tisdag 27 november 2012

Mer om bett


Hej bloggen och tack Maria för att du tar upp den viktigt diskussionen om bettets inverkan på hästen.

Jag tar med detta inlägg en tillfällig paus i min paus från bloggen för att skriva en kommentar på förra veckan inlägg. Gå gärna tillbaka och läs inlägget och de kommentar som det fått. Detta är en viktig diskussion som kan få oss alla att växa som ryttare och hästmänniskor. 

Du skriver att ”Essensen i Dr Cooks forskning är att bett, oavsett form, material eller handhavande av ryttaren åsamkar hästen skada”. Min erfarenhet är att så inte är fallet. Bara att hästen har bettet i munnen orsakar inte hästen skada vilket bekräftats av de veterinär och hästtandläkare som tittat inte bara mina hästar i munnen utan även kolleger med liknande ridfilosofi. Det är hur den valda utrustningen handhas som är det egentliga problemet.

Bett eller bettlöst, all kommunikation bör utgår från en mental kontakt mellan häst och ryttare. När detta funkar utgörs känningen i ryttarens hand endast av tygelns vikt. I detta håller jag fullt med Dr Cook
This advice on steering/stopping, using the nudge/hug approach of the Bitless Bridle should, ideally, be used simply as a back-up, if required, to the more important aids provided by body weight, balance and breathing.  ” (Samtliga citat är hämtade från Dr Cooks hemsida: http://www.bitlessbridle.com/)

Jag håller dock inte med Dr Cook när han vill framställa det bettlösa alternativet som den optimala universallösningen för att uppnå mental kommunikation med hästen. Det är hästhanteringen i sig, inte utrustningen, som är det viktiga.

På sin hemsida listar Dr Cook 120 beteendeproblem hos hästar som han menar har med valet att rida med bett att göra. Denna lista innehåller bl.a. hästen är svår att fånga i hagen, inte står still vid uppsittning, är stel och vägrar böja hals och/eller korsa bakbenen vid ridning etc.

Jag håller inte med. Det är inte bett som orsakar dessa problem. Du kan ha dessa problem även om du aldrig haft bett på hästen. Det är hästhanteringen, eller brister vid hästhanteringen, och hur vi etablerar ledarskap eller inte gentemot våra hästar som är problemet och också lösningen på merparten av dessa problem.

Ja, det går att göra hästen mer illa med bett än med bettlöst men oavsett utrustning är det inte bra om mental kommunikation saknas, om hästen inte blir lugn vid all hantering, och om ryttaren har träningsvärk i armarna efter ett ridpass.

Du skriver Maria att du känner dig trygg med det bettlösa tränset även när din unghäst blir het eftersom one-rein-stop fortfarande funkar. Om jag inte minns fel så lärde du din unghäst hur han skulle utföra denna rörelse utrustad med repgrimma och vid markhanteringen som förberedelse inför ridning. Det är min poäng. Det är inte valet av huvudlag i sig som ger dig kontroll, det är att du lärt din häst hur den ska reagera och vad den ska göra som ger dig kontroll. 

Jag har själv en elev vars häst har lidit av ”head shaking syndrom” och utan att ta bort bettet, men genom att förändra hur ryttaren använder bettet så har dessa problem försvunnit.

Oavsett vilket typ av huvudlag du väljer att rida med så ska det första målet med all ridning och hästhantering vara att återställa lugn hos hästen om/när detta försvinner. Det är vidare ryttarens uppgift att:
*) sträva efter att låta hästen arbeta i korrekt form (inte bakom hand och i god egen balans)
*) under större delen av ett ridpass sträva efter att låta hästen uppleva eftergift i både hand, skänkel, röst samt fokuserad energi,
*) sträva efter att kontakten mellan ryttarens hand och hästen mun/huvud utgörs endast av tygelns vikt,
*) inverka med så små och diskreta signaler som möjligt.

