fredag 22 mars 2013

Hovar och människor

Det var en hektisk dag igår med Vasalopp för barnen bland annat som rubbade skrivschemat för mig, men med det avklarat kan jag konstatera att nu är det äntligen vår!

Förra våren kom det en häst till min gård som tvingade mig att rikta blickarna ner till hovarna eller mer exakt hästarnas fötter. Jag har en god vän som fördjupat sig i Jamie Jacksons och Pete Rameys sk vildhästmodell och en som riktat in sig på Applied Equine Podiatry (AEP). Under sommaren förra året pratade jag med båda och bollade mina tankar kring den nya hästens hovar med dem. För det visade sig snabbt att traditionellt hovslageri inte kunde komma med någon lösning som kändes vettig - eller om jag ska vara helt ärlig, den hovslagare jag kontaktade med remiss från veterinär var citat "så trött att han åkte hem istället" slut citat. Efter ett sånt bemötande kändes det som att själv är bäste dräng även om jag faktiskt hade stora luckor i mitt kunnande.

Till en början tyckte jag att mina båda vänner hade en liknande syn på vad som behövdes i form av verkning, stöd och stimulans av hovarna. Jag läste på utifrån bådas perspektiv och försökte sätta in min egen hästs bekymmer i respektive modell. Vi knogade på hästen och jag och även om det var med små steg så gick det framåt.

I september förra året kom sen möjligheten att fördjupa sig i AEP och jag tog den. Efter det insåg jag att det som på ytan kan verka lika kan skilja sig enormt när man går på djupet. AEP är en metod för hovvård som bygger på allmängiltiga naturvetenskapliga principer som gäller oavsett om det är hovar, pilbågar eller bilar som avhandlas. Vildhästmodellen bygger på studier av vilda hästar i sina respektive miljöer t ex mustanger i USA eller brumbies i Australien men den bygger inte på studier av tamhästar och deras livsvillkor.

I Sverige fanns det en veterinär som skapade rubriker när han i en artikel i Ridsport pekade ut det område som skapade mest problem för hästar överlag. Kan ni gissa var han pekade?
På en plats strax bakom manken ovanför hästens rygg - människan i form av en ryttare.

När hästen gick från att vara villebråd till att bli tamdjur kom den att få betala för foder och skydd med sitt liv och sin hälsa. Vi har använt dem i krig, som färdmedel på långa och mödosamma strapatser och vi har format dem till olika raser för att förstärka egenskaper som varit till nytta för oss.

När hovslageriet utvecklades till det yrke det är idag var det som ett svar på den tidens ökade krav på hästen som transportfordon, ett fordon som skulle jobba mer under en dag och på underlag som blev mer "hovovänliga" i form av grusvägar, kullersten, blöt lera och så vidare. Hästhållningen förändrades, hästar hölls mer uppbundna i stall med den följden att de ofta stod i blöta bäddar istället för att vistas fritt i hage. Vetenskapen var under uppbyggnad, industrialiseringen var ännu i sin linda. Det man kände till var statik, alltså belastning under stillstående, drag, tryck och hävstänger.

Hovslageriet mötte de krav som fanns på en hov hos en häst som stod stilla. När hästarna till övervägande del började vara skodda långa perioder av året uppstod problem med ringkota, stengallor, bärrandsröta osv. Alla visste att det berodde på skorna men de ansågs som ett nödvändigt ont och ett pris man fick vara beredd att betala.

Med industrialiseringen kom bilar och med utvecklingen av dem kom dynamik, kinetic (rörelseenergi) och nu har vi utvecklat instrument som möjliggör noggranna mätningar av sådant som tidigare varit dolt för det mänskliga ögat.

Resultatet av den naturvetenskapliga utvecklingen tog AEP med sig när teorin om hoven och hästens fot utformades. Med den modell som AEP har som grund för sitt arbete med hästars hovar och fötter kan du lära dig läsa vilken hov som helst, vild eller tam, och se om den är frisk eller har brister i sina strukturer. Det är som att en ny värld öppnar sig!

15-19 juni ges en fem dagars kurs i AEP i Boden. Anmälan görs via www.appliedequinepodiatry.org
Gå kursen och få en ny relation till din hästs hovar!


torsdag 7 mars 2013

Några tankar om hästhälsa på vintern

Vintern är en tid som för med sig en ökad risk för kolik. Kolik är ett samlingsnamn för mag- tarmproblem hos hästar och i ett tidigare inlägg kan du titta närmare på hästens matsmältningsorgan.

Den ökade risken för mag-tarmproblem kommer sig av foderkvalitet (som vi berört i ett tididgare inlägg), utfodringsrutiner, vilket även gäller hur hästen får sitt vatten, och hur mycket hästen rör sig.

