Skänkelvikning vs öppna

Det kom en fråga: ”Jag skulle så gärna vilja ha filmvisning och förklaring på hur skänkelvikning ska utföras”. Tack för din fråga Johanna! Jag hade ändå tänkt skriva om skänkelvikning och öppna för jag har lärt mig något nytt sedan jag visade filmerna på mig och Yeats när vi gjorde sidvärtsrörelser så din fråga passar utmärkt att ta upp här på bloggen.

Denna veckas inlägg handlar om hur hästen utför en skänkelvikning eller öppna, och om 14 dagar kommer jag skriva om vad du som ryttare/hästförare kan göra för att få hästen att göra en skänkelvikning eller en öppna.

Enligt modern ridteori ska hästen vara rak i bålen och endast lätt ställd i nacken (ifrån rörelseriktningen). När hästen är rak i bålen så kommer den korsa både inner fram men även inner bak framför och över respektive ytter ben.

Bild hämtad ur Ridhandboken 1 (2003)



Video skänkelvikning


I en öppna däremot ska hästen vara ställd inte bara i nacken utan även böjd i kroppen vilket gör att hästen kan gå i sidled och korsa frambenen men utan att egentligen korsa bakbenen. Däremot ska inner bak föras framåt och något inåt så det hamnar under hästens mage utan att egentligen korsa över det andra bakbenet. Detta är vad som menas med en öppna på tre linjer, inner bak och ytter fram rör sig på samma linje.

Bild hämtad ur Ridhandboken 1 (2003)


Video öppna på tre spår


Men stopp och belägg! Kan hästen böja sig i sidled i ryggraden? Anatomiskt sätt så kan den inte det. Halsen är mycket böjlig men från manken och bakåt är ryggradens böjning i sidled mycket begränsad.

Jag har gått tillbaka och läst vad de la Guérinière skriver om öppna. De la Guérinière var den person som först beskrev öppna på rakt spår:

”När hästen åt båda hållen, så väl på cirkel som på rak linje travar ledigt undan och går i en oavbruten skritt, samt är van vid halt och halvhalt och att böja huvudet inåt, bör han ridas i långsam, lite avkortad skritt längs väggen och ställas så att bogarna beskriver en linje och bakdelen en annan. Bakdelens väg bör vara nära väggen och bogarna ungefär en och en halv till två hovar ut från väggen, medan hästen hålls böjd från det hållet han går. Med andra ord, för att förklara mig tydligare, i stället för att på rak linje längs väggen styra hästens bogar och bakdel, så vänds hästens huvud och bogar något inåt mot banans medelpunkt liksom man verkligen vill vända honom, och då han är i denna sneda och cirkelformiga ställning, så bör man låta honom gå framåt längs väggen och med det samma hjälpa honom med inre tygeln och skänkeln. Hästen kan i denna ställning inte röra sig framåt på annat sätt än att han korsar så väl de inre frambenet likväl som de inre bakbenet övre de yttre. Detta syns tydligt i bilden med öppna som finns i början av detta kapitel och i diagrammet av samma övning, som gör saken än mer tydlig”
ur Ridkonsten (1828), kapitel 11

Här är en del av bilden som det talas om i citatet ovan:


Texten och bilderna beskriver en häst som korsat både fram och bakbenen. Syftet med denna typ av öppna som de la Guérinière beskriver är att lösgöra hästen genom att få den att böja lederna i benen på ett annat sätt än när den rör sig rak fram.

Vad jag förstår handlar det här med att hästen inte får korsa bakbenen mer om vinkeln i själva sidvärtsrörelsen än om att hästen böjer sig i hela ryggraden eller inte. Tillräckligt liten vinkel och hästen kommer att föra inner bak mera framåt in under kroppen än korsa framför ytter bak. Och detta gäller bara om hästen rör sig i det som kanske ska kallas en modern öppna på rak linje. Så fort du börjar rida öppna på böjt spår så kommer hästen att korsa både fram och bakbenen i större eller mindre utsträckning.

Här är en bild från Phillippe Karls bok "Twisted Truths of Modern Dressage - A Search for a Classical Alternative":


Video öppna på volt



Jämför fotförflyttningen som Yeats gör på volten med fotförflyttning i en ren sidepass. När frambenen korsat breddas bakbenen och tvärtom.

Video sidepass



Jag vill påstå att en sidvärtsrörelse där hästen korsar inner bak framför och förbi ytter bak är mer lösgörande än samlande, medan en sidvärtsrörelse där hästen för inner bak framåt och under kroppen är mer samlande än lösgörande.

