tisdag 23 februari 2010

Ponnyakuten

SVT visar just nu en programserie som går under namnet Ponnyakuten. Det är Tobbe Larsson som valt ut och hjälper unga ryttare som har problem med sina ponnyer. Och problem har de verkligen. Det är ponnyer som inte går att lasta, som inte vill hoppa, som är rädda för saker, som är aggressiva, som inte går att fånga osv. Tobbe gör ett fantastiskt jobb med att få relationen att fungera bättre mellan ryttaren och ponnyn.

En sak gör mig fundersam för att inte säga förbannad.

Varför lägger vissa tittare allt ansvar på ungdomarna? Läste en kommentar kring programmet på Facebook som gick ut på att ungarna borde veta bättre, dvs inte hamna i de olika problem-situationer de gjort. Hur skulle det gått till? Barn, ungdomar, och även vuxna gör som andra gör. Med ett fint ord kallas det här ”sociokulturellt” perspektiv på inlärning. Det betyder helt enkelt att alla (du, jag, ungdomarna som medverkar i Ponnyakuten) lär oss av och påverkas av de människor vi har omkring oss. Det gäller både attityd och praktiskt utförande. Ungdomarnas hantering av och inställning till sina hästar är ett resultat av den miljö de kommer från. Det är min bestämda uppfattning att det inte är brister hos de medverkande ungdomarna som orsakat problemen. Det är brister i den hästkulturen där de lärde sig rida och hantera hästar som orsakat problemen. Hade dessa ungdomar haft kunniga (vuxna) hästmänniskor omkring sig på hemmaplan hade hela programserien varit onödig, och det är den uppenbarligen inte. Det som Tobbe gör är att ge deltagarna praktiska verktyg för deras hästhantering.

Ett annat inslag gjorde mig frustrerad.

I program nr 2 red deltagarna för en utbilda dressyrdomare. Flera av deltagarna fick, helt rätt, rådet att träna sits och balans. Men vad bestod rådet av?! ”Rid utan stigbyglar”. Jag säger bara lycka till. Den ryttare som kan ge sig själv bra balans med enbart det rådet är en naturlig talang. Vi andra vi behöver något mer utförliga instruktioner. Det som gör mig frustrerad är att det finna gamla beprövade metoder för att träna sits och balans. Varför har dessa fallit i glömska? Jag kan bara hoppas att Ponnyakutens ryttare fick en mer utförlig förklaring till hur det ska gå väga för att förbättra sits och balans än det vi tittare fick se. Annars är det varmt välkomna till mig på Upprätta!

tisdag 16 februari 2010

Bli klok av en bok

I dagens inlägg vill jag varmt rekommendera boken "Finding the Magic" av Dan Sumerel eller "Hitta magin" som den heter i Sven Forsströms översättning.

Boken handlar om Dan, som i mogen ålder försöker rädda en svalnande relation med att köpa häst till sin kvinna, och själv blir fast i hästträsket.

Dans resa är intressant att följa, för även om han beskriver sin resa genom det amerikanska hästträsket så finns allt där som även finns här. Förutfattade meningar, kraft-mer kraft-våld, okunskap hos förmodat kunniga, vishet hos obildade, materialdoping och de främsta lärarna av alla - hästarna.

En slutsats som Dan drar i boken är att etablerade hästmänniskor har etablerade synsätt och det vi "glider in i" blir svårt att "glida ut ur" även om resultatet av det vi vanemässigt gör inte blir det vi vill ha. När vi sen får ett förslag på en annan lösning på till synes olösliga problem så har vi ändå svårt att tro på det vi ser och kallar det magi.

I den andra halvan av boken öppnar Dan sin trollerilåda och lär ut denna "magi". Det som gör trollerilådan så användbar är att han berättar vad du kan göra eller har missat att göra om trolleriet inte går din väg.

Nästa boktips är Ridning och rädsla av Sven Forsström. Jag har själv haft stor glädje av den boken. Från att ha varit helt orädd blev jag (omedvetet) livrädd och den förändringen kom efter det att jag fått mina barn. Då började min hjärna se allt som kunde gå åt pipsvängen i alla möjliga och omöjliga situationer och jag blev "skvättig".

Min skvättighet påverkade relationen till mitt anglosto, när hon ryckte till så ryckte jag till, då ryckte hon till och jag och så hade vi etablerat en skrämselspiral. Själv fattade jag inte att jag var rädd (det har jag aldrig varit förut) utan jag tyckte att hon blev obehagligt oberäknelig - en diagnos hon antaglien ställde på mig i sin tur! Boken hjälpte mig att förstå vad som hände inom mig och det gjorde stor skillnad för oss.

Avslutningsvis vill jag bara tack Gutenberg för tryckkonsten, för utan den hade vi inte haft tillgång till den outsinliga källa av kunskap som finns i böcker.

tisdag 9 februari 2010

Boktips: Ridkonstens fader



Det var en gång en fransman som levde på 1700-talet. Han gillade hästar, eller det tror i alla fall jag att han gjorde. Mannen jag tänker på är François Robichon de la Guérinière som levde mellan åren 1688 och 1751. Han har i modern tid kallats för Ridkonstens fader, bl.a. för att han var den som sägs ha uppfunnit den gymnastiska övningen öppna. Under sin livstid var han ridlärare åt den dåvarande franska kungen, Ludvig XV.

De la Guérinière gav 1733 ut en bok på franska ”École de Cavalerie”. Denna bok översattes till många språk och 1828 gavs den ut på svenska under titeln ”Ridkonsten”. Den svenska översättningen finns att läsa i PDF-format här >>. För den intresserade kan jag rekommendera kapitel 7 ”Om tygelhanden och dess verkan” (du hittar detta kapitel i den 5:e PDF-filen, sidorna 228-239).



