Skänkelvikning och öppna del 2: hjälper

Så som jag ser på saken är hjälperna för skänkelvikning och öppna i stort sett detsamma. I båda rörelserna går hästen sidvärts med mer eller mindre vinkel, samt med mer eller mindre uttalad ställning (se mitt förra inlägg).

Prioriteringar
När du lär din häst en ny rörelse, eller för den delen när jag introducerar en ny rörelse till en ryttare så följer jag den här ordningsföljden:
1) Hästen måste vara lätt i handen (är fri att placera huvud och hals som den vill), ryttaren får inte hänga i eller dra i tygeln
2) Hästen placera fötterna i stort sett där du vill (du har inflytande över hästens balans), ryttaren kan styra hästen fötter
3) Hästen, via eftergift i munnen och lösgjordhet i hals och bogar, låter huvudet falla i lod (hästen går i form), ryttaren vet hur och kan i praktiken få hästen att komma till mjuk, avspänd eftergift

Handen är den primära hjälpen
Det jag menar med att handen är den primära hjälpen är att hästens lätthet till bettet och ryttarens hand alltid är nummer 1. Det går alltid före allt annat. Att handen är den primära hjälpen innebär inte att jag strävar efter att baxa runt hästen med yviga gester. Inte alls, snarare tvärtom. Att handen är den primära hjälpen innebär i första hand att kvalitén i kontakten (läs lättheten) mellan min hand och hästens mun är den främsta indikationen på rörelsens kvalitet i övrigt.

Vad du kan göra med din hand utan att försvåra för hästen kan du läsa här >>

Skänklarna
Eftersom ”skänkelvikning” heter just skänkelvikning är det lätt att tro att skänkel är den viktigaste hjälpen för just skänkelvikning och då även för öppna (eftersom det endast verkar vara vinkeln som skiljer det båda rörelserna åt). Visst kan du använda skänkeln för att tala om för hästen att den ska flytta sig åt sidan men då är det ett par saker du bör hålla i minnet:
1) där du använder båda skänklarna samtidigt är det en signal till hästen att röra sig framåt
2) en ensam skänkel talar om för hästen att den ska röra sig åt sidan och inte framåt
3) när du använder skänklarna, antingen tillsammans för rörelse framåt, eller en för att flytta hästen åt sidan, får hästen inte tycka mera på bettet

Så var det det här med att en ensam skänkel flyttar hästen åt sidan. Rent spontant tror jag att de flesta av oss tänker sig att ett ökat tryck från ena skänkeln får hästen att gå undan från den skänkel. Och det stämmer nog. Men hur stort måste detta tryck bli? En häst kan känna en fluga som kryper å skinnet så svaret måste bli ”inte speciellt stort”. Istället för att fokusera på att öka trycket med den skänkel som hästen ska röra sig från, kan du lika gärna fokusera på att lätta trycket med den skänkel som hästens ska röra sig mot. Då uppstår ju en skillnad i skänklarnas anläggning mot hästens respektive sidor och den skillnaden kan hästen uppfatta och reagera på. Om du känner efter noga kan du känna att hästens bröstkorg i en sekvens av steget i sidförflyttningen lyfter ditt knä uppåt, du kan effektivast lätta din skänkel från hästens sida om du hjälper till att lyfta benet just då. Håll inte kvar benet utan låt det sjunka när hästens bröstkorg sjunker för att sedan lyfta det igen i takt med hästens rörelser. Om hästen inte hör eller förstår att hon ska flytta sig in in din lättande skänkel, hjälp till lite med spöt på andra sidan. Och håll koll på att hästen inte börjar hänga på bettet.

Vikten
Vill du hjälpa hästen med din vikt så kan du placera din vikt i rörelseriktningen. Det innebär för höger öppna på rakt spår där hästen rör sig åt vänster ska vikten placeras åt vänster. Viktshjälpen är en ytterst subtil hjälp och det är lätt att göra för mycket.

Bästa möjliga passageraren
Kom ihåg, när hästen gör det du bett om är det ditt jobb att göra ingenting, dvs vara den bästa, följsammaste passageraren du kan vara för din häst.

Kolik del 2, foder

Det finns en koppling mellan kolik och foderkvalitet och med tanke på vilket allvarligt tillstånd kolik är så har jag tagit hjälp av Sara Beckman även med detta avsnitt om foder.

Hästen är en grovfoderätare och näringen görs tillgänglig för hästen i den jäsprocess som sker i grovtarmen. Grovfoder är i stort sett gräs och det finns i tre former; färskt (bete), torkat (hö) och syrakonserverat (silage)

Gräs kan förorenas av jord vid hårt regn. I nyslaget gräs som läggs i en hög utan luftning tar fort värme och skadliga bakterier och mögelsvampar växer snabbt till.

Hö konserveras genom torkning. Vattenhalten är ca 16% (Torrsubstans, TS, 84%). När det inte finns fritt vatten kan inte mikroorganismerna växa. Om höet tas in eller pressas i balar innan det är helt torrt utan att sedan direkt torkas klart med hötork så växer de skadliga organismerna snabbt. Detsamma händer om höet blir fuktigt från läckage i taket, genom att fuktig stalluft passerar genom det eller för att det bildas fukt under det vid förvaring direkt på betong utan luftspalt (tex på lastpallar) under.

Silage konserveras genom en kombination av syrning, jämför surkål eller bostongurka, och lufttät lagring. Man gynnar de mjölksyraproducerande bakterierna så att de växer och ger en sur, syrefri omgivning där oönskade - och för hästen skadliga, mikroorganismer inte kan växa. Silage är ett samlingsnamn för ensilage, 65-75% vatten (TS 35-25%), och hösilage som är torrare 45-60% vatten (TS 55-40%). Till hästar används nästan uteslutande hösilage. Hygienkraven är dock lika oavsett silageform.

Om gräset är för torrt när balen pressas får de nyttiga bakterierna svårt att växa till och konservera fodret. Om vallen skördas när den börjat blomma ut är stjälkarna hårda och det är svårt att packa balen och det blir lätt för mycket luft i balen – vilket gynnar de skadliga organismernas tillväxt. När balen öppnas eller om det blir hål i plasten kommer luft in och de skadliga organismerna kan börja växa. Ser du mycket hela styva strån och utblommade ax och blommor i balen – fodra upp den snabbare för att ”hinna före” möglet.

Ett bra silage skall lukta lätt syrligt - som surkål. Ett foder som luktar sött syrligt som ost eller skarpt, eller som är varmare än utetemperaturen tyder på feljäsning och att skadliga organismer frodas.

En duktig bonde kan påverka den hygieniska kvaliteten mycket! Genom att torka höet extra i ladan konserveras det bättre. Ensileringen kan påskyndas och processen säkerställas genom att: pressa vid rätt vattenhalt, vid behov klippa råvaran, tillsätta syra om gräset är torrt eller styvt, pressa balarna hårt, sätta många lager plast så balen blir tät. Var lika noga som bonden då du förvarar fodret!

Generellt behövs sju vuxna hästar som äter från en hösilagebal som öppnats för att de skall äta fortare än fodret hinner förstöras av luften. I Norrland kan man vintertid ha färre hästar per bal om det är minusgrader när den öppnats.

Ett grovfoder med synligt mögel, som luktar ”dammigt” eller som är varmt har normalt mycket hög halt av oönskade organismer. En silagebal som öppnats och som börjar ta värme tyder på hög tillväxt av organismer – fodra upp snabbt eller kassera. Vilket är dyrast? Att kassera balen eller att tillkalla veterinär pga kolik?

En häst skall dagligen äta minst 1,2 kg hö eller 1,5-1,7 kg hösilage (beror av vattenhalt) per 100 kg häst. De flesta ponnies/hästar som rids 1-2 tim/dag klarar sig utmärkt på bara grovfoder + mineraler + sommartid salt. (Försök vid SLU, har visat att även starthästar på travet kan fodras med enbart grovfoder och nå full prestation).

Problem med kolik kan uppstå om grovfodret har lättlösligt protein och låg fiberhalt – det ger fel balans och feljäsning i tarmen. Den foderkvalitén uppstår med grovfoder som är skördat under perioder med mycket regn eller då man tar en extra skörd sent på hösten. Fodret känns igen på stort innehåll av gröna blad och nästan inga grässtjälkar. För att fodret inte skall passera för snabbt genom tarmen och orsaka gasbildning måste det kombineras med något kilo halm/dag som fibertillskott. Detta grovfoder kräver stor noggrannhet vid konserveringen och då balen öppnas för att få bra hygienisk kvalitet.

Mycket stärkelse i foderstaten från kraftfoder kan även det ge kolik. De gasbildande bakterierna växer till i tarmen. För lite grovfoder i foderstaten kan ge kolik för att tarmfloran blir fel så att extra gaser kan produceras och för att tarmrörelserna inte stimuleras tillräckligt av fibrer och därmed transporteras inte gasen ut som den skall.

Skänkelvikning vs öppna

Det kom en fråga: ”Jag skulle så gärna vilja ha filmvisning och förklaring på hur skänkelvikning ska utföras”. Tack för din fråga Johanna! Jag hade ändå tänkt skriva om skänkelvikning och öppna för jag har lärt mig något nytt sedan jag visade filmerna på mig och Yeats när vi gjorde sidvärtsrörelser så din fråga passar utmärkt att ta upp här på bloggen.

Denna veckas inlägg handlar om hur hästen utför en skänkelvikning eller öppna, och om 14 dagar kommer jag skriva om vad du som ryttare/hästförare kan göra för att få hästen att göra en skänkelvikning eller en öppna.

Enligt modern ridteori ska hästen vara rak i bålen och endast lätt ställd i nacken (ifrån rörelseriktningen). När hästen är rak i bålen så kommer den korsa både inner fram men även inner bak framför och över respektive ytter ben.

Bild hämtad ur Ridhandboken 1 (2003)



Video skänkelvikning


I en öppna däremot ska hästen vara ställd inte bara i nacken utan även böjd i kroppen vilket gör att hästen kan gå i sidled och korsa frambenen men utan att egentligen korsa bakbenen. Däremot ska inner bak föras framåt och något inåt så det hamnar under hästens mage utan att egentligen korsa över det andra bakbenet. Detta är vad som menas med en öppna på tre linjer, inner bak och ytter fram rör sig på samma linje.

Bild hämtad ur Ridhandboken 1 (2003)


Video öppna på tre spår


Men stopp och belägg! Kan hästen böja sig i sidled i ryggraden? Anatomiskt sätt så kan den inte det. Halsen är mycket böjlig men från manken och bakåt är ryggradens böjning i sidled mycket begränsad.

