onsdag 28 april 2010

Ett år med bloggen!

Den som väntar på något gott väntar alltid för länge sägs det. Men nu, mina vänner, är er väntan över!

För att fira ett års dagen har Lena och jag introducera ett nytt begrepp; plocke pinn dagar. Tanken är att det under dessa dagar går att plocka ihop sin egen mix av ridning, arbete från marken, sitsträning och Alexanderteknik.

Den första plocke pinn dagarna blir på Upprätta 14-16 maj och den andra i Östervåla 5-6 juni.

För att fira lite extra utlyser Lena och jag en tävling.De som svarar rätt på våra fem frågor deltar i ett lotteri där vinsten är 100 kr i rabatt på en valfri lektion i Klassisk ridning eller Alexanderteknik under någon av våra plocke pinn dagar.

Fråga 1: Vad är det för ras på Lenas häst?
Fråga 2: Var bor Maria?
Fråga 3: När kom Lena hem från Craig?
Fråga 4: När är Setif född?
Fråga 5: Vilka är våra tre P:n?

Maila era svar till maria@birga.se. Vinnaren meddelas via mail och får välja vinst.

PST! Svaren finns i bloggen och på våra webbsidor.

tisdag 27 april 2010

Må gott eller göra gott?

Innan jag drar igång med dagens inlägg vill jag bara berätta att den här bloggen fyller ett år imorgon! Och, för att dra till med en verklig klyscha, vad fort det året gått! Både Lena och jag vill tacka alla er som valt att följa oss och alla ni som på ett eller annat sätt berikat oss i vårt bloggande med kommentarer både på och utanför bloggen. Tack för ert engagemang - det är ni som gör det så roligt att få blogga in i år två.

I helgen som varit har Lena haft kurs i Piteå och under helgen pratades det mycket om kurser, kursledare och kursdeltagare. På you tube läggs det upp filmsekvenser från olika kurstillfällen och vårt slutsats är att "feel good" (må gott) kurser ligger högt i kurs just nu.

Temat på må gott-kurserna är att kursledaren öser beröm över deltagarna genom att utbrista bra vid flera tillfällen under lektionerna. Det som i längden skulle göra gott - instruktionerna, de handfasta anvisningarna eller rent av tydlig kritik - uteblir.

Mår vi dåligt av att få kritik och tydliga instruktioner?

Är det kränkande att få veta att det man gör faktiskt är fel eller att man slarvar med grunderna (som att hästen ska stå till efter man suttit upp, som Lena påpekade för mig i helgen...).

Är det ok om kursledaren säger åt en kursdeltagare att ekipaget borde träna mer på grundläggande kommunikation än att rida öppna??

Vad vill vi som kursdeltagare ha med oss hem och vad vill vi som kursledare skicka hem ryttaren med?

Jag vill gärna tro att majoriteten av kursdeltagarna vill ha något konktret att arbeta med efter kursen (som också kan innebära att man har något att arbeta med mellan kurstillfällen, om man planerar att rida flera gånger för samma instruktör). Och att detta konkreta faktiskt också kan innebära bakläxa, dvs kritik på det tidigare utförda jobbet.

Jag är övertygad om att det i längden är bättre att ha en må dåligt kurs som gör gott, för egentligen är det en må gott och gör gott kurs för du som kursdeltagare har kunskap om vad som behövs och hur du kan åstadkomma detta.

Att komma hem med ett knippe bra-rop löser inga problem på ridbanan hemma.

I morgon återkommer jag med ett 1 års erbjudande, vi syns igen!

tisdag 20 april 2010

3P: Perception, position, precision

Perception, position och precision. Dessa är tre ord som Maria och jag valt som ett återkommande mantra. Ofta återkommer vi till dess ord när vi undervisar och du kan se det i våra annonser. Jag kommer här presentera orden och förklara varför vi valt just dessa. Både Maria och jag kommer med stor sannolikhet återkomma till dessa tre ord eftersom deras innebörd är mångfasetterad och kan stå för olika saker i olika sammanhang.

Perception
Nationalencyklopedin förklarar perception så här: ”perception, varseblivning, mental tolkning av förnimmelser producerade av stimuli från omvärlden, den grundläggande funktion genom vilken levande varelser håller sig informerade om omgivningen. Perception resulterar i en inre bild av omgivningen, vilken är organiserad så att vi kan forma ändamålsenliga handlingar. Förmågan till perception har utvecklats i samband med förmågan till rörelser.”

Vi uppfattar saker omkring oss med hjälp av våra sinnen (ögon, hörsel, känsel). Ofta tar vi emot så många intryck att dessa måste sorteras. Den sorteringen står hjärnan för. Min och din hjärna väljer i varje situation vilka sinnesintryck som den ska fokusera på. Det här gör att två personer kan erfara samma situation helt olika, och då kan de också komma fram till helt olika ”ändamålsenliga handlingar”.

