Inlägg
I mitt förra bloginlägg skrev jag om det som jag ser som kännetecken för den klassiska ridningen.
Enligt min erfarenhet så här långt är det dock ett par tankegångar som är centrala inom den klassiska ridningen som i alla fall jag inte stött på inom andra sammanhang, dessa är bla:
*) en mjuk mun
*) motvärn genom kraft eller vikt
*) ryttarens hand som den primära hjälpen
*) den korta skritten
*) spöt för att lugna ner och styra hästens fokus
*) skillnad mellan en skänkel som tillåter mer rörelse och en som flyttar i sidled
Vad vi väljer att prata om och fokusera på är mycket viktigt för vår perception av omvärlden. Hur vi tolkar det vi ser och upplever styrs till stor del av det språk vi använder. Världen omkring oss är så komplex att vi bokstavligt talat inte ser allt det vi har omkring oss, speciellt om vi saknar ord för det. Våra hjärnor är filter som sorterar och väljer ut intryck åt oss. Detta filter påverkas av det språk och ordförråd vi använder oss av. Språket ger oss en mental beredskap att tolka det vi ser, alltså se något som något.
Tex ”ser” Maria med sin träning som AT-lärare inte bara att en ryttare sitter på hästen, utan även ryttarens hållning och ev. muskelspänning. Jag med min träning som instruktör ”ser” hur väl ryttaren kommunicerar med hästen. Min far, som inte rider, kanske ”ser” att hästen ser fin ut, eller missar helt hästen och tittar på traktorn istället. Vi ser alltså något som något och detta kan skilja sig mycket åt om vår mentala beredskap är olika.
Det språk, ord och begrepp vi använder oss av styr alltså vår perception av omvärlden.
I det här inlägget vill jag skriva om ett franskt uttryck ”cession de mâchoire”, vilket på svenska bokstavligt översätts till ”en mjuk mun”. Det franska uttrycket har en mycket specifik innebörd, nämligen att hästen mjukt rör sin tunga till exempel genom att lyfta bettet, smaka på bettet som om det vore en bit godis, och då också mjukt röra underkäken.
När hästen tillåts använda sin tunga och sin underkäke på detta vis så slappnar hästen av i inte bara tungans och underkäkens muskulatur utan även i underhalsens och bogpartiets muskler. Häri ligger nyckeln till att en häst som har en mjuk mun tillåter ryttaren att placera hästens huvud och hals till höger, vänster, upp samt sänka naken och länga överlinjen.
För att det här ska bli möjligt måste hästen kunna röra tungan och underkäken. Inga hårt åtspända nosgrimmor alltså! Minst två fingrar på höjden mellan nosgrimma och näsbenet om du nu alls behöver en nosgrimma. Ryttaren måste också ha egen balans, alltså inte balansera i tyglarna, och ryttarens hand får inte heller verka bakåt.
En häst som på detta vis är mjuk i munnen kan sägas ha ”en gjord mun”.
Är din häst mjuk i munnen när du rider? Lyfter den bettet med tungan?
******************************************
Ur Kalendern:
Privatlektioner Nykvarn och Västerhaninge. 26 februari, 5 och 12 mars. Boka lektion på info@ekipage-1.se
Privatlektioner Lagbo Stall, Östervåla 17 – 18 mars. Boka lektion på info@ekipage-1.se
Föreläsning "Klassisk ridning - hur och varför" 24 mars, Kalix. Anmälan till Maria Bucht.
Kurs i Klassisk Ridning på Birca Hästgård 25 - 27 mars, Piteå. Arrangör Carina Sundström och Norrbottens Ridsportförbund.
Kurs med Ed Dabney ”Six Keys to Harmony” 21-22 maj, Stockholm
Plockepinn-Helg med Klassisk Ridning och Alexanderteknik 4-5 juni, Stockholm. Mer info kommer.
torsdag 24 februari 2011
onsdag 16 februari 2011
Den klassiska ryttaren och Alexanderteknik
Inom Alexandertekniken finns det tre begrepp som är intimt sammanlänkade med varandra. Begreppen är självanvändning - funktion - struktur (på engelska use - function - structure) De här orden är både inbördes beroende av och påverkas av varandra.