Jag har gått tillbaka och läst vad de la Guérinière skriver om öppna. De la Guérinière var den person som först beskrev öppna på rakt spår:

”När hästen åt båda hållen, så väl på cirkel som på rak linje travar ledigt undan och går i en oavbruten skritt, samt är van vid halt och halvhalt och att böja huvudet inåt, bör han ridas i långsam, lite avkortad skritt längs väggen och ställas så att bogarna beskriver en linje och bakdelen en annan. Bakdelens väg bör vara nära väggen och bogarna ungefär en och en halv till två hovar ut från väggen, medan hästen hålls böjd från det hållet han går. Med andra ord, för att förklara mig tydligare, i stället för att på rak linje längs väggen styra hästens bogar och bakdel, så vänds hästens huvud och bogar något inåt mot banans medelpunkt liksom man verkligen vill vända honom, och då han är i denna sneda och cirkelformiga ställning, så bör man låta honom gå framåt längs väggen och med det samma hjälpa honom med inre tygeln och skänkeln. Hästen kan i denna ställning inte röra sig framåt på annat sätt än att han korsar så väl de inre frambenet likväl som de inre bakbenet övre de yttre. Detta syns tydligt i bilden med öppna som finns i början av detta kapitel och i diagrammet av samma övning, som gör saken än mer tydlig”
ur Ridkonsten (1828), kapitel 11

Här är en del av bilden som det talas om i citatet ovan:


Texten och bilderna beskriver en häst som korsat både fram och bakbenen. Syftet med denna typ av öppna som de la Guérinière beskriver är att lösgöra hästen genom att få den att böja lederna i benen på ett annat sätt än när den rör sig rak fram.

Vad jag förstår handlar det här med att hästen inte får korsa bakbenen mer om vinkeln i själva sidvärtsrörelsen än om att hästen böjer sig i hela ryggraden eller inte. Tillräckligt liten vinkel och hästen kommer att föra inner bak mera framåt in under kroppen än korsa framför ytter bak. Och detta gäller bara om hästen rör sig i det som kanske ska kallas en modern öppna på rak linje. Så fort du börjar rida öppna på böjt spår så kommer hästen att korsa både fram och bakbenen i större eller mindre utsträckning.

Här är en bild från Phillippe Karls bok "Twisted Truths of Modern Dressage - A Search for a Classical Alternative":


Video öppna på volt



Jämför fotförflyttningen som Yeats gör på volten med fotförflyttning i en ren sidepass. När frambenen korsat breddas bakbenen och tvärtom.

Video sidepass



Jag vill påstå att en sidvärtsrörelse där hästen korsar inner bak framför och förbi ytter bak är mer lösgörande än samlande, medan en sidvärtsrörelse där hästen för inner bak framåt och under kroppen är mer samlande än lösgörande.

Kolik, del 1 - Anatomi

Det är en ödets ironi att jag planerat att ägna dagens inlägg åt kolik och så drabbas yngste sonen av magsjuka natten till idag. Nu har läget stabiliserats så pass att jag kan sitta vid datorn. En stor skillnad för människor med magknip är att vi kan göra oss kvitt det som stör i båda ändarna av matsmältnings-systemet, hos hästen finns det bara en väg ut - bakvägen.

För att få alla fakta på rätt plats har jag tagit hjälp av Sara Beckman, husdjursagronom. Det blir ett långt inlägg, med mycket text och bilder. För hästen kan kolik övergå till ett livshotande tillstånd och med det i åtanke får inlägget ta den plats det behöver.

Kolik är ett samlingsnamn på smärtsamma tillstånd i hästens buk, för att förstå varför en häst får kolik behöver man veta lite om hur hästens matsmältningsapparat ser ut och vad som händer med fodret i hästen.



Tarmpaketet fyller upp hela bukhålan bakom revbenen på hästen och skiljs från brösthålan (där finns hjärta och lungor) av diafragmamuskeln som delar hästens insida i två rum: bröst- och bukhåla.



Magsäcken hos en häst är relativt liten och kan nästan inte töja sig. Den är avpassad för ett djur som äter konstant 12-16 timmar per dygn. Muskeln mellan matstrupe och magsäck är jättestark och hästen kan varken rapa eller kräkas, allt den äter måste passera ut genom tarmen. Fodret passerar sakta vidare från magsäcken ut i tarmen allteftersom det behandlats klart. Om hästen äter en för stor giva av foder som kan svälla, ex kraftfoder eller halvsvälld betfor, kan den få kramp i magsäckens muskulatur. Överätningskolik eller kraftfoderkolik.



För att tarmarna inte skall skvalpa runt i buken sitter de fast med en hinna –tarmkäxet, mot ryggraden. På hästar är tarmkäxet mycket långt och löst och tarmen kan röra sig mer än på många andra djur. Tunntarmen är 16-24 meter lång och här tas lättlösliga ämnen som fett, enklare kolhydrater, mineraler och protein upp i blodet. Om fodret innehåller för tarmen giftiga ämnen från skadliga mikroorganismer eller ämnen som bildar mycket gas blir tarmrörelserna onormala. Om hästen får i sig ex sand från förorenat foder eller bete stoppas flödet i tarmen och tarmrörelserna påverkas – sandkolik. På en häst med kolik beroende på stopp, kramper eller gaser i tarmarna kan tarmen bokstavligt talat ”slå knut på sig själv”, tarmvred, och om blodtillförseln snörs av dör tarmbiten snabbt – ett MYCKET allvarlig tillstånd för hästen som kan leda till döden.



Hästens blindtarm (1m) och grovtarm (6-8m) tar upp den absolut största volymen i buken (över 100L). Tillsammans fyller de ett halvt badkar. Här sker den mesta nedbrytningen av grovfodret med hjälp av mikroorganismer (bakterier, jäst, svampar). Hästen är helt beroende av sin tarmflora för att kunna smälta sitt foder –mikroorganismernas slaggprodukter (proteiner och fettsyror) blir till näring för hästen. Stora mängder gas bildas vid processen och den måste hästen fisa ut.



Bilden ovan visar hur grov grovtarmen verkligen är. Hästen kan få kolik av att äta en alltför stärkelserik (långa kolhydrater) foderstat med mycket kraftfoder, och/eller för lite grovfoder. Får hästen för mycket stärkelse kommer de gasbildande bakterierna växa till och får hästen för lite grovfoder stimuleras inte tarmrörelserna. Det kan leda till att man får en kombination av felaktig tarmflora och dåliga tarmrörelser som inte transporterar ut gasen nog fort - buken sväller upp med svåra smärtor som följd, gaskolik eller grovtarmskolik. En rubbad tarmflora kan även leda till att hästen kan drabbas av diarré. För att återställa tarmfloran kan man behöva ge hästen frystorkade mjölksyrabakterier anpassade för hästar och/eller levande jäst.

En häst som äter tillräckligt med grovfoder av god kvalitet får bra tarmflora och tarmrörelser. Lyssnar man på buken hörs tydligt ljudet av tarmrörelser och jäsprocesser. Formen på buken beror på hur starka bukmuskler hästen har, bukens storlek och form påverkar inte hästens rörelser. Att matsmältningen fungerar fint avslöjar restproduktens utseende med fasta ”bollar” och en häst som är torr kring analöppning och på svansens undersida.

En mycket vanlig orsak till kolik är foder med dålig hygien. Del 2 kommer att handla om foderkvalitet och hygien.

Kamma tyglarna

”Efter hvad nyss är anfördt, förstås lätt, att med en för handen lydig häst menas den, som noga efterkommer dess rörelser, och att den tygeln, som sätter munstycket i rörelse, grundar sig på handens verkan.”

Detta är ett citat av de la Guérinière. Det är från hans bok Ridkonsten, närmare bestämt kapitel 7 där de la Guérinière diskuterar ryttarens hand som den främsta hjälpen.

Om hästen ska kunna följa ryttarens hand (”efterkomma dess rörelser”) kan hästen inte dra sig undan från bettet. Hästen måste som man säger söka kontakt med bettet. Den skolade hästen ska dock aldrig söka en sådan kontakt att han hänger på bettet, lika lite som den skolade ryttaren får dra bakåt eller hänga i tygeln.

Den skolade hästen ska inte heller ifrågasätta en lätt lyftning från ryttarens hand. Hästen ska följa bettet upp, till höger, till vänster likväl som ned.

Somliga hästar drar sig undan från kontakt med bettet och ryttarens hand, vilket gör att det antingen går bakom hand eller nervöst kastar upp huvudet. I båda fallen har jag haft framgång med en teknik som kallas att kamma tyglarna. Med denna teknik kan du lära hästen att varken bettet eller ryttarens hand är något att frukta. Den är inte speciellt svår att utföra men skulle ta en massa ord i anspråk att förklara så Maria ställde upp på att demonstrera tillsammans med sin 3-åriga knabstrupper Amaretto. Tittar du noga på filmen så kan du se att Maria har valt att introducera Amaretto till ridhästens skara med ett bettlöst träns. Tekniken fungerar dock på samma sätt oavsett om du har bett eller ej. Titta på Marias händer, hon kammar lätt tyglarna med mjuka fingrar och när Amaretto sträcker sig framåt, nedåt och ut med näsan så låter hon tyglarna glida genom fingrarna.



För att denna teknik ska fungera behöver du helt släta lädertyglar. Det hela går ut på att du inte grabbar tag i tyglarna vad hästen än gör med tygeln (förutsatt att hästen inte sticker förstås!). Du kan börja i halt som på filmen eller i skritt. Somliga hästar som verkligen tvekar att söka kontakt med bettet och ryttarens hand får du bästa resultatet på om du kammar tyglarna på väg tillbaka till stallet efter en lugn och trivsam tur då hästen skrittar energiskt. Beröm hästen med rösten när den gör rätt, och var vaksam på att hästen inte blir så bra på att sträcka tygeln att han drar dig ur sadeln! Lagom är bäst.

Kroppen - ett ekipage

Precis som hästen har vi människor en starkare och en svagare sida, ofta hänger den oliksidigheten ihop med om vi är höger eller vänsterhänta men det är inte alltid så.

Hos högerhänta är den högra sidan den som arbetar mer och muskler som arbetar drar ihop sig (kontraheras). När den högerhänta sitter vid skrivbordet är det lätt hänt att höger axel dras fram och det för med sig att axelled, nyckelben och skulderblad, ja hela högra sidans muskelkostym påverkas.

I dag arbetade jag med en kund vars högra sida var den arbetsvilliga sidan och det fanns musklulära besvär i såväl axlar som ländrygg och rörligheten i höftleden i den sidan var påverkad. Den vänstra sida var betydligt mjukare och mer följsam.

Men mjuk och följsam är inte alltid något att sträva efter om det mjuka och följsamma egentligen är slappt och utan egen bärighet.