Kolik, del 1 - Anatomi

Det är en ödets ironi att jag planerat att ägna dagens inlägg åt kolik och så drabbas yngste sonen av magsjuka natten till idag. Nu har läget stabiliserats så pass att jag kan sitta vid datorn. En stor skillnad för människor med magknip är att vi kan göra oss kvitt det som stör i båda ändarna av matsmältnings-systemet, hos hästen finns det bara en väg ut - bakvägen.

För att få alla fakta på rätt plats har jag tagit hjälp av Sara Beckman, husdjursagronom. Det blir ett långt inlägg, med mycket text och bilder. För hästen kan kolik övergå till ett livshotande tillstånd och med det i åtanke får inlägget ta den plats det behöver.

Kolik är ett samlingsnamn på smärtsamma tillstånd i hästens buk, för att förstå varför en häst får kolik behöver man veta lite om hur hästens matsmältningsapparat ser ut och vad som händer med fodret i hästen.



Tarmpaketet fyller upp hela bukhålan bakom revbenen på hästen och skiljs från brösthålan (där finns hjärta och lungor) av diafragmamuskeln som delar hästens insida i två rum: bröst- och bukhåla.



Magsäcken hos en häst är relativt liten och kan nästan inte töja sig. Den är avpassad för ett djur som äter konstant 12-16 timmar per dygn. Muskeln mellan matstrupe och magsäck är jättestark och hästen kan varken rapa eller kräkas, allt den äter måste passera ut genom tarmen. Fodret passerar sakta vidare från magsäcken ut i tarmen allteftersom det behandlats klart. Om hästen äter en för stor giva av foder som kan svälla, ex kraftfoder eller halvsvälld betfor, kan den få kramp i magsäckens muskulatur. Överätningskolik eller kraftfoderkolik.



För att tarmarna inte skall skvalpa runt i buken sitter de fast med en hinna –tarmkäxet, mot ryggraden. På hästar är tarmkäxet mycket långt och löst och tarmen kan röra sig mer än på många andra djur. Tunntarmen är 16-24 meter lång och här tas lättlösliga ämnen som fett, enklare kolhydrater, mineraler och protein upp i blodet. Om fodret innehåller för tarmen giftiga ämnen från skadliga mikroorganismer eller ämnen som bildar mycket gas blir tarmrörelserna onormala. Om hästen får i sig ex sand från förorenat foder eller bete stoppas flödet i tarmen och tarmrörelserna påverkas – sandkolik. På en häst med kolik beroende på stopp, kramper eller gaser i tarmarna kan tarmen bokstavligt talat ”slå knut på sig själv”, tarmvred, och om blodtillförseln snörs av dör tarmbiten snabbt – ett MYCKET allvarlig tillstånd för hästen som kan leda till döden.



Hästens blindtarm (1m) och grovtarm (6-8m) tar upp den absolut största volymen i buken (över 100L). Tillsammans fyller de ett halvt badkar. Här sker den mesta nedbrytningen av grovfodret med hjälp av mikroorganismer (bakterier, jäst, svampar). Hästen är helt beroende av sin tarmflora för att kunna smälta sitt foder –mikroorganismernas slaggprodukter (proteiner och fettsyror) blir till näring för hästen. Stora mängder gas bildas vid processen och den måste hästen fisa ut.



Bilden ovan visar hur grov grovtarmen verkligen är. Hästen kan få kolik av att äta en alltför stärkelserik (långa kolhydrater) foderstat med mycket kraftfoder, och/eller för lite grovfoder. Får hästen för mycket stärkelse kommer de gasbildande bakterierna växa till och får hästen för lite grovfoder stimuleras inte tarmrörelserna. Det kan leda till att man får en kombination av felaktig tarmflora och dåliga tarmrörelser som inte transporterar ut gasen nog fort - buken sväller upp med svåra smärtor som följd, gaskolik eller grovtarmskolik. En rubbad tarmflora kan även leda till att hästen kan drabbas av diarré. För att återställa tarmfloran kan man behöva ge hästen frystorkade mjölksyrabakterier anpassade för hästar och/eller levande jäst.

En häst som äter tillräckligt med grovfoder av god kvalitet får bra tarmflora och tarmrörelser. Lyssnar man på buken hörs tydligt ljudet av tarmrörelser och jäsprocesser. Formen på buken beror på hur starka bukmuskler hästen har, bukens storlek och form påverkar inte hästens rörelser. Att matsmältningen fungerar fint avslöjar restproduktens utseende med fasta ”bollar” och en häst som är torr kring analöppning och på svansens undersida.

