torsdag 27 januari 2011

Perception på TV, Ponnyaktuen

Så var det dags igen. Ponnyakuten har börjat en ny säsong. I helgen sändes del 2 som visad sekvenser från uttagningarna. Min kortkota sammanfattning av hästhanteringen och ridningen som visades blir kort och gott: hästbrottning.

Det här ungdomar med problemponnyer. Eller? Jag menar inte att ungdomarna inte har problem. Bilderna och berättelserna talade sitt tydliga språk. Tappade räkningen på alla historier om benbrott, för att inte tala om sparkar, bett och skenande hästar. Skrämmande och hårresande!

Problemet ägs av oss vuxna
Det som jag ställer mig frågande till är om det handlar om problem-ponnys, eller att det ungdomar som är problemet? Nej, det är varken ponnyerna som är problemet, utan hanteringenav dem, eller ungdomarna som äger problemen (var det inte förra säsongen heller).

Jag vet vad jag anser. Tobbe (som jag för övrigt tycker gör ett lysande jobb!) menar uppenbarligen samma sak, att det är hanteringen som är problemet. Han återkommer flera gånger till att man inte tränar hästarna från marken och inte tränar hästarna mentalt. Det är alltså inte ponnyerna som är problemet, utan det är hanteringen. Det är inte heller ungdomarna som är problemet. Problemet ägs av de vuxna i barnens och ungdomarnas omgivning, av föräldrar och tränare. Att föräldrar utan hästkunskap skaffar ponnys till sina barn, det kan jag förstå, för om nu ungen vill rida och man har råd så varför inte? Så vänder man sig till den lokala ridskolan, skaffar sig tränare osv. Så blir det så här?! Att tränare och ridskolor står helt handfallna det är skrämmande!

Men det finns hjälp att få!

Det behöver inte vara så här!
Till alla er föräldrar som låter era barn sköta om och rida dessa ponnyer – det behöver inte vara så här! Det finns hjälp även för er som inte hade turen att bli uttagna till Tobbes läger. Till alla er som inte fått det kunnande ni behövde på den lokala ridskolan, eller som har tränare som inte kan hjälpa er med hanterings- och ridproblem kan jag bara säga när ni har tröttnat på att ha det som ni har det – hör av er.

************************************************************************

Förbättra din sits, balans och koordination - klicka här!

Förbättra din kommunikation med din häst - klicka här!

Prenumerera på mitt Nyhetsbrev

onsdag 19 januari 2011

Indikationer för AT

Ibland får jag frågan - Hur vet jag om jag behöver lektioner i Alexanderteknik?
Den frågan kan besvaras på många sätt så jag tar och väljer ett axplock av indikatorer som du sen kan jämföra dig själv med.

Första indikationen:
Ställer du dig upp från en stol genom att trycka ifrån med händerna på låret eller armstöden, gungar du bakåt med överlivet innan du kommer upp eller reser du mig med ett pustande?

Andra indikationen:
Måste du byta ställning ofta när du står, vill du gärna stötta dig mot något; en vägg eller ett bord?

Tredje indikationen:
Innan du börjar prata, drar du in luft genom munnen (så att det låter som en bussdörr)?

Fjärde indikationen:
När du ser dig i spegeln, är axlarna i nivå med varandra?

Femte indikationen:
När du går, vickar du på höften eller roterar din kropp i midjehöjd?

Sjätte indikationen:
När du tittar åt sidan följer överkroppen med huvudet i rörelsen?

Om du svarat ja på någon av dessa indikationer kan du ha nytta av Alexanderteknik. Detta gäller oavsett om du upplever någon smärta eller inte.

Ett utryck som jag fått från en elev är medveten kroppsnärvaro och det är i den som den stora vinsten ligger. Du tränar upp din perception, blir medveten om din närvaro i din kropp och hur yttre och inre skeenden påverkar dig. Vägen till den medvetenheten går via att besöka sig själv och den konsten lär AT dig.

Citerar FM Alexander "När du slutar göra fel, görs det rätta av sig själv."

Även om våra etablerade vanor leder oss i oönskad riktning så ligger den bättre vägen alltid, alltid nära, redo för oss att använda när vi väljer att bryta våra invanda mönster.

Vårens lektionstillfällen i Vallentuna är 5-6 februari, 5-6 mars och 2-3 april. På www.birga.se kurser/mässor finns mer information.

torsdag 13 januari 2011

Verktygslåda eller verktygslös?