En häst behöver äta 2,5 -3 % av sin kroppsvikt av torrsubstans dvs fibrer för att hålla igång matsmältningen. Utfodringsrutinerna har stor betydelse för hästarnas välmående. En häst har ett behov av att tugga, ute i det fria äter hästen runt 14-18 av dygnets 24 timmar. Man har sett att ättiden är något längre vintertid och det förklaras av att hästar håller värmen via den fermentation (jäsning) som sker i grovtarmen och då behöver de äta och tugga mer. Hästar håller inte värmen genom att röra på sig utan har de ingen anledning att röra på sig (läs: mat eller vatten) så står de gärna stilla. Precis som för oss främjar rörelse tarmarnas aktivitet och att vara stilla ökar risken för förstoppning.

Ett sätt att förlänga ättiderna är att utfodra höet i så kallade småmaskiga hönät och fördela maten på flera nät som sen hängs upp på olika ställen i hagen. Då äter och tuggar hästarna under en längre tid och de rör sig mellan näten. Utfodras hästarna med löshö i hagen gäller det att sprida ut höet i flera små högar med avstånd mellan högarna. Det ger en viss ökning av ättiden och när höet är uppätet tenderar hästarna att vandra runt och leta upp eventuellt spill. Att ge allt hö i ett fåtal större högar gör att hästarna äter upp fortare och sen står de still och väntar in nästa giva.

Många hönät eller höhögar gör att stressen ikring matningen minskar. Hästar med lägre rang blir bortjagade av dem med högre rang, finns det gott om nät/högar att äta från kan även de få möjlighet att äta i lugn och ro.

Vatten är ofta ett bekymmer på vintern. Hästar dricker helst ljummet vatten och på vintern kan det vara svårt att hålla vattnet isfritt och med en behaglig dricktemperatur. Även om temperaturen inte är svettdrivande på vintern kan träning med vinterpäls och torrare foder öka behovet av vatten. Numera finns det uppvärmda vattenkar som ser till att hålla vattnet både isfritt och något varmare än iskall, det finns också förslag på hur man kan göra sådana vattenkar själv på internet. Kraven på att rengöra vattenkaren gäller även vintertid, i ljumma miljöer växer bakterierna till. Har man många hästar i hagen så bör det finnas flera vattenkar, det för att försäkra sig om att även de ranglåga individerna får i sig tillräckligt med vatten.

Just tillgången till mat och vatten kan påverka både hästens mage och risken för skador hästar emellan. Känner hästarna sig stressade för att det är brist på mat och vatten ökar risken för konflikter, är hästarna skodda är de även broddade och en broddspark kan verkligen orsaka stora skador.

Ursprunget till detta inlägg är en tragisk förlust som en vän till mig upplevde då en mag-tarmstörning behandlades som en förstoppningskolik istället för en grovtarmsinflammation.

Om du bor i ett hästtätt område kanske du har tillgång till veterinärer som har specialkompetens på hästar men här där jag bor är de flesta veterinärer distriktsveterinärer med en allmän kompetens och hästkunnandet varierar. Det betyder att det finns ett standardförfarande vid mag-tarmbesvär hos häst, man ger paraffin och vatten för att lösa en eventuell förstoppning.

Man kan lite ordvitsigt säga att det gäller att vara skitobservant som hästägare om hästen visar tecken på smärta i bukregionen. Har hästen avföring? Hur ser den ut? Hur luktar den?

Om hästen inte har avföring och näst intill obefintligt med tarmljud är det med största sannolikhet en form av förstoppningskolik. Men om hästen har avföring som blir lösare och lösare och luktar surare och surare är det en indikation på att det sker en feljäsning i grovtarmen och då är en behandling med paraffin och vatten att likna vid att släcka eld med bensin.

I fallet med diarré pågår en feljäsning i grovtarmen, hästens naturliga bakterieflora är utslagen och det kan bland annat bero på att mögel i grovfodret dödar tarmbakterierna (penicillin är ett mögel). Feljäsningen leder i sin tur till acidos, ett förgiftningstillstånd och gasbildning. Gifterna som bildas i grovtarmen förs ut med blodet i kroppen och kan t ex leda till fång. Gasen som bildas i grovtarmen kan göra så att grovtarmen sväller upp och faktiskt hindrar diafragman att röra sig tillräckligt och därmed försvåras andningen, med allt som det för med sig.

Om din häst har diarré så ska du se det som ett allvarligt tillstånd! Ett sätt att försöka hjälpa hästen genom krisen är att ge den smärtstillande och kramplösande. Inom humanvården är alla former av laxativer förbjudna om man inte är helt säker på att det är frågan om förstoppning, istället ger man vätska med elektolyter som ska hjälpa till att buffra mot giftiga ämnen i tarmarna. Till hästar kan man även ge 0,5 kg vanlig jäst uppblött i vatten som stöd för tarmbakterierna.

Nu är den här vintern på väg mot sitt slut men den kommer igen. Gör det du kan för att förbereda dig för nästa vinter. Köp foder av bra kvalitet, tänk igenom dina utfodringsrutiner och planera för en bra lösning för vattnet.