onsdag 25 november 2009

Globen på fredag?

Lena och jag ska vimla på Globen under fredagen. Om du ser oss i våra Ekipage-1 och Birga jackor så hejda oss gärna för en pratstund.

Slutet på gårdagens inlägg blev aningen luddig så jag har försökt tydliggöra min tanke idag.

Ha det gott i hösten och kom ihåg reflexer!

Maria

tisdag 24 november 2009

De' e en makalös manick!

Hjärnan är ett av universums mest komplexa organ som fascinerat forskare under långa tider. Vår hjärna är aktiv redan i livmodern och experiment har visat att barn som för höra viss musik redan i moderlivet känner igen den som nyfödd.

Hjärnans förmåga till igenkänning är stor och det är betydelsefullt för små barn. Det är livsviktigt att veta vem som är den viktigaste vårdaren och små barn bekräftar fort kontakten till mamman (som oftast är förste vårdgivare). Forskare kallar detta anknytning och en bra anknytning ger en god grund för individen som växer fram i det lilla barnet.

Sen har vi förmågan till härmning, det är väl därför vi säger åt våra barn - Gör som jag säger och inte som jag gör! För vi vuxna genar ofta i kurvorna där vi begär att barnen ska gå den raka vägen.

Även om hästens hjärna är mindre än vår har fölet samma basala funktioner som nyfödd; igenkänning, anknytning och härmandet.

För barn är världen absolut, det du säger förväntas gälla. Ironi, att med hård röst säga "Det var ju bra" skapar osäkerhet hos små barn. Är det orden eller tonfallet som gäller? Ett nej i ena stunden, ett ja senare skapar osäkerhet. Själv gör jag ofta felet att jag berättar om en planerad utflykt långt innan den ska äga rum och det gör min 5 åring tokig för "senare" saknas i hans värld, han tolkar det som idag. Snacka om frustration när det är läggdax och det utlovade inte har skett!

Med åren mognar hjärnan och vi kan börja tänka abstrakt, planera för framtiden till exempel eller berömma något som varit bra under dagen vid läggdax.

En häst kommer aldrig dit, dess hjärna blir kvar i den absoluta världen. Där det du begär bör gälla utan undantag och gör den rätt ska den belönas i nästa sekund, för senare än så är det försent. Hästen kan heller inte känna till dina planer för dagens övningar, det gör att du aldrig behöver känna dig misslyckad som ryttare. Du beslutar dig för att träna piaff och hästen ger dig fyra rena steg och även om du "planerat" för sex så har hästen ingen aning om det.

Nu hör det till saken att långt innan vi är medvetna om att vi fattar ett beslut har hjärnan fattat det. En studie gjord av John-Dylan Haynes har visat att det igenomsnitt tar en sekund mellan medveten tanke och handling men att aktiviteten i hjärnan förändrades hela sju(7)sekunder före den medvetna tanken. Med den tid det tar för blodflöde och energiökning blir tiden svindlande tio (10) sekunder. Forskare tror att denna tid är kortare i situationer där vi tränat ofta och automatiserat vår respons eller vid fara.

Eftersom det i Haynes test visade sig att vi blev medvetna om vårt beslut innan vi utförde det har tanken väcks att det kanske inte finns en fri vilja utan ett fritt vill inte. När hjärnans beslut blir medvetet hos oss, då öppnar sig möjligheten för oss att agera eller inhibera, säga nej.

Om vi återgår till piaff-träningen, om du blir frustrerad över att det bara blev fyra och inte sex steg. Vad gör du? I hjärnan finns det ett beslut minst 7 sekunder innan du gör ditt slutliga val. Tappar du humöret och "ska ha" två till så har du ändå den värdefulla sekunden på dig att stanna upp och därmed välja att belöna de steg som togs.

