Flexions

På begäran kommer här en beskrivning av vad flexions är får något. ”Flexion” är egentligen ett engelskt ord som direkt översatt betyder böjning. Nu handlar dock flexions i första hand om att utbilda hästens mun till bettet och ryttarens hand, vilket kallas för ”flexions of the jaw”.

Direkt översatt skulle de då bli böjning av käken, och det ska vi så klart inte hålla på med eftersom käken är en del av skelettet och de ska inte böjas. Det man är ute efter är att hästen aktiverar käkleden och tungan, alltså tuggar på bettet och sväljer. Dessa rörelser ska inte vara stora eller stressade utan lugna och avspända. För att uppnå en lätt och stadig kontakt mellan hästens mun och ryttarens hand krävs att hästen lätt mobiliserar käken. Flexions inkluderar också höjning av huvudet, ställning åt sidorna, sträckning av hals framåt nedåt och sist att hästen droppar näsan i lodplan.

Flexions tecken på mental och fysisk avslappning
Att hästen ska vara lösgjord de har du säkert hört. Men vad innebär det? En häst som är lösgjord har inga onödig spänning i sin muskelatur. Det innebär att när du ber hästen att ställa till höger, kan musklerna på vänster sida av halsen slappna av och tillåta ställningen till höger. Hästen är alltså fysisk avslappnad.

Det krävs även att hästen mentalt är avslappnad och förstår vad du vill med signalen i bettet. En häst som behöver klia sig på magen kan utan problem vrida halsen så att hon kan det. Men det innebär inte att samma häst ställer när du ber om det. En sådan häst har mentala spänningar mot att låta dig placera halsen i en viss position. Hästen kan uppfattas som stel, men det behöver alltså inte vara musklerna som i sig är stela. Det vanligaste problemet är att hästen inte förstår och därför spänner sig i försvara. En häst som villigt följder de signaler du ger är fysiskt (lösgjord) och mentalt avspänd (lugn).

Från marken eller från sadeln
Du kan göra flexions tillsammans med din häst antingen när du står på marken eller när du sitter i sadel. Jag kommer här att beskriva hur du gör från marken.

Flexions nr 1: Tugga på bettet
Flexions handlar alltså först och främst om att hästen ska tugga på bettet. För hårt spända nosgrimmor stoppar hästen från att vara fri i käkleden, och därför ska en nosgrimma aldrig sitta hårdare än att du får in två fingrar på höjden mellan nosgrimman och nosryggen.

Börja med att stå på marken framför din häst. Jag förutsätter att din häst lugnt kan står stilla. Kan din häst inte de är det mycket dumt att ställa sig rakt framför! Placera tummarna i respektive bettring. Du börjar med ett lätt tryck i mungipan (som om du red och kortar upp tyglarna), om inget lägger du ett konstant lätt tyck i mungiporna (riktning mot hästen öron), eller så kan du lätt vibrera i bettet. Hästar reagerar på lite olika sätt och på somliga funkar det bäst med ett lätt tryck och på andra att vibrera. Så fort hästen börjar tugga slappnar du av i händerna så hästen blir fri från inverkan från dig, eftergift alltså! Målet är att hästen så fort hästen känner en lätt kontakt av din hand (direkt i bettringen eller via tygeln) ska aktivera tunga och käken.

Flexions nr 2: Höja huvudet
Nästa steg är att få hästen att lyfta huvudet. Målet är att ha hästen att stå stilla och lyfta huvudet lika högt som om hon/han tittade ut över ett fält. Du står rakt framför, håller lätt i vardera bettring och ber hästen komma upp med huvudet genom att göra en liten cirkelrörelse uppåt-tillbaka (detta är halvhalten). Börjar hästen backa har du troligen cirklat för mycket i bakåt riktning i stället för i riktning mot hästens öron, eller så har din häst lyft huvudet så högt den kan men du fortsätter be om mer. Det enda hästen kan göra då är att gå bakåt. Så fort hästen höjt huvudt, bär det själv (inte trycker ner på dina händer), samt tuggar på bettet så släpper du bettringarna. På sikt kan du träna din häst att stå i denna position ett litet tag, men första gångerna du gör detta berömmer du så fort hästen har huvudet lagom högt och tuggar på bettet. Denna flexions gör du för att det är genom inverkan på halskotpelaren och huvud som du kan få hästen att lägga mer vikt på bakbenen.

