Bett

Är det någon mer än jag som undrar om vi verkligen har 24 timmar perdygn och i snitt 30 dagar per månad? Det känns som att det var alldeles nyss som jag drack den sista klunken bubbel för att fira in det nya året - och snart är det dags igen!

Kerstin Kemlén är en god vän som till sin person är en som går till botten med alla frågeställningar hon ställs inför. Hon är en hästägare med tävlingshästar inom trav och har med det ett starkt fokus på prestation. Det var just prestationsbiten som ledde henne i in på ämnet bett och betsling samt dess konsekvenser för hästarna. I början var det frågan om att lösa ett problem för en specifik häst i stallet som drev henne att utforska ämnet men nu har det blivit alltmer en fråga om hästhälsa.

Kerstin kom tidigt i kontakt med dr Robert Cook, som utvecklat ett bettlöst huvudlag, och de har haft en flitig mailväxling under åren där Kerstin har ställt frågor och Dr Cook har svarat efter förstånd och förmåga.

Essensen i Dr Cooks forskning är att bett, oavsett form, material eller handhavande av ryttaren åsamkar hästen skada. Skadorna kan vara allt från rent fysiska skador av bett på laner, tunga och tänder till skador som tar lite mer tid att utveckla, struppipning t ex och rena beteende störningar.

 

Precis som traditionen att sko hästar påverkar hästen negativt gör traditionen att betsla den samma sak. Den här aningen färgstarka bilden hämtad från Dr Cooks hemsida och visar med skala den relativa känsligheten för beröring som olika kroppsdelar har hos hästen. De röda ytorna representerar de områden som har flest sensoriska nerver. Mulen och munnen utgör områden som är mycket känsliga för beröring.

Att vara hästägare är att vara medveten om vad man kompromissar med och varför. Själv har jag valt att sko mina hästar nu i höst, och även om jag vet med mig att det kostar i form av hämmad hovmekanism, så tar jag hellre det än fläkskador.

Jag har huvudlag med bett i sadelkammaren, men jag rider med Dr Cooks bettlösa. Och visst blir det en skillnad i upplevelse! Hästen blir till exempel bra mycket starkare i bettlöst, 16 gånger starkare jämför med en betslad häst enligt Kerstin (som både kan och gärna räknar på allt). En sån skillnad påverkar absolut maktbalansen (om jag kan få använda det ordet) mellan ryttare och häst.

Så när min unghäst blir Herr Het i Hatten så känns det rätt påtagligt...men jag har inte känt mig otrygg trots pigga galopper. Det är fullt möjligt att göra en sk one rein-stop med det bettlösa och i ridningen finns det alla möjligheter att få en lågmäld kommunikation via huvudlaget.

Skillnaden är känslan i handen, det finns ingen sensorisk feed back via tyglarna som det gör när de är fästade till ett bett i hästens mun. Det är faktiskt tyst i tyglarna...inget tuggande, ingen rörelse och det är egentligen så det ska vara enligt Dr Cook. När hästen arbetar ska munnen vara stängd och stilla, det är bara när hästen äter som ska den tugga.

Hoven - en makalös uppfinning

I höstas var jag ner till Iotas Hovbalans i Dalarna och gick en kurs i Applied Equine Podiatry med KC LaPierre.

Det var en intressant och mycket tankeväckande kurs med många, för mig, nya infallsvinklar på hur hästens hov fungerar och hur den svarar på den belastning som hästen utsätts för.

Mitt i sin karriär som hovslagare tar KC en plats som lärling i en smedja. Avsikten var att bli en så skicklig smed att han skulle kunna smida vilket sjukbeslag som helst. Under sina två år som lärling skapades grunden för det som skulle bli KC mantra: struktur + funktion = prestanda. När han sen avslutat sin lärlingsperiod och återgick till sitt yrke som hovslagare kunde han verkligen smida vilken sko som helst men det fanns ändå hästar som han inte kunde hjälpa. Det ledde honom in på den väg som han vandrar nu.

KC strävar efter att flytta fokus inom hovslageri från hantverk till vetenskap. Hovslageriet blev en profession som hamnade i skymundan i och med den nya tidens tekniska utveckling vilket gör att dagens hovslagare utbildas med kunskaper från förrgår.

Grundtesen är att en sund häst är beroende av en sunda hovar vars funktion är att hantera och distribuera och nyttogöra energi. Hovslageri i sin tur syftar till att neutralisera energi. I detta uppstår kollisonen mellan natur och människans inverkan, där hästens hovar hamnar i kläm.

