Ryggläge som stretching

Någonting som utmärker Alexandertekniken är att det nästan helt saknas övningar. Om du vill göra något Alexandriskt för dig själv så rekommenderar jag varmt denna procedur, Alexandervilan.

Syftet med den är att hjälpa dig att bli bekant med dig själv, att ge dig möjlighet att hinna med att observera det som händer i din kropp och att ge musklerna en möjlighet till avspänning. En viktigt grundförutsättning i detta arbete med dig själv är att du observerar utan att värdera.

Idag tänkte jag beskriva den procedur som kallas Alexandervilan.



Den här positionen är säkert bekant för många redan. Min pappa berättade att under höbärgningen när han var barn, rullade farfar ihop skjortan till en hård rulle och lade sig på ängen precis som på bilden, med rullen under huvudet, i väntan på att farmor skulle komma med kaffekorgen.

Den här positionen erbjuder kroppen ett bra viloläge, den ger diskarna i ryggraden en möjlighet att återfuktas och därmed svälla upp igen och den kan - om du vilar medvetet - lära dig var du samlar på dig onödig spänning och också bidra till en aktiv avspänning (inte att blanda ihop med avslappning som är något helt annat!).

Det du behöver är en varm matta att ligga på och ett par pocketböcker att lägga huvudet på.

Vägen ner till ryggläget kan vara olika men när du väl ligger finns det några saker att tänka på.

1, tillåt dig att landa, ta några andetag - justera ingenting
2, notera hur du uppfattar vikten via bakhuvudets kontakt på böckerna, skulderbladens, korsbenets och fötternas kontakt med underlaget.
3, var uppmärksam på att knäna har en riktning upp mot taket. (Om benen känns instabila eller darrar är det bättre att du låter knäna komma ihop mot varandra än att du försöker hålla dem på plats).
4, händerna kan du låta vila på magen, bröstkorg eller höftbenskammen.
5, blunda inte.

Det som sker utan att du behöver "göra något" är att musklerna på framsidan av kroppen t ex bröstmuskler, magmuskler, höftböjarmuskler kommer att bli mer avspända och i och med det göra det möjligt för baksidan av kroppen att komma allt mer i kontakt med underlaget.

En spänd höftböjarmuskel drar ländryggen mot lårbenet och bidrar både till en ökad svank och begränsar rörligheten i höftleden. Det påverkar dina möjligheter till en följsam nedsutten trav eller galopp. Förkortade bröstmuskler drar fram axlarna (rundade skuldror) och det i sin tur begränsar rörligheten i axelleden och påverkar följsamheten i dina händer.

Om du ger dig själv 15-20 minuter av Alexandervila fem dagar i veckan så kommer dina muskler att ha fått en regelbunden dos av mild "gravitationsbaserad" stretching genom vilken framsidans böjande muskler har släppt taget om baksidans upprätande muskler.

När du har legat ner några dagar i rad så kommer du att kunna frammana känslan av att hur din baksida/rygg vilar mot golvet när du sitter på en stol vid skrivbordet. Det kinestetiska minne är värdefullt för med det kommer du att upptäcka om axlarna ramlar ner till tangentbordet när du jobbar t ex och du kommer att kunna "plocka upp dem" igen bara genom att veta vilken riktning avspänningen av bröstmusklerna har.

Det du lär dig om dig själv när du förfinar din kroppsuppfattning kommer att påverka din vardag på flera plan. Starta din resa redan idag med att besöka dig själv i Alexandervilan.

" De som tänker klart försöker finna orsaken, de övriga försöker fly från effekten." ~~ Barbara Ann Brennan


------------
Rättar till ett misstag, det blev fel datum i november.
Alexanderteknik i Stockholm , Vallentuna 24-25 september, 28-30 oktober och 19-20 november.

Den 26-27 november är det plockepinn-helg i Blåsmark, Piteå

Välkommen till din egen Alexanderupplevelse!