Jag skrev i mitt förra blogginlägg att jag skulle återkomma till diskussionen om skillnader och likheter mellan klassisk och akademisk ridning, det tänker jag absolut göra men jag inte haft tid att fundera klart kring allt som skrivits så denna vecka vill skriva om vad klassisk ridning (utan att jämföra med akademisk ridning) betyder för mig.

Klassisk ridning är för mig kort och gott allt det som jag inte fick lära mig på den kommunala svenska ridskolan som barn och ungdom, men som jag önskat att jag fått lära mig redan från början. Den här upplevelsen delar jag med Maria.

Att jag kallar det jag gör för klassisk ridning beror på att mina tränare (Craig Stevens och Philippe Karl kallar det som de gör för klassisk ridning.

Klassisk ridning, i kombination med Natural horsemanship (NH kort och gott. Har faktiskt sina rötter i klassisk ridning från 1700-talet) har gett mig både handfasta verktyg och sätt att tänka för att skola mig själv och min häst både till kropp och sinnet. Att både förbereda mig och min häst för nya uppgifter, men också att hantera hästen, både från marken och när jag rider i situationer som inte är helt optimala. Just det här med verktyg vill jag skriva några rader om.

Jag har gång på gång själv bevittnat och fått berättat för mig, hur personer skolade i vad jag får kalla modern ridning inte har verktyg att hantera vardagliga situationer som lätt uppstå när man har med hästar att göra. Och det här rör sig inte om nybörjare, det handlar om utbildade instruktörer på ridskolor och erfarna hästägare. Det är hästar som kliver på människor, hästar som inte låter sig tränsas utan sätter upp huvudet, hästar som inte kan stå stilla när ryttare ska sitta upp, hästar som stegrar sig vid ridning, hästar som sticker osv.

Det här kan ju hända för alla, det gör det för mig med. Men det som skiljer är att jag har verktyg i min låda för att göra något annat än att rycka hästen i munnen och frustrerat höja rösten och utbrista ”men nu får du ge dig”, ”stå still nu häst j-el” eller något liknande på det temat.

Låt mig också klargöra att jag inte ser detta som hästar med problem, eller hästar med en viss personlighet som ”gör dem sådana”. Det är inte hästarna som är problemet. Det är hur de hanteras som är problemet. Det som saknas är kunskap hos hästhanteraren/ryttaren att 1) hantera hästen så att många av dessa situationer inte behöver uppstå, 2) ha verktyg att ta till ifall en situationer ändå uppstår.

För mig har klassiska ridningen och NH gett mig både fysiska verktyg (gör så här) och mentala verktyg (tänk så här, titta efter det här) för att hantera mig själv och min häst inte bara när solen skiner och allt är frid och fröjd utan även när hästen blir skrämd, spänd, nervös etc. Ett sätt att hantera hästen från marken och vid ridning som inte hjälper mig och min häst att komma helskinnande undan mötet med det eldsprutande-hästätande-jakttornet (verkar vara det min häst ansåg att det nya jakttornet var) är inte klassisk ridning enligt mig. En ridstil som bara funkar inne i ridhuset när ingenting stör, vad har jag för nytta av den?

*********************************************************

Förbättra din sits, balans och koordination - klicka här!

Förbättra din kommunikation med din häst - klicka här!

torsdag 6 januari 2011

Hur många AT-lektioner behövs det??

Nu tänkte jag återknyta till inlägget "Alexanderteknik är att lära" för jag får ofta frågan: -Hur många lektioner behövs det?

Alexandertekniken (AT) balanserar på gränsen mellan utbildning och friskvård. I västvärlden kostar värkande ryggar ofantliga summor pengar varje år och 2008 gjordes en studie av hur AT står sig i förhållande till massage och vanlig läkarvård när det gäller just smärtor i ländryggen. Ni kan läsa mer om studien och se en kort film i Brittish Medicine Journal (BMJ).

I den studien visade det sig att med 6 AT-lektioner och lättare fysisk aktivitet (i form av promenader) minskade antalet upplevda dagar med smärta från 21 till 11 på en 30 dagars period. Med 24 lektioner minskade dagarna med smärta till 3. Det är alltså bevisat att AT som utbildning har friskvårdande effekter.

6 lektioner ger alltså en bra grund att arbeta vidare med på egen hand. 24 förfinar processen. Finessen med AT är att det du lär dig bär du med dig såväl i ridning som i allt annat du gör i ditt liv.

Under 2011, med start den 5-6 februari, kommer jag att vara nere i Stockholm för att ge AT-lektioner. Övriga datum är 5-6 mars och 2-3 april. Du är välkommen att boka en lektion om du är nyfiken på att lära dig mer om dig själv.