Några tankar om hästhälsa på vintern

Vintern är en tid som för med sig en ökad risk för kolik. Kolik är ett samlingsnamn för mag- tarmproblem hos hästar och i ett tidigare inlägg kan du titta närmare på hästens matsmältningsorgan.

Den ökade risken för mag-tarmproblem kommer sig av foderkvalitet (som vi berört i ett tididgare inlägg), utfodringsrutiner, vilket även gäller hur hästen får sitt vatten, och hur mycket hästen rör sig.

En häst behöver äta 2,5 -3 % av sin kroppsvikt av torrsubstans dvs fibrer för att hålla igång matsmältningen. Utfodringsrutinerna har stor betydelse för hästarnas välmående. En häst har ett behov av att tugga, ute i det fria äter hästen runt 14-18 av dygnets 24 timmar. Man har sett att ättiden är något längre vintertid och det förklaras av att hästar håller värmen via den fermentation (jäsning) som sker i grovtarmen och då behöver de äta och tugga mer. Hästar håller inte värmen genom att röra på sig utan har de ingen anledning att röra på sig (läs: mat eller vatten) så står de gärna stilla. Precis som för oss främjar rörelse tarmarnas aktivitet och att vara stilla ökar risken för förstoppning.

Ett sätt att förlänga ättiderna är att utfodra höet i så kallade småmaskiga hönät och fördela maten på flera nät som sen hängs upp på olika ställen i hagen. Då äter och tuggar hästarna under en längre tid och de rör sig mellan näten. Utfodras hästarna med löshö i hagen gäller det att sprida ut höet i flera små högar med avstånd mellan högarna. Det ger en viss ökning av ättiden och när höet är uppätet tenderar hästarna att vandra runt och leta upp eventuellt spill. Att ge allt hö i ett fåtal större högar gör att hästarna äter upp fortare och sen står de still och väntar in nästa giva.

Många hönät eller höhögar gör att stressen ikring matningen minskar. Hästar med lägre rang blir bortjagade av dem med högre rang, finns det gott om nät/högar att äta från kan även de få möjlighet att äta i lugn och ro.

Vatten är ofta ett bekymmer på vintern. Hästar dricker helst ljummet vatten och på vintern kan det vara svårt att hålla vattnet isfritt och med en behaglig dricktemperatur. Även om temperaturen inte är svettdrivande på vintern kan träning med vinterpäls och torrare foder öka behovet av vatten. Numera finns det uppvärmda vattenkar som ser till att hålla vattnet både isfritt och något varmare än iskall, det finns också förslag på hur man kan göra sådana vattenkar själv på internet. Kraven på att rengöra vattenkaren gäller även vintertid, i ljumma miljöer växer bakterierna till. Har man många hästar i hagen så bör det finnas flera vattenkar, det för att försäkra sig om att även de ranglåga individerna får i sig tillräckligt med vatten.

Just tillgången till mat och vatten kan påverka både hästens mage och risken för skador hästar emellan. Känner hästarna sig stressade för att det är brist på mat och vatten ökar risken för konflikter, är hästarna skodda är de även broddade och en broddspark kan verkligen orsaka stora skador.

Ursprunget till detta inlägg är en tragisk förlust som en vän till mig upplevde då en mag-tarmstörning behandlades som en förstoppningskolik istället för en grovtarmsinflammation.

Om du bor i ett hästtätt område kanske du har tillgång till veterinärer som har specialkompetens på hästar men här där jag bor är de flesta veterinärer distriktsveterinärer med en allmän kompetens och hästkunnandet varierar. Det betyder att det finns ett standardförfarande vid mag-tarmbesvär hos häst, man ger paraffin och vatten för att lösa en eventuell förstoppning.

Man kan lite ordvitsigt säga att det gäller att vara skitobservant som hästägare om hästen visar tecken på smärta i bukregionen. Har hästen avföring? Hur ser den ut? Hur luktar den?

Om hästen inte har avföring och näst intill obefintligt med tarmljud är det med största sannolikhet en form av förstoppningskolik. Men om hästen har avföring som blir lösare och lösare och luktar surare och surare är det en indikation på att det sker en feljäsning i grovtarmen och då är en behandling med paraffin och vatten att likna vid att släcka eld med bensin.