Då, och just då kom jag att tänka på när jag körde par med mina angloaraber. Min kunds högra sida var som mitt anglo sto; snabb till handling, arbetsvillig - alert helt enkelt. Medan valacken var lite mer svårväckt, trögstartad och frånvarande. Särskilt i början hände det att jag smackade igång dem och att stoet klev fram, möttes av ett motstånd i munnen (tömmarna sitter på ett par så att hästarnas vänstra resp högra sida sitter ihop) därför att valacken inte alls hunnit med att reagera på smackningen.

För att undvika att den lite trögare valacken skulle hänga mitt sto i munnen fick jag vara noga med att väcka honom med pisken innan jag gav startsignalen och då gick det bättre. Under körning fick jag också hålla koll på vågen så att han kom ihåg att göra sitt jobb, han försökte gärna backa av, ur drag, och lämna över merparten av jobbet på stoet.

Så jag bad min kund (som också kör par ibland) att tänka på sin kropp som ett parspann och börja så många arbetsmoment som möjligt med att varsla sin vänstra sida av kroppen att det är dags att vakna nu och ta sin del av ansvaret för vardagens vedermödor.

Nu har jag under kvällen funderat vidare på detta. Jag brukar säga att det vi som ryttare strävar efter är en bål med fyra fria tentakler. Med fria menar jag att de kan röra sig oberoende av varandra även om de står i förbindelse med varandra via ryggraden.

Det skulle väl kunna liknas vid ett fyrspann då, med sina förlöpare och stånghästar. Varje häst har sin uppgift i spannet och behöver göra den uppgiften på ett sånt sätt att de övriga hästarna är fria att fullgöra sitt arbete. Bröstkorgen/armarna är förbundna med förlöparna och bäckenet/benen med stånghästarna. De behöver kunna röra sig oberoende av varandra men får sin riktning och position av mittstången i ekipaget - ryggraden.

Huvudet är kusken och det som styr ekipaget men kuskens placering överlåter jag till er egen livliga fantasi.

"Inga filosofer förstår oss så väl som hästar."
Herman Melville

Sluta

Nej, Maria och jag ska inte sluta med bloggen. Sluta råkar även vara namnet på den sidvärtsrörelse där hästen tittar i rörelseriktningen. Jag har tidigare skrivit om hjälperna(med fokus på handen) för att be hästen göra en sluta,och den kort-korta sammanfattningen av det inlägget är att den perfekta hjälpen är ingen hjälp alls! När hästen gör det som den ska är min huvudsakliga uppgift att vara en så behaglig passagerare för min häst som möjligt, och när jag behöver göra något är min uppgift gör så lite som möjligt men så mycket som krävs för att det ska bli någon effekt.

Handen är den primära hjälpen enligt ridkonstens fader de la Gueriniere och det absoluta minimikravet för relationen mellan ryttarens hand och hästens mun är att ryttaren inte drar eller hänger i handen, eller att hästen inte hänger på bettet. Kontakten måste vara lätt som tygelns vikt.

I min tidigare beskrivningen skrev jag inget om viktshjälperna men om jag väljer att göra något med vikten så placerar jag min vikt i rörelseriktning. Så i videoklippen nedan där jag rider sluta på rakt spår så strävar jag efter att ha vikten åt höger i höger sluta och åt vänster i vänster sluta.

Om du som jag har svårt att komma ihåg vad som menas med höger respektive vänster sluta så är tumregeln att ”höger” anger den bog som är på hästens insida, dvs hästen är ställd till höger och rör sig även åt höger. Och tvärtom så klart.

Här är en bild på en häst sedd uppifrån som gör höger sluta:





För att göra det hela intressantare så är ju hästen asymmetrisk av naturen vilket gör att hästen kommer ha lättare för ena slutan än den andra. Ett av dressyrens grundläggande mål är att gymnastisera hästen så att den lika lätt kan utföra höger och vänster öppna
och höger och vänster sluta.

Här nedan följer två videoklippen och mina kommentarer. I klippen är det jag som rider min häst Hagens Yeats i höger respektive vänster sluta

Höger sluta



Ok, vad sjutton gör jag med huvudet? Lyft blicken och släppa upp bröstbenet har jag glömt bort här. Jag har inte heller riktigt fått till tygellängden (var nog upptagen med att njuta av min duktiga, koncentrerade och lösgjorda ponny :) ) så armbågarna bär jag framför kroppen istället för att överarmen får hänga fritt utmed överlivet. Inner skänkel är fram som sig bör och dinglar hyfsat avspänt med i Yeats rörelse. När jag en bit i filmen höjer handen så är det för att bibehålla den runda karaktären på Yeats hals, den syns dåligt på filmen men Yeats borde ha mjuknat i käken och lyft bettet med tungan som svar på inverkan i mungipan och därmed även mjuknat i nacken vilket återställt hans avspända hals och rundningen. I slutet på filmen svarar Yeats perfekt när jag lättar i handen och ger tygeln och sträcker halsen framåt och näsan ut i det som inom Lätthetens skola kallas för ”neck extension”.

Vänster sluta



Här vill jag säga åt mig själv att sitta över mer till vänster. Överarmarna faller avspänt rakt ned så att armbågarna vilar intill överlivet. Den noggranna observatören ser att höger skänkel är något tillbakadragen (hälen en aningen mer lyft än på höger sida) och att den skänkeln är mer stilla än vänster, denna skänkel är positionsbenet, dvs den skänkel som hästen flyttar sig ifrån, inte för att jag trycker här utanför att den är något stummare då jag begränsat rörelsen i min knäled. Vänster skänkel däremot gungar fritt med i hästens rörelse och underlättar för hästen att röra sig i sidled åt just vänster. För dig som gjort sitsträning hos mig är positionsbenet det ben som är kvar nere när du sparkar upp på andra sidan, och det fria benet gör en minimal nedspark mer igångsatt av hästens rörelse än av mig. Men kära nån, kan jag inte bara hasa över till vänster någon gång och sluta vara efter i rörelsen och störa min duktiga ponny!?

Den 26-27 november finns jag på Birca Hästgård och ger privatlektioner i klassisk ridning, arbete vid hand och natural horsemanship. Min hemmabas finns i Vallentuna. Se min hemsida www.ekipage-1.se, eller kontakta mig direkt på info@ekipage-1.se för mer information. Vi ses!

Alexandervila för sinnet

Jag tänkte ta en tur tillbaka till Alexadervilan och ge den ytterligare en betydelse.

F M Alexander framhärdade att människan är en psykofysisk helhet - kropp och själ (engelskans mind) är en odelbar enhet. Händer det något med oss mentalt så speglas det i kroppen och vice versa. Än har jag kvar att möta den människa som motsäger detta men varje dag möter jag människor som har kvar att omsätta denna sanning i sina egna liv. Alexander ansåg också att det vi behöver träna är våra reaktion (respons) på det som sker (stimuli) så att vi försöker att undvika förhasta oss. Det är ett inre lugn som gör att vi bibehåller vår förmåga att fatta vettiga beslut, både vad gäller det vi gör och det vi säger.

Alexandervilan är ett fantastisk redskap för att hjälpa sig själv på vägen att bli en psykofysisk helhet. Grunden läggs genom att ge dig själv dessa 15-20 minuter av Alexandervila som jag beskrivit tidigare (blogginlägg i augusti-oktober). När du har blivit bekant med din kropp och låtit den få ta del av den passiva stretching som vilan ger, då har du också fått en känsla för hur det känns när ryggen vilar mot golvet, en känsla som du kan hitta igen när du står upp. Du har kommit dit att när du lägger dig ner så kan din kropp ge sin vikt till golvet snabbare just för att den uppskattar både vilan och tryggheten i att bäras av golvet.

Väl här kan du börja använda dig av Alexandervilan som en arena för att stämma av dina inre, mentala, processer. Jag brukar t ex lägga mig ner, tillåta mig att landa för att sen, i tanken, gå igenom en "utmaning" som jag har framför mig. Det kan vara vad som helst; ett möte, en presentation, ett träningspass med hästen, en hektisk dag. När jag gör denna tankegenomgång lägger jag märke till vad som sker i kroppen; påverkas andningen, blir jag spänd någonstans, ökar pulsen. Om jag lägger märke till att jag får en reaktion på mitt tankestimuli som jag vill undvika pausar jag och släpper på all onödig anspänning innan jag låter min inre film rulla vidare.

När jag sen är i den verkliga situationen och jag känner hur jag blir nervös eller stressad och med det får en ökad anspänning så kan jag "vila i min gjorda träning" om så bara för en millisekund och det blir lugnt i kroppen och i sinnet.

Det här sättet att arbeta med sitt psyke och sin kropp och att sträva efter att förprogrammera önskvärda kopplingar i nervbanorna finns i det vi idag kallar mental träning. Alexanderteknik är en sofistikerad form av mental träning. Den ger kroppen en avspänd relation till gravitationen, den hjälper dig att bli klar över vilken riktning du vill ta dig och när du möter på hinder hjälper den dig att hitta rådrum i den känsla av trygghet som det ger att veta var man har sin rygg.

"Denna oförmåga att hålla sig lugn, denna irriterande önskan att genast skrida till handling, är en av mänsklighetens mest uppenbara defekter."
Walter Bagehot

Filmtaim: öppna

Istället för att jag skriver och berättar om min syn på hästar och ridning, så tänkte jag att du skulle få berätta om vad du ser. Så här är två korta klipp från när jag rider Yeats i öppna. Jag vet vad jag gillar respektive vad jag vill förbättra, men vad tycker du?

Höger öppna


Vänster öppna

Testa spiralen

Ett referat av Dr Tim Cacciatores forskning om hållning i "Ökad dynamisk reglering av postural muskeltonus via lektioner i Alexanderteknik".

Det är lätt att vi associerar hållning till något som vi håller i och det ofta med viss muskelansträngning. Det gör att när jag pratar om hållning så ser jag att många sträcker på sig och håller sig kvar där med muskelkraft.

Att ha en god hållning är egentligen en fråga om att stå upprätt med huvudet ovanför fötterna med en kropp däremellan. Visst behövs det muskler som arbetar för att huvudet ska vara kvar där uppe och de musklerna behöver ha en viss tonus (anspänning) för att kunna göra sitt jobb, frågan är hur mycket behöver de hålla i?

Den här forskningsrapporten publicerades i Human Movement Science (2010) och jag gör en kort sammafattning av den.

Hjärnan måste reglera graden av anspänning musklerna behöver ha för att kunna stödja kroppen i relation till gravitationen. Denna långvariga muskelaktivitet kallas postural tonus och är särskilt viktig kring kroppens längdaxel för att förhindra att ryggraden kollapsar.

