Myten om att böja hästen jämnt från nos till svans

Du som jag har säkert fått höra att hästen på ett böjt spår ska böja sig jämnt från nos till svans och att detta bl.a. ska ske för din innerskänkel.

Ridhanboken del 1 skriver på sid 113 så här:

”Med böjning menas böjning i längdaxeln. Då ska hästens kropp vara böjd så mycket som är anatomiskt möjligt. En jämn böjning i längdaxeln från huvud till svans går inte att åstadkomma, eftersom kotorna är olika rörliga. Ryggraden är som rörligast i halsryggraden, begränsat rörliga i bröstryggraden och stel i korsbenet på grund av förbening.”

Så här långt verkar allt logiskt. I nästa stycke står det:

”Ryttaren får därför inte böja hästen för mycket i halsen utan måste också se till att böja hästen i bålen för innerskänkeln. Den begränsade rörligheten måste förbättras så mycket som möjligt för att öka hästens smidighet, för att förhindra att bakdelen faller ut i vändningar och för att kunna rakrikta hästen.”

Kort sammanfattning: böj inte halsen eftersom hästen anatomiskt sett faktiskt kan böja sig här, och dessutom ska du som ryttare ändra formen på hästens kotor i ryggraden, för hur ska annars den av skelettet begränsade rörligheten förbättras?

Är det bara jag som undrar om det är lämpligt att ändra formen på skelettet? Är det bara jag som undrar om det verkligen går att ändra formen på skelettet?

Jag vet inte exakt vad som händer i hästens kropp (hästens skelett består av 205-207 ben, och ca 700 muskler) när den rör sig korrekt på böjt spår. Jag har inte heller sett någon vetenskaplig studie som förklarat detta men det verkar orimligt att jag som ryttare ska få min häst att ändra formen på ryggradens kotor.

Så vad kan vi med säkerhet avgöra? Vi kan se (när du tittar på en häst som går på böjt spår) och känna (när du rider en häst på böjt spår) om
1) hästen tittar i rörelseriktningen eller inte (är den ställd åt rätt håll?),
2) hästen ”faller” i rörelseriktningen genom att överbelasta inner framben (vanligen svänger hästen snävare än du planerat, och dessutom kan det vara svårt att få hästen att sluta svänga, du kan känna att hästen hänger i innertygeln),
3) hästen ”faller” från rörelseriktningen genom att överbelasta ytter framben (vanligen böjer hästen mer i halsen än du tänkt dig, och du kan även uppleva att kontakten i innertygeln lättar samtidigt som den ökar i yttertygeln)
4) hästens bakdel svänger inåt (hästens bakfötter följer inte längre framdelens spår utan de rör sig på en mindre volt än framfötterna)
5) hästens bakdel svänger utåt (bakfötterna rör sig då på en större volt än framfötterna)

Under förutsättning att du som ryttare inte medvetet eller omedvetet gjort något för att få hästen att göra något av felen ovan, så kan (något förenklat) lösningen på problemen se ut så här:

Nr 1 ovan handlar om hur väl hästen följer bettet (se tidigare inlägg om ”flexions”).

Nr 2 och 3 handlar om var hästen lägger vikten (inner eller ytter bog? Se tidigare inlägg om direkt och indirekt tygel, 8-volt och mer om indirekt tygel) och om hästen bibehåller ett jämnt påskjut med båda bakbenen.

Nr 4 och 5 handlar vanligen om en kombination av hur väl hästen följer bettet (se nr 1 samt även vad som menas med ”en gjord mun”) samt också om ifall hästen bibehåller jämnt påskjut med båda bakbenen.

När din häst med lätt kontakt som är lika liten i dina båda händer, utan att varken göra volten större eller mindre än du tänkt, samt rör sig med jämnt, konstant påskjut, då känns det som om han/hon formar sig kring din innerskänkel. Jag vågar lova att för detta krävs inte någon ändrad form av hästens ryggkotor.