En lodlinje är mer än en rak linje

I tidigare blogginlägg har jag skrivit om den lodräta sitsen och varför det är viktigt att vi strävar efter att orientera kroppen kring lodlinjen.

Lena och jag har tagit några bilder där Lena agerar ryttare och jag håller i lodlinjen. Den första bilden nedan illustrerar den idag så vanliga något bakåtlutade sitsen - på den avviker ryttarens kropp rätt rejält från lodlinjen. Den uppmärksamma läsaren ser att Lena får balansera den bakåtlutade ryggen med att både föra fram både underskänkel och huvudet för att undvika att ramla bakåt. På en häst i rörelse hade hon dessutom fått använda sig av tyglarna för att hålla balansen.

Det går att få till en hyfsat rak linje mellan axel, höft och häl på den sitsen, precis som vi gör här på bilden men då möter den i sig raka linjen jordens yta med en vinkel mindre än 90 grader.

På den här bilden visar vi det som brukar kallas skrev eller hängsits. Här kan man se att avvikelsen mot lodlinjen är mindre än i de övre bilderna och att vinkeln är större än 90 grader mot marken. Även i denna sits kan ryttaren bli instabil och behöva balansera sig i tygeln men så länge hästen rör sig kontrollerat kan ryttaren ha en lätt kontakt i tygeln.

Sista bilden är vårt bidrag till att illustera den lodräta sitsen.

Jag vill tacka Lena och min stabila (om än omusklade) häst Woody för sin medverkan på bilderna.

Om du är intresserad av att provrida Woody så gäller det att vara morgonpigg. Lördagen d 2 april kl 9 finns det en möjlighet till en lektion (60 min) Alexanderteknik i Vallentuna. Läs mer på Birga under kurser/mässor.

Den 27 mars i Boden, via Distansridning i norr ger jag ett seminarium under den käcka rubriken "Passar min rumpa i min sadel?" Som en extra bonus kommer jag att ha ett skelett sittande i sadeln under den teoretiska delen. Det ger många aha-upplevelser kan jag lova!

Rörelse från vikt eller kraft?

Den här veckan vill jag skriva om något som jag uppfattar är en central idé inom den franska klassiska ridningen: hur kraft och vikt påverkar hästens rörelser och samarbetet med mig som ryttare.

All rörelse, både hos hästar och människor, styrs antingen av muskellär kraft eller inverkan från jordens dragningskraft på våra kroppar, eller mer troligt en kombination av båda.

När du tappar balansen är det plötsligt jordens dragningskraft som bestämmer hur du rör dig. Rörelser som på detta vis initieras och styrs av din vikt (och inte dina muskler) har du svårt att kontrollera. Det här gäller även för hästar. Det finns två tydliga exempel på tillfällen när hästen låter dess vikt kontrollera dess rörelse.

Det ena är galopphästen. När galopphästen går för fullt (och det går vansinnigt fort! Jag har prövat på Täby Galopp) använder den sin vikt för att få och bibehålla fart. Man kan säga att den slänger iväg sin vikt framåt och springer sen i kapp den. Det här gör att galoppören oavsett hur trött den är inte kan stanna direkt efter mållinjen, utan han måste först få kontroll över sin vikt och sen kan han stanna, vilket kan bli ett halv varv senare på galoppbanan.

Det andra exemplet är den unga eller oskolade hästen som vänder huvudet utåt när hon svänger. När hästen gör detta ”tappar” hon sin vikt i rörelseriktningen. I vändningen får hon då springa ikapp sin egen kropp, hon är ur balans.

När hästens rörelser sker under stort inflytande av dess kroppsvikt så är rörelsen alltså i stor utsträckning okontrollerad av hästen själv. Ser man på rörelse på detta vis så blir det logiskt att träna hästen att inte använda sin vikt för att åstadkomma rörelse. En häst som använder sin vikt för att röra sig blir ofta tung i handen och du har svårt att kontrollera fart och riktning. Det du som ryttare då behöver göra är att få hästen att inte hänga på bettet vilket du gör med hjälp av en korrekt halvhalt där du höjer handen på så sätt att när du sänker handen har hästen balanserat om sig och är lätt i handen.

Att hästen balanserar sig innebär att hästen höjer hals och huvud, vilket innebär att hästen för över vikt till bakbenen.