KC har definierat varje del i sitt mantra struktur + funktion = prestanda. Med struktur menas hovens inre beståndsdelar och varje enhet har sin specifika funktion som ska fungera i samklang med alla delar. I hoven finns flera olika vävnadstyper; blodfylld, inte blodfylld, mjuka vävnader och ben. Med prestanda avses hur väl en hov kan möta det krav som den av människan valda aktiviteten ställer på hoven. En fritidshäst som rids emellanåt kan fungera med lägre krav på hovens prestanda än en travhäst i full tävlingskondition. En given sanning kan tyckas, du kör inte Formel 1 med en SAAB V4 och tror på en topplacering, men enligt KC så saknas den insikten icke desto mindre hos flertalet hästägare.

Tama hästar lever under helt andra premisser än vilda. Det gör att KC ibland väljer att prata om skodda respektive oskodda hästar för att poängtera att skor faktiskt kan vara den bästa kompromissen för vissa hästar. Barfota är alltid bäst för hästen, under förutsättning att dess hovar har den prestanda som krävs för uppgiften. Att sko hästen innebär alltid att hovens naturliga mekanism påverkas negativt men om det jobb hästen förväntas utföra också påverkar hästen negativt kan det vara bättre att låta hästen ha skor.

Idag finns det alternativ till järnskor i form av boots, olika tvåkomponentsprodukter som "hovlindor", plastskor och sulskydd. Det som KC kan reservera sig emot är att några av dem, enligt honom, inte tar tillräcklig hänsyn till hur hoven defacto är uppbyggd och att de, förvisso utan spik, ändå hämmar en korrekt hovfunktion.

Jag har haft mina hästar oskodda under sommaren men har, i brist på alternativ till skor med brodd, skott mina hästar nu när isen kom. Mina hästar går på lösdrift och är ute dygnet runt i en kuperad skogshage med en bäck som rinner genom hagen. När den bäcken börjar frysa på och vattnet från ovanliggande våtmark fortsätter att strömma bildas det stora partier med svallis. I folkmun kallas platsen som vi bor på Märsfallet just för att en märr halkat illa på svallisen.

För egen del hoppas jag på en snörik vinter utan perioder av blidväder för då kan jag ta av skorna mot slutet av december och sen sko på igen i mars/april när våren med sin istid kommer. Det är en kompromiss med en önskan jag har, men det är en medveten kompromiss, och jag har (tack och lov!) en hovslagare som är öppen för dialog.

KC kommer till Boden i juni och ger en 5 dagars kurs, läs mer om den på Kerstins webbsida. Jag rekommenderar kursen varmt!

Händer som tar tag

I början av oktober var jag på en föreläsning med Kerstin Kemlén som handlade om bett och bettrelaterade problem.

Kerstin har under drygt tre år haft intensiv mailväxling med Dr Cook, en amerikansk veterinär och professor emeritus, som vigt en stor del av sitt yrkesliv åt att studera hästar och deras mun- och svalghälsa och kopplingen till bett.

Enligt Dr Cook finns det 47 problem som vetenskapligt går att härleda till användningen av bett. Förutom de rent fysiska skadorna som betten kan orsaka i munnen; broskpålagring på lanerna, sår i slemhinnor och deformering av tänder så finns det ett antal beteenden som kan kopplas till bett och skalan går från istadighet till flykt. Kerstin har hela listan, vill du veta mer kontakta henne.

Under föreläsningen, med åhörare från såväl rid- som travvärlden, fick de som ville prova Kerstins hemmagjorda tygeltagstestare. På bilden ser ni en principmodell för testaren (i brist på rundstav fick jag nyttja sonens Winchester replika). Vågen som sitter fäst på rundstaven är en fiskevåg med sk minnesring som stannar på senaste utslag.

Först fick den som vill testa sitt tygeltryck ta i tyglarna och hitta känslan av det stöd som de brukade ha när de red eller körde. Kerstin läste av trycket på vågen och höll det för sig själv. Sen fick ryttaren/kusken kliva in mellan tyglarna och sätta bettet mot underarmarna och så luta sig mot bettet till Kerstin sa att de nått sitt tidigare tryck. (Bilden togs av min 4 årige assistent så han hinner bli bättre på att fixa skärpan...)

Att lägga bettet mot underarmarna är väl så nära vi kan komma hästens laner på vår kropp, underarmsbenen har bara ett tunt lager hud över sig, precis som lanerna bara har en tunn slemhinna över den smala, skarpa benkanten.

Hos de som vågade prova tygeltestaren inför gruppen varierade tygeltrycket mellan 15 kg till 600 g.

Hon som lade 15 kg i tömmen på sin stekheta häst hade svårt att luta sig in i bettet så mycket, för det gjorde ont.