Varje del i triaden kan bli föremål för en inledande påverkan som i sin tur för med sig förändringar (eller anpassningar!) i de två andra.
Hur vi är skapta (structure) påverkar både vår funktion och våra möjligheter att använda oss av vår kropp. Har vi ett medfött handikapp så påverkar det oss t ex.
Det kan också vara så att sättet vi använder oss påverkar vår struktur och vår funktion. Om vi har ett arbete med många lyft (behöver inte vara tunga lyft!) och missar att bibehålla bredden över bröstkorgen får vi med tiden rundade skuldror. Då har både vår struktur och funktion (andning) påverkats.
En sjukdom kan påverka funktionen, vilket givetvis spiller över på hur vi kan använda oss och vår struktur. En lindrig påverkan kan vara ett benbrott - en mer omfattande kan vara en stroke.
Samma villkor gäller för hästen. Även om hästen tillåts att bara vara häst kan yttre händelser föra med sig anpassningar mellan dessa begrepp. Rent krasst så är en ryttare bara en yttre påverkan av hästen. Vår påverkan kan lugnt sägas vara omfattande. Vi ombesörjer dess livsutrymme (hagar, stall), dess foder, dess träning, dess motion, dess välbefinnande och hälsa. Och det är vi som bestämmer vad hästen ska göra för och med oss.
I allt vi gör med våra hästar påverkar vi dess självanvändning, funktion och struktur.
Hästen har inget eget mål med träningen, det är vi som formulerar de målen. Det är därmed vårt ansvar att skola oss själv och hästen för att vi som ekipage ska nå de målen med så lite negativ inverkan på hästens självanvändning, funktion och struktur (skriver det s-f-s från och med här).
Träningen har till syfte att bygga upp hästen så att den orkar med det vi begär. På Alexanderspråk blir det att ägna fokus åt "means where by" - att se till så att vägen når ända fram till målet och att hästen når målet "intakt" eller med så liten inverkan på s-f-s som möjligt.
Antingen kan hästen utföra det ryttaren begär - eller så kan den det inte. Kan den inte det är det ryttarens uppgift att analysera det som händer, stämma av hästens s-f-s och antingen sänka den egna ambitionsnivån eller korrigera sin träning. Däremot får ryttaren aldrig frestas till materialdoping och med betsling, inspänningstyglar, grova ridtekniker tvinga hästen vidare. Det är målfixering (end gaining) med våra prestationskrav ställda i första rummet och det leder till stor påverkan av hästens s-f-s.
Som ryttare innebär vårt mål med ridningen med sig att även vi måste förbereda oss för uppgiften. Vill vi vara följsamma ryttare behöver vi träna vår balans och en god kroppskontroll, reducera muskulär anspänning, komma till rätta med skevheter i vår egen kropp.
Vi behöver träna upp en lätthet i kommunikationen mellan vår hjärna och kropp. Det är den förmågan som skapar förutsättningar för en lätt kommunikation till hästen och en träning som gör både hästar och ryttare lugna och tillfreds med arbetet.
Alexanderteknik är ryttarträning som bidrar till att skola ryttaren att bli den ryttare som hästen både förtjänar och behöver för att uppfylla våra drömmar med bevarad s-f-s. Hästen har inga träningsambitioner men kommer att trivas med det arbete du vill ge den om du tränar dressyr utan häst emellanåt.
Varje del i triaden kan bli föremål för en inledande påverkan som i sin tur för med sig förändringar (eller anpassningar!) i de två andra.
Hur vi är skapta (structure) påverkar både vår funktion och våra möjligheter att använda oss av vår kropp. Har vi ett medfött handikapp så påverkar det oss t ex.