I fallet med diarré pågår en feljäsning i grovtarmen, hästens naturliga bakterieflora är utslagen och det kan bland annat bero på att mögel i grovfodret dödar tarmbakterierna (penicillin är ett mögel). Feljäsningen leder i sin tur till acidos, ett förgiftningstillstånd och gasbildning. Gifterna som bildas i grovtarmen förs ut med blodet i kroppen och kan t ex leda till fång. Gasen som bildas i grovtarmen kan göra så att grovtarmen sväller upp och faktiskt hindrar diafragman att röra sig tillräckligt och därmed försvåras andningen, med allt som det för med sig.

Om din häst har diarré så ska du se det som ett allvarligt tillstånd! Ett sätt att försöka hjälpa hästen genom krisen är att ge den smärtstillande och kramplösande. Inom humanvården är alla former av laxativer förbjudna om man inte är helt säker på att det är frågan om förstoppning, istället ger man vätska med elektolyter som ska hjälpa till att buffra mot giftiga ämnen i tarmarna. Till hästar kan man även ge 0,5 kg vanlig jäst uppblött i vatten som stöd för tarmbakterierna.

Nu är den här vintern på väg mot sitt slut men den kommer igen. Gör det du kan för att förbereda dig för nästa vinter. Köp foder av bra kvalitet, tänk igenom dina utfodringsrutiner och planera för en bra lösning för vattnet.

Etik, moral och lag

Egentligen vore det väl bäst med en daglig etik/moral och lag stund då vi alla kunde tänka över våra egna och andras handlingar. Genom nyheterna har vi fått veta att hästkött har använts i snabbmat, på Fejan sprids dagligen bilder eller filmsnuttar som visar på tvivelaktig hästhantering och på SVT har scener från Ponnyakuten fått några att reagera.

Det känns nästan lite uttjatat men jag måste få nämna ISES konferensen 2010 igen. Där hölls en föreläsning om etik och moral i hästhantering och föredragshållaren avslutade med att poängtera att det som är oetiskt eller omoraliskt behöver inte vara olagligt. Och det gäller att hålla det i minnet när blodet kokar inom en eller när hjärtat blöder, för det man själv längtar efter att göra i etikens och moralens namn kan nycket väl vara olagligt och därmed straffbart.

Om vi tar hästköttet i lasagnen från Findus och lägger till lite några köttskandaler till på det. I fallet med Findus har det hänt något som är olagligt, ingen matproducent får utge något att vara något det inte är. Nötkött är kokött och inget annat.

Själv har jag varit på restaurang med en styckmästare och hon konstaterade att jag visserligen fått griskött men inte filé av densamma som utlovades i menyn. Det blev ett kort snack med köket som sen bjöd på kvällens efterrätt när de insåg sig överbevisade. Just det var väl i dig inte olagligt men väl omoraliskt för det tog betalt för en filérätt.

Vi har köttfärs som bytt datum, utgånget kött som malts om till köttfärs och fläskfilé som har färgats och sålts som oxfilé. Allt detta är både olagligt, oetiskt och omoraliskt men särskilt tvivelaktigt i fallet med fläskkött, för i det kan det finnas trikiner som verkligen kan skada människor. Genomstekt fläskkött är inget problem men hur många brukar inte vilja ha sin oxfilé lite röd i mitten? Då blir oxfilé av griskött ett problem...

I fallet med lasagnen hände det något, vinklingen i nyheterna blev mer åt det oetiska än det olagliga hållet i nyheterna (tyckte jag) och det tror jag beror på vår inställning till att äta häst. Hästkött är inte farligt för oss människor att äta, till skillnad från fläskkött.

Nu över till de hästar som ännu är vid liv och vars liv dokumenteras och skickas runt på fejan. En bild som etsat sig fast i mitt minne är bilden av den iberiska hästen som "formges" med pannan mot en tegelvägg och en rem knuten kring underkäken som sedan går runt över manken. Den hästen kommer antagligen att gå i den "formen" väl riden och kanske drar den rent av ner applåder där den rids men vägen dit - under all kritik.