Jag håller inte heller med om att hästens mun hela tiden ska vara helt stilla. Hästar som är avspänt uppmärksamma tenderar att slicka sig kring munnen med eller utan bett i munnen. Det här beskrivs ex av Monty Roberts. Denna gest från hästens sida är önskvärd. En häst som jobbar korrekt kan vara mer eller mindre aktiv i munnen. Är en häst mentalt spänd och ouppmärksam på ryttaren blir hästen låst i käken. Är hästen fysiskt spänd och kortar sina muskler så är hästen även låst i käken. Denna typ av stilla mun är inte eftersträvansvärd. En stressad häst kan tugga frenetiskt på bettet och det är inte heller önskvärt. Jag håller helt med Dr Cook att hästar inte ska tugga på bettet. Hästen ska däremot ha möjlighet att slicka sig kring munnen och svälja. Denna möjlighet finns när hästen får slippa en hårt åtdragen nosrem.

Det är min fasta övertygelse att det inte är ridhästens utrustningen i sig som orsakar problem för hästarna, det är handhavandet av utrustningen. Det är utmärkt att det finns bettlösa alternativ och det borde vara valfri betsling tillåten i alla tävlingssammanhang. Själv fortsätter jag att utbilda mig och min häst i den utmanande konsten att rida med bett.


torsdag 22 november 2012

Bett

Är det någon mer än jag som undrar om vi verkligen har 24 timmar perdygn och i snitt 30 dagar per månad? Det känns som att det var alldeles nyss som jag drack den sista klunken bubbel för att fira in det nya året - och snart är det dags igen!

Kerstin Kemlén är en god vän som till sin person är en som går till botten med alla frågeställningar hon ställs inför. Hon är en hästägare med tävlingshästar inom trav och har med det ett starkt fokus på prestation. Det var just prestationsbiten som ledde henne i in på ämnet bett och betsling samt dess konsekvenser för hästarna. I början var det frågan om att lösa ett problem för en specifik häst i stallet som drev henne att utforska ämnet men nu har det blivit alltmer en fråga om hästhälsa.

Kerstin kom tidigt i kontakt med dr Robert Cook, som utvecklat ett bettlöst huvudlag, och de har haft en flitig mailväxling under åren där Kerstin har ställt frågor och Dr Cook har svarat efter förstånd och förmåga.

Essensen i Dr Cooks forskning är att bett, oavsett form, material eller handhavande av ryttaren åsamkar hästen skada. Skadorna kan vara allt från rent fysiska skador av bett på laner, tunga och tänder till skador som tar lite mer tid att utveckla, struppipning t ex och rena beteende störningar.

 
Precis som traditionen att sko hästar påverkar hästen negativt gör traditionen att betsla den samma sak. Den här aningen färgstarka bilden hämtad från Dr Cooks hemsida och visar med skala den relativa känsligheten för beröring som olika kroppsdelar har hos hästen. De röda ytorna representerar de områden som har flest sensoriska nerver. Mulen och munnen utgör områden som är mycket känsliga för beröring.

Att vara hästägare är att vara medveten om vad man kompromissar med och varför. Själv har jag valt att sko mina hästar nu i höst, och även om jag vet med mig att det kostar i form av hämmad hovmekanism, så tar jag hellre det än fläkskador.

Jag har huvudlag med bett i sadelkammaren, men jag rider med Dr Cooks bettlösa. Och visst blir det en skillnad i upplevelse! Hästen blir till exempel bra mycket starkare i bettlöst, 16 gånger starkare jämför med en betslad häst enligt Kerstin (som både kan och gärna räknar på allt). En sån skillnad påverkar absolut maktbalansen (om jag kan få använda det ordet) mellan ryttare och häst.

Så när min unghäst blir Herr Het i Hatten så känns det rätt påtagligt...men jag har inte känt mig otrygg trots pigga galopper. Det är fullt möjligt att göra en sk one rein-stop med det bettlösa och i ridningen finns det alla möjligheter att få en lågmäld kommunikation via huvudlaget.

Skillnaden är känslan i handen, det finns ingen sensorisk feed back via tyglarna som det gör när de är fästade till ett bett i hästens mun. Det är faktiskt tyst i tyglarna...inget tuggande, ingen rörelse och det är egentligen så det ska vara enligt Dr Cook. När hästen arbetar ska munnen vara stängd och stilla, det är bara när hästen äter som ska den tugga.

torsdag 8 november 2012

Hoven - en makalös uppfinning

I höstas var jag ner till Iotas Hovbalans i Dalarna och gick en kurs i Applied Equine Podiatry med KC LaPierre.

