torsdag 30 september 2010

Rättighet ger skyldighet

Efter det att Ed varit och arbetat med våra respektive hästar har Lena och jag haft livliga diskussioner kring detta med att äga och bestämma över någon annan. Kan vi det? Har vi rätt till det? Vilken hänsyn ska vi ta? Har de något att säga till om? Har vi rätt att kräva det vi kräver? Var går gränserna för vad vi kan begära?

Det här är frågor med fler bottnar än en vill jag bara påpeka. Det berör människans syn på sig själv som överordnad. De handlar om etik, moral och den egna önskan om och för det egna livet. Det handlar om kärlek, frustration, ågren, sorg och glädje och mest handlar det om oss som individer och människor och vår inställning till världen och dess väsen - och ibland dem främst hästen. Och det handlar om pengar, det höll jag på att glömma. Det finns alltid en krona eller två med i bilden, positivt eller negativt.

För min egen del har jag inga problem med att ha häst och att hålla den inom det område som jag har till förfogande. Jag vill också kunna använda den häst jag har till både ridning och körning. Det är, om man så vill se det, min rättighet att välja vad jag vill göra/kunna göra med de hästar jag har.

För flera år sedan var det en man på radio som sa "att det är viktigt att komma ihåg att mina rättigheter tar slut där mina skyldigheter börjar".

Det är min rättighet att begära vissa saker av mina hästar men jag har också skyldigheter att uppfylla. Jag är skyldig att se till att de får en bra träning med träningsmetoder som baserar sig på så lite tvång som möjligt. Detta med tvång är intressant, precis som det finns grader i helvetet finns det grader av tvång. All hantering av hästar innebär tvång. Frågan är bara hur mycket som behövs och om det i tvånget ändå kan finnas utrymme för eftergift.

Under ISES konferensen pratade Camie R Heleski om vikten av etik i hästhanteringen. Hon visade bilder på träningsmetoder som liknade djurplågeri vid träning av pleasure hästar. Hon berättade också om hur vissa utställare gned in ändtamen med ingefära på sina araber. Den retning som uppstod ordnade en hög svansföring på hästarna - något som gav utdelning på utställningen.

På listan över skyldigheter som rör det yttre kring hästen finns; bra foder, bra hagar, bra omvårdnad och med det menar jag tillgång till utbildad hovslagare, veterinär, ev annan terapeut, sadelmakare. Jag har en skyldighet att vara observant på min häst för att kunna bedöma hästens dagsform, skaffa mig kunskaper om vanliga sjukdomar och deras förlopp så att jag kan minimera eventuellt lidande. Jag ska ockå hålla koll på den miljö som hästen vistas i så att den inte kan skada sig i hage eller stall.

På listan som hör till det inre kring hästen, vår relation, finns det som egentligen berör det inre hos oss människor och vad det är vi vill att hästen ska manifestera åt oss.

Där finns det som Ed kallar ledarskap. Vi vill att hästen ska respektera oss och vi vill att den ska "mysa" med oss, visa att den tycker om oss helt enkelt. Har du koll på vad som är hästens tecken på "kärlek" eller vill du att den ska visa det på ett mer människolikt sätt, med sin mule mot din kind t ex?

Har din häst förutsättningar att motsvara din ambitionsnivån. Om inte, vad kan du begära då? Hur vet du om din häst har kapacitet eller inte? Måste du rida "den in i väggen" för att se om den höll eller ska du stanna upp tidigare??

Och sen, det svåraste av allt - döden. Är du beredd att ta ansvaret för livets avslut? Jag följde med en kompis en gång för att se på en äldre häst som var till salu. Det var bara galet, den borde ägarna ha avlivat i stället för att annonsera ut. Då kändes det som att de ville göra "dubbel vinst", dels få en slant för det gamla stoet (26 år gammal, men som de sa "hon hade ju lämnat fina föl" - som om avel var ett alternativ??) dels slippa ifrån kostnaden för avlivning och destruktion.

