot utformades. Med den modell som AEP har som grund för sitt arbete med hästars hovar och fötter kan du lära dig läsa vilken hov som helst, vild eller tam, och se om den är frisk eller har brister i sina strukturer. Det är som att en ny värld öppnar sig!

15-19 juni ges en fem dagars kurs i AEP i Boden. Anmälan görs via www.appliedequinepodiatry.org
Gå kursen och få en ny relation till din hästs hovar!

Några tankar om hästhälsa på vintern

Vintern är en tid som för med sig en ökad risk för kolik. Kolik är ett samlingsnamn för mag- tarmproblem hos hästar och i ett tidigare inlägg kan du titta närmare på hästens matsmältningsorgan.

Den ökade risken för mag-tarmproblem kommer sig av foderkvalitet (som vi berört i ett tididgare inlägg), utfodringsrutiner, vilket även gäller hur hästen får sitt vatten, och hur mycket hästen rör sig.

En häst behöver äta 2,5 -3 % av sin kroppsvikt av torrsubstans dvs fibrer för att hålla igång matsmältningen. Utfodringsrutinerna har stor betydelse för hästarnas välmående. En häst har ett behov av att tugga, ute i det fria äter hästen runt 14-18 av dygnets 24 timmar. Man har sett att ättiden är något längre vintertid och det förklaras av att hästar håller värmen via den fermentation (jäsning) som sker i grovtarmen och då behöver de äta och tugga mer. Hästar håller inte värmen genom att röra på sig utan har de ingen anledning att röra på sig (läs: mat eller vatten) så står de gärna stilla. Precis som för oss främjar rörelse tarmarnas aktivitet och att vara stilla ökar risken för förstoppning.

Ett sätt att förlänga ättiderna är att utfodra höet i så kallade småmaskiga hönät och fördela maten på flera nät som sen hängs upp på olika ställen i hagen. Då äter och tuggar hästarna under en längre tid och de rör sig mellan näten. Utfodras hästarna med löshö i hagen gäller det att sprida ut höet i flera små högar med avstånd mellan högarna. Det ger en viss ökning av ättiden och när höet är uppätet tenderar hästarna att vandra runt och leta upp eventuellt spill. Att ge allt hö i ett fåtal större högar gör att hästarna äter upp fortare och sen står de still och väntar in nästa giva.

Många hönät eller höhögar gör att stressen ikring matningen minskar. Hästar med lägre rang blir bortjagade av dem med högre rang, finns det gott om nät/högar att äta från kan även de få möjlighet att äta i lugn och ro.

Vatten är ofta ett bekymmer på vintern. Hästar dricker helst ljummet vatten och på vintern kan det vara svårt att hålla vattnet isfritt och med en behaglig dricktemperatur. Även om temperaturen inte är svettdrivande på vintern kan träning med vinterpäls och torrare foder öka behovet av vatten. Numera finns det uppvärmda vattenkar som ser till att hålla vattnet både isfritt och något varmare än iskall, det finns också förslag på hur man kan göra sådana vattenkar själv på internet. Kraven på att rengöra vattenkaren gäller även vintertid, i ljumma miljöer växer bakterierna till. Har man många hästar i hagen så bör det finnas flera vattenkar, det för att försäkra sig om att även de ranglåga individerna får i sig tillräckligt med vatten.

Just tillgången till mat och vatten kan påverka både hästens mage och risken för skador hästar emellan. Känner hästarna sig stressade för att det är brist på mat och vatten ökar risken för konflikter, är hästarna skodda är de även broddade och en broddspark kan verkligen orsaka stora skador.

Ursprunget till detta inlägg är en tragisk förlust som en vän till mig upplevde då en mag-tarmstörning behandlades som en förstoppningskolik istället för en grovtarmsinflammation.

Om du bor i ett hästtätt område kanske du har tillgång till veterinärer som har specialkompetens på hästar men här där jag bor är de flesta veterinärer distriktsveterinärer med en allmän kompetens och hästkunnandet varierar. Det betyder att det finns ett standardförfarande vid mag-tarmbesvär hos häst, man ger paraffin och vatten för att lösa en eventuell förstoppning.

Man kan lite ordvitsigt säga att det gäller att vara skitobservant som hästägare om hästen visar tecken på smärta i bukregionen. Har hästen avföring? Hur ser den ut? Hur luktar den?