Filmsnuttar på blå tungor, roll kür, slide stops in i väggar, alldeles för många varv i spin, korrigeringar med såna tag i tyglarna att betten måste skära som knivar i hästens mun, sporrar som hackas in in hästens sidor. Och detta, mina vänner, är bara ett axplock och antagligen bara toppen av ett isberg. Det som visar sig på framridningbanor och tävlingsbanor är ju grundlagt på hemmaplan...

Ponnyakuten, ett behjärtansvärt program, vars syfte är gott men som ändå (tycker jag!) skjuter bredvid målet. Programmet bygger på problem som antingen kan vara hos barnet i form av rädsla eller hos hästen i form av oönskat beteende. Nu är det viktigt att komma ihåg att det är TV och att det betyder att det filmas en hel del och ur det materialet väljer någon ut lämpliga scener. Vad som händer mellan klippen vet vi egentligen ingenting om.

Jag har inte följt säsongens avsnitt utan snabbtittade igenom några i veckan och jag tycker att mönstret från tidigare år (nota bene: i det som presenteras) följer samma spår. Hästen hålls ansvarig och det är den som ska korrigeras. I ett läge (avsnitt 5) korrigeras en bockande häst av en dittagen beridare. Hon rider hästen på gummisnodd, hakan mot bringan - en vanlig syn. Det är inte olagligt att rida ihop hästar med hjälptyglar, men jag tycker att det strider mot etik och moral.

Av den snutt jag såg när hästen bockde var det ryttaren som inte lärt sig sitta upp ordentligt och hästen var bakskygg. För mig hade det känns bättre att hantera de två momenten, lära ryttaren sitta upp och träna hästen för beröring/händelse bakom den.

Majoriteten av dessa unga ryttare skulle behöva en grundkurs i sitsträning. Som jag ser det beror många problem på en dålig sits, som ger dålig balans och följsamhet vilket i sin tur skapar spänning och rädsla och ponnisar som blir alldeles för hårt hållna i munnen.

När det gäller tävlingsridningen så är det allmänt känt att den som vinner tjänar pengar och vinnaren kan även ha turen att få en sponsor som möjliggör en heltidssatsning. Vi är alla konsumenter, om vi vänder oss till sponsorerna med våra synpunkter på hästhanteringen och frågar dem om de verkligen vill bli associerade med moralískt och etiskt tvivelaktiga metoder så kanske det kan vara en snabbare väg att gå än genom ridsportens egna kanaler. Det är inte olagligt att meddela de som betalar dyrt för att synas att vi inte orkar se dem...

Tack för mig!

Hej Bloggen!

Jag tog en time-out från bloggskrivandet under hösten för att skriva klart min C/D-uppsats. Hur har det gått? Jag har kommit en bit på väg men den är inte klar. Det är tråkigt. Det roliga är att jag inte hunnit för att jag haft så mycket lektioner och föreläsningar. Tack alla underbara människor och hästar, ni gör jobbet så otroligt roligt, givande och lärorikt. Jag har världens bästa jobb! 

Under hösten har jag fått möjligheten att gå en företagsutbildning som heter Friskare Företagare. Grundtanken i den utbildning är för den enskilda företagare är den viktigaste investeringen den att investera i sig själv, speciellt i yrken som mitt där det personliga mötet är en central del. För att kunna fortsätta vara den instruktör och inspiratör jag vill vara och mina elever förtjänar har jag kommit till den punkt där jag insett att jag inte kan jobba 6 dagar/vecka året om. Jag behöver hitta några fler andningshål i vardagen där jag kan ladda batterierna. De innebär tyvärr att jag bestämt mig för att släppa bloggskrivandet helt och hållet på obestämd tid. Maria kommer fortsätta som vanligt så bloggen lever vidare. Alla blogginlägg från starten finns också kvar och utgör ett rikt bloggarkiv. En innehållsförteckning finns för dig som antingen just hittat hit eller dig som vill återupptäcka och repetera den teoretiska grunden till klassisk ridning.