Vad sker hos hästen om du tappar humöret respektive belönar?

tisdag 17 november 2009

Flexions

På begäran kommer här en beskrivning av vad flexions är får något. ”Flexion” är egentligen ett engelskt ord som direkt översatt betyder böjning. Nu handlar dock flexions i första hand om att utbilda hästens mun till bettet och ryttarens hand, vilket kallas för ”flexions of the jaw”.

Direkt översatt skulle de då bli böjning av käken, och det ska vi så klart inte hålla på med eftersom käken är en del av skelettet och de ska inte böjas. Det man är ute efter är att hästen aktiverar käkleden och tungan, alltså tuggar på bettet och sväljer. Dessa rörelser ska inte vara stora eller stressade utan lugna och avspända. För att uppnå en lätt och stadig kontakt mellan hästens mun och ryttarens hand krävs att hästen lätt mobiliserar käken. Flexions inkluderar också höjning av huvudet, ställning åt sidorna, sträckning av hals framåt nedåt och sist att hästen droppar näsan i lodplan.

Flexions tecken på mental och fysisk avslappning
Att hästen ska vara lösgjord de har du säkert hört. Men vad innebär det? En häst som är lösgjord har inga onödig spänning i sin muskelatur. Det innebär att när du ber hästen att ställa till höger, kan musklerna på vänster sida av halsen slappna av och tillåta ställningen till höger. Hästen är alltså fysisk avslappnad.

Det krävs även att hästen mentalt är avslappnad och förstår vad du vill med signalen i bettet. En häst som behöver klia sig på magen kan utan problem vrida halsen så att hon kan det. Men det innebär inte att samma häst ställer när du ber om det. En sådan häst har mentala spänningar mot att låta dig placera halsen i en viss position. Hästen kan uppfattas som stel, men det behöver alltså inte vara musklerna som i sig är stela. Det vanligaste problemet är att hästen inte förstår och därför spänner sig i försvara. En häst som villigt följder de signaler du ger är fysiskt (lösgjord) och mentalt avspänd (lugn).

Från marken eller från sadeln

Du kan göra flexions tillsammans med din häst antingen när du står på marken eller när du sitter i sadel. Jag kommer här att beskriva hur du gör från marken.

Flexions nr 1: Tugga på bettet
Flexions handlar alltså först och främst om att hästen ska tugga på bettet. För hårt spända nosgrimmor stoppar hästen från att vara fri i käkleden, och därför ska en nosgrimma aldrig sitta hårdare än att du får in två fingrar på höjden mellan nosgrimman och nosryggen.

Börja med att stå på marken framför din häst. Jag förutsätter att din häst lugnt kan står stilla. Kan din häst inte de är det mycket dumt att ställa sig rakt framför! Placera tummarna i respektive bettring. Du börjar med ett lätt tryck i mungipan (som om du red och kortar upp tyglarna), om inget lägger du ett konstant lätt tyck i mungiporna (riktning mot hästen öron), eller så kan du lätt vibrera i bettet. Hästar reagerar på lite olika sätt och på somliga funkar det bäst med ett lätt tryck och på andra att vibrera. Så fort hästen börjar tugga slappnar du av i händerna så hästen blir fri från inverkan från dig, eftergift alltså! Målet är att hästen så fort hästen känner en lätt kontakt av din hand (direkt i bettringen eller via tygeln) ska aktivera tunga och käken.

Flexions nr 2: Höja huvudet

Nästa steg är att få hästen att lyfta huvudet. Målet är att ha hästen att stå stilla och lyfta huvudet lika högt som om hon/han tittade ut över ett fält. Du står rakt framför, håller lätt i vardera bettring och ber hästen komma upp med huvudet genom att göra en liten cirkelrörelse uppåt-tillbaka (detta är halvhalten). Börjar hästen backa har du troligen cirklat för mycket i bakåt riktning i stället för i riktning mot hästens öron, eller så har din häst lyft huvudet så högt den kan men du fortsätter be om mer. Det enda hästen kan göra då är att gå bakåt. Så fort hästen höjt huvudt, bär det själv (inte trycker ner på dina händer), samt tuggar på bettet så släpper du bettringarna. På sikt kan du träna din häst att stå i denna position ett litet tag, men första gångerna du gör detta berömmer du så fort hästen har huvudet lagom högt och tuggar på bettet. Denna flexions gör du för att det är genom inverkan på halskotpelaren och huvud som du kan få hästen att lägga mer vikt på bakbenen.