Det lätt att ta för givet att den posturala muskeltonusen har studerats noga och är vetenskapligt förklarad. Men så är det inte. Det beror främst på att postural muskeltonus är svårt att mäta. Det faktum att den ger små utslag, pågår länge och har ett stort utbredningsområde i muskulaturen gör att den är svår att kvantifiera. Till skilland mot balans (hur vi placerar vår massa över våra fötter) som är ett helt annat fenomen som är betydligt mer studerat och vars funktion är mer förstådd. Det beror på att de ofta återkommande rörelserna framåt och bakåt som uppstår när vi balanserar oss är lätta att mäta, till skillnad mot de kontinuerliga krafter som svarar mot gravitationen.

För att kunna mäta den posturala tonusen använde sig Cacciatore av vår förmåga att rotera kring vår egen axel (ryggraden). Den spiralliknande rörelsen fungerar inte som ett stöd mot gravitationen utan det motstånd som finns i kroppen mot att vrida sig runt den egna axeln speglar en individs muskulära anspänning som svar på gravitationen.

De mätpunkter som användes var nacke, bål och höftled. Mätningarna visade hur muskelaktiviteten i varje region samverkade istället för att mäta aktiviteten i en enskild muskel.

Stela människor är 3-4 gånger så stela som mindre stela människor. Den skillnaden i postural tonus kan bero på två saker 1) graden av muskulär anspänning 2) hur anspänningen kan regleras dynamiskt i relation till hållning eller belastning. En individ med låg anspänning kan antingen ha en låg grundtonus eller anpassa sig dynamiskt under spiralvridnigen - genom att "släppa taget" (minska aktiviteten) i de muskler som behöver längas och genom "ta upp slacket" (öka aktiviteten) i de muskler som kortas. De resultat som studien gav var att muskelaktiviteten var fixerad hos stela människor medan muskel tonusen omvandlades mer dynamiskt hos de som var mindre stela.

Studien visade att AT-lärare visade på betydligt lägre motstånd mot vridningen än kontrollgruppen, i genomsnitt var motståndet hälften så stort hos AT-läraren vid alla mätpunkter.

Det går inte att särskilja än hur mycket som beror på låg grundspänning eller anpassningsbarheten i anspänningen men det går att mäta hur muskeltonusen anpassar sig och mätningarna visade att den posturala muskeltonusen hos AT-lärare var mer anpassningsbar än hos kontrollgruppen.

I en annan studie med människor med ryggsmärta användes samma mätmetod före och efter en serie av 20 AT-lektioner. Studien visade på minskad stelhet kring ryggrad och höftled efter lektionerna.

Att kunna förhålla sig upprätt i relation till gravitationen utan onödig anspänning främjar rörligheten. Det i sin tur främjar följsamheten för oss som ryttare. Som jag ser det kan du nu göra en "egen kontroll" av din muskeltonus. Rotera långsamt kring din egen axel (ryggraden) åt båda hållen. Kärvar det? Tippar axlarna? Hur är fötternas kontakt med golvet? Påverkas andningen?

Behöver du hjälp att snurra upp dig så finns jag i Stockholm 19-20 november. Välkommen!

"Gud måste gilla dans, annars hade han inte sett till att det mesta i rymden snurrar runt sig själv och runt något annat."

Tränsbett eller stång?

”Min häst gillar stången” är ett argumentet jag ibland hör för varför en ryttare väljer att rida sin häst på stång istället för tränsbett. Vad jag antar att det betyder är att hästen kan välja att lägga tryck i tränsbettet, ex dra tyglarna ur ryttarens hand eller gå mot handen (ifrågasätta genom kraft), men eftersom hästen väljer att inte göra detta när den rids på stång så upplever ryttaren att kontakten med hästens mun är lättare och jämnare när rids på stång. Men är det hästen, eller ryttaren som trivs på stången?

Det kanske är fel av mig att säga att ryttaren trivs på stång. Självklart är det skönt att hästen inte hänger i handen! Det vill inte jag heller, oavsett vilket bett jag väljer att rida på. Det jag menar är att ryttaren kanske saknar praktiskt kunskap om hur han ska träna sin häst till att inte hänga på ett tränsbett, eller rycka tygeln ur ryttarens hand. Den kunskapen finns, bla inom den franska klassiska ridningen.

Jag vill också poängtera att vilket bett du än väljer så är det du som ryttare som har det yttersta ansvaret för kvalitén i kontakten mellan din hand och hästens mun. Hästar kan, tyvärr, acceptera för högt tryck i munnen med både tränsbett och stång. En stång garanterar inte att hästen inte får skador i munnen. Vi som ryttare kan inte lägga över ansvaret på hästen att säga ifrån vad som är ett tryck i tygeln som är OK, oavsett vilken betsling vi väljer. Jag strävar efter att ha tygelns vikt och inte mer i min hand, vad strävar du efter?

Vilket bett du än väljer har du som ryttare ansvaret att:
1) träna din sits och balans så att du inte balanserar i tygeln. Du ska kunna följa hästen i alla gångarter på hängande tygel utan att hålla i dig, eller om du behöver hålla i dig gör du det i sadeln eller manen. Inte tygeln.
2) träna din koordination och kroppsuppfattning så att du inte av misstag eller utan att vara medveten om det spänner eller rör fingrar, händer och armar, speciellt inte bakåt
3) Skaffa dig en vettig uppfattning om vad som är en lagom kontakt.

Jag väljer själv att i framförallt rida på tränsbett. Kandar eller stång är ett redskap för finstämt kommunikation som jag endast använder på den högt skolade hästen. Tränsbettet korrekt använt är det som effektivast lösgör hästen. En lösgjord häst har en lugn och mjuk aktivitet i munnen, han sväljer och leker/lyfter bettet med tungan. En lösgjord häst kan i halt, skritt och trav böja halsen 90 grader. I galopp blir böjningen något mindre. En lösgjord häst kan höja halsen och framförallt kan han sänka halsen och samtidigt föra fram nosen så att den aldrig kommer bakom lodlinjen. Det är detta som inom Lätthetens Skola kallas för ”neck extension”.

I slutändan tror jag att det är ryttarens kroppskontroll och ryttarens idéer om vad en god kontakt är som avgör vilket bett hästen trivs på.

Ryggläge 4 stresshantering

Nu har jag rest klart och sitter vid ett skrivbord med datorn uppkopplad mot ett bredband med sån fart att jag nästan blir åkrädd!

Har du hängt på ända sen första inlägget så har du nu bekantat dig med din rygg 30 gånger. Du har börjat utforska hur rörelse av armar och ben påverkar ryggens kontakt med underlaget och du har en möjlighet att hitta igen känslan av att vila ryggen mot golvet även när du är upprätt.

Dagens tema på ryggläge är den effekt som ryggläget har på vårt sinne (engelskans mind). En vanlig dag för med sig många ögonblick och situationer som ledet till mental anspänning eller stress. Stress (även det vi kan uppfatta som positiv stress!) innebär alltid en ökad påfrestning på kroppen och det du lärt dig om din rygg genom att ligga ner på golvet kan nu hjälpa dig att dämpa stressens effekter på kroppen.

Först och främst innebär stress att muskeltonusen ökar, dvs att vår muskelkostym faktiskt krymper en aning. Med det påverkas både rörligheten i lederna och andningen. Om du känner iver eller stress gripa tag i dig, inhibera - ta en paus och hitta "golvet bakom din rygg" (get back to your back säger mina engelska kollegor).

Dina stunder på golvet har gett dig ett utmärkt verktyg för egen kontroll, använd dig av det! Att ligga ner har gett dig möjlighet att utforska hur din kropp känns i viloläge. Stäm av var och på vilket sätt din kropp har påverkats av påslaget. Om käkarna har blivit mer spända finns avspänningen nära till hands om du besöker dem en kort stund.

Vi har alla en individuellt placerad "stressindikator" där anspänningen sätter sig först. Min sitter på höger sida, mitt mellan ryggraden och den nedre delen av skulderbladet, knyter det sig där vet jag att jag är under en hög mental belastning.

Om jag besöker den punkten ofta och lättar på den spänningen som uppkommit så kan jag "ta mig igenom" påfrestningen utan att kroppen går in i en stresslåsning och det fina är att i och med att jag gör det medvetet så kan det storma bra och jag upplever ändå att jag har koll på situationen. Jag kan fortsätta att agera, vilket är mycket bättre än att bara reagera på utmaningen och vansinnigt mycket bättre än att kapitulera inför utmaningen.

Det jag gör när jag känner att jag är under belastning är att jag vilar mig mot känslan av golvet, det hjälper mig att hålla bröstkorgens framsida öppen och att hålla skulderbladen kvar på bröstryggen. Med den riktningen i kroppen blir anspänningen runt bröstkorgens muskulatur mindre och andningen kan fungera relativt ostört. Fungerar andningen så syresätts hjärnan och med det kan tankarna aktivt arbeta med att hitta en lösning eller ett alternativt handlingssätt.

Utan en fungerande andning känns det som att påfrestningen kväver en och då får man dubbel belastning, både en fysisk (jag kvävs) och en psykisk (jag klara inte detta) och stressen ökar.

Även i pressade situationer finns det valmöjligheter, ju bättre du blir på att bibehålla lugn och avspänning desto större är din möjlighet att se vart situationen är på väg, du kan se de valmöjligheter som dyker upp och hinna välja hur du vill gå vidare. Du kan till viss del alltså välja på vilket sätt striden ska utkämpas eller om det alls behöver bli någon strid. Allt som behövs kanske är ett befriande skratt innan du går vidare med uppgiften.

Stress är i korta drag att kopplas bort från jorden, att glömma bort att andas. Stress är ett ignorant tillstånd. Stress gör att allt upplevs som ett nödläge. Ingenting är så viktigt. Lägg dig bara ner.
Natalie Goldberg

Få ut hästen på fyrkantspåret med inner eller ytter tygel?

Jag minns från min tid på ridskolan som liten att jag skulle använda yttertygel för att leda ut hästen på spåret. Jag hade himla svårt att få till det, det som brukade hända var att hästen vände ut näsan i väggen och sen inte alls ville ta ut framdelen på spåret.

Många år senare började rida för Craig Stevens som vände upp och ner på många av mina föreställningar om ridning. Han sa att jag skulle använda en sk indirekt tygel på hästens insida för att föra ut hästen på spåret. Det funkade mycket bättre!

Varför funkade innertygeln så mycket bättre? För min del handlade det inte bara om vilken tygel jag använde. Det handlade okcså om sättet jag använde tygeln på. I mina gröna unga dagar drog jag nog en hel del i tygeln och inte hade jag lärt mig att anpassa signalerna från tygeln till hästens balans, viktsfördelning och rörelsemekanik. Nu kan jag det och det gör stor skillnaden. Så när jag för Bea Borelle, återigen fick instruktionen att använda yttertygeln för att återföra hästen till spåret gick det galant.