Att hästen rör sig med hjälp av muskellär kraft är alltså det vi strävar efter. Men för att inte göra utmaningen att rida alltför lätt kan hästen även använda sina muskler på ett sätt som inte underlätta för oss som rider. En häst kan spänna sina muskler och till exempel inte ställa till höger när jag ber om det. Att hästen spänner musklerna kan bero på att den är stressad, alltså inte är lugn. Spända muskler kan också bero på att hästen fått vanan att röra sig med spända muskler när den rids. Om du t.ex. har för vana att ge tygelhjälper genom att föra handen bakåt, kommer hästen med stor sannolikhet att lägga sig till med vanan att spänna sina muskler för att skydda sig.

Vad kan du då gör om hästen är spänd i sina muskler men lugn i övrigt? Du kan vibrerar lätt i tygeln för att få hästen att mjukt röra på käken, eller träna hästen att smaka på bettet som om det vore en bit godis när du tar lätt kontakt i tygeln. Det var det här jag skrev om förra veckan och det som fransmännen kallar för ”cession de mâchoir”.

De här tankarna, om att dela upp på vilket sätt hästen kan försvåra för ryttaren att ha noggrann inverkan på hästens hållning vid ridning kallas på engelska för ”resistance of weight” och ”resistance of force”. Jag har inte sett några motsvarande begrepp på svenska varför jag har valt att översätta detta till motvärn genom vikt respektive kraft. Jag vill inte gärna översätta ”resistance” med motstånd för jag tror inte hästar gör motstånd om jag kan förklara vad jag vill på ett sätt som hästen förstår, däremot kan hästen skydda sig själv om jag misslyckas med att förklara vad det är jag vill att hästen ska göra.

För att med precision kunna kommunicera till hästen hur du vill att den ska röra sig, måste du öva upp din förmåga att känna (din perception) hur hästen rör sig.

**************************************************

Ur Kalendern:

Privatlektioner Nykvarn och Västerhaninge 12 mars. Boka lektion på info@ekipage-1.se

Privatlektioner Lagbo Stall, Östervåla 17 – 18 mars. Boka lektion på info@ekipage-1.se

Föreläsning "Klassisk ridning - hur och varför" 24 mars, Kalix

Plockepinn-Helg Piteå 26-27 mars. Boka lektion på info@ekipage-1.se

Kurs med Ed Dabney ”Six Keys to Harmony” 21-22 maj, Stockholm

Plockepinn-Helg med Klassisk Ridning och Alexanderteknik 3-5 juni, Vallentuna

Lek utbildar

Att vara elev är att ta del av undervisning på lektioner.

Att vara elev är alltså att vara under visning - en lärare visar och förmedlar den kunskap hon eller han besitter till eleven och denna visning äger rum under en lek tion - (och nu blir det långsökt, jag vet!) men jag har tagit fasta på ordet lek och kompletterat med situation.

En elev är under visning i en lek situation. Den lekfyllda situationen är allt annat än tramsig, den har ett syfte, ett mål och det är att göra eleven till en framtida lärare - det är så kunskap förs vidare.

Under utbildningen till Alexanderlärare hade vi varje eftermiddag en stund av det som kallades games, alltså lekar. Då lekte vi med kroppen, vi experimenterade med rörelser, utforskade bland annat de muskelspiraler som finns i kroppen genom väl uttänkta lekar. De hade lika gärna kunna heta övningar, jag vet. Men det intressanta är att orden lek och övning framkallar helt olika associationer inom oss.

Lek blir fritt, otvunget och nyfiket - övning får oss ofta att söka efter rätt och fel. När jag har elever under visning vill jag uppmuntra leken. Eftersom det kan vara långt mellan lektillfällena är det viktigt att de som kommer till mig vågar leka på egen hand, att de provar och experimenterar med det vi gjort under visningen tillsammans.

Det är den egna leken som egentligen utbildar eleven, som ger tillfällen att fundera kring om något gick bättre och sämre än förra försöket. Och eftersom lekarna i AT är sånt vi gör flera gånger varje dag; sitter, står, går bland annat så kan den utbildande leken pågå så ofta som vi bara vill.

Lek framkallar oftare befriande skratt än övningar, lek är uppfriskande - övningar får lätt en bismak av måste/borde/skulle eller dåligt samvete. När vi leker kan vi unna oss att vara inriktade på perception istället för perfektion. Vi blir säkrare på vad vi verkligen kan och vad vi har kvar att leka med. Lek är i grunden en förutsättning för livslångt lärande.

Helgen i mars är full, men om du vill komma under visning och leka så är nästa tillfälle 2-3 april, i Vallentuna.

Hästens mun: "Cession de mâchoire"

I mitt förra bloginlägg skrev jag om det som jag ser som kännetecken för den klassiska ridningen.

