onsdag 10 november 2010

Snabbaste vägen till ja går via nej.

Om jag jämför AT med att lära sig spela gitarr så går det fort att lära sig några vanliga ackord och sen kan man glatt kompspela på någon fest eller vid någon brasa på strandkanten. Vill man fördjupa sig finns det hur mycket som helst att lära sig och helt plötsligt har gitarrspelet blivit ett sätt att leva.

Så är det också med AT. Det finns en grundläggande nivå som i mångt och mycket handlar om det vardagliga och kroppsliga. Hur du sitter, står och går, en teknik för en bättre hållning. Eftersom vi sitter, står och går en stor del under en vanlig dag gör den kunskapen stor nytta för vardagshälsan och välmåendet precis som partyspelet på gitarren.

Väljer du att gå vidare med AT kan du utforska vad som egentligen krävs för att röra sig, vilka muskler är egentligen involverade och hur mycket måste de jobba egentligen. Sen finns det en lika intressant del om hur olika stimuli (sinnesintryck) påverkar kroppen rent fysiskt utan att det syns utåt. Vad gör stress med anspänningen i kroppen? Nervositet? Rädsla? Åsynen av en som du tycker om eller avskyr?

AT hjälper dig att upptäcka hur din kropp reagerar på olika stimuli och den kan öppna upp för en möjlighet att aktivt välja vad du ska göra med dessa första reaktioner.

På båda dessa nivåer tränar du upp din perception med inhibition och direction/riktning som dina verktyg i lärandet. Som nervsystemet är uppbyggt med sin snabbhet att automatisera processer måste det ibland till ett aktivt nej(inhibition) för att ge plats för ett aktivt ja (direction/riktning).

Det finns studier som visar på att nervsystemet är på det klara med vad vi ska göra 10 sekunder innan vi blir medvetna om vad vi ska göra. 10 sekunder...inom neurologin är det en (om inte två!) evigheter.

Det väsentliga är i vart fall att även om nervsystemet och därmed även kroppen "är redo att göra det vi alltid gjort" så finns det ett ögonblick på några millisekunder av valfrihet som gör att vi faktiskt kan säga nej till det nervsystemet förberett sig (och oss) på. Den öppningen gör att vi kan välja ett annat sätt att agera, ett sätt som bättre leder oss dit vi vill, som för oss i rätt riktning.

Om vi avstår från eller missar vår möjlighet att säga nej (inhibera) så sätts stenen i rullning och precis som ett smatterband avfyras nervimpuls efter nervimpuls till dess den automatiserade reaktionen är klar. Under den resan har vi få om ens några möjligheter att stoppa skeendet.

Tänk er en man som har för vana att spela på travet. Han kommer mot korsningen vid Solvalla. Om han tar tillvara på den öppning till aktivt val som nervsystemet erbjuder så kör han förbi korsningen och kommer hem med alla sina pengar. Om han missar det tillfället och svänger in kommer han att löpa linan ut dvs spela bort sina pengar.

Vad behöver du säga nej till för att det du vill ska ske ska kunna ske?

1 kommentar:

  1. Väldigt intressant läsning, och tack för ännu ett superbra inlägg! Nu blev jag verkligen sugen (igen) på att ta en AT-lektion någon gång i år eller nästa år... :D

    //Tove

    SvaraRadera