Flexions nr 3: böja halsen åt sidorna
Det sista steget är att böja hästen hals till höger respektive vänster. Jag kommer här förklara hur det går till när du ställer hästen till höger, för att göra det till vänster gör du tvärtom. För att böja hästens hals till höger ställer du dig på hästens vänstra sida. Du har vänster pekfinger i bettringen, höger tygel ligger över hästens hals och du håller i tygeln med höger hand. Vill du göra det hela med maximal precision håller du höger tygel sträck och lätt kontakt i höger mungipa (dra inte!), eller låt tyglen glappa början så har du en sak mindre att koncentrera dig på. Hästen ska stå med huvudet som om den tittade ut över ett fält och tugga på bettet (flexion nr 2). Nu för du hästens huvudet bort från dig så hästen böjer halsen åt höger. För att göra detta guidar du lätt hästen med vänster hand. Trycker hästen emot kan du vibrera lite tills hästens släpper motståndet. Trycker du för hårt eller har för bråttom kan du också få din häst att börja gå åt höger istället för att bara böja halsen till höger. Målet är att hästen står stilla med fötterna medan den ställer halsen i 90 grader, men gå bara så lång du och din häst klarar av för tillfället utan att din häst börjar röra fötterna.

När hästen böjt halsen, står avslappnat med öronen på samma höjd och tuggar på bettet kan du släppa bettringen och backa ett steg så att hästen kan räta ut sig utan att flytta på fötterna (du bör hålla i tygeln utan att ha den sträck ifall din häst bestämmer sig för att nu är ett bra tillfälle att vandra iväg). Låt hästen själv räta ut sig, du bör inte räta ut hästen. Det är ett tecken på lösgjordhet om din häst står kvar en stund med halsen böjd efter att du gett eftergift och alltså något bra.

Skilj på lokal och total påverkan
När du ställer vill du bara ha en påverkan i halskotpelaren. När du gör en direkt eller indirekt tygel vill du ha en inverkan på hästens balans, alltså på hela hästen kropp. Hos en väl skolad häst kan du skilja dessa två åt. Det gör att du kan ställa hästen åt höger, och svänga åt vänster eller fortsätta rak fram, eller svänga åt höger. Det här är en förutsättning för att du ska kunna göra skolor som öppna och sluta.

Lycka till!

Styrkan kommer inifrån

På inlägget Styrketräning för ryttare - ett feltänk har det kommit två kommentarer som ligger till grund för dagens blogg.

I dessa tider av dåliga ryggar finns det de som framför åsikten att vi, människan, skulle vara en evolutionär flopp. Våra problem skulle bero på att vi reste oss på bakbenen utan att våra kroppar egentligen var konstruerade att klara det. Jag är ingen biolog på det sättet men bara tanken tycker jag är befängd. Människan, som art, har lyckats bosätta sig i alla slags klimatzoner och vi har överlevt (och överlever än idag) svåra livssituationer.

Som biologisk varelse är vi fullt rustade för att klara oss på jorden. Vi har muskulära system som svarar upp mot den dragningskraft som gravitationen innebär. Barn som föds friska strävar efter att komma sig upp på två ben (följer min 14 månaderskille på den resan nu).

Kolskeggur: Ridning med dålig hållning och rundrygg är inte bara ful utan funker inte. Man måste hålla sig hyffsat rak och därför krävs det styrka.

Carina: Jag vet själv med mig att jag behöver stärka min mag o ryggmuskler - så att jag orkar sitta rätt och ge rätt hjälper till mig häst, utan att behöva använda så mycket armmuskelstyrka.