Anteckningar från lektioner med Craig Stevens

Den person som var den som först visade mig att det fanns ett annat sätt att rida än att sparka på och hålla i var Craig Stevens. Jag träffade honom första gången 1999 när han var i Sverige och undervisade. Att min häst gillade vad han sa blev tydligt när det fullblod som jag ridit i 13 år började erbjuda både piaff och galoppombyten. Inte illa för en häst som enligt mina tidigare tränare saknade all talang och arbetsvilja.

Här följer ett utdrag av mina anteckningar från mina första kurser med Craig 1999-2000.

Ridning enligt gammal fransk modell:
Direkt tygel - förklarad av Craig >>
Indirekt tygel - förklarad av Craig >>
Halvhalt

Skänklar = framåt
Handen = bromsar
Motverkar varandra, kan göra hästen slö. Därför hand utan skänkel, skänkel utan hand. Dessutom blir eventuella misstag begångna av hand eller skänkel synliga då.

Hand utan skänkel, skänkel utan hand om det inte finns ett bra skäl att göra något annat: kombinerad effekt.

Jag skapar allt som har med ridning att göra, även i hästens huvud

Två motstånd hos häst och ryttare:
1) vikt – hästen hänger i handen, beror på att hästen inte har sina ben under sig. Motverkas av halvhalt. Ryttaren sitter inte rakt över hästen
2) styrka – står emot inverkan, beror på hur hästen använder sina muskler. Motverkas av vibration i handleden.

En av hästen största muskelgrupper för att ifrågasätta (stå emot inverkan) är underhalsens muskler. Genom att höja huvudet sträcks denna muskel, när sedan hästen sänker huvudet slappnar denna muskel av.

Hästar är snabbare, starkare väger mer än människan. Vi kan därför inte kontrollera hästen fysiskt utan psykiskt.

Sitsen = avspänd
Höft – knä – fotled – ländrygg: dessa leder kontrolelrar hästen, inte mina muskler! Den första uppgiften för sitsten är att vara följsam. Påverka hästen med skelettet. “Lär dig göra ingenting på hästryggen”. De flesta har svårt att göra fyra, fem saker samtidigt. Styrka ger obalans och kontrollern av hästen är borta.

Lugn, framåt, rakrikta/dirigera

Beröra – inte beröra. Liten skiljelinje. Undvik “denting”, dvs att ända musklerna form och ta tag i skelettet

Bröra – inte beröra gäller både för kontakten för både hand och skänkel.

Ta aldrig handen bakåt. Hästen är 5 gånger snabbare, varje gång jag drar uppfattar hästen det som en attack.

Din fulla längd

Ta en titt på bilden nedan, lägg märke till pilarnas olika riktningar



och fundera sedan över dig själv, precis i det ögonblick som är nu.

Vilka riktningar har pilarna inom dig?

Vår ryggrad består av 33 kotor, på toppen av ryggraden finns vårat huvud, som ett klot på tynglyftarstången, och längst ner utgör korsbenet och bäckenet nästa klot.

Ryggraden är inte rak och stel som en tynglyftarstång utan den kurvar sig mjukt mellan huvud och bäcken. Vissa kotor har en större rörlighet mellan varandra än andra. Störst rörlighet har vi i nacken och i ländryggen - det är därför vi får våra diskbråck där. Kotorna i bröstryggen är mer fixerade av revben och bröstben. I korsbenet är kotorna helt sammanväxta.

Det Alexandertekniken strävar efter är att du ska nå din fulla längd, som i den vänstra kroppen. Inte genom att sträcka på dig och sedan hålla dig upprätt med muskelkraft (typ militärens "Sträck på dig!" med indragen mage och uppdragen, utskjuten bröstkorg) utan genom att huvudet tillåts komma upp på toppen av ryggraden och att bäckenet får fungera som en motvikt i andra änden av ryggraden. Mellan dessa klot sträcks musklerna, precis som en lodlina görs av den fastknutna vikten nertill när den hängs upp på väggen. En lodlina utan fästpunkt upptill kollapsar på golvet, precis som den högra kroppen gör på bilden.

Alexandertekniken hjälper dig att hitta lyftet från huvudet som gör att bäckenet kan hänga fritt och skapa den muskeltonus som håller ryggen upprätt utan att du behöver hålla i och spänna musklerna för att stå rak.

