Det hänger på höften

Ur följsamhetssynpunkt är det viktigt för ryttare att ha en viss grundläggande koll på sin egen anatomi och i detta inlägg tänkte jag börja med benen.

I ridningen tillhör våra ben hästens bål. Benen ska sluta an utan att klämma åt, de ska finnas där redo att understödja handens hjälper men också redo att ta emot och skicka vidare information om hur hästen rör sig till ryttaren.

Det är många som på en rak fråga om var höftleden finns faktiskt inte vet var de kan hitta den på sig själva. Vår följsamhet ökar om vi vet vad som sker och var rörelser sker i vår egen kropp. För att bli mer följsamma behöver vi som ryttare bland annat ha koll på hur benen fäster i bålen, både skelettmässigt och muskelmässigt (bilden nedan kommer från Wikipedia).



Som ni ser av bilden finns det gott om muskler i och kring bäckenet som är kopplade till lårbenet. (Det finns 17 stycken muskler som har till uppgift att röra lårbenet i olika riktningar, de övriga hittar ni här.)

Rent skelettmässigt rör sig benen i höftleden. Höftleden är, precis som axelleden, en kulled med god rörlighet i flera riktningar (bild från healthpages.org). I bäckenet finns sockeln i vilken kulan från lårbenet vilar.



En muskel som har betydelse för ryttarens möjlighet att få en stabil lodrät sits är psoas major. Dess ursprung är på insidan av ryggraden, ländryggens kotor 1-5, och den fäster på insidan av respektive lårben. Psoas ingår i gruppen höftböjare och dess uppgift är att böja bålen mot benen (om benen är fixerade) eller benen mot bålen (om bålen är fixerad).

En förkortad psoas muskel drar ländryggen framåt och bäckenets lutning förändras (ökad svank). Om bäckenet tippar framåt medför det att höftkulans rörlighet i sockeln begränsas och med det så har vår förmåga att absorbera hästens rörelser minskat.

En mjuk stretching som kan hjälpa till att komma tillrätta med en förkortad psoas muskel är Alexandervilan. I aktivitet kan det underlätta att tänka på att låta benen och bålen "släppa taget" om varandra så att benen kan få hänga ner från bålen och möta underlaget och att bålen kan få ha en riktning upp ovanför benen.

Vi kanske får nöja oss med en mindre rörlighet än denna tre-åring kan uppvisa men potentialen finns...




"Ridning förvandlar "Jag önskar" till "Jag kan"."
Pam Brown