Om hästen inte har avföring och näst intill obefintligt med tarmljud är det med största sannolikhet en form av förstoppningskolik. Men om hästen har avföring som blir lösare och lösare och luktar surare och surare är det en indikation på att det sker en feljäsning i grovtarmen och då är en behandling med paraffin och vatten att likna vid att släcka eld med bensin.

I fallet med diarré pågår en feljäsning i grovtarmen, hästens naturliga bakterieflora är utslagen och det kan bland annat bero på att mögel i grovfodret dödar tarmbakterierna (penicillin är ett mögel). Feljäsningen leder i sin tur till acidos, ett förgiftningstillstånd och gasbildning. Gifterna som bildas i grovtarmen förs ut med blodet i kroppen och kan t ex leda till fång. Gasen som bildas i grovtarmen kan göra så att grovtarmen sväller upp och faktiskt hindrar diafragman att röra sig tillräckligt och därmed försvåras andningen, med allt som det för med sig.

Om din häst har diarré så ska du se det som ett allvarligt tillstånd! Ett sätt att försöka hjälpa hästen genom krisen är att ge den smärtstillande och kramplösande. Inom humanvården är alla former av laxativer förbjudna om man inte är helt säker på att det är frågan om förstoppning, istället ger man vätska med elektolyter som ska hjälpa till att buffra mot giftiga ämnen i tarmarna. Till hästar kan man även ge 0,5 kg vanlig jäst uppblött i vatten som stöd för tarmbakterierna.

Nu är den här vintern på väg mot sitt slut men den kommer igen. Gör det du kan för att förbereda dig för nästa vinter. Köp foder av bra kvalitet, tänk igenom dina utfodringsrutiner och planera för en bra lösning för vattnet.

Etik, moral och lag

Egentligen vore det väl bäst med en daglig etik/moral och lag stund då vi alla kunde tänka över våra egna och andras handlingar. Genom nyheterna har vi fått veta att hästkött har använts i snabbmat, på Fejan sprids dagligen bilder eller filmsnuttar som visar på tvivelaktig hästhantering och på SVT har scener från Ponnyakuten fått några att reagera.

Det känns nästan lite uttjatat men jag måste få nämna ISES konferensen 2010 igen. Där hölls en föreläsning om etik och moral i hästhantering och föredragshållaren avslutade med att poängtera att det som är oetiskt eller omoraliskt behöver inte vara olagligt. Och det gäller att hålla det i minnet när blodet kokar inom en eller när hjärtat blöder, för det man själv längtar efter att göra i etikens och moralens namn kan nycket väl vara olagligt och därmed straffbart.

Om vi tar hästköttet i lasagnen från Findus och lägger till lite några köttskandaler till på det. I fallet med Findus har det hänt något som är olagligt, ingen matproducent får utge något att vara något det inte är. Nötkött är kokött och inget annat.

Själv har jag varit på restaurang med en styckmästare och hon konstaterade att jag visserligen fått griskött men inte filé av densamma som utlovades i menyn. Det blev ett kort snack med köket som sen bjöd på kvällens efterrätt när de insåg sig överbevisade. Just det var väl i dig inte olagligt men väl omoraliskt för det tog betalt för en filérätt.

Vi har köttfärs som bytt datum, utgånget kött som malts om till köttfärs och fläskfilé som har färgats och sålts som oxfilé. Allt detta är både olagligt, oetiskt och omoraliskt men särskilt tvivelaktigt i fallet med fläskkött, för i det kan det finnas trikiner som verkligen kan skada människor. Genomstekt fläskkött är inget problem men hur många brukar inte vilja ha sin oxfilé lite röd i mitten? Då blir oxfilé av griskött ett problem...

I fallet med lasagnen hände det något, vinklingen i nyheterna blev mer åt det oetiska än det olagliga hållet i nyheterna (tyckte jag) och det tror jag beror på vår inställning till att äta häst. Hästkött är inte farligt för oss människor att äta, till skillnad från fläskkött.

Nu över till de hästar som ännu är vid liv och vars liv dokumenteras och skickas runt på fejan. En bild som etsat sig fast i mitt minne är bilden av den iberiska hästen som "formges" med pannan mot en tegelvägg och en rem knuten kring underkäken som sedan går runt över manken. Den hästen kommer antagligen att gå i den "formen" väl riden och kanske drar den rent av ner applåder där den rids men vägen dit - under all kritik.