Några citat ur boken:
Tygelhandens rörelser har till ändamål att ge hästen till känna ryttarens vilja.” (sid 228)

”Handen bör alltid verka först, och benen följa dess rörelse; ty det är en hufvudregel vid all så väl naturlig som konstmässig gång, att hästens hufvud och bogar komma först.” (sid 229)

”Här ofvan har jag sagt, att en god hand bör hafva de tre egenskaperna att vara lätt, len och stadig.
En lätt hand är en sådan, som ej har känning af munstyckets stöd på lanerna.
En len hand har någon liten känning af munstyckets verkan på lanerna, utan att hålla för hårdt på hästen.
En stadig hand är den som håller hästen med fullt stöd. ” (sid 234-235).

Öppna (se översta bilden) rekommenderar de la Guérinière att hästen får lära sig när den går utmed långsidan. Hästen ska ha bakdelen mot väggen och huvudet in mot mitten av ridbanan. När hästen är på väg att vända in på en volt så ”bör man låta honom gå framåt längs väggen och med det samma hjelpa honom med inre tygeln och skenkeln.” (sid 283) så att benen korsas, det inre över de yttre.

”Denna manégen åstadkommer på en gång en så förträfflig verkan, att jag anser den såsom den första och sista af all manége, hvari hästen måste undervisas för att bibringas fullkomlig smidighet och ledighet i alla dess delar”.



I boken finns även bilder av geometriska mönster man kan rida. De är hovspår sedda uppifrån. Här är en bild över olika volter ridna på dubbla spår. "Volt" på den tiden innebar inte bara en rund volt, utan kunde även innebära en fyrkantig figur.



Boken är översatt till modern engelska vilket gör att den på sätt och vis är lättare att läsa på engelska än på svenska. Dels finns hela boken under titeln ”School of Horsemanship”. Här kan du även lästa om hästanatomi, 1700-talets foderlära och hantering av sjukdomar samt om att rida ringränning. De kapitel som handlar om ridning finns utgivna under originalets titeln ”Ecole de Cavalerie

School of Horsemanship” finns att köpa genom olika bokhandlare på Internet, tex Amazon

”Ecole de Cavalerie” är lite svårare att få tag på (men billigare) och finns hos den amerikanska Internet-bokhandeln Eclectic horseman, vilket är den enda bokhandeln jag hittar den på för tillfället.

tisdag 2 februari 2010

Vill du känna själv? Experimentera!

Vi börjar med experiment nr 1.
Stå så rakt du kan, låt huvudet tippa fram (röra sig över atlaskotan), när det tar stopp - pressa in hakan mot bröstkorgen. Håll kvar positionen, prata på med dem du har hemma, gå runt i huset eller varför inte ta en rask promenad och en språngmarsch utomhus. Håll kvar hakan mot bröstkorgen lite längre än vad som är bekvämt. Håll koll på den tiden.

Du har just gett dig själv en rollkur. Hur kändes det i din kropp under och efter experimentet? Hur lät din röst? Hur fungerade andningen? Hur påverkade det dina möjlighetar till rörelse? Hur mycket kunde du se? Hur länge höll du dig där?

Skriv på listan mot rollkur!

Ponnyakuten, en programserie i 8 delar där Tobbe Larsson ska hjälpa unga ryttare med deras problem.

Vissa scener har fått mig att tänka på Monty Roberts kommentar till ägaren av en riktig problemhäst, som ägarens tonårsdottern red - Älskar inte du ditt barn?

Efter nyår frossade familjen i Star Wars och när jag såg scenerna där Luke möter Yoda på Dagobah insåg jag att Luke lika gärna kunde ha varit en ridelev som söker en hästmästare. Vid första mötet med Yoda säger Luke att han söker efter en stor mästare, en krigare. Yoda svarar: -Krig gör en inte stor.

Och så är det, bara för att en ryttare har makten att använda sig av tveksamma metoder för att vinna, betyder inte segern att ryttaren är en stor mästare.

Och tillsist experiment nr 2.
Ställ dig på alla fyra. Var noga med att ha toppen av huvudet i ryggradens förlängning (virveln mitt på huvudet ska ha en riktning rakt fram). Böj dig till höger och vänster. Känner du hur bröstkorgen förs från sida till sida opåverkad i sin form? Kurvan i kroppen kommer sig av att de nedersta revbenen närmar sig höftkammen och det gör de för att ländryggens kotor, precis som halskotorna, är rörliga i relation till varandra. Det som gäller för böjningen av hästens ryggrad gäller även för våran.

PST!
Även om Lena och jag saknar både mästar och krigartitel så vill vi instämma i Yodas förmaningar till Luke, för det är hans tvivel som hindrar honom att nå sitt mål inte hans förmåga. Tänk på det när ridningen slutat fungera och allt känns hopplöst...

Nej till rollkur

Hjälp oss värna hästens väl! Skriv på listan via länken nedan och säg nej till rollkur.

On 9 February 2010, more than 20 experts will attend an FEI meeting in Switzerland to discuss once again whether the so-called hyperflexion (“Rollkur”) is an adequate method of training a horse. In order to support the opponents of this method and offer them further arguments, a petition has been initiated at www.no-rollkur.com. We’d like to invite you to support this action against hyperflexion – time is short!

You were so kind as to sign our own petition calling for reforms of the FN rules, which was initiated in May 2009. This obviously bore fruit: The German FN eventually invited Philippe Karl for a meeting in Warendorf, Germany. They now have to find an appropriate date. We will of course keep you informed about the outcome of this meeting.

Thank you very much again for your support!
Cordially,

Philippe Karl & his team