Varför jag inte fick det att funka då för rätt så länge sedan när jag var ung oerfaren berodde inte bara på att jag blev för stark och drog, det berodde också på att jag inte kunde koordinera båda mina händer. När Craig bad min använda bara innertyglen och strunta i yttertygeln fick jag möjlighet utveckla känsla för när och hur jag skulle inverka på hästen. Utan denna träning i bagaget hade jag omöjligt klarat av att på ett bra sätt koordinera båda mina händer.

Dessutom har jag idag valmöjligheten att göra antingen eller beroende på situationen och vilken häst jag rider. Och det är inte så dumt bara det!

Den indirekta innertygeln får ut hästen på spåret genom att hästen balanserar om sig så att mer vikt bärs på ytter bak, vilket gör framdelen lättare så hästen kan flytta ut den på spåret. Hästen kan även ställa inåt när du indikerar med indirekt innertygel och hästen gör det för att den inte längre hänger på inner bog. En häst kan inte ställa inåt och samtidigt ”luta” inåt.

Men de flesta hästar har ofta svårt att ställa åt ena eller andra hållet då är det inte alls säkert att hästen svarar på den indirekta tygeln genom att ställa inåt. Hästen kan fortfarande flytta undan för den indirekta tygeln men det är inte alls säkert att hästen ställer inåt.

I detta läge kan du behöva koordinera båda tyglarna. Du ställer hästen genom att vrida om handen och sedan höja den. Du kan här korta tygeln och sänka handen och hästen är då ställd utan att du har tagit handen bakåt.

Den ställande handen förs alltså inte i sidled bara i höjdled. För att kontrollera balansen hos hästen och vart den är på väg så för du handen i sidled (direkt respektive indirekt tygel). Har jag ställt hästen med innerhanden, kan jag om hästen accepterar ställningen och erbjuder en lätt kontakt välja om jag vid behov vill använda en indirekt tygel på insidan eller en direkt tygel på yttersidan för att be min häst vara kvar på spåret. Men om min häst av någon anledning inte accepterar ställningen då kan jag behöva renodla händernas jobb och bara använda innerhanden för att ställa hästen, samt en direkt tygel på utsidan för att be hästen vara kvar på spåret. Med den här arbetsfördelningen mellan inner och ytter hand, samt mellan inverkan (hand i sidled påverkar balansen, hand i höjdled ställer) blir det lätt som en plätt att ställa hästen både inåt och utåt åt båda hållen, på rakt spår eller böjt.

Pröva!

Ryggläge 3

Alexandertekniken är en stillsam teknik men dess syfte är icke desto mindre att göra liv och rörelse lättare. Med ytterligare 10 dagars "vila" i ryggen är det dags för rörelse.

Den milda stretching som Alexandervilan ger har som mål att återge kroppens baksida sin naturliga längd, vår rygg motsvarar hästens överlinje och även i ridningen strävar man efter att länga hästens överlinje!

Hur vet du då att din baksida återfått sin naturliga längd? Den kollen gör du via rörelser.

Ligg ner på golvet med huvudet på böckerna och böjda knän. Lyft tårna en aning från underlaget och låt ena benet glida på hälen så att det sträcks. Var observant på vad som händer i övriga kroppen; ändras huvudets kontakt med böckerna, lyfts ländryggen, börjar det strama över höftleden, påverkas andningen?

Om du märker en förändring någonstans i kroppen, ta en paus, inhibera, vänta till dess eventuella spänningar har släppt och ta ett beslut. Är förändringarna stora - för tillbaka hälen mot rumpan, ryggen/bålen och benen behöver mer tid att hitta sitt inbördes förhållande.

Om du kan släppa på eventuella spänningar låt benet sträckas ut och flexa med foten, det vill säga vinkla i fotleden så att tårna pekar upp mot taket. Till en början är det bra att räta ut ett ben i taget, observera dig själv både vad som händer i diagonalen och i sidan.

För att få tillbaka benet med knät som högsta punkt utan att frestas att lyfta det och därmed spänna magmusklerna rekommenderar jag följande: låt hela benet falla utåt från höften, foten får "rulla" på hälen när benet ramlar utåt. Lägg uppmärksamheten på hälen och låt den glida up och in mot rumpan, det böjer knät. Vid en viss punkt kommer det att vara naturligt att vrida runt lårbenet i höftleden så att knät vänds upp mot taket. Uppstår det spänningar, ta en paus i rörelsen, inhibera innan du fortsätter.

När benet kan rätas ut utan att resten av kroppen påverkas kan du prova räta ut båda benen samtidigt. När du kan ligga utan böcker under huvudet, med armarna vid din sida utan att skulderbladen lyfts och när benen kan vila utsträckta utan att bålen och ländryggen påverkas då har du återfått din naturliga längd på baksidan av kroppen.

Några ord om smärta. Alexandervilan kan vara en smärtsam upplevelse om det finns mycket muskulära bekymmer i kroppen. Det finns olika typer av smärta en del känner man är ytlig och då är det ok att ligga kvar och vänta ut smärtan.

Men det finns också smärta som är strukturell och då gäller detta. Ligg bara ner så länge du är smärtfri! Börjar det ömma, avbryt. För att Alexandervilan ska fungera måste situationen vara trygg. Om du så får ont efter bara 2 minuter, avbryt. Nästa gång kan du ligga 3 och så byggs minutrarna på. Respekteras smärtsignalerna kommer minutrarna med avspänning att öka. Detta vet jag av erfarenhet.

Det här borde väl ha kommit in redan i första inlägget men...bättre sent än aldrig. För att avbryta vilan och sedan komma upp på fötter så vill jag att du först rullar över på sidan, sen kan du välja om du vill ställa dig på alla fyra en stund eller om du vill komma upp till sittande. Undvik att göra sit ups liknande rörelser för att komma upp.

Nu när du har 20 Alexandervilor i ryggen kan du när som helst, stående eller sittande, frammana känslan av att vila mot golvet. Då kommer du att bli varse om det du gör för ögonblicket har kortat din baksida/överlinje och det i sin tur hjälper musklerna på fram sidan av kroppen att släppa taget (och draget) på baksidans muskulaur - du fjädrar uppåt-bakåt, blir lång och stark på bråkdelen av en sekund.

Grattis! Du är nu din bäste vän!

"Om du inte tar hand om din kropp, var skall du då bo?"
Peggy Ayala

Anteckningar från lektioner med Craig Stevens, del 2

Du kan läsa del 1 av mina anteckningar från lektioner med Craig Stevens här.

Hästen ska använda sina muskler för att utföra en rörelse, inte sin vikt. När hästen använder sin vikt innebär det att hästens ben inte är under honom. Hästen ”lutar” i en riktning. Detta kallas att hästen ”ifrågasätter med sin vikt”. ”Ifrågasätta med sin kraft” innebär att hästen spänner sina muskler.

Svänga med hjälp av vikten



Hästen placerar vikt på insidans bog (här den högra bogen) samt vrider huvudet utåt. Hästen svänger genom att ”falla” i rörelseriktningen, hästen springer för att komma i fatt sin egen vikt.

Hästen är ur balans och har svårt att kontrollera farten i svängen.

Detta är inte önskvärt.


Svänga med hjälp av muskelkraft



Hästen bär sin egen och ryttarens vikt på sin yttre diagonal (här vänster fram och höger bak). Insidans framben bär relativt sett mindre vikt än i exemplet ovan vilket underlättar exempelvis galoppfattningar.

Detta är vad vi strävar efter.

Alla korrekt och lätt utförda rörelser av hästen är i sig bevis på balans. Balans innebär att hästen använder sina muskler avspänt, inte förskjutning av sin vikt, för att påbörja en rörelse.

Ge först hästen den position och balans den behöver för en rörelse, låt sedan hästen utföra rörelsen utan att du är i vägen.

Precision i timing
Använd en direkt tygel när frambenets hov på samma sida är på väg att sätta ner på marken. Använd en indirekt tygel när frambenets hov på samma sida är lyft.

Uppmärksamhet
Om du förlorar hästens uppmärksamhet, knacka lätt med spöt.

Ryggläge 2

Lena skrev i sitt inlägg om hästens medfödda asymmetri och det är något som även gäller för oss människor.

När du ligger på rygg med böcker under huvudet och på ett relativt hårt underlag har du alla möjligheter att bekanta dig med din egen asymmetri. Det du utgår ifrån är de viktbärande punkter som ligger i kontakt med underlaget; bakhuvudet på böckerna, skulderbladen, korsbenet och fotsulorna.

Om du har gjort läxan har du haft 10 tillfällen att kolla av dig själv. Tenderar huvudet att falla åt ena eller andra hållet? Ligger det ena skulderbladet an mot golvet medan det andra lyfter från underlaget? Ligger du mer på svanstippen av korsbenet än den övre delen av korsbenet så har du en förstärkt svank och det ger ofta en trötthetskänsla i ländryggen. Har båda fötternas ut och insida kontakt med underlaget? Ligger foten still eller tenderar den att glida iväg bort från dig? Har du lika mycket vikt på vänster respektive höger diagonal (skulderblad - korsben)?

Nu vill jag betona att perception är viktigare än perfektion! Jag tror inte att man kan bli 100% liksidig, det viktiga med detta arbete är att bli mer medveten om sin egen skevhet. Den kunskapen gör att du vet i vilka moment du behöver vara mer fokuserad på means-where-by så att du och hästen verkligen är förberedda.

Inför nästa period av hemläxa vill jag skicka med några tips på hur du kan påbörja processen som kommer att föra dig vidare.

Om huvudet tenderar att tippa till ena sidan beror det ofta på att musklerna på den sidan är kortare än på den andra. Ett sätt att hjälpa sig själv att hålla huvudet kvar i en neutral position är att använda ögonen. Ta sikte på en punkt mitt emellan knäna, titta och se på den punkten.

Om det ena skulderbladet hålls lite ovanför golvet så har jag en personlig favorit. Lägg ut armarna rakt ut åt sidan från kroppen (du blir som ett kors). Även musklerna i armarna kan vara förkortade så det kan finnas anledning att ha en kudde att vila underarmen mot till en början. När du sen vill flytta tillbaka händerna till mage eller höftkam så är det viktigt att du inte lyfter armarna från golvet utan låter dem glida på underlaget in mot kroppen. Håll koll på att rörelsen sker i axelled, armbågsled och handled och om du märker att det spänner till i någon muskel, ta en paus - bli aktivt passiv (inhibera) - för att sen fortsätta med rörelsen.

Om det är så att du med lätthet får in hela handen i svanken mellan golv och ländrygg så vill jag att du låter bli att pressa ner ländryggen i golvet. Det är bättre att lägga upp underbenen (vaden) på en stolsits eller soffa för att på så vis avlasta bålen helt både från benens vikt och muskulära påverkan.