Det kan också vara så att sättet vi använder oss påverkar vår struktur och vår funktion. Om vi har ett arbete med många lyft (behöver inte vara tunga lyft!) och missar att bibehålla bredden över bröstkorgen får vi med tiden rundade skuldror. Då har både vår struktur och funktion (andning) påverkats.
En sjukdom kan påverka funktionen, vilket givetvis spiller över på hur vi kan använda oss och vår struktur. En lindrig påverkan kan vara ett benbrott - en mer omfattande kan vara en stroke.
Samma villkor gäller för hästen. Även om hästen tillåts att bara vara häst kan yttre händelser föra med sig anpassningar mellan dessa begrepp. Rent krasst så är en ryttare bara en yttre påverkan av hästen. Vår påverkan kan lugnt sägas vara omfattande. Vi ombesörjer dess livsutrymme (hagar, stall), dess foder, dess träning, dess motion, dess välbefinnande och hälsa. Och det är vi som bestämmer vad hästen ska göra för och med oss.
I allt vi gör med våra hästar påverkar vi dess självanvändning, funktion och struktur.
Hästen har inget eget mål med träningen, det är vi som formulerar de målen. Det är därmed vårt ansvar att skola oss själv och hästen för att vi som ekipage ska nå de målen med så lite negativ inverkan på hästens självanvändning, funktion och struktur (skriver det s-f-s från och med här).
Träningen har till syfte att bygga upp hästen så att den orkar med det vi begär. På Alexanderspråk blir det att ägna fokus åt "means where by" - att se till så att vägen når ända fram till målet och att hästen når målet "intakt" eller med så liten inverkan på s-f-s som möjligt.
Antingen kan hästen utföra det ryttaren begär - eller så kan den det inte. Kan den inte det är det ryttarens uppgift att analysera det som händer, stämma av hästens s-f-s och antingen sänka den egna ambitionsnivån eller korrigera sin träning. Däremot får ryttaren aldrig frestas till materialdoping och med betsling, inspänningstyglar, grova ridtekniker tvinga hästen vidare. Det är målfixering (end gaining) med våra prestationskrav ställda i första rummet och det leder till stor påverkan av hästens s-f-s.
Som ryttare innebär vårt mål med ridningen med sig att även vi måste förbereda oss för uppgiften. Vill vi vara följsamma ryttare behöver vi träna vår balans och en god kroppskontroll, reducera muskulär anspänning, komma till rätta med skevheter i vår egen kropp.
Vi behöver träna upp en lätthet i kommunikationen mellan vår hjärna och kropp. Det är den förmågan som skapar förutsättningar för en lätt kommunikation till hästen och en träning som gör både hästar och ryttare lugna och tillfreds med arbetet.
Alexanderteknik är ryttarträning som bidrar till att skola ryttaren att bli den ryttare som hästen både förtjänar och behöver för att uppfylla våra drömmar med bevarad s-f-s. Hästen har inga träningsambitioner men kommer att trivas med det arbete du vill ge den om du tränar dressyr utan häst emellanåt.
torsdag 10 februari 2011
Klassisk ridning
Klassisk ridning är en term som används för många olika typer av ridning. Som jag skrev i mitt förra blogginlägg är klassisk ridning för mig allt det som jag inte fick lära mig på den lokala ridskolan där jag började rida. Till saken hör dock att enligt Svenska Ridsportförbundet är den ridning som lärs ut på våra ridskolor just klassisk ridning. Jag håller inte med.
Jag har även tidigare gjort ett inlägg om vad som skiljer klassisk ridning och akademisk ridning som diskuterats flitigt (roligt att så många vill dela med sig av sina egna funderingar!). Det som jag kallar klassisk ridning tror jag har flera saker gemensamt med akademisk ridning;
*) Mental kommunikation istället för fysisk kontroll. Det här innebär att kunskap om hästens natur, hur kommunikation mellan häst och människa bygger på kroppsspråk och mentalt fokus är centralt, liksom avståndstagande från allt vad inspänningstyglar och hårt åtdragna nosgrimmor heter.