Min åsikt i den frågan är solklar, riktigt gamla hästar säljer man inte. De kan man möjligen ge bort om de är friska, med villkoret att den inte får säljas vidare, och så får man komma överens med mottagaren om de är beredda att ta kostnaden för avlivning/destruktion eller om man ska dela på den. Annars återstår bara att själv fatta beslutet om att avsluta livet. För mig är det en hederssak, och en sista skyldighet, att se till så att kamraten får ett bra liv eller en bra död när åldern gör sig påmind.

måndag 27 september 2010

Nu inlägg på torsdagar!

Eftersom det passar bättre med rytmen i våra liv kommer inläggen numera på publiceras på torsdagar.

Arbete pågår även med att rensa upp i röran av etiketter så att det ska bli lättare att använda dessa för att hitta inlägg med gemensam teman.

Glada hösthälsningar
Lena och Maria

tisdag 21 september 2010

Inspänningstyglar för ryttare – INTE en bra ide

Vi är många som förstått att en bra sits när vi rider är något att sträva efter. Vi är också många som drömmer om att ha en bra kommunikation med hästen. Det finns så klart olika sätt att träna din sits och utveckla dina hjälper. Vissa är bra och andra mindre bra. Enligt mig hamnar följande i den senare kategorin, dvs mindre bra: ett gummiband som enligt reklamen ska ”hjälper ryttaren att hålla axlar, armar och rygg i rätt position vid ridning”.

Om du funderar på att prova är mitt råd – glöm det.

Som jag ser det är detta en inspänningstygel för ryttaren. Det enda positiva med den är att ryttaren på samma sätt som hästen reduceras till ett objekt. Vilket låter ryttaren känna hur det är för hästen att gå inspänd, med den grundläggande skillnaden att ryttaren här själv kan välja att spänna in sig eller inte, det kan inte hästen. Inspänningstyglar för häst, eller det här s.k. ”hjälpmedlet” garanterar varken en korrekt sits eller en bättre kommunikation. Eventuella brister du har i din hållning kommer inte försvinna för att du tvingar in din kropp i en viss position med ett gummiband utanpå. Korrekt hållning och sits, samt effektiv kommunikation med din häst vid ridning har sitt ursprung i hur dina hållningsmuskler tillåts jobba så att skelettet in sin tur kan tillåtas att bära upp din kropp som det är tänkt. En utanpåliggande ”tvångströja” är inte en hjälp på vägen.

Vill du förbättra din hållning? Ta en lektion i Alexanderteknik!

Vill du förbättra din ridteknik och därmed din kommunikation med din häst? Ta en ridlektion i klassisk ridning!

tisdag 14 september 2010

Eftertankens kranka blekhet

Eftersom jag suttit en del på pass i veckan har jag haft gott om tid att fundera på livet, lärandet och tillfälligheter.

Till vardags talar vi ofta om tanke och handling, i den ordningen - att tanken kommer före handlingen. Och sen har vi begreppet eftertanke, den tanke som vanligvis kommer efter en utförd handling. Inte helt sällan är eftertanken en tanke förknippad med ånger.

För väldigt många av oss är kedjan handling-eftertanke vanligt förekommande. Vi reagerar på något med en handling, som vi sen vid närmare eftertanke ångrar. Det Alexandertekniken strävar efter är att byta ut det mönstret mot ett tanke-handlings mönster. Det vill säga att vi har tänkt igenom vad vi vill göra och hur vi ska göra det innan vi skrider till handling (means where by).

Till vår hjälp i den processen har vi förmågan att säga nej (inhibition) och direktiv/riktningar (directions). Eftertanken finns kvar men istället för eftertankens kranka blekhet i form av ånger, självförakt, nedvärdering av oss själva byter vi den till observation, analys och förbättringsarbete.

Det är tanken som ger oss en plan för vår handling, eftertanken låter oss utvärdera resultatet. Det i sin tur leder fram till erfarenhet, den vässar vår intuition och helt plötsligt blir vi i betraktarens (och även våra egna!) ögon "skickliga".

Vad krävs det av dig som vill byta från ett reaktivt handlingsmönster till ett proaktivt? Jo, det krävs nyfikenhet, modet att vara ny- eller ombörjare, beredskap att öva och så är det bra att ha nära till ett gott skratt.