Enligt min erfarenhet så här långt är det dock ett par tankegångar som är centrala inom den klassiska ridningen som i alla fall jag inte stött på inom andra sammanhang, dessa är bla:
*) en mjuk mun
*) motvärn genom kraft eller vikt
*) ryttarens hand som den primära hjälpen
*) den korta skritten
*) spöt för att lugna ner och styra hästens fokus
*) skillnad mellan en skänkel som tillåter mer rörelse och en som flyttar i sidled

Vad vi väljer att prata om och fokusera på är mycket viktigt för vår perception av omvärlden. Hur vi tolkar det vi ser och upplever styrs till stor del av det språk vi använder. Världen omkring oss är så komplex att vi bokstavligt talat inte ser allt det vi har omkring oss, speciellt om vi saknar ord för det. Våra hjärnor är filter som sorterar och väljer ut intryck åt oss. Detta filter påverkas av det språk och ordförråd vi använder oss av. Språket ger oss en mental beredskap att tolka det vi ser, alltså se något som något.

Tex ”ser” Maria med sin träning som AT-lärare inte bara att en ryttare sitter på hästen, utan även ryttarens hållning och ev. muskelspänning. Jag med min träning som instruktör ”ser” hur väl ryttaren kommunicerar med hästen. Min far, som inte rider, kanske ”ser” att hästen ser fin ut, eller missar helt hästen och tittar på traktorn istället. Vi ser alltså något som något och detta kan skilja sig mycket åt om vår mentala beredskap är olika.

Det språk, ord och begrepp vi använder oss av styr alltså vår perception av omvärlden.

I det här inlägget vill jag skriva om ett franskt uttryck ”cession de mâchoire”, vilket på svenska bokstavligt översätts till ”en mjuk mun”. Det franska uttrycket har en mycket specifik innebörd, nämligen att hästen mjukt rör sin tunga till exempel genom att lyfta bettet, smaka på bettet som om det vore en bit godis, och då också mjukt röra underkäken.

När hästen tillåts använda sin tunga och sin underkäke på detta vis så slappnar hästen av i inte bara tungans och underkäkens muskulatur utan även i underhalsens och bogpartiets muskler. Häri ligger nyckeln till att en häst som har en mjuk mun tillåter ryttaren att placera hästens huvud och hals till höger, vänster, upp samt sänka naken och länga överlinjen.

För att det här ska bli möjligt måste hästen kunna röra tungan och underkäken. Inga hårt åtspända nosgrimmor alltså! Minst två fingrar på höjden mellan nosgrimma och näsbenet om du nu alls behöver en nosgrimma. Ryttaren måste också ha egen balans, alltså inte balansera i tyglarna, och ryttarens hand får inte heller verka bakåt.

En häst som på detta vis är mjuk i munnen kan sägas ha ”en gjord mun”.

Är din häst mjuk i munnen när du rider? Lyfter den bettet med tungan?

******************************************

Ur Kalendern:

Privatlektioner Nykvarn och Västerhaninge. 26 februari, 5 och 12 mars. Boka lektion på info@ekipage-1.se

Privatlektioner Lagbo Stall, Östervåla 17 – 18 mars. Boka lektion på info@ekipage-1.se

Föreläsning "Klassisk ridning - hur och varför" 24 mars, Kalix. Anmälan till Maria Bucht.

Kurs i Klassisk Ridning på Birca Hästgård 25 - 27 mars, Piteå. Arrangör Carina Sundström och Norrbottens Ridsportförbund.

Kurs med Ed Dabney ”Six Keys to Harmony” 21-22 maj, Stockholm

Plockepinn-Helg med Klassisk Ridning och Alexanderteknik 4-5 juni, Stockholm. Mer info kommer.

Den klassiska ryttaren och Alexanderteknik

Inom Alexandertekniken finns det tre begrepp som är intimt sammanlänkade med varandra. Begreppen är självanvändning - funktion - struktur (på engelska use - function - structure) De här orden är både inbördes beroende av och påverkas av varandra.

Varje del i triaden kan bli föremål för en inledande påverkan som i sin tur för med sig förändringar (eller anpassningar!) i de två andra.

Hur vi är skapta (structure) påverkar både vår funktion och våra möjligheter att använda oss av vår kropp. Har vi ett medfött handikapp så påverkar det oss t ex.

Det kan också vara så att sättet vi använder oss påverkar vår struktur och vår funktion. Om vi har ett arbete med många lyft (behöver inte vara tunga lyft!) och missar att bibehålla bredden över bröstkorgen får vi med tiden rundade skuldror. Då har både vår struktur och funktion (andning) påverkats.

En sjukdom kan påverka funktionen, vilket givetvis spiller över på hur vi kan använda oss och vår struktur. En lindrig påverkan kan vara ett benbrott - en mer omfattande kan vara en stroke.

