torsdag 26 januari 2012

Hästens personlighet. Påverkas den av träning?


När jag skolar, toleranstränar och utbildar min häst, ändrar jag då hans grundläggande personlighet?

Med ojämna mellanrum drabbas jag av den filosofiska frågeställningen vad sjutton det är jag håller på med (när det gäller ridning) och vad jag har för rätt att kräva allt det jag kräver av min häst. Ibland är det de dagar när jag hamnar i konflikt med min häst, jag vill en sak och min häst en annan, som får mig att fundera i dessa banor. Men ibland är det dessa underbara dagar när hästen uppmärksamt, mjukt och lät följer mina tankar som startar grubblerierna.

Det är ju hoppet om det sistnämnda som får mig ur sängen alla dessa tidigare morgnar. Borde inte allt då bara vara frid och fröjd dessa dagar då drömmen besannas? Tydligen inte. Det som händer för min del är att jag ibland tar ett förskräckt steg tillbaka och med skräckblandad förundran häpnar över i vilken grad jag påverkat mina hästar. Ju bättre ledare jag blir, ju bättre sits och balans jag har vid ridningen desto höge grad påverkar jag uppenbarligen min häst.

Låt mig ge två exempel. Det ena är min mammas arab Pargon OX. Du som varit på sitsträning hos mig har träffat honom. Han är den lugnaste och tryggaste häst man kan tänka sig. Nu ja. Sådan har han inte alltid varit. Tvärtom. Idag är han 16 år men han blev inriden föst när han var 9 för det gick inte att rida in honom enligt förra ägaren. Pargon OX var då rädd för precis allt och for panikslaget runt, runt, runt. Det gick inte ens att borsta honom över hela kroppen än mindre lägga på en sadel och sitta upp. Idag är han som sagt tryggheten själv. Denna förändring märks även i hans sätt att vara mot andra hästar. Han tar mer plats i hagen och säger idag ifrån gentemot de andra hästarna på ett sätt som han inte gjorde då. Har hans personlighet förändrats, eller har han alltid varit sådan i grund och botten men den höga stressnivån han levde med fick honom att framstå som hispig, halvt galen och ohanterbar?

Det andra exemplet är min connemara Hagens Yeats. Han har tidigare gått på ridskola och han hade vissa svårigheter med att anpassas sig till livet som individuell privathäst utan sällskap av hela den stora ridskolehäst-flockens ständiga närvaro. Jag minns de första veckorna när han kom hem till mig, han hade fullständigt koll på vart alla de andra 20 hästarna i stallet gjorde men mig såg han inte. Han gick på mina fötter, klämde upp mig i väggen och drog iväg med mig så jag hängde som en vante i grimskaftet. Inte för att han var elak, utan för att han inte såg mig och inte visste att jag försökte kommunicera med honom. Idag är det annorlunda, jag har hanns fulla uppmärksamhet och även om han fortfarande antagligen har koll på de andra hästarna så ser han även mig och det är inte längre lika stressande för honom att vara ensam i ridhuset eller ute i skogarna. Det lugn han nu lever i har gjort det möjligt för mig att klassiskt skola honom, vilket gett honom ett helt nytt sätt att använda sin egen kropp. Då liksom nu far han då och då runt i den kuperade hagen i glada hästlekar. Skillnaden är att då blundade jag och bad att han inte skulle gå omkull för han rörde sig så okoordinerat, tungt och klumpigt. Idag njuter jag bara av att titta på honom för han rör sig med sådan grace och lätthet. Den träiga ridskolehästen har förvandlats till en smidig rörelsekonstnär. Har jag förändrat hans kroppsuppfattning och självbild, eller hjälpt honom att hitta tillbaka till ett sätt att föra sig som han kanske hade som föl? Även om jag förändrat hans självbild, är det av ondo?

Att hästar påverkas av de människor de har i omgivningen har forskning visat. Det finns studier som visat att nervösa ryttare gör hästen nervös. Men detta är ju en tillfällig känslomässig reaktion. Det jag tycker mig se hos mina hästar är en förändring som kvarstår över tiden och även när jag inte är i den direkta närheten. Mitt intellekt säger mig att denna förändring är positiv. Visst är det bättre om en häst slipper vara stressad, otrygg och ständigt på helspänn. Och om båda mina hästar nu interagerar med andra hästar på ett förändrat sätt, och även använder sina egna kroppar annorlunda, är det något fel? Ändå, mitt hjärta bävar inför insikten om det otroligt stora inflytandet jag verkar ha.

Sådana möjligheter. Sådant ansvar.

torsdag 19 januari 2012

Det hänger på höften 2

Det finns mer i och kring höftleden än det vi tittade på i förra inlägget. Höftleden är det ställe där bålen möter benen och tillsammans med bäckenet bildar de ett "brospann" över vilken vår vikt från bålen fördelas ut över fötterna.

