Den klassiska ryttaren och Alexanderteknik

Inom Alexandertekniken finns det tre begrepp som är intimt sammanlänkade med varandra. Begreppen är självanvändning - funktion - struktur (på engelska use - function - structure) De här orden är både inbördes beroende av och påverkas av varandra.

Varje del i triaden kan bli föremål för en inledande påverkan som i sin tur för med sig förändringar (eller anpassningar!) i de två andra.

Hur vi är skapta (structure) påverkar både vår funktion och våra möjligheter att använda oss av vår kropp. Har vi ett medfött handikapp så påverkar det oss t ex.

Det kan också vara så att sättet vi använder oss påverkar vår struktur och vår funktion. Om vi har ett arbete med många lyft (behöver inte vara tunga lyft!) och missar att bibehålla bredden över bröstkorgen får vi med tiden rundade skuldror. Då har både vår struktur och funktion (andning) påverkats.

En sjukdom kan påverka funktionen, vilket givetvis spiller över på hur vi kan använda oss och vår struktur. En lindrig påverkan kan vara ett benbrott - en mer omfattande kan vara en stroke.

Samma villkor gäller för hästen. Även om hästen tillåts att bara vara häst kan yttre händelser föra med sig anpassningar mellan dessa begrepp. Rent krasst så är en ryttare bara en yttre påverkan av hästen. Vår påverkan kan lugnt sägas vara omfattande. Vi ombesörjer dess livsutrymme (hagar, stall), dess foder, dess träning, dess motion, dess välbefinnande och hälsa. Och det är vi som bestämmer vad hästen ska göra för och med oss.

I allt vi gör med våra hästar påverkar vi dess självanvändning, funktion och struktur.

Hästen har inget eget mål med träningen, det är vi som formulerar de målen. Det är därmed vårt ansvar att skola oss själv och hästen för att vi som ekipage ska nå de målen med så lite negativ inverkan på hästens självanvändning, funktion och struktur (skriver det s-f-s från och med här).

Träningen har till syfte att bygga upp hästen så att den orkar med det vi begär. På Alexanderspråk blir det att ägna fokus åt "means where by" - att se till så att vägen når ända fram till målet och att hästen når målet "intakt" eller med så liten inverkan på s-f-s som möjligt.

Antingen kan hästen utföra det ryttaren begär - eller så kan den det inte. Kan den inte det är det ryttarens uppgift att analysera det som händer, stämma av hästens s-f-s och antingen sänka den egna ambitionsnivån eller korrigera sin träning. Däremot får ryttaren aldrig frestas till materialdoping och med betsling, inspänningstyglar, grova ridtekniker tvinga hästen vidare. Det är målfixering (end gaining) med våra prestationskrav ställda i första rummet och det leder till stor påverkan av hästens s-f-s.

Som ryttare innebär vårt mål med ridningen med sig att även vi måste förbereda oss för uppgiften. Vill vi vara följsamma ryttare behöver vi träna vår balans och en god kroppskontroll, reducera muskulär anspänning, komma till rätta med skevheter i vår egen kropp.

Vi behöver träna upp en lätthet i kommunikationen mellan vår hjärna och kropp. Det är den förmågan som skapar förutsättningar för en lätt kommunikation till hästen och en träning som gör både hästar och ryttare lugna och tillfreds med arbetet.

Alexanderteknik är ryttarträning som bidrar till att skola ryttaren att bli den ryttare som hästen både förtjänar och behöver för att uppfylla våra drömmar med bevarad s-f-s. Hästen har inga träningsambitioner men kommer att trivas med det arbete du vill ge den om du tränar dressyr utan häst emellanåt.

Klassisk ridning

Klassisk ridning är en term som används för många olika typer av ridning. Som jag skrev i mitt förra blogginlägg är klassisk ridning för mig allt det som jag inte fick lära mig på den lokala ridskolan där jag började rida. Till saken hör dock att enligt Svenska Ridsportförbundet är den ridning som lärs ut på våra ridskolor just klassisk ridning. Jag håller inte med.

Jag har även tidigare gjort ett inlägg om vad som skiljer klassisk ridning och akademisk ridning som diskuterats flitigt (roligt att så många vill dela med sig av sina egna funderingar!). Det som jag kallar klassisk ridning tror jag har flera saker gemensamt med akademisk ridning;

*) Mental kommunikation istället för fysisk kontroll. Det här innebär att kunskap om hästens natur, hur kommunikation mellan häst och människa bygger på kroppsspråk och mentalt fokus är centralt, liksom avståndstagande från allt vad inspänningstyglar och hårt åtdragna nosgrimmor heter.

