mot bättre vetande eller med vetande?

Under våren har jag upptäckt ett mönster som jag grubblar över. Indikationerna kommer från tre olika håll, det är olika kompetenser med två gemensamma nämnare häst och ryttare.

Först ut var en veterinär som beklagade sig över att det var så svårt att få hästägare att följa ordinationerna. Vid ett återbesök i ett stall där det stod en relativt nybehandlad häst som enligt ordination skulle vara uppe i 20 minuters skritt om dagen, deltog ryttare och häst på en hoppträning.

En sadelmakare undersöker en häst med ömmande rygg och upptäcker att kappjärnet på sadeln vilar direkt på manken. Ryttaren blir ombedd att inte rida, det skulle ge hästens manke och rygg några veckors återhämtning i väntan på den nya sadeln. Vid ett besök till en annan häst i samma stall rids hästen av ryttarens tränare med den sadel som gör den så illa.

En hovslagare rings ut av en orolig hästägare, hästens hovar ser enligt ägaren bedrövliga ut. Hovslagaren kommer ut och bekräftar hästägarens misstankar. För att få bästa och snabbaste återhämtning skulle hästen behöva gå barfota minst 6 månader, säger hovslagaren. - Men det går inte, utropar hästägaren, vi ska tävla om tre veckor!!

Det intressanta är att alla tre jag pratat med kände samma sorts uppgivenhet. Utifrån sina kompetenser gör de en bedömning av vad hästen behöver för att komma till sin fulla rätt. Ibland kan det vara en enkel (och snabb) lösning i andra fall är tid en betydelsefull faktor. Och det är i de fall tid (och tålamod) behövs som de blir mest besvikna.

Frågan jag ställer mig är: - Vem äger problemet?

Är det veterinären, sadelmakaren och hovslagaren som kommunicerar på ett sånt sätt att deras budskap inte går fram?

Är det andra rådgivare; tränare, stallkamrater etc som inverkar?

Är det hästägaren?

Ett är givet, det är hästen som får ta eventuella konsekvenser.


"En skvadronchef som älskar sina hästar ger dem framför allt tid."
Friedrich von Krane