Eftersom höftleden är en kulled har den teoretiskt sett samma rörlighet som axelleden. Att vi inte kan göra kvarnvingar med benen beror på de muskler och ligament som finns runt omkring leden, de begränsar rörligheten och stabiliserar benen och bålen i relation till varandra. (Bilderna kommer från Wikipedia)



Här ser ni höftens djupa muskler, alla dessa muskler har till funktion att stödja och stabilisera höftleden. In emellan musklerna piriformis och quadratus femoris passerar ishiasnerven och om musklerna dras samman så kan de klämma ihop nerven och vi får ishias.



De muskler som vi dagligen sitter på kallas sätesmuskeln, gluteus. Det är egentligen tre muskler; maximus (den bulligaste av kroppens muskler), medius och minimus (som inte sys på bilden men den ligger innanför medius).

Gluteusmusklerna är kopplade till så väl höftled som till de posturala musklerna på ryggen. Medius och minimus stabiliserar bäckenets position sidledes när vi går och maximus har till uppgift att bidra till att bålen hålls upprätt över höftleden.

Sitter vi i sadeln och spänner sätesmusklerna lyfts sittbenen bort från sadeln, benen kniper om hästen, knän och häl åker upp och underskänkeln lämnar hästens sidor. Vi tappar balansen och blir "som en smörklick på en het potatis", den obalansen medför ofta att överlivet lutas bakåt och vi blir med det hängande i tyglarna och självfallet i hästens mun.

Mellan benen finns bäckenet och bäckenbotten, även den spelar roll för oss som ryttare. Det får bli temat för kommande inlägg.

Samtal kring köksbordet mellan mig och mellanpojken, 7 år.

- Man kan inte ha allt, säger jag (typiskt tråkvuxet)
- Man har alltid allt av en sak, svarar han. Man har ett helt liv.

torsdag 12 januari 2012

Förbättra galoppfattningen



För någon vecka sedan fick jag en fråga om hur galoppfattningar kan förbättras. Tack för frågan Johanna! Jag tar gärna emot fler frågor. Du kan nå mig via kommentarfältet här nedan, eller skicka ett e-brev till info@ekipage-1.se, eller på min Facebok sida för Ekipage-1.

Tillbaks till att förbättra galoppfattningen. Först och främst beror det på om hästen har en bra galopp eller inte. Jag har träffat på en hel del islandshästar och travare som inte har en bra galopp till att börja med och det är ett helt annat kapitel och inget jag kommer beröra i detta inlägg. Jag utgår alltså från att hästen har en bra galopp exempelvis när den rör sig fritt i hagen. Jag utgår också från att hästen inte blir stressad av att galoppera. En del hässtar kan bli det och en förklaring är att hästen främst använder galoppen för flykt. Har du en häst som blir stressad av att galoppera rekommenderar jag att du först och främst hjälper hästen att komma över detta. Några tips på vägen för att hjälpa din häst med detta hittar du här.

"Förbättra galoppfattningar" kan betyda olika saker beroende på utgångsläget för den aktuella hästen och ryttare. På den mest grundläggande nivån handlar det om att få hästen att fatta galopp(en) när du ber om det och inte lite när som helst för att det råkar bli så. En strategi för detta kan vara att lära hästen att galoppera på ett röstkommando när du longerar. Hästen slipper då bära dig på ryggen och har bara sin egen kropp att koordinera och balansera. På dessa klipp har jag för att underlätta filmningen en relativt liten volt på ca 15 meter. Handlar det om att introducera en häst till galopp ska du självklart låta hästen gå på en större volt. Lika självklart är ett bra underlag och gärna även staket eller väggar som avgränsar området du jobbar hästen på. Jag har lärt Yeats det muntliga kommandot ”galopp” genom att helt enkelt driva på honom tills han galopperar spontant och då säga ”galopp”. När han nu vet att det är just galopp jag vill ha så behöver inte traven vara så frisk eller volten så stor. Självklart longerar du i båda varven. 

Som en liten bonus kan du i filmen se hur jag byter varv i trav. Det kan jag göra eftersom jag har fäst linan med en delta under hakan på Yeats och därmed inte behöver ändra på hur linan sitter fast när jag byter varv. En kapson där du fäster linan på näsryggen funkar också bra.



När hästen kan galoppera på kommando vid longering kan du göra samma sak uppsuttet (travar på volt och säger galopp). Ett bra sätt att lära hästen att fatta rätt galopp på rakt spår när du rider är att hjälper den att hitta rätt balans för att gå över i galopp från trav. Hästen måste få vikten på ytter benpar, framförallt ytter bak, för att kunna fatta galopp i en bra balans. Ett sätt att göra det är att trava på långsidan, göra en båge in från spåret och sedan flytta hästen tillbaka till spåret. Du flyttar tillbaka hästen mot spåret genom att föra båda händerna mot väggen (indirekt tygel på inner hand som understöds av direkt tygel med ytter hand). Detta får hästen att lägga vikten på ytter bak och fram vilket är den balans hästen behöver för att fatta rätt galopp. 