Jag finns på Facebook och gillar du min sida där får du förutom information om vart jag har kurser, privatlektioner och föreläsningar även sporadiska uppdateringar hur det går för Yeats nu när han är barfotahäst, om vi i år lyckas avlägga instruktörsexamen inom Ecole de Légèreté, samt inlägg i den ständigt pågående debatten om ridning och hästhantering och tips på inspirerande läsnsing.

Inser nu när jag skriver detta att idag är det Alla Hjärtans Dag. Så Glad Alla Hjärtans Dag på er alla där ute! Avslutar med ett liten bildspel som vinterhälsning från mig och Yeats. Det är härligt att rida i snö och sol på en lyhörd men pigg häst! 

Träning

I frågan på inlägget om  Skenbenets omkrets indikerar hästens viktbärande förmåga fanns även en fundering kring träning och det ska få vara temat för dagens inlägg.

Den som med säkerhet kan säga hur vi kan träna våra hästar, oavsett användningsområde, utan att orsaka skador behöver inte oroa sig för sin försörjning. Det finns lika många träningsfilosofier som det finns tränare och det som fungerar för en häst behöver inte alls passa en annan.

En häst kan alltid röra sig med sin egen vikt på benen så att säga. En bra hage kan hålla igång hästarna och hjälpa dem att träna sig själva. Hos många tränare inom galopp och trav bygger de hagar som är långsmala och har några på rad bredvid varandra. På så vis kan hästarna galoppera fram och tillbaka i hagen och springer en följer ofta de andra efter. Ett annat sätt att uppmuntra rörelse, om så i lugnare takt, är att ha foder och vatten och ligghall placerade långt från varandra. På så vis måste hästarna vandra för att tillfredsställa sina behov.

Träning handlar i grunden om att förbereda en kropp på det arbete den förväntas göra. I kroppen finns olika vävnader som behöver olika lång tid till att anpassa sig till den belastning den utsätts för. Hjärta och lungor = kondition är det som är lättast att få fart på hos en häst, medan senor, ligament och skelett tar längre tid att anpassa till en ökad belastning.

Grunden för all träning är skritt, en skritt med bra framåtbjudning rör på hela hästen och fungerar som stretching och styrketräning på samma gång. Arbetet i skritt kan varieras nästan hur mycket som helst. Det kan vara rena promenader, tömkörning, arbete över cavaletti, arbete i hand med sidvärtsrörelser eller en tur med vagn/släde.

Skritten är välgörande för alla hästar oavsett inriktning. Övrig träning varierar med utövandet. En god vän till mig har varit träningsryttare på Janow i Polen. Där arbetades galopphästarna under ryttare 6 dagar i veckan med snabbjobb på måndag och sen trappades tempot ner till skogsridning dagen innan vilodagen. Varje dag gick hästarna i skrittmaskin.

Något som jag tycker är värdefullt när man tränar häst är att ha lärt sig känna igenom hästens muskulatur systematiskt. Då är det lättare att lägga märke till avvikelser i muskeltonus tidigt och på så vis kunna förebygga skador. Själv använder jag mig av Equine Touch när jag känner igenom mina hästar. En pryl som jag tror kan vara till nytta är en pulsklocka, hästens puls berättar en del om statusen på konditionen och kroppen. Finns det en infektion i kroppen ger ett lätt arbete en högre puls och då kan det vara läge att ta det försiktigt.

En relevant fråga är, är jag för tung för min häst? På den frågan finns inga enkla svar för det beror alldeles på hur välbalanserad du är som ryttare, hur ofta och hur länge du rider, vad du gör när du rider och vilken häst du har. Känner du på dig att du är gå gränsen till vad din häst klarar av så var uppmärksam på hästens reaktioner under ridpasset. Blir hästen trött, sänker ryggen och höjer huvudet (blir U-formad) så hjälper det inte att dra ner huvudet med gramantyglar (något jag faktiskt sett)  - då är det bättre att sitta av, arbeta hästen från marken ett tag och så gradvis förlänga den uppsuttna ridningen.

