torsdag 16 februari 2012

Att vara en medveten hästägare

Numera finns det en strävan hos många att ha en naturlig hästhållning. Jag skulle vilja påstå att det är en vacker strävan men en omöjlighet. Jag skulle vilja att fler hästägare strävade efter en så medveten hästhållning som möjligt. Och med medveten menar jag att vi faktiskt inser att all hästhållning är en fråga om kompromisser och det vi kompromissar med är hästens behov och våra önskningar.

Något vi aldrig får glömma är att hästen aldrig kompromissar! Hästen lever i konsekvenserna av våra beslut, våra kompromisser. Det gör att det är vi som hästägare som måste skaffa oss tillräckligt med kunskap för att kunna göra så kloka kompromisser som möjligt.

För mig innefattar begreppet hästhållning inte bara hästens uppstallning utan omfattar fodring, hovvård, utrustning, träning (val av tränare, tränings metoder, utbildningsgång) - allt som jag gör som involverar och påverkar hästen helt enkelt.

När jag skaffade häst efter 18 år på ridskola tyckte jag att jag var väl förberedd. Det var en schimär, jag har nu ägt häst i 20 år och jag är långt ifrån klar med min utbildning och med det ständigt beredd att ändra på de kompromisser jag gör.

I början av mitt hästägande var hästarna uppstallade på traditionellt vis, hage på dagen – box på natten. När jag 2003 flyttade till egen gård var det så jag började. Tills en vinterdag 2005 då hästarna tog ner grinden till hagen och gick in i stallet. De såg till att knäcka en stolpe som gjorde att jag inte kunde laga hagen och sen dess har jag lösdrift. Och jag skulle aldrig byta tillbaka till den traditionella varianten!

Lösdrift är inte latmansdrift, det kräver arbete men av ett annat slag. Mitt stall är förvisso isolerat men det finns ingen annan värme än den hästarna genererar, om de står inne någon gång med stängda dörrar. Så på min önskelista finns en skötselplats med lite värme så att hovslagare, veterinär och även jag själv ibland kan få en vettig arbetsmiljö under den kylslagna delen av året.

Mina utfodringsrutiner har också ändrat sig över åren. I början ingick kraftfoder (havre och ibland korn) i foderstaten och 4 högivor per dag. Sen blev det fri och obegränsad tillgång till grovfoder, fast även om jag har en relativt stor hage så är den på långa vägar så stor så att hästarna får tillfälle att vandra de mil/dag de gör i det vilda. Fri tillgång har nu blivit fri tillgång men inte obegränsad tillgång. Jag ger hästarna rikligt med hö i hönät som både förlänger ättiden och håller nere mängden. Perioden med obegränsat fri tillgång blev ett hälsoproblem för hästarna, de blev för feta.

Alla som äger häst har inte hästen hemma utan får finna sig i att följa de regler som finns i det stall de hyr in sig i. Det är inte med automatik dåligt, det ställer bara andra krav på kompromisserna.

Skoning, det finns två historien om varför hästarna skos (precis som det finns två skapelseberättelser i bibeln). En är att hästarnas hovar utsattes för mer slitage när de blev ”fordon i krigsmaskineriet”, en annan är att när de blev fordon i krigsmaskineriet så stallades de upp och blev därmed stående i blöta bäddar för mycket och för länge så att hovarna skadades. Att sko blev ett sätt att hålla maskinparken igång trots ohälsa i hovarna.

De metoder inom barfotaverkningen som jag tror är mest uppmärksammade är vildhästmodellen, Equine podiatry och Strassermetoden. Både bland hovslagare och barfotaverkare finns både bättre och sämre utövare, men också bättre och sämre metoder.

Som hästägare behöver man inte utbilda sig till hovslagare eller barfotaverkare men jag tycker att man har en skyldighet att utbilda sig i hovens mekanik. Om inte annat så för att kunna vara en medveten konsument som kan värna hästens bästa. Vad du än väljer – ha en regelbunden hovvård. Välj en hovslagare/verkare som kommer till dig utifrån de intervall din häst behöver. Genom att vara en kunnig och medveten konsument blir du också en bra kund.

Bett eller bettlöst. Redan tidigt i historien skaffade vi oss kontroll över hästens huvud, vi behövde göra den styr- och reglerbar. Det gäller än idag och oavsett om du väljer att rida med eller utan bett så ska du tänka på att ALDRIG låta din händer gå bakåt. Balansera dig inte i tygeln utan sitt i lodrät sits – då bär du dig själv och hänger inte hästen i munnen. Hästens mun har ingen plats för bettet, den måste lära sig att hantera bettet med tungan och en illa tillpassad betsling kan göra riktigt ont för hästen. Gör detta experiment: Ta en bläckpenna och sätt stiftdelen (stiftet inne i pennan) mot tandköttet ditt. (Motsvarar slemhinnan över hästens laner) Hur känns det? Vilket tryck tål du?

Oavsett om du rider med bett eller bettlöst så är det kvalitén i dina händer som avgör hur väl hästen kommunicerar, skola dina händer – etablera touch. Om hästen känns tung i handen, ligger på och upplevs svårreglerad både i fart och böjning är det du som skapat motståndet! Att i det läget hänga på hjälptyglar eller skarpare bett säger mer om ryttaren (eller tränaren som rekommenderar det) än om hästen om ni frågar mig.

Det går alldeles utmärk att variera mellan att rida med eller utan bett och prova gärna att rida i repgrimma (eller halsrem) någon gång, om inte annat kan det göra dig mer ödmjuk som ryttare inför hästen.

Kom ihåg att hästen har tystnad som sin överlevnadstrategi, den avslöjar inte smärta med minsta ljud. Det gör att vi som hästägare måste vara än mer observanta på hästen så att vi "hör" deras ljudlösa invit till kommunikation.

"Alla vill göra rätt, men få funderar över om deras uppfattning om vad som är rätt verkligen är rätt." FM Alexander

3 kommentarer:

  1. SUPER skrivet, Maria. Jag kommer att sprida detta!!! Kram/Carina

    SvaraRadera
  2. Upptäckte din blogg via team barfotahovar. MÅnga bra frågor du tar upp. Bra skrivet "hästen har tystnad som överlevnadsstrategi". När man ser hur folk lassar på sina hästar täcken, utrustning, hur de rider, skötsel mm mm och de sedan säger att hästen inte verkar må dåligt av det om någon ifrågasätter det de gör. Denna okänslighet över hur hästen kan tänkas uppfatta det och brist på inlevelseförmåga (menar inte att förmänskliga den, utan från hästens behov)- det är ett stor problem i hästvärlden. "Jag gör som jag vill med min häst" och tyvärr är det inte det bästa alltid för hästen. Och tyvärr är inte ridskolorna de bästa föredömen heller.

    SvaraRadera
  3. Hej Carina och Marie och tack för ert beröm!

    Det finns all anledning att komma in på detta område igen. Precis som du säger Marie, så handlar det inte om att förmänskliga hästen utan återskapa, i den mån vi kan, förutsättningar för hästen att vara häst även om vi också väljer att dra nytta av den.

    Ni är varmt välkomna att sprida detta vidare.
    Ha en fin vår!

    SvaraRadera