*) Hästens beteende tolkas utifrån denna kunskap om hästens natur, dvs oönskade beteenden hänförs till att hästen blir rädd, osäker, förstår inte mina signaler (jag måste då göra något annorlunda). Hästen ”löser alltid uppgiften på det sätt som den finner enklast” som Karin ”Kepan” Johansson, equiterapeut säger. Detta står i kontrast till en tolkning av hästens beteende som går ut på att hästen inte vill, försöker komma undan, är lat, är ovillig och allmänt dum, dvs det är hästen som gör fel, inte den som handhar hästen
*) Hästen behöver skolas, både kroppsligt och mentalt, för att bli en suverän partner i ridningen, men det är minst lika viktigt att människan skolas kroppsligt och mentalt att bli en ödmjuk ledar. Så här avslutar Ehrengranat sin ridhandbok:
Till mästerskapet gives blott en bana
ren som solens väg uti det blå,
Att syfta uppåt, och det högsta an
Men aldrig tro sig en mästare ändå
ur ”Ridskolan eller Ridläran” av Ehrengranat (1836)
*) Lätthet i kommunikationen med hästen. När du har hästens uppmärksamhet hur mycket måste du då ta i på en häst som kan känna en fluga på skinnet? Hästens ”stöd” på bettet ska inte ge mer tryck i din handen än tygelns vikt. När lättheten är målet är eftergiften (de stunder jag bara är med hästen utan att skicka signaler till den) lika viktigt, för att inte säga viktigare än själva givandet av signaler.
*) Hästen ska bli lugn av träningen annars är det något som är fel. Mentalt lugn hos häst (och ryttare) liksom lätthet i ”stödet” är en förutsättning för lösgjordhet hos hästen.
*) Samlande rörelser som piaff ska kunna leda till levad, vilket innebär att nacken måste vara högsta punkten på hästens hals, inte tredje nackkotan.
***********************************************************
ur Kalendern:
Privatlektioner Klassisk ridning, NH och Alexanderteknik, 12-13 februari, Piteå
Privatlektioner Klassisk ridning och NH 17-18 februari, Lagbo Stall, Östervåla. Boka lektion på info@ekipage-1.se
Kurs med Ed Dabney ”Six Keys to Harmony” 21-22 maj, Stockholm
Alltid möjlighet till sitsträning på skolhäst.
***********************************************************
Jag har även tidigare gjort ett inlägg om vad som skiljer klassisk ridning och akademisk ridning som diskuterats flitigt (roligt att så många vill dela med sig av sina egna funderingar!). Det som jag kallar klassisk ridning tror jag har flera saker gemensamt med akademisk ridning;
*) Mental kommunikation istället för fysisk kontroll. Det här innebär att kunskap om hästens natur, hur kommunikation mellan häst och människa bygger på kroppsspråk och mentalt fokus är centralt, liksom avståndstagande från allt vad inspänningstyglar och hårt åtdragna nosgrimmor heter.
*) Hästens beteende tolkas utifrån denna kunskap om hästens natur, dvs oönskade beteenden hänförs till att hästen blir rädd, osäker, förstår inte mina signaler (jag måste då göra något annorlunda). Hästen ”löser alltid uppgiften på det sätt som den finner enklast” som Karin ”Kepan” Johansson, equiterapeut säger. Detta står i kontrast till en tolkning av hästens beteende som går ut på att hästen inte vill, försöker komma undan, är lat, är ovillig och allmänt dum, dvs det är hästen som gör fel, inte den som handhar hästen
*) Hästen behöver skolas, både kroppsligt och mentalt, för att bli en suverän partner i ridningen, men det är minst lika viktigt att människan skolas kroppsligt och mentalt att bli en ödmjuk ledar. Så här avslutar Ehrengranat sin ridhandbok:
Till mästerskapet gives blott en bana
ren som solens väg uti det blå,
Att syfta uppåt, och det högsta an
Men aldrig tro sig en mästare ändå
ur ”Ridskolan eller Ridläran” av Ehrengranat (1836)
*) Lätthet i kommunikationen med hästen. När du har hästens uppmärksamhet hur mycket måste du då ta i på en häst som kan känna en fluga på skinnet? Hästens ”stöd” på bettet ska inte ge mer tryck i din handen än tygelns vikt. När lättheten är målet är eftergiften (de stunder jag bara är med hästen utan att skicka signaler till den) lika viktigt, för att inte säga viktigare än själva givandet av signaler.