Oavsett hur lätta eller tunga vi är pressar vi ihop hästens muskulatur på ryggen och det trycker undan blodet från vävnaden. Det vi ska ha i åtanke när vi tränar våra hästar är att variera arbetet, växla mellan uppsuttet och avsuttet, variera underlag och tempo och ge hästen möjlighet till vila, gärna i en hage som uppmuntrar till rörelse i den fart som hästen själv väljer.

Hästens exteriör

Igår hade vi upptaktsmöte för kursen i Applied Equine Podiatry i den 15-19 juni i Boden. Det här är verkligen en kurs jag rekommenderar alla hästägare (och hästintresserade för den delen!) att gå. Kursen handlar inte främst om att lära sig verka själv, även om det är ett moment, utan om att lära sig känna igen en frisk hov. Vi hämtade några hästben igår och jag ser verkligen fram emot att för se och höra vilken historia som gömmer sig i de fötterna, för de hade alla något att berätta!

Det kom en fråga på inlägget Skenbenets omkrets indikerar hästens viktbärande förmåga som jag tänkte resonera kring idag.

Hästar kan beskrivas på många sätt, utgångspunkten kan vara färg, ras, exteriör, prestation eller beteenden.
Den exteriör som vi ser när vi tittar på en häst är en blandning av skelettets utformning och muskulaturen. En mager omusklad häst kan se förskräcklig ut men ha en bättre skelettmässig konformation än en tillsynes välmusklad och atletisk häst.

Ur hållbarhetssynpunkt är hästens exteriör viktig men faktiskt inte alltid avgörande. Onekligen är det så att en häst med rättställda ben, bra relation mellan de olika kroppsdelarna, en väl ansatt hals och en muskelkostym som är proportionerlig har goda förutsättningar att hålla ett aktivt liv. Men det är ingen garanti. Hambletonian, en fantastisk förvärvare inom travsporten, hade gott om exteriöra avvikelser men det hindrade honom inte från att vara både stark och snabb.

Hästens skelett består av 205-210 ben, lite beroende på hur de klassificeras.


Hästens motor sitter i bakdelen, de vinklar man pratar om är hur bäckenets vinkel styr lårbenets vinkel och det påverkar hästens förmåga till frånskjut och bärkraft. Kraftöverföringen sker via ländryggen - den del av ryggraden som har en viss rörlighet mellan kotorna. Benen är det som rör hästen framåt och hur benen i benen är staplade på varandra påverkar både rörelsemönster, hovform och stötdämpning. Här kommer ett uppslag som visar några vanliga benställningar från boken Hästens exteriör av Lars-Erik Magnusson.



Inga hästar är egentligen designade för att bära någon annan vikt än sin egen, varken travare eller ridhäst. Eftersom vi nu väljer att sitta upp och rida dem är det viktigt att vara observant på hur hästen reagerar på vår träning och att variera både träning och underlaget vi tränar på.

Jag skulle vilja passa på att citera en hovslagare i Luleå, Bengt-Erik Källsenius. "Du köper ingen avlagd travare, du köper en avlad travare." Travhästar kan bli mycket fina ridhästar, förutsatt att den som tränar dem kommer ihåg att de är avlade att trava fort och att det  har fört med sig exteriöra anpassningar och ett rörelsemönster som motsvarar det kravet.

Travare är oftast lägre i mankhöjd (ca 155), har en stark rygg för att kunna hantera den kraft som kommer från motorn. En travare kommer som regel tidigt i träning och görs den på ett vettigt sätt bygger den unga hästen upp kroppen både skelettmässigt och muskelmässigt. En travare tränad för tävling, även om den inte håller måttet för löp, klarar mycket väl ett liv som ridhäst, med den fördelen att den dessutom kan köras som omväxling.

Jag rekommenderar Lars-Erik Magnussons bok Hästens exteriör och en bok på engelska The Horse Conformation Handbook av Heather Smith Thomas. Sen är det aldrig fel att ta en krita och markera de olika lederna, benen etc på en riktig häst och sen mäta vinklar, längder och bredder. Allt som tränar ögar gör det lättare att se hästen, så som den ser ut.

Hovar

God fortsättning på det nya året! Just idag är det en vacker vinterdag i Kalix med måttliga -10, vinterblå himmel och solkyssta talltoppar. Hoppas er torsdag är lika vacker där ni är!