“Människor bestämmer inte över sin framtid, de lägger sig till med vanor och deras vanor bestämmer deras framtid." -- F M Alexander

---------------

24-25 september, 28-29 oktober och 26-27 november kommer jag att vara i Stockholm. Välkommen att boka din Alexanderupplevelse!

Träna ledarskap: Sex nycklar till harmoni

Maria diskuterade förra veckan skillnaden på att se sig själv som ledare eller tränare för sin häst.

Liksom Anna skrev i sin kommentar till detta inlägg har jag känt en lättnad i att se mig själv som tränare gentemot min häst, inte ledare. När något gott på tok har jag kunnat tänka ”hoppsan, det här behöver jag träna på”, istället för att känna att mitt ledarskap (läs min personlighet) inte funkar och hur sjutton ska jag ändra på det (min personlighet)?

Jag har tidigare tänkt på ledarskap som en medfödd förmåga som somliga har och andra inte. Logiken blev då att jag inte kunde ändra på mitt sätt att leda, vilket ledde till negativa känslor av maktlöshet, frustration, sorg, ilska osv. Men idag tror jag mig veta att ledarskap, eller min förmåga att inför hästen presentera min begäran så att han kan förstå den, är ett hantverk som kan läras ut och läras in liksom andra hantverk och färdigheter.

Jag har dock en invändning mot Andrews resonemang som Maria framstället det: ”En av anledningarna till att Andrew vill att vi hellre kallar oss tränare än ledare har att göra med att hästen, i allt den gör för oss, gör den efter att ha genomgått träning. En häst som skyggar för en blomkruka blottlägger inte ett dåligt ledarskap från ryttarens sida utan enbart brister i träningen.”

Jag håller med om att hästen som skyggar för blomkrukan gör det, inte för att lärt hästen att skygga för blomkrukan, utan för att jag missat att lära den att den inte behöver vara rädd för blomkrukan. Det jag reagera på är ”allt den gör för oss, gör den efter att ha genomgått träning”. Hästens reaktion beror på dess medfödda instinkter (tex flyktinstinkt), samtidigt som olika individer har olika låg/hög tröskel för att utlösa denna instinkt. En häst tittar lite på blomkrukan och reagerar inte mer på den, medan en annan får stora skälvan och en nära-döden-upplevelse. Dessa reaktioner är som jag ser det inte ett resultat av träning utan ett resultat av hästens instinkter och dess unika personlighet.

Hästens beteende en given dag är det samlade resultat av hästens generella natur, individens personlighet och dagsform samt ett resultat av den träning hästen hittills upplevt.

Som jag ser det är min uppgift som tränare av min häst att vara konsekvent (samma signal betyder alltid samma sak), tydlig (bara ge en signal i taget), leda mig själv så jag är känslomässigt stabil (lugn, närvarande, fokuserad), och alltid vara rak i min kommunikation med hästen och inte ha dolda motiv (inte gömma grimman bakom ryggen för att sedan överraska hästen med den när jag väl kommit nära i hagen). På så sätt gör jag allt jag kan för att hjälpa min häst att förstå vad jag ber om.

När det gäller frågan om hästen är min likvärdiga partner eller min följare så är saken helt klar för mig. Jag är den som leder dansen och hästen följer. Jag tar alla initiativ om fart och riktning. För att jag ska kunna fatta dessa beslut när det verkligen gäller finns det inga undantag. Jag och hästen är inte jämlika i vårt relation. Ber jag hästen att backa så slutar jag inte med min förfrågan förrän hästen har flyttat fötterna. Punkt. I min roll som tränare, eller ledare, är det mitt ansvar att göra allt jag kan för att hästen ska förstå vad jag ber om (se stycket ovan), att bekräfta när det blir rätt (eftergift och beröm), inte be om något som hästen inte kan utföra och att ge hästen all den frihet den behöver för att kunna utföra det jag ber om (vid ridning innebär detta att jag tex inte får dra i tygeln).