Filmsnuttar på blå tungor, roll kür, slide stops in i väggar, alldeles för många varv i spin, korrigeringar med såna tag i tyglarna att betten måste skära som knivar i hästens mun, sporrar som hackas in in hästens sidor. Och detta, mina vänner, är bara ett axplock och antagligen bara toppen av ett isberg. Det som visar sig på framridningbanor och tävlingsbanor är ju grundlagt på hemmaplan...

Ponnyakuten, ett behjärtansvärt program, vars syfte är gott men som ändå (tycker jag!) skjuter bredvid målet. Programmet bygger på problem som antingen kan vara hos barnet i form av rädsla eller hos hästen i form av oönskat beteende. Nu är det viktigt att komma ihåg att det är TV och att det betyder att det filmas en hel del och ur det materialet väljer någon ut lämpliga scener. Vad som händer mellan klippen vet vi egentligen ingenting om.

Jag har inte följt säsongens avsnitt utan snabbtittade igenom några i veckan och jag tycker att mönstret från tidigare år (nota bene: i det som presenteras) följer samma spår. Hästen hålls ansvarig och det är den som ska korrigeras. I ett läge (avsnitt 5) korrigeras en bockande häst av en dittagen beridare. Hon rider hästen på gummisnodd, hakan mot bringan - en vanlig syn. Det är inte olagligt att rida ihop hästar med hjälptyglar, men jag tycker att det strider mot etik och moral.

Av den snutt jag såg när hästen bockde var det ryttaren som inte lärt sig sitta upp ordentligt och hästen var bakskygg. För mig hade det känns bättre att hantera de två momenten, lära ryttaren sitta upp och träna hästen för beröring/händelse bakom den.

Majoriteten av dessa unga ryttare skulle behöva en grundkurs i sitsträning. Som jag ser det beror många problem på en dålig sits, som ger dålig balans och följsamhet vilket i sin tur skapar spänning och rädsla och ponnisar som blir alldeles för hårt hållna i munnen.

När det gäller tävlingsridningen så är det allmänt känt att den som vinner tjänar pengar och vinnaren kan även ha turen att få en sponsor som möjliggör en heltidssatsning. Vi är alla konsumenter, om vi vänder oss till sponsorerna med våra synpunkter på hästhanteringen och frågar dem om de verkligen vill bli associerade med moralískt och etiskt tvivelaktiga metoder så kanske det kan vara en snabbare väg att gå än genom ridsportens egna kanaler. Det är inte olagligt att meddela de som betalar dyrt för att synas att vi inte orkar se dem...

Tack för mig!

Hej Bloggen!

Jag tog en time-out från bloggskrivandet under hösten för att skriva klart min C/D-uppsats. Hur har det gått? Jag har kommit en bit på väg men den är inte klar. Det är tråkigt. Det roliga är att jag inte hunnit för att jag haft så mycket lektioner och föreläsningar. Tack alla underbara människor och hästar, ni gör jobbet så otroligt roligt, givande och lärorikt. Jag har världens bästa jobb! 

Under hösten har jag fått möjligheten att gå en företagsutbildning som heter Friskare Företagare. Grundtanken i den utbildning är för den enskilda företagare är den viktigaste investeringen den att investera i sig själv, speciellt i yrken som mitt där det personliga mötet är en central del. För att kunna fortsätta vara den instruktör och inspiratör jag vill vara och mina elever förtjänar har jag kommit till den punkt där jag insett att jag inte kan jobba 6 dagar/vecka året om. Jag behöver hitta några fler andningshål i vardagen där jag kan ladda batterierna. De innebär tyvärr att jag bestämt mig för att släppa bloggskrivandet helt och hållet på obestämd tid. Maria kommer fortsätta som vanligt så bloggen lever vidare. Alla blogginlägg från starten finns också kvar och utgör ett rikt bloggarkiv. En innehållsförteckning finns för dig som antingen just hittat hit eller dig som vill återupptäcka och repetera den teoretiska grunden till klassisk ridning.

Jag finns på Facebook och gillar du min sida där får du förutom information om vart jag har kurser, privatlektioner och föreläsningar även sporadiska uppdateringar hur det går för Yeats nu när han är barfotahäst, om vi i år lyckas avlägga instruktörsexamen inom Ecole de Légèreté, samt inlägg i den ständigt pågående debatten om ridning och hästhantering och tips på inspirerande läsnsing.

Inser nu när jag skriver detta att idag är det Alla Hjärtans Dag. Så Glad Alla Hjärtans Dag på er alla där ute! Avslutar med ett liten bildspel som vinterhälsning från mig och Yeats. Det är härligt att rida i snö och sol på en lyhörd men pigg häst!