Givetvis behövs det styrka i musklerna som ska se till så att våra kroppar inte "faller för gravitationen". Grejen är att den styrkan får de av att vi positionerar oss väl i vårt skelett, vår egen vikt utgör det motstånd som musklerna tränas av. När människor är uppe rymden förtvinar de muskler som stimuleras av gravitationen!

En bra styrketräning för våra posturala muskler är en välpackad ryggsäck som vi bär omkring på med god hållning dvs att vi håller koll på lodlinjen(se mitt svar på kommentaren till bloggen från 8 juni) både när vi står stilla och rör oss.

Olyckor och skador kan betyda att vi får leva resten av vårt liv med fysiska begränsningar. Med en strävan efter att hålla lodlinjen dvs träna sig i relation till gravitationen kan ändå besvären hållas på en sån nivå att "man mår bättre i sitt lidande". Och det kan vara nog så värdefullt!

Det är naturligtvis inget fel att träna! Se bara till så att du lämnar utrymme för hjärta och lungor (och allt annat som finns i bålen) genom att ha koll på din hållning (lodlinjen) då fungerar cirkulationen i kroppen som bäst.

Sluta

V. 41 gick jag igenom vad en öppna är och hur du rider den. Denna vecka är det dags för rörelsen sluta. Sluta är som öppna en sidvärtsrörelse, men skillnaden är att i slutan är hästen ställd i rörelseriktningen. Hästen tittar alltså åt det håll den går. Det här innebär att det är ytter* fram och bak som måste lyftas framför och över inner fram respektive bak.

F. R. de la Guérinière (1688 – 1751) skrev i sin bok ”Ridkonsten” att öppna och sluta bör vara oskiljaktiga. För att hästen ska bli rakriktad och lika smidig i hela kroppen bör man alltså alltid balansera öppna och sluta. Dock är öppnan den första övningen man lär hästen, och har hästen problem med att utföra ex höger sluta, så är det vanligen genom att rida vänster öppna som hästen kan förberedas bättre för höger sluta.

De perfekta hjälperna för sluta är ... inga hjälp alls! När hästen rör sig i en sluta behöver och ska du inte längre inverka på hästen. Det för bara för att påbörja rörelsen, och om hästen lämnar slutan innan du ber om det som du ska inverka. Precis som för öppnan ska hästen tugga på bettet och ha lätt kontakt med din hand för optimalt lösgörande och samlande arbete.

I höger sluta (se bilden) är det höger tygel som ställer hästen. Det är det enda jobbet som höger tygel har. Du ska se till att du inte behöver lägga höger hand mot hästens manke för att bibehålla ställningen. Korta tygeln i stället. Hamnar handen mot manken blockerar den hästens från att röra sig åt höger.

Det är vänster hand som dirigerar hästens balans och alltså vinkeln på slutan. Den vänstra handen befinner sig så att säga bakom hästen jämfört med rörelseriktningen. När du inverkar här är risken mindre att du stör hästens framåtbjudning. Utmaningen ligger i stället i att du som ryttare hittar rätt teknik och känsla och skolar din häst till att bli lyhörd så att du kan inverka här utan att ställa om hästen.

Om baken leder i rörelseriktningen behövs indirekt tygel, om framdelen leder för mycket (hästen går nästan rakt fram i stället för att korsa benen) behövs direkt tygel. Om det blir så att när du ex ger en signal med direkt tygel och får resultatet att hästen du rider istället för att korsa benen kliver iväg framåt behövs halvhalt. Kom ihåg: när hästen gör det som du bett om, inverka inte längre utan passa på att åka häst så länge din häst gör jobbet du bett om.

* Inner och ytter bestäms här av hur hästen är ställd. Den sida hästen tittar åt, den sida som är konkav är den inre. Den sida hästen tittar från, och som är konvex, det är den yttre.