Om fötterna tenderar att glida iväg eller ha olika kontakt mellan in- och utsida, fokusera på knäna, se till att de alltid har en riktning rakt upp mot taket.

Andas, lägg märke till din egen andning, var blir ett andetag synligt hos dig? Var påverkas bröstkorgen?

När vi blir varse att något är fel vill vi snabbt rätta till det, trots att vi har gjort fel under en lång tid vill vi att det ska bli rätt omedelbart.
F M Alexander

Medfödd asymmetri

Ett av dressyrens mål är att rakrikta hästen. Att detta är ett mål beror på att hästar, alla hästar, är antingen böjda till höger eller till vänster. Jag har hört olika förklaringar för varför det är så här, varav en är att fostret ligger böjd i stoets livmoder. Det här skulle kunna förklara varför det verkar finns lika många ”högervridna” som ”vänstervridna” hästar. Hur som, en oskolad häst är aldrig rakriktad.



Det här innebär att en häst som är böjd till höger kommer:
*) vrida sitt huvud åt höger
*) lägga mer vikt på sin vänstra bog
*) föra bakdelen åt höger
*) höger bakben kommer att föras fram längre än det vänstra, men det bär inte maximalt med vikt då det förs något åt sidan. Det förs fram mer än det skjuter på.
*) vänster bakben kommer att skjuta på mer än det högra, men föras fram mindre än det högra
*) att belasta vänster laterala benparet (på den konvexa sidan) mer än den högra
det högra laterala benparet står tätare ihop (den konkava sidan) än det vänstra och bär mindre vikt

När du rider en häst som är böjd till höger kommer den hästen att svänga lättare till höger än vänster, samt ha en fallenhet för att förstora denna sväng eftersom hästen överbelastar sin yttre bog. När hästen å andra sidan ska svänga till vänster gör den det genom att falla i rörelseriktningen på den överbelastade bogen samtidigt som den självmant ställer sig utåt. Vanligen tar en högerböjd häst lättare höger galopp men med baken innanför spåret

När du rider kommer du även att känna att hästen har en bra kontakt på vänster tygel, men vägrar ta kontakt på höger tygel. Ditt säte sänks mer till höger än vänster i varje steg och din högra skänkel ligger närmre intill hästen medan din vänstra skänkel trycks bort från vänster bakben. I alla sidvärtsrörelser har hästen lättare att föra sin bogar åt vänster och sin bakdel åt höger.

“I allt arbete i höger varv uppfattas hästen som lösgjord och 'balanserad', I vänster varv verkar den stel och 'obalanserad.“ P. Karl, Twisted truths of modern dressage (2008), min översättning.

Ryggläge som stretching

Någonting som utmärker Alexandertekniken är att det nästan helt saknas övningar. Om du vill göra något Alexandriskt för dig själv så rekommenderar jag varmt denna procedur, Alexandervilan.

Syftet med den är att hjälpa dig att bli bekant med dig själv, att ge dig möjlighet att hinna med att observera det som händer i din kropp och att ge musklerna en möjlighet till avspänning. En viktigt grundförutsättning i detta arbete med dig själv är att du observerar utan att värdera.

Idag tänkte jag beskriva den procedur som kallas Alexandervilan.



Den här positionen är säkert bekant för många redan. Min pappa berättade att under höbärgningen när han var barn, rullade farfar ihop skjortan till en hård rulle och lade sig på ängen precis som på bilden, med rullen under huvudet, i väntan på att farmor skulle komma med kaffekorgen.

Den här positionen erbjuder kroppen ett bra viloläge, den ger diskarna i ryggraden en möjlighet att återfuktas och därmed svälla upp igen och den kan - om du vilar medvetet - lära dig var du samlar på dig onödig spänning och också bidra till en aktiv avspänning (inte att blanda ihop med avslappning som är något helt annat!).

Det du behöver är en varm matta att ligga på och ett par pocketböcker att lägga huvudet på.

Vägen ner till ryggläget kan vara olika men när du väl ligger finns det några saker att tänka på.

1, tillåt dig att landa, ta några andetag - justera ingenting
2, notera hur du uppfattar vikten via bakhuvudets kontakt på böckerna, skulderbladens, korsbenets och fötternas kontakt med underlaget.
3, var uppmärksam på att knäna har en riktning upp mot taket. (Om benen känns instabila eller darrar är det bättre att du låter knäna komma ihop mot varandra än att du försöker hålla dem på plats).
4, händerna kan du låta vila på magen, bröstkorg eller höftbenskammen.
5, blunda inte.

Det som sker utan att du behöver "göra något" är att musklerna på framsidan av kroppen t ex bröstmuskler, magmuskler, höftböjarmuskler kommer att bli mer avspända och i och med det göra det möjligt för baksidan av kroppen att komma allt mer i kontakt med underlaget.

En spänd höftböjarmuskel drar ländryggen mot lårbenet och bidrar både till en ökad svank och begränsar rörligheten i höftleden. Det påverkar dina möjligheter till en följsam nedsutten trav eller galopp. Förkortade bröstmuskler drar fram axlarna (rundade skuldror) och det i sin tur begränsar rörligheten i axelleden och påverkar följsamheten i dina händer.

Om du ger dig själv 15-20 minuter av Alexandervila fem dagar i veckan så kommer dina muskler att ha fått en regelbunden dos av mild "gravitationsbaserad" stretching genom vilken framsidans böjande muskler har släppt taget om baksidans upprätande muskler.

När du har legat ner några dagar i rad så kommer du att kunna frammana känslan av att hur din baksida/rygg vilar mot golvet när du sitter på en stol vid skrivbordet. Det kinestetiska minne är värdefullt för med det kommer du att upptäcka om axlarna ramlar ner till tangentbordet när du jobbar t ex och du kommer att kunna "plocka upp dem" igen bara genom att veta vilken riktning avspänningen av bröstmusklerna har.

Det du lär dig om dig själv när du förfinar din kroppsuppfattning kommer att påverka din vardag på flera plan. Starta din resa redan idag med att besöka dig själv i Alexandervilan.

" De som tänker klart försöker finna orsaken, de övriga försöker fly från effekten." ~~ Barbara Ann Brennan


------------
Rättar till ett misstag, det blev fel datum i november.
Alexanderteknik i Stockholm , Vallentuna 24-25 september, 28-30 oktober och 19-20 november.

Den 26-27 november är det plockepinn-helg i Blåsmark, Piteå

Välkommen till din egen Alexanderupplevelse!

Anteckningar från lektioner med Craig Stevens

Den person som var den som först visade mig att det fanns ett annat sätt att rida än att sparka på och hålla i var Craig Stevens. Jag träffade honom första gången 1999 när han var i Sverige och undervisade. Att min häst gillade vad han sa blev tydligt när det fullblod som jag ridit i 13 år började erbjuda både piaff och galoppombyten. Inte illa för en häst som enligt mina tidigare tränare saknade all talang och arbetsvilja.

Här följer ett utdrag av mina anteckningar från mina första kurser med Craig 1999-2000.

Ridning enligt gammal fransk modell:
Direkt tygel - förklarad av Craig >>
Indirekt tygel - förklarad av Craig >>
Halvhalt

Skänklar = framåt
Handen = bromsar
Motverkar varandra, kan göra hästen slö. Därför hand utan skänkel, skänkel utan hand. Dessutom blir eventuella misstag begångna av hand eller skänkel synliga då.

Hand utan skänkel, skänkel utan hand om det inte finns ett bra skäl att göra något annat: kombinerad effekt.

Jag skapar allt som har med ridning att göra, även i hästens huvud

Två motstånd hos häst och ryttare:
1) vikt – hästen hänger i handen, beror på att hästen inte har sina ben under sig. Motverkas av halvhalt. Ryttaren sitter inte rakt över hästen
2) styrka – står emot inverkan, beror på hur hästen använder sina muskler. Motverkas av vibration i handleden.

En av hästen största muskelgrupper för att ifrågasätta (stå emot inverkan) är underhalsens muskler. Genom att höja huvudet sträcks denna muskel, när sedan hästen sänker huvudet slappnar denna muskel av.

Hästar är snabbare, starkare väger mer än människan. Vi kan därför inte kontrollera hästen fysiskt utan psykiskt.

Sitsen = avspänd
Höft – knä – fotled – ländrygg: dessa leder kontrolelrar hästen, inte mina muskler! Den första uppgiften för sitsten är att vara följsam. Påverka hästen med skelettet. “Lär dig göra ingenting på hästryggen”. De flesta har svårt att göra fyra, fem saker samtidigt. Styrka ger obalans och kontrollern av hästen är borta.

Lugn, framåt, rakrikta/dirigera

Beröra – inte beröra. Liten skiljelinje. Undvik “denting”, dvs att ända musklerna form och ta tag i skelettet

Bröra – inte beröra gäller både för kontakten för både hand och skänkel.

Ta aldrig handen bakåt. Hästen är 5 gånger snabbare, varje gång jag drar uppfattar hästen det som en attack.

Din fulla längd

Ta en titt på bilden nedan, lägg märke till pilarnas olika riktningar



och fundera sedan över dig själv, precis i det ögonblick som är nu.

Vilka riktningar har pilarna inom dig?

Vår ryggrad består av 33 kotor, på toppen av ryggraden finns vårat huvud, som ett klot på tynglyftarstången, och längst ner utgör korsbenet och bäckenet nästa klot.

Ryggraden är inte rak och stel som en tynglyftarstång utan den kurvar sig mjukt mellan huvud och bäcken. Vissa kotor har en större rörlighet mellan varandra än andra. Störst rörlighet har vi i nacken och i ländryggen - det är därför vi får våra diskbråck där. Kotorna i bröstryggen är mer fixerade av revben och bröstben. I korsbenet är kotorna helt sammanväxta.

Det Alexandertekniken strävar efter är att du ska nå din fulla längd, som i den vänstra kroppen. Inte genom att sträcka på dig och sedan hålla dig upprätt med muskelkraft (typ militärens "Sträck på dig!" med indragen mage och uppdragen, utskjuten bröstkorg) utan genom att huvudet tillåts komma upp på toppen av ryggraden och att bäckenet får fungera som en motvikt i andra änden av ryggraden. Mellan dessa klot sträcks musklerna, precis som en lodlina görs av den fastknutna vikten nertill när den hängs upp på väggen. En lodlina utan fästpunkt upptill kollapsar på golvet, precis som den högra kroppen gör på bilden.

Alexandertekniken hjälper dig att hitta lyftet från huvudet som gör att bäckenet kan hänga fritt och skapa den muskeltonus som håller ryggen upprätt utan att du behöver hålla i och spänna musklerna för att stå rak.