*) Hästens beteende tolkas utifrån denna kunskap om hästens natur, dvs oönskade beteenden hänförs till att hästen blir rädd, osäker, förstår inte mina signaler (jag måste då göra något annorlunda). Hästen ”löser alltid uppgiften på det sätt som den finner enklast” som Karin ”Kepan” Johansson, equiterapeut säger. Detta står i kontrast till en tolkning av hästens beteende som går ut på att hästen inte vill, försöker komma undan, är lat, är ovillig och allmänt dum, dvs det är hästen som gör fel, inte den som handhar hästen

*) Hästen behöver skolas, både kroppsligt och mentalt, för att bli en suverän partner i ridningen, men det är minst lika viktigt att människan skolas kroppsligt och mentalt att bli en ödmjuk ledar. Så här avslutar Ehrengranat sin ridhandbok:

Till mästerskapet gives blott en bana
ren som solens väg uti det blå,
Att syfta uppåt, och det högsta an
Men aldrig tro sig en mästare ändå
ur ”Ridskolan eller Ridläran” av Ehrengranat (1836)

*) Lätthet i kommunikationen med hästen. När du har hästens uppmärksamhet hur mycket måste du då ta i på en häst som kan känna en fluga på skinnet? Hästens ”stöd” på bettet ska inte ge mer tryck i din handen än tygelns vikt. När lättheten är målet är eftergiften (de stunder jag bara är med hästen utan att skicka signaler till den) lika viktigt, för att inte säga viktigare än själva givandet av signaler.

*) Hästen ska bli lugn av träningen annars är det något som är fel. Mentalt lugn hos häst (och ryttare) liksom lätthet i ”stödet” är en förutsättning för lösgjordhet hos hästen.

*) Samlande rörelser som piaff ska kunna leda till levad, vilket innebär att nacken måste vara högsta punkten på hästens hals, inte tredje nackkotan.




***********************************************************
ur Kalendern:

Privatlektioner Klassisk ridning, NH och Alexanderteknik, 12-13 februari, Piteå

Privatlektioner Klassisk ridning och NH 17-18 februari, Lagbo Stall, Östervåla. Boka lektion på info@ekipage-1.se

Kurs med Ed Dabney ”Six Keys to Harmony” 21-22 maj, Stockholm

Alltid möjlighet till sitsträning på skolhäst.
***********************************************************

Flow - avsaknad av rädsla?

Idrottare talar om flow (eller att vara i zonen) och hur man ska uppnå det. Att uppnå flow är önskvärt eftersom det ger en känsla av ökad närvaro i både nuet och i rörelsen.

I Alexandertekniken pratar vi om något som vi kallar skräck reflex och som är en ofrivillig rörelse i kroppen som orsakas av något som antingen skrämmer eller överraskar oss.

Reaktionen liknar den du skulle uppleva om du tog en dusch och vattnet visar sig vara iskallt. Du skulle dra huvudet nedåt och höja axlarna på samma gång, föra armarna intill sidan, flämta till och hålla andan för bråkdelen av en sekund. Hela kroppen stelnar till och din tankeprocess är blockerad.

Denna reaktion av rädsla är vanlig hos ryttare och kan utlösas av osäkerhet för vad hästen kan göra, hinderhöjden, hastigheten, rädslan för att misslyckas och allt annat som skrämmer oss. I det ögonblicket av anspänning kan vi inte röra oss, tänka eller agera. Vi är som förlamade och det gör att vi förlorar närvaron i ögonblicket och rörelsen. När spänningen släpper vi befinner vi oss i en situation som vi måste ta itu med. Vi har blivit följare istället för ledare.

När jag blev mamma kom Leif Läskig och Sigge Skräck in i mitt liv och mitt liv med hästar. Jag har fått arbeta med de effekter som rädslan hade på mig. I mitt fall tog det dessutom ett tag att överhuvudtaget förstå att jag var rädd. Jag var tvungen att erkänna min rädsla och för att kunna få medveten kontroll över de tankemekanismer som skapade oro i mig fick jag använda mig av inhibition och direction, det vill säga säga nej till rädslan och aktivt välja ett annat förhållningssätt.

Med vår nya häst utlöstes rädslan igen. Den kunskap jag hade i markhantering var inte tillräckligt för att hantera hennes starka och kraftfulla gester. Ed's besök i augusti var ett absolut måste för att ge mig kunskap och självförtroende att övervinna min rädsla och att fortsätta att arbeta vår unghäst.

Så nu, när jag kan hantera repgrimman och ledrepet utan att behöva titta på det, när jag blivit bättre på att positionera min kropp i förhållande till hennes, när mina fötter rör sig istället för att fastna av rädsla gör vi framsteg.

