tisdag 7 juli 2009

Ryttarkänsla - nåt man har eller nåt man får?

Det finns de ryttare som bara rider och allt fungerar perfekt och så finns det andra som får träna å träna å träna för att få till det.

För oss som inte fått ryttarkänsla med modersmjölken finns det hopp, den kan tränas!

Receptet är ett kokihop av egen kroppsuppfattning och medvetenhet, kunskap om hästens rörelsemekanik, hur ridövningarna ska ridas och varför, humor, ett par pålitliga ögon som kan titta på oss utifrån och trägen träning.

Ingrediensen kroppsuppfattningen är betydelsefull, för dig som ryttare är det av största vikt att du vet vad som händer med och i din kropp när du rider.

Kroppsuppfattning är ett lurigt ord, vi vet all om att vi har en kropp! Det vi behöver få en uppfattning om är vad som händer med kroppen när vi lever våra liv, jag låter min egen historia tjäna som exempel.

Redan som 10 åring fick jag mina första glasögon eftersom jag är närsynt på vänster öga. Glasögonen hamnade raskt på hyllan eftersom jag såg bra med höger öga. Effekten av detta var att jag vred huvudet så att höger öga hamnade mer rakt fram i synfältet, den vridningen fortsatte sedan ner genom hela kroppen. Resultatet blev att min högra sida låg ”snäppet före” min vänstra och att höger knä allt som oftast gled upp efter hästens sida.

När jag red betydde det att jag hade lätt att rida hästar i vänster varv, att jag ofta välte runt hästen i volter till höger och att höger galopp var näst intill en omöjlighet.

Under åren har olika ridlärare försökt hjälpa mig att komma till rätta med mina svårigheter i höger varv, jag har fått massor av råd, instruktioner och vid ett tillfälle blev en ridlärare rent fysisk och drog tag i mitt ben och vreeeeeed (så jag vet hur Barbie-dockorna känner sig när benet vrids ur bålen….).

En vårnatt, halvvägs in i utbildningen till Alexanderlärare, vaknade jag och ropade -Jag har gjort mig till ett grekiskt cyklop! Raskt hoppade jag ur sängen, gick fram till spegeln och såg det som gäckat mig och andra under så många år, spiralen. Då var jag 36 år och spiralen hade hängt med i 26 av dessa. Men inte förrän jag blev medveten om den kunde jag börja jobba på att bryta mönstret.

Ställ dig framför spegeln, titta på dig själv, skippa de kritiska ögonen och börja observera - då kan det hända att du också lägger märke till det uppenbara, det som alltid funnits där och ändå varit dolt för ditt medvetande.

1 kommentar:

  1. Vilken bra blogg! Ser fram emot nästa tisdag!

    SvaraRadera