Position
Position kan stå för både positionen i min egen kropp, dvs hållning eller ohållning. AT ger mig verktygen så jag kan utforska vad just min optimala hållning är där bara kroppens hållningsmusklerna är engagerade och inget annat. Position kan också stå för hästens hållning. Precis som människan kan hästen ha god hållning eller vara kollapsad eller spänd. Position kan också vara min relation till hästen. Både vid arbete från marken (om det är handarbete eller (lös-)longering) och vid ridning är min relativa position av betydelse.

Precision
Precision behöver knappast någon vidare förklaring i sig. Både perception och position kan ske och bibehållas mer eller mindre precision. Jag ser precision som resultatet av perception (jag uppfattar det jag behöver för att kontrollera en viss situation och ändra den på det sätt jag önskar), och position, min egen, hästens och den relativa positionen mellan våra kroppar.

Men inte perfektion

Ett ord vi medvetet valt att inte fokusera på är perfektion. Visst är perfektion något man strävar mot, men vi tror att vägen dit inte underlättas av att fokusera på att vara perfekt. Det blir då alltför lätt att fokusera på det som saknas, och då är de inte långt till att börja döma sig själv. Istället föreslår vi att du (och vi) fokuserar på just perception. Perception innebär att du strävar efter att bli medveten om det som händer i din egen kropp, i hästens kropp, med kommunikationen, i omgivningen osv. Allt kan man så klart inte koncentrera sig på samtidigt. Att skola sig själv som ryttare handlar bl.a. om att fundera på vad det är du ska koncentrerar dig på av allt det som du har möjlighet att uppfatta.

Maria och jag tyckte också att vi var extra kluriga eftersom perception, position och precision även funkar på engelska :)

tisdag 13 april 2010

Skelett i bra position+avspända muskler=följsam sits

Här i Kalix töar det för fullt och tjälen håller på att gå ur marken. Det för med sig att det blir mycket skritt och det är bra. Skritt är alla gångarters moder så det gynnar hästarna och som ryttare får jag goda möjligheter att fila på min följsamhet.



Ta en titt på bilden, notera var skelettet har kontakt med underlaget, det är den punkten som vi ryttare kallar sittben, dvs den lägsta punkten på bäckenets "medar" (när bäckenet är upprätt!). Notera att höftleden vilar fritt, väl ovanför underlaget, precis som lårbenet.

När vi sitter till häst är det sittbenen som har kontakt med sadeln och på dem vilar vår bål och benen hänger fritt ner på hästens sidor. Grundtanken är att våra ben tillhör hästen och att de ska absorbera den rörelse som hästens kropp gör när den rör sig.

I skritt är det två rörelse som ryttaren bör kunna känna i sina ben och dess leder. Dels att underskänkeln/vaden pendlar med bukens rörelse (knäled), dels att överskänkeln/låren rullar något i sadeln (höftleden). Båda dessa rörelser ska aktivt passivt följa hästens rörelser. (mer om aktivt passiv i kommentar till länkat inlägg)

Skritten framkallar också en rörelse i vår bål, den uppstår när våra sittben glider fram och åter i sadeln i samklang med den rörelse som uppstår i hästens rygg av skritten.

Många ryttare tar emot den rörelsen genom en "brytning" i ländryggen. Ryggraden ovan ländryggen är helt stel och all rörelse från hästen tas bara upp i ländryggen.

Om man istället ser ryggraden som ett centrum kring vilket bäckenet rör sig, nästan roterar fast bara ett halvt varv på vänster resp höger sida, kan den rörelse som hästens rygg ger få bölja upp genom vår rygg ända upp till våra axlar. Ryggraden är rak, ländryggen utsätts inte för någon brytning och vi får en sving i vår egen rygg.

För att fullkomna fölsamheten ska vi dessutom sträva efter en stilla hand - en hand som är stilla i relation till hästens mun! Det innebär att armen behöver få vara rörlig i axel och armbågsled så att du kan bibehålla touch med hästen via bettet.

Skritta ut i våren och låt hästen röra er. Känslan är nästan som vågor vid stranden en sommardag, vissa kommer in med mer kraft andra skvalpar mera mjukt. Var observanta på er själva så att ni verkligen låter er röras och inte börjar göra mer än vad som krävs - gör ni det är risken stor att ni "rider mer" än hästen ger.

PST! Grattis på födelsedagen Lena önskar Mx5

tisdag 6 april 2010

Hästens hals – vad är för högt och vad är för lågt?



Hästhantering, ridning - oavsett inriktning - och hästen som symbol i olika sammanhang. Vad är den gemensamma nämnaren? Hästens huvud och hals.

Hästens ögon och öron och hållningen av halsen speglar hästens sinnesstämning. Halsen tillåter inte bara hästen att både beta gräs från marken, nå äpplen högt upp i träd och klia sig på magen. Halsen utgör även ett balansorgan. Hästen kan uppenbarligen själv placera sin hals i en mängd olika positioner. Men vilka positioner har jag rätt att begära av hästen när jag rider?