Jag har gått från att reagera på hennes beteende (läs: följ hennes nycker) till att få henne att följa mina initiativ. Hon hävdar fortfarande att det jag föreslår suger men eftersom jag inte längre rädd kan jag känna hennes reaktioner innan de äger rum. Jag är i ögonblicket och i rörelsen - jag är i ett flöde!

~~~~~~~~~~~

Sen kom detta mail via en AT-kollega till mig

--- But the articles from this blog (The quest for Equipoise) of two Swedish ladies are just brilliant. It's all about Classical horse riding and Alexander Technique (AT). And I think they have a lot to do with what we do at KaizenTao from a different perspective, especially what Thong has been teaching us the "magic" works.

You'll find jewels every where. Thanks for your post of a skeleton photo from that blog site a while back. That led me to the discovery of this treasure place.

Mitchell Wu

Jepp, ni gissade rätt - mungiporna nådde öronen!

Perception på TV, Ponnyaktuen

Så var det dags igen. Ponnyakuten har börjat en ny säsong. I helgen sändes del 2 som visad sekvenser från uttagningarna. Min kortkota sammanfattning av hästhanteringen och ridningen som visades blir kort och gott: hästbrottning.

Det här ungdomar med problemponnyer. Eller? Jag menar inte att ungdomarna inte har problem. Bilderna och berättelserna talade sitt tydliga språk. Tappade räkningen på alla historier om benbrott, för att inte tala om sparkar, bett och skenande hästar. Skrämmande och hårresande!

Problemet ägs av oss vuxna
Det som jag ställer mig frågande till är om det handlar om problem-ponnys, eller att det ungdomar som är problemet? Nej, det är varken ponnyerna som är problemet, utan hanteringenav dem, eller ungdomarna som äger problemen (var det inte förra säsongen heller).

Jag vet vad jag anser. Tobbe (som jag för övrigt tycker gör ett lysande jobb!) menar uppenbarligen samma sak, att det är hanteringen som är problemet. Han återkommer flera gånger till att man inte tränar hästarna från marken och inte tränar hästarna mentalt. Det är alltså inte ponnyerna som är problemet, utan det är hanteringen. Det är inte heller ungdomarna som är problemet. Problemet ägs av de vuxna i barnens och ungdomarnas omgivning, av föräldrar och tränare. Att föräldrar utan hästkunskap skaffar ponnys till sina barn, det kan jag förstå, för om nu ungen vill rida och man har råd så varför inte? Så vänder man sig till den lokala ridskolan, skaffar sig tränare osv. Så blir det så här?! Att tränare och ridskolor står helt handfallna det är skrämmande!

Men det finns hjälp att få!

Det behöver inte vara så här!
Till alla er föräldrar som låter era barn sköta om och rida dessa ponnyer – det behöver inte vara så här! Det finns hjälp även för er som inte hade turen att bli uttagna till Tobbes läger. Till alla er som inte fått det kunnande ni behövde på den lokala ridskolan, eller som har tränare som inte kan hjälpa er med hanterings- och ridproblem kan jag bara säga när ni har tröttnat på att ha det som ni har det – hör av er.

************************************************************************

Förbättra din sits, balans och koordination - klicka här!

Förbättra din kommunikation med din häst - klicka här!

Prenumerera på mitt Nyhetsbrev

Indikationer för AT

Ibland får jag frågan - Hur vet jag om jag behöver lektioner i Alexanderteknik?
Den frågan kan besvaras på många sätt så jag tar och väljer ett axplock av indikatorer som du sen kan jämföra dig själv med.

Första indikationen:
Ställer du dig upp från en stol genom att trycka ifrån med händerna på låret eller armstöden, gungar du bakåt med överlivet innan du kommer upp eller reser du mig med ett pustande?

Andra indikationen:
Måste du byta ställning ofta när du står, vill du gärna stötta dig mot något; en vägg eller ett bord?

Tredje indikationen:
Innan du börjar prata, drar du in luft genom munnen (så att det låter som en bussdörr)?

Fjärde indikationen:
När du ser dig i spegeln, är axlarna i nivå med varandra?

Femte indikationen:
När du går, vickar du på höften eller roterar din kropp i midjehöjd?

Sjätte indikationen:
När du tittar åt sidan följer överkroppen med huvudet i rörelsen?

Om du svarat ja på någon av dessa indikationer kan du ha nytta av Alexanderteknik. Detta gäller oavsett om du upplever någon smärta eller inte.

Ett utryck som jag fått från en elev är medveten kroppsnärvaro och det är i den som den stora vinsten ligger. Du tränar upp din perception, blir medveten om din närvaro i din kropp och hur yttre och inre skeenden påverkar dig. Vägen till den medvetenheten går via att besöka sig själv och den konsten lär AT dig.

Citerar FM Alexander "När du slutar göra fel, görs det rätta av sig själv."

Även om våra etablerade vanor leder oss i oönskad riktning så ligger den bättre vägen alltid, alltid nära, redo för oss att använda när vi väljer att bryta våra invanda mönster.