Svaret på Ed's fråga är att två av hundra hästägare har ett fungerande ledarskap i relation till sin häst. Är du en av de två?? Jag jobbar på att det i "min hundra grupp" ska finnas tre...

torsdag 9 september 2010

Plockepinn-Helg 24-26 september

24-26 september blir det Plockepinn-Helg på Upprätta Ridcenter. Kombinera din egen kurs med Alexanderteknik och/eller Klassisk ridning.

Hela inbjudan hittar du här >>

Läs om den lyckade premiären här >>

Välkomna!

Hästens självförtroende och självständighet

Maria hade besök av Ed Dabney i Kalix för ett tag sedan. Marias upplevelser vid Eds besök kunde du läsa om förra veckan. I lördags var det min tur att arrangera en demo- och privatlektionsdag på Upprätta Ridcenter i Vallentuna. Över 30 personer deltog och det blev en jättetrevlig dag och alla deltagare fick med sig massor av ny inspiration och verktyg för att förbättra sin relation till och kommunikation med sin häst.

Vid kvällens middag diskuterades bl.a. skillnaden mellan att bygga upp hästens självförtroende och stärka dess självständighet.

Bygga upp hästens självförtroende

När du toleranstränar din häst, vilket helt enkelt handlar om att du vänjer den vid skrämmande föremål, ljud osv., då bygger du upp hästens självförtroende. Du lär hästen att våga stå kvar och inte springa iväg. Att springa iväg är ju annars hästens främsta försvar när något skrämmer den. När hästen vant sig vid sadeln/plastpåse/myggsprjen/vattenboxen/transporten osv då utlöses inte längre flyktinstinkten utan hästen förblir lugn. Och en lugn häst är en häst som är säker att hantera för oss människor. Din häst har fått ett ökat självförtroende.

Hästens reaktion avgör
Själva toleransträningen går till så att du gradvis introducerar ett skrämmande föremål, ex en plastpåse. Påsen har du till en början hopvikt i handen och du smeker hästen med påsen, till en början vid bogen. Det viktiga här är att det är hästens reaktion som avgör när du tar bort påsen. När hästen står still tar du bort påsen. Det beteende som hästen visar när du tar bort det läskiga föremålet, det beteendet kommer hästen att upprepa. Tar du bort påsen när hästen kliver undan är det det som hästen lär sig att göra. Det är alltså hästen reaktion som avgör vad jag som hästförare gör. Gradvis vänjer du på så sätt hästen att bli smekt över hela kroppen, samt med en helt uppvecklad påse.

Stärka dess självständighet

Att stärka en hästs självständighet gör du när du lär hästen att lämna sin flock. Det kan vara att lämna andra hästar, men också att bli lämnad av människor. Hästar kan reagera stark när de blir lämnade ensamma inne i stallet, eller ute i hagen, eller när hon/han separeras från andra hästar när man är ute och rider. Att bli lämnad ensam är inte skrämmande på för hästen på samma sätt som ett läskigt föremål. Här måste hästen istället lära sig att kompisarna kommer tillbaka.

Tiden avgör
När du tränar din häst att få en ökad självständighet, alltså att kunna vara utan sin flock, då är det inte hästens reaktion som avgör vad du ska göra, utan tiden. En häst som tex har svårt att bli lämnad ensam inne i stallet, lämnar du ensam inne i stallet för en i förväg bestämd tid. Vad som än händer så går du inte tillbaka in med hästkompisen förrän den utsatta tiden är förbi. Du kan börja med 30 sekunder, 2 minuter eller 10 minuter. Det viktiga är att du inte för tillbaka hästkompisen förrän tiden är ute. Vad hästen som är lämnad ensam måste få uppleva är att kompisen kommer tillbaka. Gradvis kan du sedan öka tiden som kompisen är tillbaka allteftersom hästen klarar av att vara ensam längre och längre perioder.

måndag 6 september 2010

Inlägg kommer - på torsdag!

Denna vecka är schemat fullspäckat tisdag och onsdag så blogginlägget kommer på torsdag. Till dess kan du läsa om vad Misha har skrivit om "Lena-kursen" 27-29/8 i Piteå.