Detta är kanske ingen exakt vetenskaplig metod men den gav påtaglig vetskap hos respektive ryttare och kusk! Läs gärna ett tidigare inlägg på bloggen om tygeltryck.

Jag vill påminna om betydelsen av att undvika att ta händerna bakåt när ni håller i tyglar eller töm (svårare att helt undvika i det senare fallet) och om ni måste ta händerna bakåt KOM IHÅG eftergiften!

Mer händer

Temat händer fortsätter även denna gång. En ryttares hnder förväntas ha många kvaliteér, den ska vara mjuk, känslig, stilla, erbjuda hästen ett stöd och mycket mer.

Många av dessa kvaliteér kan vi träna utan att sitta till häst och jag tänkte skicka med några tips för hur du kan träna upp din uppmärksamhet på dina händer. Just ordet uppmärksamhet är valt med omsorg. Grundtanken i Alexanderteknik är att det du är omedveten om kan du heller inte förbättra, och medvetenhet kommer ur uppmärksamhet eller perception.

Genom att ägna en stund varje dag åt att uppmärksamma vad dina händer gör och hur de gör det förfina din perception.

Ta dig tid att lägga märke till hur det du håller i handen känns; dess tyngd, struktur, temperatur, konsistens. När du stryker över hästen, lägg märke till hur hårremmen, musklerna under känns och om du kan registrera någon temperatur skillnad.

Ett bra tillfälle till träning är det många gör dagligen (och jag just nu), fingrar och händer som rör sig över ett tangentbord. Hur hårt behöver fingrarna trycka ner tangenterna egentligen? Eller när jag håller en penna, hur hårt måste jag greppa den för att kunna skriva?

Bli forskningsresande i dig själv, experimentera! Om du kan göra något med en viss kraft, prova att göra det med hälften så mycket kraft nästa gång. Bli lättare i det du gör!

Passa på att vila handen mot sitt lår när tillfälle ges. Undvik att pressa ner mot låret, vila bara handen, det i sig stimulerar till avspänning och blir en mycket mjuk stretch av handens muskler.

Handen

Välkomna till en "dagen efter" blogg. Igår kom jag hem kl 07.00 efter att ha åkt hela natten från Svärdsjö i Dalarna. Tillsammans med tre andra norrbottningar har jag varit på en fem dagars hovvårdskurs med KC LaPierre och den gav massor av ny input som måste bearbetas. Jag sov hela dagen...

Dagens inlägg kommer att handla om vår framhov - handen. Vår hand spelar en stor roll i vår dagliga dialog med hästen. Vi visiterar hästen med handen, vi stryker på den, den håller i borstarna vi använder vid rykten, den lyfter hästens ben, den håller i tygeln och mycket, mycket mer.

Jag skulle vilja skicka med några tips på hur vi kan träna upp handens känslighet för sensoriska intryck göra för att göra dialogen med hästen mer nyanserad. Handen, som jag beskrivit tidigare i inlägget handen dominerar, upptar en stor del av hjärnans sensoriska och motoriska centra. Den har en fantastisk förmåga att utveckla finmotorik och känslighet. Allt vi behöver är att ägna oss åt medveten träning.

Dagens tre tips för att träna upp känslan kommer här.

1, Ta ett strå tagel, lägg det mellan en sida i telefonkatalogen. Titta ut i rummet och låt fingret stryka över sidan och känn taglet genom pappret. Lägg på ytterligare en sida, känn igen. Lägg på en sida till. och en till. Gör så tills du inte längre tycker dig känna taglet. Prova då att stryka lätt, lätt över pappret. Kan du förnimma taglet?

2, Utveckla touch

Ta ett vanligt A5 kuvert och håll det mellan tummen och de övriga fingrarna. Låt fingrarnas "trampdynor" vila mot kuvertet. Böjs kuvertet? Hur hårt behöver du hålla för att kuvertet ska stanna mellan dina fingrar utan att formen förändras? Kan du gå med kuvertet kvar mellan fingrarna? När du hittat en lätt touch så kan du prova att byta ut kuvertet mot tex en pappersmapp, den är lite tyngre men din strävan ska vara att hålla så lätt som möjligt och ändå ha mappen kvar.





3, Fingersättning

Låt kuvertet vila på fingertopparna, känn att alla fingrar har kontakt med kuvertet. Det kan kännas som att det stramar i handen. Andas och låt fingrarna söka sig upp mot kuvertet. Inhibition, att säga nej till alla försök att pressa fingrarna till kontakt med kuvertet. Direction, att veta att du vill att fingertopparna ska ha kontakt med kuvertet.