En mycket vanlig orsak till kolik är foder med dålig hygien. Del 2 kommer att handla om foderkvalitet och hygien.

Kamma tyglarna

”Efter hvad nyss är anfördt, förstås lätt, att med en för handen lydig häst menas den, som noga efterkommer dess rörelser, och att den tygeln, som sätter munstycket i rörelse, grundar sig på handens verkan.”

Detta är ett citat av de la Guérinière. Det är från hans bok Ridkonsten, närmare bestämt kapitel 7 där de la Guérinière diskuterar ryttarens hand som den främsta hjälpen.

Om hästen ska kunna följa ryttarens hand (”efterkomma dess rörelser”) kan hästen inte dra sig undan från bettet. Hästen måste som man säger söka kontakt med bettet. Den skolade hästen ska dock aldrig söka en sådan kontakt att han hänger på bettet, lika lite som den skolade ryttaren får dra bakåt eller hänga i tygeln.

Den skolade hästen ska inte heller ifrågasätta en lätt lyftning från ryttarens hand. Hästen ska följa bettet upp, till höger, till vänster likväl som ned.

Somliga hästar drar sig undan från kontakt med bettet och ryttarens hand, vilket gör att det antingen går bakom hand eller nervöst kastar upp huvudet. I båda fallen har jag haft framgång med en teknik som kallas att kamma tyglarna. Med denna teknik kan du lära hästen att varken bettet eller ryttarens hand är något att frukta. Den är inte speciellt svår att utföra men skulle ta en massa ord i anspråk att förklara så Maria ställde upp på att demonstrera tillsammans med sin 3-åriga knabstrupper Amaretto. Tittar du noga på filmen så kan du se att Maria har valt att introducera Amaretto till ridhästens skara med ett bettlöst träns. Tekniken fungerar dock på samma sätt oavsett om du har bett eller ej. Titta på Marias händer, hon kammar lätt tyglarna med mjuka fingrar och när Amaretto sträcker sig framåt, nedåt och ut med näsan så låter hon tyglarna glida genom fingrarna.



För att denna teknik ska fungera behöver du helt släta lädertyglar. Det hela går ut på att du inte grabbar tag i tyglarna vad hästen än gör med tygeln (förutsatt att hästen inte sticker förstås!). Du kan börja i halt som på filmen eller i skritt. Somliga hästar som verkligen tvekar att söka kontakt med bettet och ryttarens hand får du bästa resultatet på om du kammar tyglarna på väg tillbaka till stallet efter en lugn och trivsam tur då hästen skrittar energiskt. Beröm hästen med rösten när den gör rätt, och var vaksam på att hästen inte blir så bra på att sträcka tygeln att han drar dig ur sadeln! Lagom är bäst.

Kroppen - ett ekipage

Precis som hästen har vi människor en starkare och en svagare sida, ofta hänger den oliksidigheten ihop med om vi är höger eller vänsterhänta men det är inte alltid så.

Hos högerhänta är den högra sidan den som arbetar mer och muskler som arbetar drar ihop sig (kontraheras). När den högerhänta sitter vid skrivbordet är det lätt hänt att höger axel dras fram och det för med sig att axelled, nyckelben och skulderblad, ja hela högra sidans muskelkostym påverkas.

I dag arbetade jag med en kund vars högra sida var den arbetsvilliga sidan och det fanns musklulära besvär i såväl axlar som ländrygg och rörligheten i höftleden i den sidan var påverkad. Den vänstra sida var betydligt mjukare och mer följsam.

Men mjuk och följsam är inte alltid något att sträva efter om det mjuka och följsamma egentligen är slappt och utan egen bärighet.

Då, och just då kom jag att tänka på när jag körde par med mina angloaraber. Min kunds högra sida var som mitt anglo sto; snabb till handling, arbetsvillig - alert helt enkelt. Medan valacken var lite mer svårväckt, trögstartad och frånvarande. Särskilt i början hände det att jag smackade igång dem och att stoet klev fram, möttes av ett motstånd i munnen (tömmarna sitter på ett par så att hästarnas vänstra resp högra sida sitter ihop) därför att valacken inte alls hunnit med att reagera på smackningen.

För att undvika att den lite trögare valacken skulle hänga mitt sto i munnen fick jag vara noga med att väcka honom med pisken innan jag gav startsignalen och då gick det bättre. Under körning fick jag också hålla koll på vågen så att han kom ihåg att göra sitt jobb, han försökte gärna backa av, ur drag, och lämna över merparten av jobbet på stoet.