Flexions nr 3: böja halsen åt sidorna
Det sista steget är att böja hästen hals till höger respektive vänster. Jag kommer här förklara hur det går till när du ställer hästen till höger, för att göra det till vänster gör du tvärtom. För att böja hästens hals till höger ställer du dig på hästens vänstra sida. Du har vänster pekfinger i bettringen, höger tygel ligger över hästens hals och du håller i tygeln med höger hand. Vill du göra det hela med maximal precision håller du höger tygel sträck och lätt kontakt i höger mungipa (dra inte!), eller låt tyglen glappa början så har du en sak mindre att koncentrera dig på. Hästen ska stå med huvudet som om den tittade ut över ett fält och tugga på bettet (flexion nr 2). Nu för du hästens huvudet bort från dig så hästen böjer halsen åt höger. För att göra detta guidar du lätt hästen med vänster hand. Trycker hästen emot kan du vibrera lite tills hästens släpper motståndet. Trycker du för hårt eller har för bråttom kan du också få din häst att börja gå åt höger istället för att bara böja halsen till höger. Målet är att hästen står stilla med fötterna medan den ställer halsen i 90 grader, men gå bara så lång du och din häst klarar av för tillfället utan att din häst börjar röra fötterna.

När hästen böjt halsen, står avslappnat med öronen på samma höjd och tuggar på bettet kan du släppa bettringen och backa ett steg så att hästen kan räta ut sig utan att flytta på fötterna (du bör hålla i tygeln utan att ha den sträck ifall din häst bestämmer sig för att nu är ett bra tillfälle att vandra iväg). Låt hästen själv räta ut sig, du bör inte räta ut hästen. Det är ett tecken på lösgjordhet om din häst står kvar en stund med halsen böjd efter att du gett eftergift och alltså något bra.

Skilj på lokal och total påverkan
När du ställer vill du bara ha en påverkan i halskotpelaren. När du gör en direkt eller indirekt tygel vill du ha en inverkan på hästens balans, alltså på hela hästen kropp. Hos en väl skolad häst kan du skilja dessa två åt. Det gör att du kan ställa hästen åt höger, och svänga åt vänster eller fortsätta rak fram, eller svänga åt höger. Det här är en förutsättning för att du ska kunna göra skolor som öppna och sluta.

Lycka till!

tisdag 10 november 2009

Styrkan kommer inifrån

På inlägget Styrketräning för ryttare - ett feltänk har det kommit två kommentarer som ligger till grund för dagens blogg.

I dessa tider av dåliga ryggar finns det de som framför åsikten att vi, människan, skulle vara en evolutionär flopp. Våra problem skulle bero på att vi reste oss på bakbenen utan att våra kroppar egentligen var konstruerade att klara det. Jag är ingen biolog på det sättet men bara tanken tycker jag är befängd. Människan, som art, har lyckats bosätta sig i alla slags klimatzoner och vi har överlevt (och överlever än idag) svåra livssituationer.

Som biologisk varelse är vi fullt rustade för att klara oss på jorden. Vi har muskulära system som svarar upp mot den dragningskraft som gravitationen innebär. Barn som föds friska strävar efter att komma sig upp på två ben (följer min 14 månaderskille på den resan nu).

Kolskeggur: Ridning med dålig hållning och rundrygg är inte bara ful utan funker inte. Man måste hålla sig hyffsat rak och därför krävs det styrka.

Carina: Jag vet själv med mig att jag behöver stärka min mag o ryggmuskler - så att jag orkar sitta rätt och ge rätt hjälper till mig häst, utan att behöva använda så mycket armmuskelstyrka.