Redan på 1800-talet utfördes experiment för att undersöka hur huvudets och halsens position påverkar tyngdfördelningen på en stillastående häst. Liknande experiment har genomförts även idag. Resultaten är detsamma då som nu.

En häst som står i normal position för vila (A i bilden) har ca 60 % av sin kroppsvikt på frambenen. Här har hästen öronen ungefär i mankhöjd. När ryttaren sitter upp kommer 2/3 av ryttarens vikt att belasta framdelen, resten bakdelen. För att kompensera för detta behöver hästen balansera om sig vilket den gör genom att höja hals och huvud (B). För mig ser hästen vid B ut som den tittar ur över ett fält. Denna position är inte vad jag skulle vilja kalla extremt hög utan snarare en normal position och ett måste för att hästen inte fullkomligt ska hänga på bogarna.

I detta sammanhang tål det att påpekas att ryttaren inte får hålla upp hästens huvud. Hästen måste själv hålla upp sitt huvud. Målet är att hästen själv tar den position som hon/han behöver för det jobb du som ryttare tänkt sig. Det här innebär kort och gott att kontakten i tygeln med hästens mun måste vara lätt.

Med vidare gymnastisering av hästen mot samling är målet att bakbenen träder in under hästen så att de bär än mera vikt. Inom klassisk ridning är den högsta formen av samling en häst som gör levad (E). Här bär hästen all sin kroppsvikt och även ryttarens vikt på sina bakben. Eftersom bakbenen vinklas sänks bakdelen. Detta brukar då kallas en relativ höjning av framdelen, inte en höjning i sig av hals och huvud mätt mot marken, men en höjning jämfört med bakdelen.

Vad är det då vi tolkar som normalt? Hur hög halsposition är extremt hög, och vad är extremt lågt? Bildserien ovan är hämtad från Dag Nätterqvist hemsida. En likadan bildserie finns även i ”Ridlära” av Wilhelm Müseler. Müseler skrev sin bok i början på 1900-talet och den översattes till svenska 1956. Under en stor del av 1900-talet sågs detta som normalt. Lägg också märke till att ingen av dessa hästar har näsan bakom lodlinjen (en tänkt vertikal linje som går genom hästens öga) utan snarare rejält framför.

Idag kan man på tävlingsbanor se både dressyr och hopphästar som rids i så kallad roll-kur (kallas även sedan i februari LDP vilket står för ”Low-and-Deep-and-Round”).

För mig är detta en extrem position som inte på något sätt hjälper hästen att bära en ryttare på ett för hästen behagligt sätt. Jag anser att även bara lite bakom lodplanet är en position som ska undvikas för att i denna position hamnar alltför mycket av hästens vikt på framdelen, samt negativt inverkar på ryggens muskelkedja.

Trenden inom western-ridning och Akademisk ridning (så som den beskriv av de utövar jag stött på) verkar också gå mot en låg form hos hästen där idealet är att hästen har öronen lägre än manken. För mig är detta en position som min häst tar, och får ta, när jag skrittar på långa tyglar. Detta är inte en position jag jobbar hästen i, utan den position hästen tar när musklerna i halsen är trötta. Dessa muskler blir trötta när hästen själv håller upp huvudet som i B-E i bildserien.

Det är bevisat gång på gång hur hästens balans påverkas av halsens och huvudets position. En häst med halsen rakt ut och öronen i mankhöjd har mer av sin vikt på framdelen än på bakdelen. Mer vikt kommer framåt om hästen går än lägre och/eller bakom lodlinjen. När hästen höjer hals och huvud kommer mer av vikten på bakbenen.

För mig är det självklart att respektera detta vid ridning. Titta på hur din häst väljer att använda sig av halsen för att påverka sin balans när den tex är lös i hagen, vid löshoppning eller longeras (utan inspänningstyglar så klart!).

Vad uppfattar du som extremt respektive normalt? Vilken position tar hästen om hästen själv får välja?

torsdag 1 april 2010

11 april

11 april är sista dagen att anmäla sig till årets bästa kurs till rabatterat pris.

Klassisk Ridning och Alexanderteknik på Upprätta Ridcenter i Vallentuna 13-16 maj.

Läs mer här >>


Kursen bjuder på lektioner i klassisk ridning och Alexanderteknik varje dag, logi, kost värdig en flerstjärnig restaurang samt box för din häst.

Deltagarantalet är begränsat till max 6 vilket gör att du får tid för just dig.

Hur kan jag påstå att det är årets bästa kurs?
Förutom att tidigare kursdeltagare har tyckt detta, så finns det ett skäl till. Jag och Maria kallar kursen för en depå-kurs. Smeknamnet kommer från mina C-vitamintabletter. Dessa ska ligga i magen och sakta avge C-vitaminer hela dagen. Den här kursen är likadan. Fast den räcker mycket längre än en dag! Effekterna av kursen bär du med dig inte bara i ridningen utan i ditt dagliga liv resten av året.


Läs mer här >>