*) Hästen ska bli lugn av träningen annars är det något som är fel. Mentalt lugn hos häst (och ryttare) liksom lätthet i ”stödet” är en förutsättning för lösgjordhet hos hästen.
*) Samlande rörelser som piaff ska kunna leda till levad, vilket innebär att nacken måste vara högsta punkten på hästens hals, inte tredje nackkotan.
***********************************************************
ur Kalendern:
Privatlektioner Klassisk ridning, NH och Alexanderteknik, 12-13 februari, Piteå
Privatlektioner Klassisk ridning och NH 17-18 februari, Lagbo Stall, Östervåla. Boka lektion på info@ekipage-1.se
Kurs med Ed Dabney ”Six Keys to Harmony” 21-22 maj, Stockholm
Alltid möjlighet till sitsträning på skolhäst.
***********************************************************
onsdag 2 februari 2011
Flow - avsaknad av rädsla?
Idrottare talar om flow (eller att vara i zonen) och hur man ska uppnå det. Att uppnå flow är önskvärt eftersom det ger en känsla av ökad närvaro i både nuet och i rörelsen.
I Alexandertekniken pratar vi om något som vi kallar skräck reflex och som är en ofrivillig rörelse i kroppen som orsakas av något som antingen skrämmer eller överraskar oss.
Reaktionen liknar den du skulle uppleva om du tog en dusch och vattnet visar sig vara iskallt. Du skulle dra huvudet nedåt och höja axlarna på samma gång, föra armarna intill sidan, flämta till och hålla andan för bråkdelen av en sekund. Hela kroppen stelnar till och din tankeprocess är blockerad.
Denna reaktion av rädsla är vanlig hos ryttare och kan utlösas av osäkerhet för vad hästen kan göra, hinderhöjden, hastigheten, rädslan för att misslyckas och allt annat som skrämmer oss. I det ögonblicket av anspänning kan vi inte röra oss, tänka eller agera. Vi är som förlamade och det gör att vi förlorar närvaron i ögonblicket och rörelsen. När spänningen släpper vi befinner vi oss i en situation som vi måste ta itu med. Vi har blivit följare istället för ledare.
När jag blev mamma kom Leif Läskig och Sigge Skräck in i mitt liv och mitt liv med hästar. Jag har fått arbeta med de effekter som rädslan hade på mig. I mitt fall tog det dessutom ett tag att överhuvudtaget förstå att jag var rädd. Jag var tvungen att erkänna min rädsla och för att kunna få medveten kontroll över de tankemekanismer som skapade oro i mig fick jag använda mig av inhibition och direction, det vill säga säga nej till rädslan och aktivt välja ett annat förhållningssätt.
Med vår nya häst utlöstes rädslan igen. Den kunskap jag hade i markhantering var inte tillräckligt för att hantera hennes starka och kraftfulla gester. Ed's besök i augusti var ett absolut måste för att ge mig kunskap och självförtroende att övervinna min rädsla och att fortsätta att arbeta vår unghäst.
Så nu, när jag kan hantera repgrimman och ledrepet utan att behöva titta på det, när jag blivit bättre på att positionera min kropp i förhållande till hennes, när mina fötter rör sig istället för att fastna av rädsla gör vi framsteg.
