Skalfel

Nu finns det ännu en manick som mäter trycket i tygeln. EC Hands kallas den lite fyndigt. Den fungerar som en fiskevåg men skalan utgörs av två färgfält, ett grönt för ok och ett rött som larmar att trycket blivit för högt.

Tanken bakom EC Hands tycker jag är bra. Trycket kan som bekant variera under ett ridpass och med denna kan man "se variationen". Med de tryckprovare av plast som jag nämnt tidigare vet man bara när gränsen är nådd och passerad men får ingen indikation på om man håller sig för nära gränsen hela tiden.

Fast även om jag gillar tanken så kan jag inte hålla tillbaka sucken - vad har de använt för skala!? Jag fick ta i rejält för att ens komma upp till det gröna fältet, skulle gissa att det rörde sig om minst 1,5 kg. För att sen dra mig upp till det röda fältet fick jag ta i av attan. Tygelprovarna i plast har som lägsta vikt 2 kg, så mina upplevda 1,5 kan mycket väl vara 2. Tillverkare sneglar ofta på varandra för att se var de ska lägga ribban.

Under ISES-konferensen redovisades ett forskningsprojekt kring hästars tillvänjning av tryck i tygeln. Studien visade att hästarna inte vande sig vid trycket utan försökte att undvika det. Det maxtryck de satte i tyglarna en gång (och aldrig mer) var 1 kg, sen "nöjde" de sig med ca 600 g.

Mina tyglar inkl ett 12,5 cm bridongbett väger 394 g. Med den vikten i hästens mun kan jag själv lägga till 200 g och därmed landa på ett tryck som en häst kan tänkas acceptera.

Det finns forskning i USA som visar på bett skadar hästarnas munnar. Skalan sträcker sig från mikrofrakturer på lanerna till fullt synliga tandskador.

Själv har jag inte tagit ställning mot bett. Men det jag absolut reagerar på är hur bettet används och vad som anses acceptabelt i dagens ridning att ryttare gör med tyglar och bett.

Därför önskar jag och hoppas att tillverkarna av tryckmätarna vågar justera sina skalor så att de börjar på gram och inte kilogram. Och att ryttare vågar släppa taget om tyglarna under sina ridpass. Det handlar inte om att tyglarna ska glappa utan att anspänningen i muskelkedjan som tillhör armarna ska minska. Om en övning gått bra, gör den igen med hälften så mycket kraft. Det minskar din muskulära anspänning och ökar din följsamhet.

Citerar Nuno Oliveira "...försök slappna av i era händer och ha en lättare kontakt. Jag har hållit lektioner i fyrtio år och detta är vad jag aldrig upphör att repetera för elever runt om i världen som talar med mig om sina svårigheter."

Kontrollen finns inte i kraften utan i lättheten! Den insikten skulle absolut uppskattas av ett stort antal hästar.