tisdag 11 augusti 2009

Vad kommer först, teknik eller attityd?

Sen i september förra året när jag fick hem min nya häst, har ett projekt varit att lastträna honom. I början gick han inte i närheten av transporten, när han sen gick in stod han inte kvar utan kom ut i en väldig fart. Idag tar det ca 5 min att lasta honom och han står kvar lugnt och stilla. Det har tagit mycket tid och tålamod då Yeats har haft mycket rädsla inför transportens trånga utrymme. Under träningens gång började jag fundera på vilket som är viktigast, min teknik eller min attityd?

Tekniken är viktig för den ger mig en ram att agera utifrån, och kanske det viktigaste, att veta vad av allt Yeats gör som är ett steg i rätt riktning. Men i den här situationen, där jag handskas med en häst som är rädd, har negativa känslor ingen plats. Om inte jag är lugn och tryggt förvissade om att det här kommer gå bra, ja då har Yeats ingen att mentalt ”hålla i handen”. Och inte heller kan jag bli rörd till tårar när den tappra pållen faktiskt går in och står kvar med oron lysande ur ögonen och käkarna hårt spända. Han gör det jag ber om, men oj vad det kostar på! Tack och lov att vi kommit förbi det stadiet också! Det enda rätta i det läget var att andas lugnt och tacka för förtroendet. Översvallande positiva känslor kan också vara i vägen. Tänkt dig själv att du är i en situation där du är rädd? Hur vill du att den som är med dig ska uppträda?

Så vad kan jag dra för lärdom av detta i mitt arbete som instruktör?

Jag tror att tekniskt kunnande och attityd går hand i hand. Det ena utan det andra kan funka, men aldrig så bra som båda tillsammans. Men om jag i en viss undervisningssitutation måste välja, och det måste jag med stor sannolikhet, för det går inte att lära ut allt på en gång, vad väljer jag då? För mig är svaret glasklart. Teknik. Teknik för mig är både det handfasta rörelserna som jag kan lär ut till någon annan människan, och även det rörelser som hästen förväntas göra. Det är något som går att se och ta på. ”Gör så här, och då ska hästen göra så här”. För mig är det tekniska kunnandet en viktigt del i att känna mig lugn och säker i vad jag gör. När jag vet vad jag håller på med och vad hästen förväntas göra, ja då blir det så mycket oändligt lättare att vara bestämd, lugn och närvarande. Så funkar i alla fall jag. Hur funkar du?

2 kommentarer:

  1. Är ute på surfrunda och fann dig och återkommer nog för mera läsning. Jag håller med dig, utan teknik är det svårt. FAst att vara i stunden tycker jag ibland är det svåraste./elin

    SvaraRadera
  2. Hej Elin, tack för din kommentar (ursäkta att det dröjt med publiceringen), roligt att du gillade bloggen! Att vara i stunden är också en viktig ingridiens, men visst kan det vara svårt!
    MVH Lena

    SvaraRadera