Vårens lektionstillfällen i Vallentuna är 5-6 februari, 5-6 mars och 2-3 april. På www.birga.se kurser/mässor finns mer information.

Verktygslåda eller verktygslös?

Jag skrev i mitt förra blogginlägg att jag skulle återkomma till diskussionen om skillnader och likheter mellan klassisk och akademisk ridning, det tänker jag absolut göra men jag inte haft tid att fundera klart kring allt som skrivits så denna vecka vill skriva om vad klassisk ridning (utan att jämföra med akademisk ridning) betyder för mig.

Klassisk ridning är för mig kort och gott allt det som jag inte fick lära mig på den kommunala svenska ridskolan som barn och ungdom, men som jag önskat att jag fått lära mig redan från början. Den här upplevelsen delar jag med Maria.

Att jag kallar det jag gör för klassisk ridning beror på att mina tränare (Craig Stevens och Philippe Karl kallar det som de gör för klassisk ridning.

Klassisk ridning, i kombination med Natural horsemanship (NH kort och gott. Har faktiskt sina rötter i klassisk ridning från 1700-talet) har gett mig både handfasta verktyg och sätt att tänka för att skola mig själv och min häst både till kropp och sinnet. Att både förbereda mig och min häst för nya uppgifter, men också att hantera hästen, både från marken och när jag rider i situationer som inte är helt optimala. Just det här med verktyg vill jag skriva några rader om.

Jag har gång på gång själv bevittnat och fått berättat för mig, hur personer skolade i vad jag får kalla modern ridning inte har verktyg att hantera vardagliga situationer som lätt uppstå när man har med hästar att göra. Och det här rör sig inte om nybörjare, det handlar om utbildade instruktörer på ridskolor och erfarna hästägare. Det är hästar som kliver på människor, hästar som inte låter sig tränsas utan sätter upp huvudet, hästar som inte kan stå stilla när ryttare ska sitta upp, hästar som stegrar sig vid ridning, hästar som sticker osv.

Det här kan ju hända för alla, det gör det för mig med. Men det som skiljer är att jag har verktyg i min låda för att göra något annat än att rycka hästen i munnen och frustrerat höja rösten och utbrista ”men nu får du ge dig”, ”stå still nu häst j-el” eller något liknande på det temat.

Låt mig också klargöra att jag inte ser detta som hästar med problem, eller hästar med en viss personlighet som ”gör dem sådana”. Det är inte hästarna som är problemet. Det är hur de hanteras som är problemet. Det som saknas är kunskap hos hästhanteraren/ryttaren att 1) hantera hästen så att många av dessa situationer inte behöver uppstå, 2) ha verktyg att ta till ifall en situationer ändå uppstår.

För mig har klassiska ridningen och NH gett mig både fysiska verktyg (gör så här) och mentala verktyg (tänk så här, titta efter det här) för att hantera mig själv och min häst inte bara när solen skiner och allt är frid och fröjd utan även när hästen blir skrämd, spänd, nervös etc. Ett sätt att hantera hästen från marken och vid ridning som inte hjälper mig och min häst att komma helskinnande undan mötet med det eldsprutande-hästätande-jakttornet (verkar vara det min häst ansåg att det nya jakttornet var) är inte klassisk ridning enligt mig. En ridstil som bara funkar inne i ridhuset när ingenting stör, vad har jag för nytta av den?

*********************************************************

Förbättra din sits, balans och koordination - klicka här!

Förbättra din kommunikation med din häst - klicka här!

Hur många AT-lektioner behövs det??

Nu tänkte jag återknyta till inlägget "Alexanderteknik är att lära" för jag får ofta frågan: -Hur många lektioner behövs det?

Alexandertekniken (AT) balanserar på gränsen mellan utbildning och friskvård. I västvärlden kostar värkande ryggar ofantliga summor pengar varje år och 2008 gjordes en studie av hur AT står sig i förhållande till massage och vanlig läkarvård när det gäller just smärtor i ländryggen. Ni kan läsa mer om studien och se en kort film i Brittish Medicine Journal (BMJ).

I den studien visade det sig att med 6 AT-lektioner och lättare fysisk aktivitet (i form av promenader) minskade antalet upplevda dagar med smärta från 21 till 11 på en 30 dagars period. Med 24 lektioner minskade dagarna med smärta till 3. Det är alltså bevisat att AT som utbildning har friskvårdande effekter.

6 lektioner ger alltså en bra grund att arbeta vidare med på egen hand. 24 förfinar processen. Finessen med AT är att det du lär dig bär du med dig såväl i ridning som i allt annat du gör i ditt liv.

Under 2011, med start den 5-6 februari, kommer jag att vara nere i Stockholm för att ge AT-lektioner. Övriga datum är 5-6 mars och 2-3 april. Du är välkommen att boka en lektion om du är nyfiken på att lära dig mer om dig själv.