Perception är viktigare än perfektion

Jag har haft tillfälle att se och höra Karin "Kepan" Johansson, equiterapeut från Stockholm arbeta och det var riktigt intressant.Kepan har en bra förklaringsmodell som gör att det blir lättare att se det uppenbara när man tittar på en häst.

Inledningsvis berättade Kepan hur hästen är konstruerad. Ryggraden kan liknas vid ett pärlband, där rörligheten mellan de enskilda pärlorna är liten men att den rörligheten ändå ger god rörelseförmåga sett på hela bandet. Bogpartiet och bäckenpartiet liknades vid en balansstång med rörelse i flera riktningar och plan. Muskulaturen var den dräkt som hästen bar för att kunna röra skelettet och dess utseende kunde ge ledtrådar för hur hästen rörde sig.

Sen började Kepan ställa frågor och det som hände var att ägarna helt plötsligt började se vilka riktningar som fanns i balansstängerna, hur muskeldräkten såg ut och på så vis öppnade de sina ögon själv och såg varför hästen haft problem att fatta galopp i ena varvet och svårt att upprätthålla den i andra till exempel.

Hästarna visades också i rörelse. De longerades i grimma och för vissa hästar var skritt precis vad de klarade av och några klarade av hela registret.

På frågan om det var skadligt att låta hästarna springa runt på det viset (utan krav på form och tempo) sa Kepan att det är så vi får se hästen precis så som den är; dess balans, gångarter, tempo, övergångar, ställning etc. Det är när vi hänger på den inspänningstyglar eller andra snören, bestämmer gångart, tempo, voltstorlek som det börjar slita på hästen för då finns det en risk att vi begär sådant som den inte klarar av. Och, som Kepan påpekade, vi gör detta för att se hästen inte för att träna den.

Kopplingen mellan Kepans jobb och det jag gör är uppenbar. Vi vill båda att ryttaren, den i ekipaget som har en hjärna som har möjlighet att bygga bilder om framtiden, ska skaffa sig ett så korrekt underlag som möjligt för sina bilder och visioner om framtiden.

När du vet hur din häst ser ut, dess fel och förtjänster, när du vet hur du själv fungerar i din kropp då kan du rida och vara öppen för vad som verkligen sker i ridningen.

Då vet du om hästen behöver en extra halvhalt för att få lyftet i framdelen som behövs för att få en bra vänster galopp, innan du ger signalen. Du kan stämma av din egen kropp så att den inte rider in på en mindre volt än du egentligen vill ha för att du har så lätt att vrida dig till höger i din kropp.

Perception betyder varseblivning, att något kommer upp i medvetandet. Det är mycket viktigare än alla tankar på perfektion. Perfektion uppnås ett ögonblick och försvinner i nästa. Blir vi upptagna med att hålla kvar vid det perfekta går perceptionen förlorad och vi rider inte längre det steg som kommer utan det steg som varit.

"Vi är våra upprepade handlingar. Därmed är fulländning inte en handling, utan en vana."
*** Aristoteles

Perfektion är alltså summan av flera steg av ridning där du som ryttare är varse det som sker med dig och din häst. Precis som pärlbandet så är "rörligheten" mellan varje enskilt steg liten men rids de väl, ett efter ett, kan pärlbandet bli till både piaff, passage och galoppombyten med tiden.

Öppna - samlande eller lösgörande?

V 41 skrev jag om vad en öppna är och hjälperna för denna rörelse. Denna vecka handlar mitt blogginlägg som utlovat om när en öppna är lösgörande eller samlande.

Öppnan kan ridas i alla gångarter: skritt, trav och galopp. Gångarten i sig har inte att göra med ifall hästen lösgörs eller samlas.

Öppnan kan ridas på rakt spår utmed en vägg eller utan stöd av vägg. Närvaro eller frånvaro av en vägg påverkar inte heller ifall hästen lösgörs eller samlas. Väggen gör det tydligt ifall du kan guida hästen med precision eller inte (följder du väggen hela vägen eller driver hästen ifrån väggen?) men påverkar i sig inte graden av samling eller lösgörande.