Det var en intressant och mycket tankeväckande kurs med många, för mig, nya infallsvinklar på hur hästens hov fungerar och hur den svarar på den belastning som hästen utsätts för.

Mitt i sin karriär som hovslagare tar KC en plats som lärling i en smedja. Avsikten var att bli en så skicklig smed att han skulle kunna smida vilket sjukbeslag som helst. Under sina två år som lärling skapades grunden för det som skulle bli KC mantra: struktur + funktion = prestanda. När han sen avslutat sin lärlingsperiod och återgick till sitt yrke som hovslagare kunde han verkligen smida vilken sko som helst men det fanns ändå hästar som han inte kunde hjälpa. Det ledde honom in på den väg som han vandrar nu.

KC strävar efter att flytta fokus inom hovslageri från hantverk till vetenskap. Hovslageriet blev en profession som hamnade i skymundan i och med den nya tidens tekniska utveckling vilket gör att dagens hovslagare utbildas med kunskaper från förrgår.

Grundtesen är att en sund häst är beroende av en sunda hovar vars funktion är att hantera och distribuera och nyttogöra energi. Hovslageri i sin tur syftar till att neutralisera energi. I detta uppstår kollisonen mellan natur och människans inverkan, där hästens hovar hamnar i kläm.

KC har definierat varje del i sitt mantra struktur + funktion = prestanda. Med struktur menas hovens inre beståndsdelar och varje enhet har sin specifika funktion som ska fungera i samklang med alla delar. I hoven finns flera olika vävnadstyper; blodfylld, inte blodfylld, mjuka vävnader och ben. Med prestanda avses hur väl en hov kan möta det krav som den av människan valda aktiviteten ställer på hoven. En fritidshäst som rids emellanåt kan fungera med lägre krav på hovens prestanda än en travhäst i full tävlingskondition. En given sanning kan tyckas, du kör inte Formel 1 med en SAAB V4 och tror på en topplacering, men enligt KC så saknas den insikten icke desto mindre hos flertalet hästägare.

Tama hästar lever under helt andra premisser än vilda. Det gör att KC ibland väljer att prata om skodda respektive oskodda hästar för att poängtera att skor faktiskt kan vara den bästa kompromissen för vissa hästar. Barfota är alltid bäst för hästen, under förutsättning att dess hovar har den prestanda som krävs för uppgiften. Att sko hästen innebär alltid att hovens naturliga mekanism påverkas negativt men om det jobb hästen förväntas utföra också påverkar hästen negativt kan det vara bättre att låta hästen ha skor.

Idag finns det alternativ till järnskor i form av boots, olika tvåkomponentsprodukter som "hovlindor", plastskor och sulskydd. Det som KC kan reservera sig emot är att några av dem, enligt honom, inte tar tillräcklig hänsyn till hur hoven defacto är uppbyggd och att de, förvisso utan spik, ändå hämmar en korrekt hovfunktion.

Jag har haft mina hästar oskodda under sommaren men har, i brist på alternativ till skor med brodd, skott mina hästar nu när isen kom. Mina hästar går på lösdrift och är ute dygnet runt i en kuperad skogshage med en bäck som rinner genom hagen. När den bäcken börjar frysa på och vattnet från ovanliggande våtmark fortsätter att strömma bildas det stora partier med svallis. I folkmun kallas platsen som vi bor på Märsfallet just för att en märr halkat illa på svallisen.



För egen del hoppas jag på en snörik vinter utan perioder av blidväder för då kan jag ta av skorna mot slutet av december och sen sko på igen i mars/april när våren med sin istid kommer. Det är en kompromiss med en önskan jag har, men det är en medveten kompromiss, och jag har (tack och lov!) en hovslagare som är öppen för dialog.

KC kommer till Boden i juni och ger en 5 dagars kurs, läs mer om den på Kerstins webbsida. Jag rekommenderar kursen varmt!