Så jag bad min kund (som också kör par ibland) att tänka på sin kropp som ett parspann och börja så många arbetsmoment som möjligt med att varsla sin vänstra sida av kroppen att det är dags att vakna nu och ta sin del av ansvaret för vardagens vedermödor.

Nu har jag under kvällen funderat vidare på detta. Jag brukar säga att det vi som ryttare strävar efter är en bål med fyra fria tentakler. Med fria menar jag att de kan röra sig oberoende av varandra även om de står i förbindelse med varandra via ryggraden.

Det skulle väl kunna liknas vid ett fyrspann då, med sina förlöpare och stånghästar. Varje häst har sin uppgift i spannet och behöver göra den uppgiften på ett sånt sätt att de övriga hästarna är fria att fullgöra sitt arbete. Bröstkorgen/armarna är förbundna med förlöparna och bäckenet/benen med stånghästarna. De behöver kunna röra sig oberoende av varandra men får sin riktning och position av mittstången i ekipaget - ryggraden.

Huvudet är kusken och det som styr ekipaget men kuskens placering överlåter jag till er egen livliga fantasi.

"Inga filosofer förstår oss så väl som hästar."
Herman Melville

Sluta

Nej, Maria och jag ska inte sluta med bloggen. Sluta råkar även vara namnet på den sidvärtsrörelse där hästen tittar i rörelseriktningen. Jag har tidigare skrivit om hjälperna(med fokus på handen) för att be hästen göra en sluta,och den kort-korta sammanfattningen av det inlägget är att den perfekta hjälpen är ingen hjälp alls! När hästen gör det som den ska är min huvudsakliga uppgift att vara en så behaglig passagerare för min häst som möjligt, och när jag behöver göra något är min uppgift gör så lite som möjligt men så mycket som krävs för att det ska bli någon effekt.

Handen är den primära hjälpen enligt ridkonstens fader de la Gueriniere och det absoluta minimikravet för relationen mellan ryttarens hand och hästens mun är att ryttaren inte drar eller hänger i handen, eller att hästen inte hänger på bettet. Kontakten måste vara lätt som tygelns vikt.

I min tidigare beskrivningen skrev jag inget om viktshjälperna men om jag väljer att göra något med vikten så placerar jag min vikt i rörelseriktning. Så i videoklippen nedan där jag rider sluta på rakt spår så strävar jag efter att ha vikten åt höger i höger sluta och åt vänster i vänster sluta.

Om du som jag har svårt att komma ihåg vad som menas med höger respektive vänster sluta så är tumregeln att ”höger” anger den bog som är på hästens insida, dvs hästen är ställd till höger och rör sig även åt höger. Och tvärtom så klart.

Här är en bild på en häst sedd uppifrån som gör höger sluta:





För att göra det hela intressantare så är ju hästen asymmetrisk av naturen vilket gör att hästen kommer ha lättare för ena slutan än den andra. Ett av dressyrens grundläggande mål är att gymnastisera hästen så att den lika lätt kan utföra höger och vänster öppna
och höger och vänster sluta.

Här nedan följer två videoklippen och mina kommentarer. I klippen är det jag som rider min häst Hagens Yeats i höger respektive vänster sluta

Höger sluta



Ok, vad sjutton gör jag med huvudet? Lyft blicken och släppa upp bröstbenet har jag glömt bort här. Jag har inte heller riktigt fått till tygellängden (var nog upptagen med att njuta av min duktiga, koncentrerade och lösgjorda ponny :) ) så armbågarna bär jag framför kroppen istället för att överarmen får hänga fritt utmed överlivet. Inner skänkel är fram som sig bör och dinglar hyfsat avspänt med i Yeats rörelse. När jag en bit i filmen höjer handen så är det för att bibehålla den runda karaktären på Yeats hals, den syns dåligt på filmen men Yeats borde ha mjuknat i käken och lyft bettet med tungan som svar på inverkan i mungipan och därmed även mjuknat i nacken vilket återställt hans avspända hals och rundningen. I slutet på filmen svarar Yeats perfekt när jag lättar i handen och ger tygeln och sträcker halsen framåt och näsan ut i det som inom Lätthetens skola kallas för ”neck extension”.

