Inlägg
“Hej
Lena. Även vi människor påverkas av omgivningen, det gäller
förresten alla.-- Jag tycker snarare att det kan kallas utveckling,
får bättre självkänsla/självförtroende. Det är väl bra?
Eller??”
“Det
som slår mig vid läsningen är frågan om det är rätt att hålla
häst överhuvudtaget. Erbjuder vi en vettig miljö för hästarna
med traditionell uppstallning? Klarar vi att behandla hästar som
hästar och inte jämföra med mänskliga behov och beteenden? ”
“Ibland
får jag också dom tankarna "Vad gör jag egentligen mot min
häst" sjukt egentligen, men tror det är bra att man kan tänka
efter. Det är ju i alla fall ett stort djur som gör i princip allt
vi ber dom om. Fantastiska är våra hästar!"
Det
här är ett utdrag ur de kommentarer jag fått till bloggen för två
veckor sedan om “Hästens personlighet, påverkas den av träning?”
Först, tack till ni som
lämnat kommentarer! Det är så stimulerande att få ta del av de
tankar och idéer från er läsare. Tack!
Jag anser att oavsett om jag väljer att hålla min häst traditionellt, på lösdrift, skodd eller barfota etc så måste jag fortfarande fundera på vad jag begär av min häst och hur jag begär det när jag rider och tränar min häst.
Jag håller helt och
hållet med om att förändring kan vara positiv, till exempel när
självkänsla och självförtroende utvecklas så att det dagliga
livet flyter lugnare och mer harmoniskt. Jag är inte lika säker att
detta även gäller för hästar. Jag har ett val, jag har valt att
arbeta med hästar, men har hästarna valt att interagera med
människan? Jag har också valt att jobba med hästar på ett sådant
sätt att jag förändrar, antagligen inte deras personlighet, men väl deras
självbild. Det är ju trots allt målet med det jag gör, jag vill
ju lära hästen att den kan vara lugn och trygg i sitt vardagliga
liv. Dessutom vill jag skapa en kanal för kommunikation med min häst
och när jag gör det så utmanar jag min häst att göra något den
inte gjort tidigare: interagera och kommunicera med en annan art.
Det finns ett gammalt
ordspråk som säger att en häst utan en ryttare är fortfarande en
häst, men en ryttare utan en häst är bara en människa, men
kanske, kanske kan en häst med en ryttare vara något mer än bara
en häst?
Mm, det är vi som kommunicerar med en annan art... Återkommer till att det är lätt att falla i fällan att använda sig själv som referens, och "förmänskliga" hästen. Ibland talar vi om att bygga upp hästens självförtroende och som du nämner självbilden. Förstår vi begreppen? Jag är inte så säker på mig själv.
SvaraRaderaTänkvärt inlägg i bloggen vawe.blogg.se om mänsklig självkänsla och självförtroende: "Många, många är vi som kämpar med dåligt självförtroende och/eller dålig självkänsla. Många som erkänner det men andra som döljer det. Eller ja, det hoppas jag i alla fall, för det vore hemskt om alla de kommentarer som folk kastar ur sig hit och dit kommer sig ur ren elakhet ... Skillnaden mellan självförtroende och självkänsla är viktig, men Mia Törnblom förklarar detta bättre än vad jag gör:
"Självkänsla är samma sak som att vara, en medvetenhet om det egna värdet och ett mått på själens kondition.
Självförtroende är samma sak som att göra, tron på sin egen förmåga att prestera. Ofta blandar vi ihop vårt värde med våra prestationer, när vi gör ett misstag så har vi inte gjort ett misstag, i stället har vi BLIVIT ett misstag. Viktigt att komma ihåg att ibland GÖR vi fel men vi ÄR aldrig fel."
Mitt självförtroende och min självkänsla, eller bristen på detta, kommer och går. Jag har också noterat att detta är sammanflätat med mitt humör och min lycka. När jag känner mig värdelös och dålig på allt (vilket händer oftare än det borde) körs mitt humör i botten och jag blir rent olycklig. När jag istället kan acceptera att jag är som jag är och gör så gott jag kan, motiverar det mig att fortsätta kämpa med vad det nu är jag håller på med, och bli glad över det lilla.
Detta är viktigt när man håller på med hästar. En nöjd, glad och positiv attityd (som i alla fall jag bara kan uppnå genom att vara medveten om mitt egna värde och tro på att jag kan prestera = självkänsla och självförtroende) smittar av sig till hästen direkt. Vi kan aldrig få så bra resultat i vårt ständiga arbete med att lära oss att kommunicera med hästarna, som när vi är tillfreds med oss själva. Överdrivet självförtroende är förstås inte heller bra, men brist på självförtroende och/eller självkänsla är betydligt vanligare."
Soliga hälsningar
Hej Kristina, tack för din kommentar och förtydligandet om hur självkänsla och självförtroende kan förstås. Jag håller med om att det i första hand är människan som lär sig att kommunicera med hästen. Men jag tror också att hästar lär sig att kommunicera med människor.
RaderaDen vilda hästen läser rovdjurets attityd och avsikt. Är hon på jakt? Ska jag fly? Denna förmåga hästen har att läsa avsikten bakom en handling har hästen med sig när hon träffar människan. Människan ser från hästen perspektiv ut som ett rovdjur (ögon på framsidan av huvudet, klor till fingrar osv) och kan bete sig som ett rovdjur (ex fokusera på en enda sak). Så i första hand är det människans ansvar att lära sig att kommunicera med hästen, men hästen går från att läsa avsikten med min handling till att också framföra egna åsikter, något jag är säker på att vilda hästar inte gör med rovdjuren den träffar.
Jag upplever att det finns en tvåvägskommunikation mellan mig och min häst, vi interagerar med varandra. Det är inte bara jag som kommunicera med min häst, vi kommunicerar med varandra.
MVH
Lena