Givetvis behövs det styrka i musklerna som ska se till så att våra kroppar inte "faller för gravitationen". Grejen är att den styrkan får de av att vi positionerar oss väl i vårt skelett, vår egen vikt utgör det motstånd som musklerna tränas av. När människor är uppe rymden förtvinar de muskler som stimuleras av gravitationen!

En bra styrketräning för våra posturala muskler är en välpackad ryggsäck som vi bär omkring på med god hållning dvs att vi håller koll på lodlinjen(se mitt svar på kommentaren till bloggen från 8 juni) både när vi står stilla och rör oss.

Olyckor och skador kan betyda att vi får leva resten av vårt liv med fysiska begränsningar. Med en strävan efter att hålla lodlinjen dvs träna sig i relation till gravitationen kan ändå besvären hållas på en sån nivå att "man mår bättre i sitt lidande". Och det kan vara nog så värdefullt!

Det är naturligtvis inget fel att träna! Se bara till så att du lämnar utrymme för hjärta och lungor (och allt annat som finns i bålen) genom att ha koll på din hållning (lodlinjen) då fungerar cirkulationen i kroppen som bäst.

tisdag 3 november 2009

Sluta

V. 41 gick jag igenom vad en öppna är och hur du rider den. Denna vecka är det dags för rörelsen sluta. Sluta är som öppna en sidvärtsrörelse, men skillnaden är att i slutan är hästen ställd i rörelseriktningen. Hästen tittar alltså åt det håll den går. Det här innebär att det är ytter* fram och bak som måste lyftas framför och över inner fram respektive bak.

F. R. de la Guérinière (1688 – 1751)
skrev i sin bok ”Ridkonsten” att öppna och sluta bör vara oskiljaktiga. För att hästen ska bli rakriktad och lika smidig i hela kroppen bör man alltså alltid balansera öppna och sluta. Dock är öppnan den första övningen man lär hästen, och har hästen problem med att utföra ex höger sluta, så är det vanligen genom att rida vänster öppna som hästen kan förberedas bättre för höger sluta.

De perfekta hjälperna för sluta är ... inga hjälp alls! När hästen rör sig i en sluta behöver och ska du inte längre inverka på hästen. Det för bara för att påbörja rörelsen, och om hästen lämnar slutan innan du ber om det som du ska inverka. Precis som för öppnan ska hästen tugga på bettet och ha lätt kontakt med din hand för optimalt lösgörande och samlande arbete.

I höger sluta (se bilden) är det höger tygel som ställer hästen. Det är det enda jobbet som höger tygel har. Du ska se till att du inte behöver lägga höger hand mot hästens manke för att bibehålla ställningen. Korta tygeln i stället. Hamnar handen mot manken blockerar den hästens från att röra sig åt höger.

Det är vänster hand som dirigerar hästens balans och alltså vinkeln på slutan. Den vänstra handen befinner sig så att säga bakom hästen jämfört med rörelseriktningen. När du inverkar här är risken mindre att du stör hästens framåtbjudning. Utmaningen ligger i stället i att du som ryttare hittar rätt teknik och känsla och skolar din häst till att bli lyhörd så att du kan inverka här utan att ställa om hästen.

Om baken leder i rörelseriktningen behövs indirekt tygel, om framdelen leder för mycket (hästen går nästan rakt fram i stället för att korsa benen) behövs direkt tygel. Om det blir så att när du ex ger en signal med direkt tygel och får resultatet att hästen du rider istället för att korsa benen kliver iväg framåt behövs halvhalt. Kom ihåg: när hästen gör det som du bett om, inverka inte längre utan passa på att åka häst så länge din häst gör jobbet du bett om.

* Inner och ytter bestäms här av hur hästen är ställd. Den sida hästen tittar åt, den sida som är konkav är den inre. Den sida hästen tittar från, och som är konvex, det är den yttre.