För egen del började jag redan 1 januari med nåt som jag tror kommer att vara ett tema för året, hovar.

Här ligger de hovar som jag, tillsammans med Kerstin Kemlén och fotograf Anki Lundberg, har fått att utvärdera. För mig ser de ut som helt normala ridhästhovar. För utvärderingen tittar vi på; stråle, hörnstöd (landning), traktgren, hovväggar quarter och tå, kronrand, sula och tå (frånskjut) och har en poängskala från 1-9. 

När underbenen är skilda från hästen och det inte är en häst man känner sen tidigare är det faktiskt inte helt lätt att veta vad som är höger resp vänster i vardera paret. Det trodde jag minsann skulle vara en lätt match...

Bilden ovan är på bakhovarna och man kan se hur sömmen är slagen i lamellranden. Det är inte helt ovanligt att sömmen hamnar där och även om det i sig inte orsakar sömtryck så betyder det att bakterier får en väg in i lamellranden och risken för bärrandsröta ökar markant.

På den här bilden kan man också se att sulgrenen har lagt sig och hovformen är deformerad i båda yttertrakterna, att hovkapseln är lite roterad och att tån är kapad snett i relation till strålen.

Men en kapad tå är värre än så. En tå som är kapad på detta sätt berövar hästen dess frånskjut med främre delen av hoven. i sin tur betyder det att belastningen av frånskjutet kommer mer direkt på hovbenets främre del och det syntes i sulan att naturen polstrat hovbenets framkant med att bygga på i sulan.

Eftersom jag är ny inom området och de flesta hovar jag sett ser ut som dessa så missade jag helt detta med tån, visst kunde jag se att det var kapat snett - men konsekvensen av den sneda ytan och den borttagna hoven för hästen fick Kerstin upplysa mig om.

Här har vi klippta av tådelen på hoven, de strukturer ni kan se i bilden är (från tumstocken och ner) den okänsliga sulan, den blodförsörjda delen (röda prickar) av sulan närmast hovbenet, inre hovvägg och den svarta randen längst ut är hovväggen.

På den aktuella hoven hade hoven migrerat framåt mer än 2 cm i relation till foten. Jag antar att känslan för hästen blir som om jag med storlek 39 skulle gå runt i ett par 45:or, jag skulle ha svårt att veta var jag egentligen har mina fötter och var jag sätter ner dem i världen.

Som med allt annat så var det livet självt som förde hovar i fokus och jag lär mig allt jag bara kan för att kunna ge mina hästar hovar som passar deras fötter. Allt enligt devisen utan hov, ingen häst.

Vad klarar hästens rygg?

Årets sista blogginlägg kommer att beröra hästens rygg. Syftet med blogginläggen om hovar, mun och nu rygg är att göra oss, som tillbringar en del av vår tid med hästar och tar deras tjänster i anspråk, mer medvetna om att vi ber om något som hästen visserligen gör (och det med den äran!) men som ändå strider mot dess natur som djuret häst.

När något sysselsätter ens tankar händer det ofta flera saker samtidig som verkligen sätter de egna tankarna i spinn. En elev berättade följande. Vid ett besök hos en bekant i ett stall stod det en häst på gången. Min elev strök hästen över ryggen och hästen sänkte ryggen - Stryk honom inte över ryggen, sa ägaren, han har ont. Och det var ju uppenbart men när boxen var mockad tog ägaren och sadlade den ömma hästryggen och tog ut hästen för att rida. Vari ligger logiken i detta? En rygg som ömmar av beröring borde få riktigt ont av ridning.

Senare samma vecka fick jag tips om en artikel skriven av Stormy May som lade ytterligare några vedpinnar på tankebrasan. I artikeln berör författaren det som händer med hästen när vi sätter oss upp på dess rygg. Mitt inlägg är en blandning av utdrag ur artikeln och mina egna ord. Läs gärna artikeln i sin helhet!

I " Journal of Veterinary Science" Volym (Vol14(11), 1994) publicerade den välkände veterinären och sadelutprovaren Dr Joyce Harman resultatet av en studie.

