Skänkelvikning och öppna del 2: hjälper

Så som jag ser på saken är hjälperna för skänkelvikning och öppna i stort sett detsamma. I båda rörelserna går hästen sidvärts med mer eller mindre vinkel, samt med mer eller mindre uttalad ställning (se mitt förra inlägg).

Prioriteringar
När du lär din häst en ny rörelse, eller för den delen när jag introducerar en ny rörelse till en ryttare så följer jag den här ordningsföljden:
1) Hästen måste vara lätt i handen (är fri att placera huvud och hals som den vill), ryttaren får inte hänga i eller dra i tygeln
2) Hästen placera fötterna i stort sett där du vill (du har inflytande över hästens balans), ryttaren kan styra hästen fötter
3) Hästen, via eftergift i munnen och lösgjordhet i hals och bogar, låter huvudet falla i lod (hästen går i form), ryttaren vet hur och kan i praktiken få hästen att komma till mjuk, avspänd eftergift

Handen är den primära hjälpen
Det jag menar med att handen är den primära hjälpen är att hästens lätthet till bettet och ryttarens hand alltid är nummer 1. Det går alltid före allt annat. Att handen är den primära hjälpen innebär inte att jag strävar efter att baxa runt hästen med yviga gester. Inte alls, snarare tvärtom. Att handen är den primära hjälpen innebär i första hand att kvalitén i kontakten (läs lättheten) mellan min hand och hästens mun är den främsta indikationen på rörelsens kvalitet i övrigt.

Vad du kan göra med din hand utan att försvåra för hästen kan du läsa här >>

Skänklarna
Eftersom ”skänkelvikning” heter just skänkelvikning är det lätt att tro att skänkel är den viktigaste hjälpen för just skänkelvikning och då även för öppna (eftersom det endast verkar vara vinkeln som skiljer det båda rörelserna åt). Visst kan du använda skänkeln för att tala om för hästen att den ska flytta sig åt sidan men då är det ett par saker du bör hålla i minnet:
1) där du använder båda skänklarna samtidigt är det en signal till hästen att röra sig framåt
2) en ensam skänkel talar om för hästen att den ska röra sig åt sidan och inte framåt
3) när du använder skänklarna, antingen tillsammans för rörelse framåt, eller en för att flytta hästen åt sidan, får hästen inte tycka mera på bettet

Så var det det här med att en ensam skänkel flyttar hästen åt sidan. Rent spontant tror jag att de flesta av oss tänker sig att ett ökat tryck från ena skänkeln får hästen att gå undan från den skänkel. Och det stämmer nog. Men hur stort måste detta tryck bli? En häst kan känna en fluga som kryper å skinnet så svaret måste bli ”inte speciellt stort”. Istället för att fokusera på att öka trycket med den skänkel som hästen ska röra sig från, kan du lika gärna fokusera på att lätta trycket med den skänkel som hästens ska röra sig mot. Då uppstår ju en skillnad i skänklarnas anläggning mot hästens respektive sidor och den skillnaden kan hästen uppfatta och reagera på. Om du känner efter noga kan du känna att hästens bröstkorg i en sekvens av steget i sidförflyttningen lyfter ditt knä uppåt, du kan effektivast lätta din skänkel från hästens sida om du hjälper till att lyfta benet just då. Håll inte kvar benet utan låt det sjunka när hästens bröstkorg sjunker för att sedan lyfta det igen i takt med hästens rörelser. Om hästen inte hör eller förstår att hon ska flytta sig in in din lättande skänkel, hjälp till lite med spöt på andra sidan. Och håll koll på att hästen inte börjar hänga på bettet.

Vikten
Vill du hjälpa hästen med din vikt så kan du placera din vikt i rörelseriktningen. Det innebär för höger öppna på rakt spår där hästen rör sig åt vänster ska vikten placeras åt vänster. Viktshjälpen är en ytterst subtil hjälp och det är lätt att göra för mycket.

Bästa möjliga passageraren
Kom ihåg, när hästen gör det du bett om är det ditt jobb att göra ingenting, dvs vara den bästa, följsammaste passageraren du kan vara för din häst.