Öppnan kan ridas på böjt spår. I öppna på ex en 15-meters volt sitter ryttare över själva voltspåret (vid pilen i figuren) medan hästens framdel går innanför och hästens bakdel utanför. Jämfört med att rida öppnan på rakt spår så är det böjda spåret mer lösgörande. Skälet till det är att de inre benen måste göra en större cirkulär rörelse för att sträckas framför och över de yttre benen när hästen rör sig på böjt spår. Hästen måste alltså vara friare i bog och bakdel för att så att kunna röra sig i öppna på volt jämfört med öppna på rakt spår. Ju större vinkel och mindre volt (streck-hästen i figuren rör sig med ca 45 graders vinkel gentemot voltspåret) desto mer lösgörs hästen. När du introducerar rörelsen gör du alltså det på stor volt och med liten vinkel för att sedan gradvis öka vinkel eller minska voltspåret men inte båda samtidigt.

Öppna kan ridas med halsen i varierande position. För att en öppna ska vara samlande för hästen, måste hästen lägga mer vikt på bakbenen. Enda sättet för hästen att göra detta är att höja huvud och nacke. Per definition kommer hästen när den samlar sig och alltså höjer huvud och nacke även korta stegen. Här har du kopplingen till tempo. När hästen rör sig i en låg form (öronen i mankhöjd, inte lägre) måste inte tempot öka men det kan och bör göra det. Om tempot inte ökar går hästen bara och lufsar med vikten på framdelen istället för att länga stegen och aktivera bakbenen i ett lösgörande arbete. När hästen rör sig i en högre form måste hästen även korta stegen, har hästen inte gjort det har hästen sänkt ryggen. Hästen måste även vara lätt i handen, annars är det du som håller upp hästen, istället för att hon håller upp sig själv. När hästen rör sig med huvud och nacke i en högre form, är lätt i handen och har jämn rytm då utför hästen ett samlande arbete.

Kom ihåg – när hästen gör den variant av öppna du begärt (eller vilken annan rörelse du nu bett om) då har du som ryttare inget mer att göra än att följa med! Slappna av i både händer och ben och låt hästen göra jobbet.

Gå några mil i hästskor

I min förra blogg funderade jag kring tygelhälta bland annat.

För att svara på en fråga som jag fått om orsaken till min hästs tygelhälta vill jag ge två funderingar. Jag tror att det fanns två skäl till att hon i början var oren och båda är relaterade till bettet. Den första anledningen satt hos mig och min egen hand, och den andra satt i min hästs mun. Vi var båda oskolade i vår relation till bettet helt enkelt!

När vi med tiden kom överens om och började lita till att vi kunde umgås via bettet försvann onödiga muskelspänningar och med dem försvann också orenheten.

Nu över till något helt annat. Det finns sitsträning och så finns det sitsträning och under kurshelgen i Vallentuna fick jag tillfälle att titta på Eckhardt Meyners sitsträningsfilm. Och ja, jösses - vad kan jag säga...

De ryttare som tjänstgjorde som demo-ryttare fick utstå en sån behandling att den enda förtjänsten med filmen är att i vissa delar behandlas ryttarna lika illa som en del av dagens dressyrhästar.

Eckhardt Meyners säger sig vara inspirerad av Alexanderteknik. Då borde han känna till att inom Alexanderteknik är en grundregel att smärta aldrig befrämjar avspänning.

På dvd:n var det flera som grinade illa. Särskilt en av de kvinnliga ryttarna visade tydliga tecken på smärta i nacke-axlar. Vid hans (ganska bryska) beröring drog hon både ihop sig och försökte komma undan, men han insisterade och med tydliga grimaser lät hon sig masseras.

Den scenen fick mig att förstå varför många hästar ömmar och har ont i nacken. Hon stannade kvar i hanteringen, fick spänna emot muskulärt för att kunna hantera smärtan och förväntades sen sätt igång och röra sig "genom" den motståndsspänning som alstrats i kroppen. Det är vardag för många hästar.

