Bäckenbotten, eller bäckendiafragman som Theodore Dimon Jr kallar den, är den nedre delen av det utrymme i kroppen som kallas bukhålan. Den "äkta diafragman" delar av bukhålan från bröstkorgen. I bröstkorgen finns hjärta och lungor (vilket jag ska återkomma till i ett inlägg om andning, jag är såååå less på allt snack om att vi andas med magen!), i bukhålan finns de organ som tar hand om allt det vi stoppar i oss, de organ som renar kroppen och hos oss kvinnor, livmodern.
Bäckenbotten består av tre muskler; levator ani, coccygeus muskeln och piriformis.
(Bild från Wikipedia)
För kvinnor är det vanligt att man blir rekommenderad att träna upp musklerna i bäckenbotten för att slippa framtida inkontinensbesvär efter graviditeter och förlossningar. Bäckenbottens muskler är i sig inte rörelsemuskler, icke desto mindre så medför anspänning i dessa muskler att rörligheten i höftleden påverkas.
Engelsmännen har ett underbart uttryck för en tillknäppt människa med hopdragen snörpmun "a thight assed person". Uttrycket äger sin sanning därför att i ett visst skede i vår utveckling ser vi ut som en "mask" med en öppning för intag och en öppning för utsläpp. (Ett embryo under graviditetens 21 dag, från Lennart Nilssons bok Livet)
Det betyder att om vi går och kniper med gluteus och bäckenbottenmuskulaturen så ökar muskelanspänningen uppe vid munnen. Testa själv!
Detta fungerar även i andra riktningen och det kan vara viktigt för kvinnor att veta innan förlossningen. En mun som blir spänd (vilket den lätt blir om man "gör ljud" under förlossningen) leder till att bäckenbottens blir spänd och det i sin tur leder till att barnet får pressa sig fram genom muskler som gör motstånd.
Nu har jag berört en liten del av kroppen, den del där bål och ben möts. Det hade gått att skriva mycket mer om hur detta område i kroppen influerar kroppen både högre upp och längre ner - det är en intrikat väv...
Det jag vill att ni skänker en medveten tanke åt är att det är viktigt att komma ihåg att kroppen är mer än bara dess enskilda delar och att varje kroppsdel/organ arbetar i det utrymme den får/ges av övriga organ och den sinnesstämning vi låter den arbeta i. Stress, ilska, frustration, ångest, oro och trötthet är sinnesstämningar som påverkar funktionaliteten i en negativ riktning. Medan sinnesro, glädje, tillförsikt och trygghet gör det lättare för kroppen att fungera.
"Hemligheten för hälsa för både sinnet och kroppen är att inte sörja för vad som har hänt, oroa sej för framtiden eller att förvänta sig problem, utan att leva i nuet, vis och ärlig." ~~ Buddha
PST!
Här är länkar till Det hänger på höften och Det hänger på höften 2
onsdag 1 februari 2012
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar