Inlägg
Under åren har jag börjat ägna mig åt en sorts "amatörforskning" vad gäller bilder i hästpress och litteratur. Och min slutsats är att bilderna alltmer sällan visar det som anges i bildtexter - och att vissa gamla sanningar blivit omdefinierade.
Det är numera sällan en häst som enligt bildtext går i form verkligen har nacken (alltså punkten strax bakom öronen, occiput) som högsta punkt. Det vanliga är att det är tredje nackkotan (motsvarar halsens mitt) som ligger högst. I en Hästen som hobby fr 1950-talet är bildtexten till en sådan bild " Hästen går bakom hand."
Sen har vi lodlinjen, den som ska förbinda öra-axel-höft-häl hos en ryttare till häst. Lodlinjen ska dessutom vara vinkelrät mot jordens yta för att vi ska vara i balans.
I allt fler bildtexter försvinner öra, kvar finns axel-höft-häl. Lodlinjen har en fördel och det är att den kan kontrolleras med hjälp av en linjal. Och när jag gör det ser jag allt fler ryttare som fångas i en lodrät sits där linjen bara går genom axel och höft.
De avvikelser jag ser allt oftare är den där axlarna ligger något bakom lodlinjen och hälarna något framför. Den sitsen medför att ryttaren måste balansera sig i hästens mun via tyglarna och den gör att ryttaren med sitt säte föser fram sadeln på bogarna. (Boten på det problemet är visst svanskappa...)
En annan vanlig syn är där axel-höft är i linje men hälarna ligger framför lodlinjen = stolsits.
Det är ingen konst att dra en rät linje mellan två punkter, ju fler punkter som ska ansluta sig till linjen desto svårare blir uppgiften. Det är alltså en utmaning och en viktigt uppgift för ryttare att verkligen placera sin kropp i lodlinjen med alla punkterna "på plats".
Ta hjälp utav ett par goda ögon och be dem ta en titt på hur din kropp positionerar sig till lodlinjen, den är av betydelse för din ridning!
PST! På en punkt är alla överens och det är hur en stjärnkikare ser ut och där är bildtexterna eniga - hästen går över tygeln.
tisdag 5 januari 2010
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Jag har ibland funderat över att bild och text sällan säger samma sak vilket ju blir lite trist om man vill lära sig teoretiskt.
SvaraRaderaOfta funderar jag på varför så små/korta ryttare sitter på så stora och breda hästar, vad händer med balansen för ekipaget då? Då jag är kort (158)och rätt liten så får jag ofta ont i mina höfter/ljumskar om hästen är stor och bred över ryggen. Hästens gång får liksom inte "plats" i min kropp, eller så hamnar jag i en stolsits högt ovanför hästen, jag hoppas ni fattar.
Fortsätt det goda jobbet med blogginläggen! Återkommer.
Hej Elin,
SvaraRaderakul att du gillar bloggen.
Jag fattar precis vad du menar. Har haft samma problem själv. Två saker kan du tänka på:
1) att du inte spänner dig i rumpan och låren. Om du spänner musklerna här blir de korta och då får hästen och hästens rörelser inte plats. Hälen hör också hit, trampar du ner aktivt med muskelkraft har du spänt dig även högre upp i benen och vips sitter du ovanför hästen. Låt hälen falla ner, men tryck inte ner den.
2) längden på stiglädren - ju bredare häst ju kortare läder. Det är ingen ide att ha långa läder om benen inte når ända dit. Är hästen mkt bred och rund kan du behöva korta stiglädren tills dina leder (höftleden framförallt) blir så pass lösgjorda att dina lår faller rakare neråt av sig själva. Då kan du även länga lädren. Lodrät sits kräver inte långa läder, det handlar om vart hälen hamnar i förhållande till höften och axeln, inte att knät är så rakt som möjligt.
Har du möjlighet är du välkommen till mig i Vallentuna för sitsträning så kan jag även ge dig praktika övningar för att träna upp rörligheten och balansen.
Maria i Kalix kan hjälpa dig att hitta vad riktigt avspänning är.
MVH
Lena