Både Maria och jag samarbetar med Ed Dabney, en lågmäld cowboy från USA som satt sin unika prägel på det som på svenska väl närmast kallas för markhantering (Natural horsemanship på engelska). De övningar som ingår i Eds sex nycklar till harmoni är detsamma som i de flesta andra system. Det som skiljer är noggrannheten i hur hästen placerar sina fötter, samt fokusering på att hästen kan läsa min avsikt med det jag gör. Här finns möjlighet att träna hästen, och mig själv, till en otroligt finstämd och fysisk lätt kommunikation mellan mig och hästen.

Med hjälp av dessa sex nycklar har jag tränat min häst Hagens Yeats så att vardagshanteringen är enkel och lätt. I filmklippet här nedan visar jag dels några vardagssituationer och dels några av de sex nycklarna.



Ed kommer till Sverige i augusti och september. Bl.a. blir det kurs i Sex nycklar till harmoni I Luleå 27-28 augusti och i Stockholm 17-18 september.

Tränare - ledare, lärare - terapeut

I sommar har det blitt en del bokliga studier och de har fått med sig att jag just nu funderar på orden ledare, tränare, lärare och terapeut.

Lärare - terapeut i relation till människor
Min yrkestitel är lärare i Alexanderteknik. När jag arbetar lär jag ut hur människor kan hitta ett annat förhållningssätt både i och till sig själva. Terapeuter ger behandlingar, ibland är dessa riktade på ett specifikt problem. Sånt gör inte jag.

Ett möte med mig är en lektion där jag strävar efter att förmedla kunskap som kan användas av eleven på egen hand. Icke desto mindre händer det både under lektioner och efteråt att fysiska bekymmer som eleven haft ger med sig eller lindras.

En läkare, som även är AT-lärare, beskriver AT som en "lärande process med terapeutiska effekter". Alexanderteknik kan ge en möjlighet till lindring men det är en bonus som kommer från den kunskap som eleven får om sig själv.

Ledare - tränare i relation till hästar
Andrew McLean, ordförande i ISES, pratade på förra årets konferens om vikten av att vi som hästägare/ryttare ska sätta oss in i inlärningsteori. Då skulle vi, enligt honom, lämna begreppet ledare/ledarskap bakom oss och istället titulera oss tränare.

Han upplever att idag har vi som arbetar med hästar alla möjligheter att överge myterna, de gamla sanningarna, de felaktiga träningsmetoderna och börja arbeta hästarna på en mer vetenskaplig grund.

Enligt Andrew McLean finns det idag en bild hos många som hanterar häst att domesticerade hästar har "medfödda punkter" som svarar mot tygel och skänkelhjälperna vi ger. Det i sin tur gör att en häst som inte lyder hjälperna anses vara olydig eller trotsig istället för att reaktionen visar på att träningssystemet har misslyckats.

Hästar lär sig via trial-and-error och ett system där varje signal som är lätt för hästen att särskilja har hästen lätt att tyda och det i sin tur gör att det blir möjligt för hästen att "göra rätt".

En av anledningarna till att Andrew vill att vi hellre kallar oss tränare än ledare har att göra med att hästen, i allt den gör för oss, gör det efter att ha genomgått träning. En häst som skyggar för en blomkruka blottlägger inte ett dåligt ledarskap från ryttarens sida utan enbart brister i träningen.

Koncepten "partnerskap" och "samarbete" som ofta används idag antyder, enligt Andrew, att hästen på något sätt är ansvarig för sitt beteende vid träningen och att den villigt deltar i processen, när det i själva verket är så att hästen är den som är helt utan skuld i relationen mellan häst och människa.

Hästen blir vad vi gör den till. Hästen är ett flockdjur som kan samexistera med oss och den kan lära sig otroligt mycket när den ges klara och entydiga signaler.

Enligt Andrew behöver hästen ingen annan ledare än en annan häst. Det den behöver för att kunna "lyckas" i sin relation till människan är en bra tränare som följer ett uttänkt system där hästen ges chansen att göra rätt många gånger - då lär den sig rätt lätt.

"Beteenden vi övar är beteenden som återkommer."
Andrew McLean