När hästen skiftar vikten för att ta sig tillbaka på spåret kommer den att flytta sig in i din ytterskänkel som ska ligga stadigt intill hästen yttersida. Signalen för hästen att fatta galppen är antingen omvänd halvhalt på inner, och/eller att du lättar inner skänkel. Det fiffiga med denna övning är att får du bara hästen till rätt balans så behöver inte hästen förstå varken omvänd halvhalt, ytterskänkeln eller innerskänkeln, det blir rätt galopp ändå eftersom hästen har balansen för just den galoppen. Gradvis minskar du bågen tills du och din häst kan fatta galopp på rakt spår utan bågen. 

Varför du vill lära hästen att ytter skänkel är den som ligger stilla intill hästen är för att du behöver den när du går vidare med galopparbetet och börjar träna förvänd galopp som förberedelse för byte.



Vill du förbättra galoppfattningen från skritt måste du först och främst se till att hästen är självbärig (läs lätt i handen) och i god balans (läs bär nacken något lyft). För att hästen ska göra en kontrollerad fattning från skritt måste den sätta sig mera bak och inte lägga vikt i handen inför, i eller efter fattningen. Om hästen erbjuder trav istället för galopp är den vanligaste orsaken att hästen inte haft rätt balans inför fattningen vilket i praktiken innebär att hästen burit nacken för lågt. 

Den primära signalen för galoppfattningen är omvänd halvhalt med inner hand. En omvänd halvhalt är början av en halvhalt dvs en liten lyftning av handen följt av en sänkning av handen i riktning framåt (i den franska halvhalten höjs handen och sänks sedan rakt ner, inte framåt. Skillnaden på halvhalten och dem omvända halvhalten är alltså riktningen på handen när den sänks igen). Förstärk med spöt på inner bog om du måste förtydliga för hästen vad den lilla handgesten betyder. För att få hästen att förstå en verkligt liten omvänd halvhalt som Yeats på videoklippet måste du först och främst erbjuda en sådan liten signal, och förstärk med spöt om du behöver men gör inte handgesten större. Den primära signalen ska aldrig bli stor eller kraftfull, använd en sekundär signal (ex spöt på bogen) för att förstärka den primära signalsen i stället.



Ytterligare några övningar för att förbättra galoppfattningar:
*) ryggning (om hästen har en tendens att bli framtung i fattningen eller avsaktningen)
*) öppna (för att få hästen att bära mera vikt bak, tränar ett bakben i taget)
*) kort skritt (för att få hästen att sätta under sig bak, tränar båda bak samtidigt, speciellt användbar övning för att förbättra galoppfattning från skritt)

Glöm inte bort att så fort hästen gör det du vill är det ditt jobb att vara en så bra passagerare som möjligt! Rid avspänt.

torsdag 5 januari 2012

Det hänger på höften

Ur följsamhetssynpunkt är det viktigt för ryttare att ha en viss grundläggande koll på sin egen anatomi och i detta inlägg tänkte jag börja med benen.

I ridningen tillhör våra ben hästens bål. Benen ska sluta an utan att klämma åt, de ska finnas där redo att understödja handens hjälper men också redo att ta emot och skicka vidare information om hur hästen rör sig till ryttaren.

Det är många som på en rak fråga om var höftleden finns faktiskt inte vet var de kan hitta den på sig själva. Vår följsamhet ökar om vi vet vad som sker och var rörelser sker i vår egen kropp. För att bli mer följsamma behöver vi som ryttare bland annat ha koll på hur benen fäster i bålen, både skelettmässigt och muskelmässigt (bilden nedan kommer från Wikipedia).



Som ni ser av bilden finns det gott om muskler i och kring bäckenet som är kopplade till lårbenet. (Det finns 17 stycken muskler som har till uppgift att röra lårbenet i olika riktningar, de övriga hittar ni här.)

Rent skelettmässigt rör sig benen i höftleden. Höftleden är, precis som axelleden, en kulled med god rörlighet i flera riktningar (bild från healthpages.org). I bäckenet finns sockeln i vilken kulan från lårbenet vilar.



En muskel som har betydelse för ryttarens möjlighet att få en stabil lodrät sits är psoas major. Dess ursprung är på insidan av ryggraden, ländryggens kotor 1-5, och den fäster på insidan av respektive lårben. Psoas ingår i gruppen höftböjare och dess uppgift är att böja bålen mot benen (om benen är fixerade) eller benen mot bålen (om bålen är fixerad).

En förkortad psoas muskel drar ländryggen framåt och bäckenets lutning förändras (ökad svank). Om bäckenet tippar framåt medför det att höftkulans rörlighet i sockeln begränsas och med det så har vår förmåga att absorbera hästens rörelser minskat.

En mjuk stretching som kan hjälpa till att komma tillrätta med en förkortad psoas muskel är Alexandervilan. I aktivitet kan det underlätta att tänka på att låta benen och bålen "släppa taget" om varandra så att benen kan få hänga ner från bålen och möta underlaget och att bålen kan få ha en riktning upp ovanför benen.

Vi kanske får nöja oss med en mindre rörlighet än denna tre-åring kan uppvisa men potentialen finns...




"Ridning förvandlar "Jag önskar" till "Jag kan"."
Pam Brown