Bättre ryttarkänsla av att läsa historia?!

Är det möjligt att förbättra ryttarkänslan genom att lära sig med om ridhistoria?

Ja.
Under mina år på ridskola fanns det en för mig obegriplig konflikt; dels skulle vi sträva efter en lätt ridning med små hjälper, där hästarna skulle gå med eftergift och framåtbjudning dels skulle vi vara på med skänkeln, sitta emot med sätet och ha stöd i handen och lätta lite emellanåt (ta å ge), men inte för mycket så att hästen tappade formen.

Nu när jag tagit del av mer ridhistoria via böcker och Lenas föreläsningar så har konflikten fått sin förklaring. Det önskade lätta kommer ifrån den tid då ridningen var en paradgren för dem som ville imponera på andra och det råbarkade kom från en tid då man utbildade kavallerister i stora mängder där syftet var att ta sig till (och i bästa fall) från slagfältet, finess fanns inte på agendan.

Det finns naturligtvis fler vägar att vandra än denna i ridningen, fler teorier och skolor som lämnat spår ända in i våra dagar. Det intressanta är att vägarna må skilja sig åt i utförandet av ridning men målet, dit man säger sig sträva är detsamma för alla.

Drömmen om den hörsamma, lydiga hästen som rör sig med lätthet och schvung under en ryttare med stabil, följsam sits som tillsammans blir ett ekipage som med precision och elegans utför sina rörelser.

och nej,
”Att lära utan att göra, är som att älska utan att röra.”

För att nå målet behöver vi gå vartenda steg själv tillsammans med hästen. Kunskap kan ge dig förmågan att förstå och analysera det arbete du och din häst gör och på så vis komma fortare framåt för att du vet vad du gör och varför. Hästen har det bra, den kan redan allt – din uppgift blir att träna dig på att göra din önskan begriplig för hästen. Ridning är upplevelsbaserad inlärning, så marsch iväg till din häst och inled upplevelsen och inlärningen!