“Människor bestämmer inte över sin framtid, de lägger sig till med vanor och deras vanor bestämmer deras framtid." -- F M Alexander

---------------

24-25 september, 28-29 oktober och 26-27 november kommer jag att vara i Stockholm. Välkommen att boka din Alexanderupplevelse!

Träna ledarskap: Sex nycklar till harmoni

Maria diskuterade förra veckan skillnaden på att se sig själv som ledare eller tränare för sin häst.

Liksom Anna skrev i sin kommentar till detta inlägg har jag känt en lättnad i att se mig själv som tränare gentemot min häst, inte ledare. När något gott på tok har jag kunnat tänka ”hoppsan, det här behöver jag träna på”, istället för att känna att mitt ledarskap (läs min personlighet) inte funkar och hur sjutton ska jag ändra på det (min personlighet)?

Jag har tidigare tänkt på ledarskap som en medfödd förmåga som somliga har och andra inte. Logiken blev då att jag inte kunde ändra på mitt sätt att leda, vilket ledde till negativa känslor av maktlöshet, frustration, sorg, ilska osv. Men idag tror jag mig veta att ledarskap, eller min förmåga att inför hästen presentera min begäran så att han kan förstå den, är ett hantverk som kan läras ut och läras in liksom andra hantverk och färdigheter.

Jag har dock en invändning mot Andrews resonemang som Maria framstället det: ”En av anledningarna till att Andrew vill att vi hellre kallar oss tränare än ledare har att göra med att hästen, i allt den gör för oss, gör den efter att ha genomgått träning. En häst som skyggar för en blomkruka blottlägger inte ett dåligt ledarskap från ryttarens sida utan enbart brister i träningen.”

Jag håller med om att hästen som skyggar för blomkrukan gör det, inte för att lärt hästen att skygga för blomkrukan, utan för att jag missat att lära den att den inte behöver vara rädd för blomkrukan. Det jag reagera på är ”allt den gör för oss, gör den efter att ha genomgått träning”. Hästens reaktion beror på dess medfödda instinkter (tex flyktinstinkt), samtidigt som olika individer har olika låg/hög tröskel för att utlösa denna instinkt. En häst tittar lite på blomkrukan och reagerar inte mer på den, medan en annan får stora skälvan och en nära-döden-upplevelse. Dessa reaktioner är som jag ser det inte ett resultat av träning utan ett resultat av hästens instinkter och dess unika personlighet.

Hästens beteende en given dag är det samlade resultat av hästens generella natur, individens personlighet och dagsform samt ett resultat av den träning hästen hittills upplevt.

Som jag ser det är min uppgift som tränare av min häst att vara konsekvent (samma signal betyder alltid samma sak), tydlig (bara ge en signal i taget), leda mig själv så jag är känslomässigt stabil (lugn, närvarande, fokuserad), och alltid vara rak i min kommunikation med hästen och inte ha dolda motiv (inte gömma grimman bakom ryggen för att sedan överraska hästen med den när jag väl kommit nära i hagen). På så sätt gör jag allt jag kan för att hjälpa min häst att förstå vad jag ber om.

När det gäller frågan om hästen är min likvärdiga partner eller min följare så är saken helt klar för mig. Jag är den som leder dansen och hästen följer. Jag tar alla initiativ om fart och riktning. För att jag ska kunna fatta dessa beslut när det verkligen gäller finns det inga undantag. Jag och hästen är inte jämlika i vårt relation. Ber jag hästen att backa så slutar jag inte med min förfrågan förrän hästen har flyttat fötterna. Punkt. I min roll som tränare, eller ledare, är det mitt ansvar att göra allt jag kan för att hästen ska förstå vad jag ber om (se stycket ovan), att bekräfta när det blir rätt (eftergift och beröm), inte be om något som hästen inte kan utföra och att ge hästen all den frihet den behöver för att kunna utföra det jag ber om (vid ridning innebär detta att jag tex inte får dra i tygeln).

Både Maria och jag samarbetar med Ed Dabney, en lågmäld cowboy från USA som satt sin unika prägel på det som på svenska väl närmast kallas för markhantering (Natural horsemanship på engelska). De övningar som ingår i Eds sex nycklar till harmoni är detsamma som i de flesta andra system. Det som skiljer är noggrannheten i hur hästen placerar sina fötter, samt fokusering på att hästen kan läsa min avsikt med det jag gör. Här finns möjlighet att träna hästen, och mig själv, till en otroligt finstämd och fysisk lätt kommunikation mellan mig och hästen.

Med hjälp av dessa sex nycklar har jag tränat min häst Hagens Yeats så att vardagshanteringen är enkel och lätt. I filmklippet här nedan visar jag dels några vardagssituationer och dels några av de sex nycklarna.



Ed kommer till Sverige i augusti och september. Bl.a. blir det kurs i Sex nycklar till harmoni I Luleå 27-28 augusti och i Stockholm 17-18 september.

Tränare - ledare, lärare - terapeut

I sommar har det blitt en del bokliga studier och de har fått med sig att jag just nu funderar på orden ledare, tränare, lärare och terapeut.

Lärare - terapeut i relation till människor
Min yrkestitel är lärare i Alexanderteknik. När jag arbetar lär jag ut hur människor kan hitta ett annat förhållningssätt både i och till sig själva. Terapeuter ger behandlingar, ibland är dessa riktade på ett specifikt problem. Sånt gör inte jag.

Ett möte med mig är en lektion där jag strävar efter att förmedla kunskap som kan användas av eleven på egen hand. Icke desto mindre händer det både under lektioner och efteråt att fysiska bekymmer som eleven haft ger med sig eller lindras.

En läkare, som även är AT-lärare, beskriver AT som en "lärande process med terapeutiska effekter". Alexanderteknik kan ge en möjlighet till lindring men det är en bonus som kommer från den kunskap som eleven får om sig själv.

Ledare - tränare i relation till hästar
Andrew McLean, ordförande i ISES, pratade på förra årets konferens om vikten av att vi som hästägare/ryttare ska sätta oss in i inlärningsteori. Då skulle vi, enligt honom, lämna begreppet ledare/ledarskap bakom oss och istället titulera oss tränare.

Han upplever att idag har vi som arbetar med hästar alla möjligheter att överge myterna, de gamla sanningarna, de felaktiga träningsmetoderna och börja arbeta hästarna på en mer vetenskaplig grund.

Enligt Andrew McLean finns det idag en bild hos många som hanterar häst att domesticerade hästar har "medfödda punkter" som svarar mot tygel och skänkelhjälperna vi ger. Det i sin tur gör att en häst som inte lyder hjälperna anses vara olydig eller trotsig istället för att reaktionen visar på att träningssystemet har misslyckats.

Hästar lär sig via trial-and-error och ett system där varje signal som är lätt för hästen att särskilja har hästen lätt att tyda och det i sin tur gör att det blir möjligt för hästen att "göra rätt".

En av anledningarna till att Andrew vill att vi hellre kallar oss tränare än ledare har att göra med att hästen, i allt den gör för oss, gör det efter att ha genomgått träning. En häst som skyggar för en blomkruka blottlägger inte ett dåligt ledarskap från ryttarens sida utan enbart brister i träningen.

Koncepten "partnerskap" och "samarbete" som ofta används idag antyder, enligt Andrew, att hästen på något sätt är ansvarig för sitt beteende vid träningen och att den villigt deltar i processen, när det i själva verket är så att hästen är den som är helt utan skuld i relationen mellan häst och människa.

Hästen blir vad vi gör den till. Hästen är ett flockdjur som kan samexistera med oss och den kan lära sig otroligt mycket när den ges klara och entydiga signaler.

Enligt Andrew behöver hästen ingen annan ledare än en annan häst. Det den behöver för att kunna "lyckas" i sin relation till människan är en bra tränare som följer ett uttänkt system där hästen ges chansen att göra rätt många gånger - då lär den sig rätt lätt.

"Beteenden vi övar är beteenden som återkommer."
Andrew McLean

Neck extension

Neck extension (NE) är ett central begrepp inom Lätthetens skola och en del av steg 2 “böjlighet”. Målet med NE är att hästen sänker och sträcker fram sin hals så att hästens öron är i höjd med manken, samtidigt som nosen ska vara väl framför lodplan.



När hästen sträcker fram och ner halsen på detta sätt sträcks hästens överlinje ut, mer exakt ilio-spinal muskeln. Denna muskel sträcks när mankens tornutskott dras framåt av ligament och muskler I halsen när halsen sträcks ut horisontellt. Om hästen går bakom hand sträcks inte ilio-spinal muskeln.

Dag Nätterqvist skriver om Longissimus Dorsi, medan Philippe Karl skriver om ilio-spinal muskeln. Om det är samma muskelsystem det båda herrarna menar har jag inte lyckats lista ut ännu.



Du ber hästen om att göra NE genom att höja handen så att du får en jämn och stadig kontakt I hästens mungipor. När hästen vill sträcka ut halsen låter du din hand mjukt följa nedåt framåt. mellan din hand och hästens mun

Dessa är mina anteckningar om NE från den senaste kursen med Bea Borelle:
1) När hästens huvud är högt, är ryttarens hand höga så att det inverkar I hästens mungipor och det inte uppstår något tryck på hästens tunga.
2) Action (hästen höjer sitt huvud och ryttaren sina händer, se ovan) – Reaction (hästen sänker sitt huvud och ryttarens händer följer) börjar med att ganascvinkeln öppnas.
3) Demi-arrêt (den franska klassiska halvhalten enligt de la Guérinière) används för att öppna ganaschvinkeln så att näsan kommer väl framför lodplan.
4) Ju lägre nacke, desto längre framför lodplan ska hästens näsa vara.
5) Att hästens näsa är nära lodplanet är inledningen till ett misstag.
6) Vertikal balans har prioritet över NE (hästen ska inte öka farten eller hänga på bettet när den sänker och sträcker fram halsen. Om den gör detta, korrigera med demi-arrêt).
7) Lateral balans har prioritet över NE (hästen ska inte hänga på inner bog när den svänger i NE)
8) Den stadiga böjningen/ställningen främjar en stadig position, ex NE.
9) Lätthet börjar inte alltid med lätthet. Vissa hästar måste skolas att söka kontakt med ryttarens hand.
10) NE innebär oftast en lägre hållning av nacken är man tror!
11) Att upprepa signalen för NE informerar hästen om att sträcka ut mer, eller (om hästen höjt huvudet) att återgå till NE.
12) Böjning/ställning renodlar hur hästen utför NE. Om hästen t.ex. har lärt sig att söka kontakten för bra, den har börjat hänga på bettet, kommer böjningen/ställningen att bidra till att hästen utvecklar en mjuk kontakt med ryttarens hand i NE.

