Värmer det ur eller domnar det bort?

Fick återigen anledning att fundera över det gamla uttrycket "det värmer ur" som används om en häst är lite knackig i början av ett arbetspass. Min motfundering lyder värmer det verkligen ur eller domnar det helt enkelt bort?

Tanken om att den smärta som orsakar knackigheten domnar bort kom sig av en upplevelse jag hade under studentbalen. På Stadshotellets damtoalett gled det in galanta unga damer i alldeles för vackra skor och så fort dörren gått igen kveds det från flera håll. Någon var till och med så galen att hon tog av sig skorna och det fanns inte kallt vatten nog i kommunen att kyla ner de fötterna till ursprunglig storlek. Det blev till att trycka ner fötterna i skorna igen och med stapplande steg ta sig mot utgången för att göra en obesvärad entré när dörren svingade upp till festivitetssalen.

För hästar som är bytesdjur är varje tecken på svaghet en signal som inget rovdjur missar. Därför är hästarna experter på att dölja tidiga tecken på smärta. De har fyra ben att fördela vikten över och växlar mellan dessa. Tills den dagen när det inte går längre och vi har, en för oss synlig, hälta.

Min anglomärr såg påtagligt halt ut i höger varv alldeles i början av arbetet med att sätta igång henne. Det som hände för henne var att hon lade över en betydande del av sin vikt på höger fram. På böjt spår syntes det tydligt hur "svårt" det var för henne att lyfta benet och fortfarande hålla balansen. Lyftet blev lågt, steget kort och det såg ut som hon haltade. Hon behövde både hjälp med att balansera om sig och träna upp muskulaturen på ett bra sätt.

Det har fått mig att fundera på begreppet tygelhälta. Kan en häst vara tygelhalt, alltså gå rent till dess ryttaren tar upp tyglarna? Med erfarenheten från mitt sto så tror jag att det finns och att det beror väldigt mycket på hur tyglarna tas. Om tyglarna tas på ett sånt sätt att hästen måste "spänna emot" tygeltaget så stumnar dess muskulatur och då tror jag absolut att den kan medföra en rörelsestörning.

Essensen i detta inlägg är att rörelsestörningar inte behöver gå ända till vägs ände och bli hältor om vi som ryttare tar in den information som oftast finns rakt framför våra ögon (eller under rumpan!).

There is more to it than meets the eye. Det är i jämförelsen vi kan lägga märke till avvikelser. Många är de ryttare, som med facit i hand, faktiskt känt att något inte har stämt men som ridit på för att ingenting har synts. Var lyhörd, ägna en stund att medvetet känna in din häst, då kan du hinna lägga om kurs innan rörelsestörningen blir en fråga för kliniken.