Lycka till!

Arbete på trähästen

Välkomna till blogghösten 2012. Som Lena skrev förra veckan ska hon ägna hösten åt sin uppsats och när den är klar kommer hon att bli en ännu bättre pedagog ute på ridbanorna. Här hos mig har sommarlovet tagit slut och "arbetsårets rutiner" har börjat finna sin form. Det är vemodigt och skönt på samma gång! Med det sagt övergår jag till dagens inlägg - arbete på trähästen.

En viktigt del i Alexanderteknikens utbildning av ryttare är arbetet i sadel på en trähäst. Ursprungligen utvecklades proceduren på 60-talet för att hjälpa en AT-lärare som efter en höftskada ville återuppta ridningen. För att förbereda kroppen, muskler och höftleder, för att sitta i sadeln igen satte man upp sadeln på en specialsnickrad träbock, det som idag kallas trähästen.

Som ryttare finns det massor av information att hämta från en lektion på trähästen. Sadeln är en kontaktyta mellan häst och ryttare. Sitsen på sadeln ska passa ryttarens rumpa. Får man som ryttare ont av sadeln så påverkar det ridningen negativt! Eftersom trähästen står stilla och är rak kan finns det mer att lära om sin sits; sitter ryttaren snett, roterat, skevt, framåt- eller bakåtlutad. Allt sådant är det möjligt att utforska i lugn och ro på trähästen.

Genom att jag lyfter benen, roterar lårbenet i höftleden får ryttaren en känsla för hur "väl" kroppen fungerar och om det skiljer i rörlighet/rörelsekvalitet mellan höger respektive vänster sida - något som det ofta gör!

Det går också bra att rida på trähästen! En ryttare kan till exempel rygga sin häst och då kan jag se om hästen ryggar rakt bakåt eller om ryttaren vrider sig i hjälpgivningen och alltså får en häst som ryggare snett bakåt. Galoppfattningar, halt, sidvärtrörelser - allt går att träna (med reservation för lättridning i trav...det är trähästen för stilla för).

Arbetet på trähästen syftar till att träna ryttarens perceptionsförmåga, det vill säga förmågan att kunna avläsa vad som händer i den egna kroppen, att bli bekant med de vanor som finns etablerade i kroppen och att få verktyg för att medvetet kunna arbeta med att förbättra det som kanske lägger hinder i vägen för god ridning.

På trähästen kan jag även hjälpa ryttaren att utveckla sin ryttarhand genom att helt enkelt arbeta med tyglar. En stilla hand är helt beroende av en rörlig arm och det får bli temat för nästa blogg!

Bloggen hösten 2012

Hej alla kära läsare,
sommaren går mot sitt slut och hösten känns i luften. Det kommer bli några ändringar här på bloggen under hösten. Jag kommer ta uppehåll året ut för att skriva klart min C/D-uppsats. Uppsatsen handlar om ridning, vad det är och hur det kan läras ut. Jag och min handledare tror den kan bli riktigt bra, nu måste jag bara ta mig tid att skriva klart. Maria kommer dock att fortsätta skriva tankeväckande och inspirerande inlägg varannan torsdag med start nästa vecka så häng kvar!

Du kan även läsa kortare inlägg och kommentarer, information om mina kurser m.m. från mig på min Facebook-sida Ekipage-1. När du ändå är där så får du gärna gilla sidan och sprid den till dina vänner. Via min hemsida www.ekipage-1.se kan du anmäla dig till mitt Nyhetsbrev som kommer ut ungefär 5 gånger/år. En nyhet för hösten är att jag regelbundet har privatlektioner på Åland, datum hittar du i  kalendern på hemsidan. Det blir tre föreläsningar på Häringe i Haninge och som vanligt finns jag i Blåsmark, Piteå under ett flertal tillfällen under hösten för föreläsningar, kurser och privatlektioner. Mer information och datum för både föreläsningarna på Häringe och när jag är i Blåsmark hittar du i kalendern. Hemma i Vallentuna fortsätter jag som vanligt att erbjuda sitsträning och ridlektioner på mina skolhästar, och självklart kan du boka mig för lektion där jag kommer hem till dig och hjälper dig med din häst i markhantering, arbete vid hand och ridning.

Till sist vill jag passa på att bjuda in er alla till höstens första Morgondemonstration den 29/9 på Upprätta Ridcenter. Temat för denna demonstration är sits och inverkan, och vi som visar och berättar är jag och mina instruktörs-elev-kolleger från Ecole de Légèreté. Hela inbjudan hittar du här.

Hoppas vi ses snart, och till dess, ha en riktigt skön höst!