Påverkas hästens personlighet, del 3

Denna vecka fortsätter jag mina filosofiska funderingar kring hur våra hästar påverkas av interaktionen med oss tvåbeningar. Hur påverkas våra hästar? Vad är inte önskvärd påverkan? Vad är önskvärt? Vart går gränsen?

Djurens Rätt har en vision om "ett samhälle där hästar inte utnyttjas som sportverktyg i tävlingar. Det ligger inte i hästens natur och intresse att pressas maximalt under en tävling för att människor ska bli underhållna eller tjäna pengar.”

Denna vision handlar främst om galopp-och travtävlingar men jag tror att det är viktigt att alla vi som väljer att rider och träna hästar diskuterar påverkan vi har på våra hästar. Vad är OK, vad är inte OK och vad kanske till och med är önskvärt? Var drar vi linjen?

Denna etiska diskussionen ska inte bara handla om tävling eller inte, eller typ av uppstallning osv, den måste också beröra på vilket sätt interaktionen med människor påverkar hästen. Jag tror att hästar har känslor, en själ om du vill, och jag tycker mig se att när vi interagerar med hästen så påverkas hästens självbild. Det finns inga enkla svar i den här diskussionen men det gör den bara desto mer angelägen. Vad kan och bör jag begära av min häst och hur ska jag göra för att förklara för min häst vad det är jag vill?

I mitt jobb som ridinstruktör får jag ibland höra kommentarer som ”min häst tycker inte att det här är roligt”, eller ”jag vill inte bråka med min häst”, eller liknande. Jag håller med i dessa kommentarer. Under vissa förhållanden. När det handlar om att lära hästen hur jag vill att den ska reagerar på grundläggande signaler, tex som att gå framåt när jag ber om det, mjukna i halsen när jag ber om det eller att inte tränga mot mig med någon kroppsdel så är det för mig mindre viktigt om hästen tycker det är roligt eller inte. Jag tycker inte att det är roligt när en häst tränger mot mig. Därför ser jag till att först och främst lära hästen att inte den inte får göra så oavsett om hästen vill lära sig det eller inte. Men jag strävar hela tiden efter att vara så rak och tydlig som jag bara kan i min kommunikation med hästen, så att hästen kan förstå vad det är jag vill. Att vänligt men bestämt insistera på att en häst inte får trängas är inte att bråka med hästen, det är att vara tydlig och rak.

Kanske ligger en del av mitt svaret på frågan vad som är OK just i hur jag ber min häst att göra något. Jag anser att som ryttare är det mitt ansvar att ge min häst allt jag kan för att hjälpa min häst att förstå vad det är jag vill. I korthet innebär detta att jag är mentalt närvarande och fokuserad, att jag väljer rätt hjälpmedel (och avstår från orätta hjälpmedel som inspänningstyglar), samt att jag bryter ner en ny uppgift till små delar som hästen kan förstå.

För mig är säkerheten vid hantering och ridning av hästar också en viktigt faktor. Som det skrevs i en av kommentarerna till mitt första inlägg i denna tråd ”Det är ju i alla fall ett stort djur som gör i princip allt vi ber dom om. Fantastiska är våra hästar!”. Jag håller med, men hästar är hästar och en del av detta är att hästar är flyktdjur och att de reagera 6-7 gånger snabbare än människan. Så när jag igår var ute och red i skogen i sällskap med min mor som är en mycket van ryttare men nu börjar närma sig den respektabla åldern av 75 år och hennes häst tänkte sticka så tvekade jag inte en sekund utan satte stopp för min häst med eftertryck även om hans önskan för tillfället var att sträcka ut i den härliga snön. Står valet mellan att hjälpa min mor att få kontrollen över sin häst, och att vara lätt i hjälperna gentemot min häst så är valet mycket lätt. Jag gör det som krävs för att hjälpa min mor. Du må tro att i den stunden var glad att jag gjort min hemläxa så att både jag och min häst reagerade som jag ville: min häst lyssnade (även om han var helt inställd på att springa, inte stanna), min häst mjuknade i halsen (även om jag fick mer tryck i tygeln än vad jag i normala fall anser är OK), jag vred om ena handen och höjde den (istället för att dra bakåt) och jag höll mig lugn (istället för att bli uppstressad av att någonting kunde ha gått riktigt galet).

Jag tänker inte sluta rida, men kommer fortsätta att fundera över vad jag kan och bör begära av min häst och hur jag kan och bör kommunicera med honom. Jag kommer att fortsätta att söka efter balansen mellan att låta min häst vara just häst men samtidigt vara en säker häst att rida likväl som min partner i sökandet efter den högsta graden av samling. Kommer jag ibland att gå vilse och tappa balansen? Ja det kan jag lova, men min häst kommer förlåta mig för hästar är sannerligen helt fantastiska!