Tränare - ledare, lärare - terapeut

I sommar har det blitt en del bokliga studier och de har fått med sig att jag just nu funderar på orden ledare, tränare, lärare och terapeut.

Lärare - terapeut i relation till människor
Min yrkestitel är lärare i Alexanderteknik. När jag arbetar lär jag ut hur människor kan hitta ett annat förhållningssätt både i och till sig själva. Terapeuter ger behandlingar, ibland är dessa riktade på ett specifikt problem. Sånt gör inte jag.

Ett möte med mig är en lektion där jag strävar efter att förmedla kunskap som kan användas av eleven på egen hand. Icke desto mindre händer det både under lektioner och efteråt att fysiska bekymmer som eleven haft ger med sig eller lindras.

En läkare, som även är AT-lärare, beskriver AT som en "lärande process med terapeutiska effekter". Alexanderteknik kan ge en möjlighet till lindring men det är en bonus som kommer från den kunskap som eleven får om sig själv.

Ledare - tränare i relation till hästar
Andrew McLean, ordförande i ISES, pratade på förra årets konferens om vikten av att vi som hästägare/ryttare ska sätta oss in i inlärningsteori. Då skulle vi, enligt honom, lämna begreppet ledare/ledarskap bakom oss och istället titulera oss tränare.

Han upplever att idag har vi som arbetar med hästar alla möjligheter att överge myterna, de gamla sanningarna, de felaktiga träningsmetoderna och börja arbeta hästarna på en mer vetenskaplig grund.

Enligt Andrew McLean finns det idag en bild hos många som hanterar häst att domesticerade hästar har "medfödda punkter" som svarar mot tygel och skänkelhjälperna vi ger. Det i sin tur gör att en häst som inte lyder hjälperna anses vara olydig eller trotsig istället för att reaktionen visar på att träningssystemet har misslyckats.

Hästar lär sig via trial-and-error och ett system där varje signal som är lätt för hästen att särskilja har hästen lätt att tyda och det i sin tur gör att det blir möjligt för hästen att "göra rätt".

En av anledningarna till att Andrew vill att vi hellre kallar oss tränare än ledare har att göra med att hästen, i allt den gör för oss, gör det efter att ha genomgått träning. En häst som skyggar för en blomkruka blottlägger inte ett dåligt ledarskap från ryttarens sida utan enbart brister i träningen.

Koncepten "partnerskap" och "samarbete" som ofta används idag antyder, enligt Andrew, att hästen på något sätt är ansvarig för sitt beteende vid träningen och att den villigt deltar i processen, när det i själva verket är så att hästen är den som är helt utan skuld i relationen mellan häst och människa.

Hästen blir vad vi gör den till. Hästen är ett flockdjur som kan samexistera med oss och den kan lära sig otroligt mycket när den ges klara och entydiga signaler.

Enligt Andrew behöver hästen ingen annan ledare än en annan häst. Det den behöver för att kunna "lyckas" i sin relation till människan är en bra tränare som följer ett uttänkt system där hästen ges chansen att göra rätt många gånger - då lär den sig rätt lätt.

"Beteenden vi övar är beteenden som återkommer."
Andrew McLean