De' e en makalös manick!

Hjärnan är ett av universums mest komplexa organ som fascinerat forskare under långa tider. Vår hjärna är aktiv redan i livmodern och experiment har visat att barn som för höra viss musik redan i moderlivet känner igen den som nyfödd.

Hjärnans förmåga till igenkänning är stor och det är betydelsefullt för små barn. Det är livsviktigt att veta vem som är den viktigaste vårdaren och små barn bekräftar fort kontakten till mamman (som oftast är förste vårdgivare). Forskare kallar detta anknytning och en bra anknytning ger en god grund för individen som växer fram i det lilla barnet.

Sen har vi förmågan till härmning, det är väl därför vi säger åt våra barn - Gör som jag säger och inte som jag gör! För vi vuxna genar ofta i kurvorna där vi begär att barnen ska gå den raka vägen.

Även om hästens hjärna är mindre än vår har fölet samma basala funktioner som nyfödd; igenkänning, anknytning och härmandet.

För barn är världen absolut, det du säger förväntas gälla. Ironi, att med hård röst säga "Det var ju bra" skapar osäkerhet hos små barn. Är det orden eller tonfallet som gäller? Ett nej i ena stunden, ett ja senare skapar osäkerhet. Själv gör jag ofta felet att jag berättar om en planerad utflykt långt innan den ska äga rum och det gör min 5 åring tokig för "senare" saknas i hans värld, han tolkar det som idag. Snacka om frustration när det är läggdax och det utlovade inte har skett!

Med åren mognar hjärnan och vi kan börja tänka abstrakt, planera för framtiden till exempel eller berömma något som varit bra under dagen vid läggdax.

En häst kommer aldrig dit, dess hjärna blir kvar i den absoluta världen. Där det du begär bör gälla utan undantag och gör den rätt ska den belönas i nästa sekund, för senare än så är det försent. Hästen kan heller inte känna till dina planer för dagens övningar, det gör att du aldrig behöver känna dig misslyckad som ryttare. Du beslutar dig för att träna piaff och hästen ger dig fyra rena steg och även om du "planerat" för sex så har hästen ingen aning om det.

Nu hör det till saken att långt innan vi är medvetna om att vi fattar ett beslut har hjärnan fattat det. En studie gjord av John-Dylan Haynes har visat att det igenomsnitt tar en sekund mellan medveten tanke och handling men att aktiviteten i hjärnan förändrades hela sju(7)sekunder före den medvetna tanken. Med den tid det tar för blodflöde och energiökning blir tiden svindlande tio (10) sekunder. Forskare tror att denna tid är kortare i situationer där vi tränat ofta och automatiserat vår respons eller vid fara.

Eftersom det i Haynes test visade sig att vi blev medvetna om vårt beslut innan vi utförde det har tanken väcks att det kanske inte finns en fri vilja utan ett fritt vill inte. När hjärnans beslut blir medvetet hos oss, då öppnar sig möjligheten för oss att agera eller inhibera, säga nej.

Om vi återgår till piaff-träningen, om du blir frustrerad över att det bara blev fyra och inte sex steg. Vad gör du? I hjärnan finns det ett beslut minst 7 sekunder innan du gör ditt slutliga val. Tappar du humöret och "ska ha" två till så har du ändå den värdefulla sekunden på dig att stanna upp och därmed välja att belöna de steg som togs.

Vad sker hos hästen om du tappar humöret respektive belönar?