Som människa har vi förmågan att leva oss in i andras situationer, det kallas empati. Som ryttare bör vi någongång ta och gå ett par mil i våran hästs skor - den marschen kan öppna upp för en ny vardag för hästen och oss själva!

Öppna - hur görs den?

Öppna är en gymnastikövning för hästen som uppfanns på 1700-talet. I öppnan korsar hästen de inre benparen framför och över de yttre*. Detta medför att de inre benen måste lyftas i en cirkulär rörelse jämfört med när hästen går på rakt spår. Detta gör att hästen lösgör sig. Hästen kan även stärka sig genom att du rider öppna, och då är det främst inner bak som stärks genom att detta ben i öppna på tre spår kliver in under hästens, vinklas och bär vikt och sedan skjuter ifrån. Om hästen lösgörs eller stärks beror på tempo, spåret och vinkeln. Mer om detta om 14 dagar. I denna blogg vill jag först beskriva hjälperna för en öppna. Ett grundläggande förutsättning för att öppnan ska bidra med något positivt för hästen är att hästen är avslappnad, tuggar på bettet och att du som ryttare endast har lätt kontakt i tygeln. Tygelns vikt är det optimala, inte mer.

Du kan alltså rida öppna på rakt spår eller på böjt. Det raka spåret kan vara utmed en vägg, eller inte. För att du som ryttare ska veta att kommunikationen funkar mellan dig och din häst rider du öppnan utan stöd av någon vägg. Den öppna jag beskriver nedan rids på hörnlinjen (mitten av kortsidan till mitten av långsidan), och det är höger öppna.

Hjälperna är här höger hand. Skänkeln behövs bara om hästen stannar eller rör sig för långsamt. Det är handen som guidar och balanserar hästen så att den rör sig åt vänster samtidigt som den korsar benen. Hjälperna du kan använda allt efter behov är direkt och indirekt tygel, samt halvhalt. För att rida höger öppna, är hästen ställd ifrån rörelseriktningen (alltså åt höger) samtidigt som den rör sig åt vänster. Yttertygeln behövs inte. Om hästen ställer sig för mycket (näsvingen och ögonvrån ska vara synliga på höger sidan, men inte mer) har du antagligen tagit för hårt i högertygeln. Detta problem undviks bäst genom att du inte tar för mycket i höger tygeln till att börja med.



Du börjar i höger varv och använder höger direkt tygel för att vända upp på medellinjen. Du har redan rätt ställning (hästen tittar åt höger) eftersom du just passerat genom ett hörn. För att föra in hästen på hörnlinjen från medellinjen använder du höger indirekt tygel. Detta lägger vikten på vänster bak och hästen börjar svänga åt vänster. När bogen ligger på rätt linje kan du redan ha öppna beroende på hur lätt hästen samlar sig av sig själv. Om hästen inte tvärar (alltså inte korsar benen), utan går rakt på hörnlinjens spår, behöver du höger direkt tygel för att få hästen att lägga vikten på höger framben och börja korsa bakbenen. Om hästen svänger åt höger istället för att korsa bakbenen och fortsätta åt vänster behöver du halvhalt (på höger tygel) för att öka samlingsgraden. Kom i håg att när hästen gör sitt jobb (i det här fallet höger öppna ) sänker du handen vilket medför att du gör en eftergift. Skänkeln använder du inte heller utan dina skänklarna hänger som våta handdukar utmed hästens sidor.

Det finns två tillfällen när du får och ska ge din häst en hjälp. Det första är när du vill åstadkomma en förändring av fart eller riktning. Det andra är när hästen utför en förändring av fart eller riktning som du inte vill ha.

Öppna kan du alltså rida med bara en hand. Det behöver faktiskt inte vara krångligare. Pröva du med!

* Inner och ytter bestäms här av hur hästen är ställd. Den sida hästen tittar åt, den sida som är konkav är den inre. Den sida hästen tittar från, och som är konvex, det är den yttre.