Vänster sluta



Här vill jag säga åt mig själv att sitta över mer till vänster. Överarmarna faller avspänt rakt ned så att armbågarna vilar intill överlivet. Den noggranna observatören ser att höger skänkel är något tillbakadragen (hälen en aningen mer lyft än på höger sida) och att den skänkeln är mer stilla än vänster, denna skänkel är positionsbenet, dvs den skänkel som hästen flyttar sig ifrån, inte för att jag trycker här utanför att den är något stummare då jag begränsat rörelsen i min knäled. Vänster skänkel däremot gungar fritt med i hästens rörelse och underlättar för hästen att röra sig i sidled åt just vänster. För dig som gjort sitsträning hos mig är positionsbenet det ben som är kvar nere när du sparkar upp på andra sidan, och det fria benet gör en minimal nedspark mer igångsatt av hästens rörelse än av mig. Men kära nån, kan jag inte bara hasa över till vänster någon gång och sluta vara efter i rörelsen och störa min duktiga ponny!?

Den 26-27 november finns jag på Birca Hästgård och ger privatlektioner i klassisk ridning, arbete vid hand och natural horsemanship. Min hemmabas finns i Vallentuna. Se min hemsida www.ekipage-1.se, eller kontakta mig direkt på info@ekipage-1.se för mer information. Vi ses!

Alexandervila för sinnet

Jag tänkte ta en tur tillbaka till Alexadervilan och ge den ytterligare en betydelse.

F M Alexander framhärdade att människan är en psykofysisk helhet - kropp och själ (engelskans mind) är en odelbar enhet. Händer det något med oss mentalt så speglas det i kroppen och vice versa. Än har jag kvar att möta den människa som motsäger detta men varje dag möter jag människor som har kvar att omsätta denna sanning i sina egna liv. Alexander ansåg också att det vi behöver träna är våra reaktion (respons) på det som sker (stimuli) så att vi försöker att undvika förhasta oss. Det är ett inre lugn som gör att vi bibehåller vår förmåga att fatta vettiga beslut, både vad gäller det vi gör och det vi säger.

Alexandervilan är ett fantastisk redskap för att hjälpa sig själv på vägen att bli en psykofysisk helhet. Grunden läggs genom att ge dig själv dessa 15-20 minuter av Alexandervila som jag beskrivit tidigare (blogginlägg i augusti-oktober). När du har blivit bekant med din kropp och låtit den få ta del av den passiva stretching som vilan ger, då har du också fått en känsla för hur det känns när ryggen vilar mot golvet, en känsla som du kan hitta igen när du står upp. Du har kommit dit att när du lägger dig ner så kan din kropp ge sin vikt till golvet snabbare just för att den uppskattar både vilan och tryggheten i att bäras av golvet.

Väl här kan du börja använda dig av Alexandervilan som en arena för att stämma av dina inre, mentala, processer. Jag brukar t ex lägga mig ner, tillåta mig att landa för att sen, i tanken, gå igenom en "utmaning" som jag har framför mig. Det kan vara vad som helst; ett möte, en presentation, ett träningspass med hästen, en hektisk dag. När jag gör denna tankegenomgång lägger jag märke till vad som sker i kroppen; påverkas andningen, blir jag spänd någonstans, ökar pulsen. Om jag lägger märke till att jag får en reaktion på mitt tankestimuli som jag vill undvika pausar jag och släpper på all onödig anspänning innan jag låter min inre film rulla vidare.

När jag sen är i den verkliga situationen och jag känner hur jag blir nervös eller stressad och med det får en ökad anspänning så kan jag "vila i min gjorda träning" om så bara för en millisekund och det blir lugnt i kroppen och i sinnet.

Det här sättet att arbeta med sitt psyke och sin kropp och att sträva efter att förprogrammera önskvärda kopplingar i nervbanorna finns i det vi idag kallar mental träning. Alexanderteknik är en sofistikerad form av mental träning. Den ger kroppen en avspänd relation till gravitationen, den hjälper dig att bli klar över vilken riktning du vill ta dig och när du möter på hinder hjälper den dig att hitta rådrum i den känsla av trygghet som det ger att veta var man har sin rygg.

"Denna oförmåga att hålla sig lugn, denna irriterande önskan att genast skrida till handling, är en av mänsklighetens mest uppenbara defekter."
Walter Bagehot

Filmtaim: öppna

Istället för att jag skriver och berättar om min syn på hästar och ridning, så tänkte jag att du skulle få berätta om vad du ser. Så här är två korta klipp från när jag rider Yeats i öppna. Jag vet vad jag gillar respektive vad jag vill förbättra, men vad tycker du?

Höger öppna


Vänster öppna