Samma villkor gäller för hästen. Även om hästen tillåts att bara vara häst kan yttre händelser föra med sig anpassningar mellan dessa begrepp. Rent krasst så är en ryttare bara en yttre påverkan av hästen. Vår påverkan kan lugnt sägas vara omfattande. Vi ombesörjer dess livsutrymme (hagar, stall), dess foder, dess träning, dess motion, dess välbefinnande och hälsa. Och det är vi som bestämmer vad hästen ska göra för och med oss.

I allt vi gör med våra hästar påverkar vi dess självanvändning, funktion och struktur.

Hästen har inget eget mål med träningen, det är vi som formulerar de målen. Det är därmed vårt ansvar att skola oss själv och hästen för att vi som ekipage ska nå de målen med så lite negativ inverkan på hästens självanvändning, funktion och struktur (skriver det s-f-s från och med här).

Träningen har till syfte att bygga upp hästen så att den orkar med det vi begär. På Alexanderspråk blir det att ägna fokus åt "means where by" - att se till så att vägen når ända fram till målet och att hästen når målet "intakt" eller med så liten inverkan på s-f-s som möjligt.

Antingen kan hästen utföra det ryttaren begär - eller så kan den det inte. Kan den inte det är det ryttarens uppgift att analysera det som händer, stämma av hästens s-f-s och antingen sänka den egna ambitionsnivån eller korrigera sin träning. Däremot får ryttaren aldrig frestas till materialdoping och med betsling, inspänningstyglar, grova ridtekniker tvinga hästen vidare. Det är målfixering (end gaining) med våra prestationskrav ställda i första rummet och det leder till stor påverkan av hästens s-f-s.

Som ryttare innebär vårt mål med ridningen med sig att även vi måste förbereda oss för uppgiften. Vill vi vara följsamma ryttare behöver vi träna vår balans och en god kroppskontroll, reducera muskulär anspänning, komma till rätta med skevheter i vår egen kropp.

Vi behöver träna upp en lätthet i kommunikationen mellan vår hjärna och kropp. Det är den förmågan som skapar förutsättningar för en lätt kommunikation till hästen och en träning som gör både hästar och ryttare lugna och tillfreds med arbetet.

Alexanderteknik är ryttarträning som bidrar till att skola ryttaren att bli den ryttare som hästen både förtjänar och behöver för att uppfylla våra drömmar med bevarad s-f-s. Hästen har inga träningsambitioner men kommer att trivas med det arbete du vill ge den om du tränar dressyr utan häst emellanåt.

Klassisk ridning

Klassisk ridning är en term som används för många olika typer av ridning. Som jag skrev i mitt förra blogginlägg är klassisk ridning för mig allt det som jag inte fick lära mig på den lokala ridskolan där jag började rida. Till saken hör dock att enligt Svenska Ridsportförbundet är den ridning som lärs ut på våra ridskolor just klassisk ridning. Jag håller inte med.

Jag har även tidigare gjort ett inlägg om vad som skiljer klassisk ridning och akademisk ridning som diskuterats flitigt (roligt att så många vill dela med sig av sina egna funderingar!). Det som jag kallar klassisk ridning tror jag har flera saker gemensamt med akademisk ridning;

*) Mental kommunikation istället för fysisk kontroll. Det här innebär att kunskap om hästens natur, hur kommunikation mellan häst och människa bygger på kroppsspråk och mentalt fokus är centralt, liksom avståndstagande från allt vad inspänningstyglar och hårt åtdragna nosgrimmor heter.

*) Hästens beteende tolkas utifrån denna kunskap om hästens natur, dvs oönskade beteenden hänförs till att hästen blir rädd, osäker, förstår inte mina signaler (jag måste då göra något annorlunda). Hästen ”löser alltid uppgiften på det sätt som den finner enklast” som Karin ”Kepan” Johansson, equiterapeut säger. Detta står i kontrast till en tolkning av hästens beteende som går ut på att hästen inte vill, försöker komma undan, är lat, är ovillig och allmänt dum, dvs det är hästen som gör fel, inte den som handhar hästen

*) Hästen behöver skolas, både kroppsligt och mentalt, för att bli en suverän partner i ridningen, men det är minst lika viktigt att människan skolas kroppsligt och mentalt att bli en ödmjuk ledar. Så här avslutar Ehrengranat sin ridhandbok:

Till mästerskapet gives blott en bana
ren som solens väg uti det blå,
Att syfta uppåt, och det högsta an
Men aldrig tro sig en mästare ändå
ur ”Ridskolan eller Ridläran” av Ehrengranat (1836)

*) Lätthet i kommunikationen med hästen. När du har hästens uppmärksamhet hur mycket måste du då ta i på en häst som kan känna en fluga på skinnet? Hästens ”stöd” på bettet ska inte ge mer tryck i din handen än tygelns vikt. När lättheten är målet är eftergiften (de stunder jag bara är med hästen utan att skicka signaler till den) lika viktigt, för att inte säga viktigare än själva givandet av signaler.