"Vid tillämpningen av denna studie, bedömdes sadlar med tryck upp till 1,93 psi (pound force per square inch) ha god passform, mellan 2,0 och 3,38 psi, utan ihållande tryckpunkter, ha medelgod passform och sadlar som översteg 3,4 psi eller haft ihållande tryckpunkter under hela sessionen bedömdes har dålig passform. Dessa siffror kommer från preliminära data som visar att det var svårt att hitta en engelsk sadel med lägre tryck än 0,75 psi, vilket är det högsta tryck som finns i kapillärbädden. Tryck som överstiger 0,75 psi stänger av blodflödet i den arteriella kapillärbädden."

Det är viktigt att notera att Saddletechs provtryckningskudde, som användes i dessa studier, har sensorer utvecklade för att utvärdera riskerna för trycksår hos sängliggande människor och mäter endast tryck upp till 4 psi. Moderna sensorer, exempelvis FSA (Force sensing Array) som utvecklats av Vision Engineering Resaerch group (VERG Inc) i winnipeg, Manitoba, Kanada kan avläsa mycket högre tryck. I ett test mer westernsadlar med bra inlägg, mättes normalt "trycktoppar" mellan 8,25 och 14 psi. (Wesley, ED, McCullough, E, Eckels, S, Davis, E, artikel # 9329, 2007, "The Horse" magazine).

Trycket som uppstår på vävnaderna under sadeln fortplantas ner via musklerna till de benstrukturer som finns inunder. Inom forskningen kring trycksår hos människor har det visat sig att vävnadsdöden börjar nära benet långt innan rodnad och sår i huden uppkommer.Vad har då hänt hos de hästar som har synliga sår eller ärr i sadelstaden?

Musklerna longissimus dorsi och trapezius, som ryttaren sitter på, har hästen utvecklat sedan Eohippus (mellan 60 miljoner och 45 miljoner år sedan) för att underlätta rörligheten. Denna struktur har aldrig varit konstruerad för att bära vikt i form av ett tryck ovanifrån. Hos många hästar kan man se en påtaglig muskelatrofi (förtvinade muskler) precis bakom bogbladet uppe vid manken. Icke desto mindre har jag själv hört en  tränare sagt att han inte vill ha hästar med välmusklade ryggar för de blir så svåra att sadla.

Tryck från sadel och ryttare på hästens rygg uppkommer oavsett användningsområde. När blod som trycks ut ur vävnaden kommer tillbaka känns det som tusen nålar sticker i den kroppsdelen. Vi har inbyggda sensorer som ser till att vi byter ställning då och då när trycket på en enskild punkt varit för högt för länge. För en häst som blir riden är det svårt att stuva om vikten på sin kropp som det sättet. Den kan försöka påkalla din uppmärksamhet genom att ta kortare steg, slå med svansen, klia sig mot staket/ridhusvägg, nafsa efter underskänkeln, lägga öronen bakåt eller rent av bocka.

Det som poängteras i artikeln är att det är alltför vanligt, med dagens hästhantering, att avfärda hästens enda möjliga utttryckssätt, kroppsspråket, som olydnad och som sådan ska den korrigeras - ofta med "en starkare smärta i munnen, på huvudet, revbenen eller flankerna, förmodligen i kombination med en längre session under sadel" skriver Stormy May.

Nu vill varken artikelförfattaren eller jag förbjuda ridning men jag delar uppfattningen att en ökad kunskap om hästens rörelsemekanik vore en fantastisk julklapp som skulle glädja både ryttare och häst.

Jag har sökt de båda artiklarna som Stormy May refererar till på nätet men utan att lyckas. Det känns som en intressant uppgift för 2013 att skaffa mer kunskap i frågan. Jag skulle gärna vilja veta mer hur respektive studie har gjorts. Det finns även en svensk studie om sadeltryck, en förkortad version finns att läsa på nätet, den fullständiga går att köpa via webbsidan.

Precis som alltid, när det gäller vår relation till hästen, är det vi som ska sträva efter att tolka hästens signaler/språk - hästen har redan full koll på oss, som den sanna humanist den är.

Nu tar jag jullov och återkommer efter trettonhelgen. God jul och gott nytt år!