Jag har gått från att reagera på hennes beteende (läs: följ hennes nycker) till att få henne att följa mina initiativ. Hon hävdar fortfarande att det jag föreslår suger men eftersom jag inte längre rädd kan jag känna hennes reaktioner innan de äger rum. Jag är i ögonblicket och i rörelsen - jag är i ett flöde!
~~~~~~~~~~~
Sen kom detta mail via en AT-kollega till mig
--- But the articles from this blog (The quest for Equipoise) of two Swedish ladies are just brilliant. It's all about Classical horse riding and Alexander Technique (AT). And I think they have a lot to do with what we do at KaizenTao from a different perspective, especially what Thong has been teaching us the "magic" works.
You'll find jewels every where. Thanks for your post of a skeleton photo from that blog site a while back. That led me to the discovery of this treasure place.
Mitchell Wu
Jepp, ni gissade rätt - mungiporna nådde öronen!
I Alexandertekniken pratar vi om något som vi kallar skräck reflex och som är en ofrivillig rörelse i kroppen som orsakas av något som antingen skrämmer eller överraskar oss.
Reaktionen liknar den du skulle uppleva om du tog en dusch och vattnet visar sig vara iskallt. Du skulle dra huvudet nedåt och höja axlarna på samma gång, föra armarna intill sidan, flämta till och hålla andan för bråkdelen av en sekund. Hela kroppen stelnar till och din tankeprocess är blockerad.
Denna reaktion av rädsla är vanlig hos ryttare och kan utlösas av osäkerhet för vad hästen kan göra, hinderhöjden, hastigheten, rädslan för att misslyckas och allt annat som skrämmer oss. I det ögonblicket av anspänning kan vi inte röra oss, tänka eller agera. Vi är som förlamade och det gör att vi förlorar närvaron i ögonblicket och rörelsen. När spänningen släpper vi befinner vi oss i en situation som vi måste ta itu med. Vi har blivit följare istället för ledare.
När jag blev mamma kom Leif Läskig och Sigge Skräck in i mitt liv och mitt liv med hästar. Jag har fått arbeta med de effekter som rädslan hade på mig. I mitt fall tog det dessutom ett tag att överhuvudtaget förstå att jag var rädd. Jag var tvungen att erkänna min rädsla och för att kunna få medveten kontroll över de tankemekanismer som skapade oro i mig fick jag använda mig av inhibition och direction, det vill säga säga nej till rädslan och aktivt välja ett annat förhållningssätt.
Med vår nya häst utlöstes rädslan igen. Den kunskap jag hade i markhantering var inte tillräckligt för att hantera hennes starka och kraftfulla gester. Ed's besök i augusti var ett absolut måste för att ge mig kunskap och självförtroende att övervinna min rädsla och att fortsätta att arbeta vår unghäst.
Så nu, när jag kan hantera repgrimman och ledrepet utan att behöva titta på det, när jag blivit bättre på att positionera min kropp i förhållande till hennes, när mina fötter rör sig istället för att fastna av rädsla gör vi framsteg.
Jag har gått från att reagera på hennes beteende (läs: följ hennes nycker) till att få henne att följa mina initiativ. Hon hävdar fortfarande att det jag föreslår suger men eftersom jag inte längre rädd kan jag känna hennes reaktioner innan de äger rum. Jag är i ögonblicket och i rörelsen - jag är i ett flöde!
~~~~~~~~~~~
Sen kom detta mail via en AT-kollega till mig
--- But the articles from this blog (The quest for Equipoise) of two Swedish ladies are just brilliant. It's all about Classical horse riding and Alexander Technique (AT). And I think they have a lot to do with what we do at KaizenTao from a different perspective, especially what Thong has been teaching us the "magic" works.
You'll find jewels every where. Thanks for your post of a skeleton photo from that blog site a while back. That led me to the discovery of this treasure place.
Mitchell Wu
Jepp, ni gissade rätt - mungiporna nådde öronen!
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)