*) Hästen ska bli lugn av träningen annars är det något som är fel. Mentalt lugn hos häst (och ryttare) liksom lätthet i ”stödet” är en förutsättning för lösgjordhet hos hästen.

*) Samlande rörelser som piaff ska kunna leda till levad, vilket innebär att nacken måste vara högsta punkten på hästens hals, inte tredje nackkotan.




***********************************************************
ur Kalendern:

Privatlektioner Klassisk ridning, NH och Alexanderteknik, 12-13 februari, Piteå

Privatlektioner Klassisk ridning och NH 17-18 februari, Lagbo Stall, Östervåla. Boka lektion på info@ekipage-1.se

Kurs med Ed Dabney ”Six Keys to Harmony” 21-22 maj, Stockholm

Alltid möjlighet till sitsträning på skolhäst.
***********************************************************

Flow - avsaknad av rädsla?

Idrottare talar om flow (eller att vara i zonen) och hur man ska uppnå det. Att uppnå flow är önskvärt eftersom det ger en känsla av ökad närvaro i både nuet och i rörelsen.

I Alexandertekniken pratar vi om något som vi kallar skräck reflex och som är en ofrivillig rörelse i kroppen som orsakas av något som antingen skrämmer eller överraskar oss.

Reaktionen liknar den du skulle uppleva om du tog en dusch och vattnet visar sig vara iskallt. Du skulle dra huvudet nedåt och höja axlarna på samma gång, föra armarna intill sidan, flämta till och hålla andan för bråkdelen av en sekund. Hela kroppen stelnar till och din tankeprocess är blockerad.

Denna reaktion av rädsla är vanlig hos ryttare och kan utlösas av osäkerhet för vad hästen kan göra, hinderhöjden, hastigheten, rädslan för att misslyckas och allt annat som skrämmer oss. I det ögonblicket av anspänning kan vi inte röra oss, tänka eller agera. Vi är som förlamade och det gör att vi förlorar närvaron i ögonblicket och rörelsen. När spänningen släpper vi befinner vi oss i en situation som vi måste ta itu med. Vi har blivit följare istället för ledare.

När jag blev mamma kom Leif Läskig och Sigge Skräck in i mitt liv och mitt liv med hästar. Jag har fått arbeta med de effekter som rädslan hade på mig. I mitt fall tog det dessutom ett tag att överhuvudtaget förstå att jag var rädd. Jag var tvungen att erkänna min rädsla och för att kunna få medveten kontroll över de tankemekanismer som skapade oro i mig fick jag använda mig av inhibition och direction, det vill säga säga nej till rädslan och aktivt välja ett annat förhållningssätt.

Med vår nya häst utlöstes rädslan igen. Den kunskap jag hade i markhantering var inte tillräckligt för att hantera hennes starka och kraftfulla gester. Ed's besök i augusti var ett absolut måste för att ge mig kunskap och självförtroende att övervinna min rädsla och att fortsätta att arbeta vår unghäst.

Så nu, när jag kan hantera repgrimman och ledrepet utan att behöva titta på det, när jag blivit bättre på att positionera min kropp i förhållande till hennes, när mina fötter rör sig istället för att fastna av rädsla gör vi framsteg.

Jag har gått från att reagera på hennes beteende (läs: följ hennes nycker) till att få henne att följa mina initiativ. Hon hävdar fortfarande att det jag föreslår suger men eftersom jag inte längre rädd kan jag känna hennes reaktioner innan de äger rum. Jag är i ögonblicket och i rörelsen - jag är i ett flöde!

~~~~~~~~~~~

Sen kom detta mail via en AT-kollega till mig

--- But the articles from this blog (The quest for Equipoise) of two Swedish ladies are just brilliant. It's all about Classical horse riding and Alexander Technique (AT). And I think they have a lot to do with what we do at KaizenTao from a different perspective, especially what Thong has been teaching us the "magic" works.

You'll find jewels every where. Thanks for your post of a skeleton photo from that blog site a while back. That led me to the discovery of this treasure place.

Mitchell Wu

Jepp, ni gissade rätt - mungiporna nådde öronen!