Modeller för hästhantering

Vid en vetenskaplig köksbordskonferens fick jag boken Hidden Horses av Mark Hanson satt i händerna på mig. Det är en intressant läsning om hästens och människans gemensamma historia, hur vi umgåtts genom tiderna, vilken nytta hästarna gjort för oss och en uppmaning att vi nu, när hästarna i vår del av världen inte längre är skillnaden mellan liv och död, verkligen ska anstränga oss att ge våra hästar ett "hästigare liv" de timmar vi inte nyttjar dem.

Mark presenterar fyra användningsmodeller vi har i vår relation till hästar, det finns inga vattentäta skott mellan dem. Alla kan vi i olika grader vara influerade av dem och alla kan vi känna igen oss (och andra!) i dem.

Nyttjandemodellen:
Den modellen baserar sig på tradition och historia i de kulturer som använt sig av hästar som mat, i krig, i jordbruk, i industri. I vår västerländska kultur var hästen ett nyttodjur och få individer hölls för nöjes skull.

Hästar spelade en betydande roll inom det militära och det gör att ledorden för nyttjandemodellen är kontroll (via tyglar, bett, korrekt sits), dominans och disciplin. Dressyrtävlingar är spår från den tiden i vilka hästens och ryttarens uppvisning bedöms utifrån ett förutbestämt ideal av lydnad och kontroll med hjälp av geometriska figurer. Även western ridning faller in under nyttjandemodellen: hästen förväntas göra ett jobb på ranchen.

Yrken som veterinärer, hovslagare, tränare, agronomer är ofta utbildade med nyttjandemodellen som grund för sin utbildning.

I korthet sammanfattar Mark nyttjandemodellen så här:
*hästen definieras utifrån vad den ska användas till, allt som faller utanför dess användningsområde är ointressant (om det inte skulle öka hästens prestation)
*modellen är enkel, rättfram, praktisk och effektiv och baserar sig på "sånt som fungerar" även om det kan röra sig om tro mer än vetande i vissa lägen
*modellen är skapad av män för män, den är stelbent och svår att förändra
*hästen har inget att säga till om i denna modell och många hästar slås ut i förtid

Den antropomorfiska modellen:
Antropomorfism är en term från 1700-talet som beskriver hur människor söker efter mänskliga egenskaper i djur, växter och företeelser som oväder t ex. Modellen handlar om att tolka hästens beteende i termer av mänskligt beteende.

Enligt Mark är denna modell det farligaste hotet mot häst och människor i världen idag, detta trots att den bygger på mänskliga egenskaper som omtänksamhet och snällhet.

I denna modell finns det fyra regler.
1, Antropomorfism tillfredsställer alltid människan.
2, Ju mer människolik vi kan göra hästens miljö desto mer upplever vi att vi tar hand om den.
3, Eftersom det är människan som tillfreddställer sig själv är återkopplingen för människan stark i modellen.
4, Trots de bästa intentioner får den ofta motsatt verkan på hästen.

Betydelsefulla inslag i denna modell är shopping (godsaker, foderblandningar, täcken och annan utrustning) en överbeskyddande attityd som hindrar hästen från att vara i hage med andra hästar, att vara ute i ruggigt väder och tvingar den att vara täckad långa tider av året. Hästen är helt beroende av ägarens personliga övertygelse om vad som är bäst för hästen, ofta mer baserat på andras uppfattningar och ibland rena felaktigheter än fakta.

För hästen innebär denna modell bland annat ökad risk för övervikt, fång, stress och olika beteendestörningar.

Horsemanship modellen:
Den här modellen ser Mark som ett steg framåt i utvecklingen. Modellen inriktar sig på kommunikation med istället för kontroll av hästen, något de föregående modellerna baserar sig på.

Nackdelen med denna modell är att den är ett system, som i likhet mad andra system (nyttjandemodellen), inte anpassar sig till individen och det medför att hästen lär sig att "foga sig" mer än den lär sig att "vilja vara med". Mark påpekar att hästar som tränas med denna metod lätt lär sig att leta efter "den lättaste vägen/den minsta ansträngningen" för att komma undan trycket som tränaren använder sig av.

Ursprunget i denna modell kommer från hur hästar uppför sig mot varandra, där hot och undergivenhet är en viktig del i flockens dagliga liv. Det som skiljer hästarnas användning av dessa metoder är att de använder dem som kommunikationsmedel. När hästen har sagt sitt är det lugnt.

När vi tränar hästen enligt denna metod fortgår våra hot under den tid vi tränar och vi slutar inte när hästen "lyder" första gången utan går vidare till nästa övning. En uppenbar risk med denna modell är att tränaren överdominerar hästen och det kan skapa en häst som stänger av.

Naturlig hästhållning:
Den sista modellen är den som Mark själv förespråkar. I den modellen vill han att hästen ska få vara i hagar som stimulerar hästen till fodersök och rörelse i en flock. Det foder som hästen får ska vara baserat på det faktum att hästen är en grovfoderomvandlare, den ska täckas så sent som möjligt och bli avtäckt så snart som möjligt. Utrustningen ska vara anpassad för det jobb hästen ska göra och med så lite extra tåtar, skydd och remmar som möjligt.

Träningen av hästen görs via sk positiv belöning, klicker träning, där hästen lär sig att aktivt sträva efter att göra det som leder till belöningen (Mark betonar att målet är att hästen ska lära sig jobba för klicket och att godsaken blir sekundär).

Jag som själv har tagit mig fram till horsemanshipmodellen tycker att det är intressant att läsa om det som Mark beskriver som nästa nivå i relationen häst-människa. Köper jag allt? Det han skriver om hur vi kan förbättra hästens miljö, det köper jag. Där finns det gott om utrymme för förbättringar för många hästar i Sverige idag.

Klicker kontra horsemanship då? Mina egna erfarenheter kommer från horsemanship, jag har inte själv provat klicker träning. Jag har dock sett bra och dåliga effekter av båda sorter. När det gäller träningsmodeller så tror jag på det han säger om system generellt - nämligen att de kör över individen och det gäller både människan och hästen.

Personligen tror jag att vi måste bli mer "means where by" inriktade i vår träning av och med hästen, vara medveten om vårt önskade mål och samtidigt ödmjuka inför resan. Då tror jag att vi kan arbeta ihop som två glada individer.

PST!
Med anledning av inlägget om skenbensmåttet, här är en länk till en sida som ger mer information.

"Det finns verkligen en gömd häst i våra hästar, ibland lite underlig men alltid underbar och den väntar på att du ska upptäcka den."
Mark Hanson

Philippe Karls träningsfilosofi

Nästa vecka är det dags för årets andra träff i Philippe Karls tränarutbildningen “Lätthetens skola”. Som del i mina förberedelser så går jag igenom mina anteckningar från tidigare träffar, och blev då inspirerad att dela med mig av Philippe Karls träningscirkel för hästar. Den här översikten fokuserar på vad som ska tränas istället för resultatet av träningen (ex rytm, lösgjordhet, kontakt, framåtbjudning, rakriktning och samling). Utgångspunkten, och målet, i all hästträning är hästens lätthet till ryttarens hand. Men innan jag i mer detalj förklarar sekvensen vill jag skriva några ord om det som finns i mitten av cirkeln.



Respekt för hästen
Respekt för hästen innebär att studera hästens natur så att du kan kommunicera med hästen på hästars vis. Hästar pratar inte svenska eller något annat talat eller skrivet språk. De talar "häst". Att respektera hästens natur innebär också att studera hästens biomekanik, hur hästen balanserar sig själv och hur han bär sin vikt fördelat över sina fyra ben. Att respektera hästen innebär även att visa respekt för individualiteten hos varje enskild häst så att du ser hur den enskilda hästen påminner om och skiljer sig från andra hästar.

Lätthet till handen, balans och framåtbjudning
Lätthet till handen är utgångspunkten i Philippe Karls träningsfilosofi. Utan lätthet till handen kan inte hästen vara i egen balans. Framåtbjudning (lätthet för skänkeln) är användbart endast om hästen är i balans och lätt i handen. En häst som rör sig på det sättet är det roligt att rida fort på! Dessa tre begrepp kan inte säras på, därför sammanfogas dessa av tre pilar med likadana dubbla pilhuvuden.

1) Lätthet till handen
Lätthet till handen innebär att hästen varken hänger på bettet (ifrågasätter genom vikt) eller pressar samman käkarna (ifrågasätter genom kraft). Lätthet till handen innebär att hästen på ett avspänt sätt leker med bettet, lyfter det med tungan och att hästen lätt kan svälja. Detta är något som hästen kan och bör tränas att göra. För att hästen ska kunna uppvisa lätthet till handen får en eventuell nosgrimma inte sitta för hårt (minst två fingrar på höjden mellan näsbenet och nosgrimman), och ryttaren får aldrig inverka bakåt med handen.

2) Böjlighet
Den del av hästens ryggrad som har störst rörlighet är hästens hals. Det är en myt att hästen kan böja sig i sidled i ryggraden mellan manken och korset. Den enda större muskelgrupperna som jag som ryttare kan be hästen stretcha är hästens nackmuskler. Övningar för att göra just detta kallas flexions (böja hästen till höger, vänster, samt höja och sänka). Dessa övningar leder till lösgjordhet och tillsammans med ”3) Rörlighet” också till rakriktning och rytm i alla gångarter. Pilen med det dubbla pilhuvudena visar att det finns en återkoppling här, när hästen blir mer böjlig, blir den även lättare till handen.

3) Rörlighet
Du tränar rörlighet hos hästen när du kombinerar att böjer hästen åt höger och vänster med att svänger åt höger och vänster samt när du tränar sidvärtsrörelser (öppna och sluta). En häst sägs vara rakriktad när den lika lätt kan böja och ställa åt höger och vänster, svänga åt höger och vänster (oavsett ställning) samt göra höger och vänster öppna respektive sluta. När hästen är lätt i handen, böjlig och rörlig är han lösgjort och har då möjlighet att röra sig med rytm. Pilen med dubbla pilspetsar visar att rörlighet tränas efter böjligt, men samtidigt blir hästen böjligare när den blir rörligare.

4) Samling
Samling innebär att hästen bär mer av sin vikt på bakbenen genom att böja lederna i bakbenen så att bakfötterna träder längre in under hästens kropp. Övergångar och ryggningar där hästen blir lättare i framdelen (genom att höja halsen) och förblir lätt i handen, tillsammans med lätthet för ryttarens skänklar (framåtbjudning) och rörlighet i balans används för att uppnå samling. Cirkeln sluts här då samling leder till att hästen blir än lättare till handen. Pilen med dubbla pilspetsar visar också att lätthet i sig underlättar för hästen att utveckla samling.