Oroa inte hästen! Eller ...

Detta blogginlägg kommer lite tidigt eftersom jag ska ha semester nästa vecka, så håll till godo!

Är det möjligt att rida in och träna en häst utan att vid något enda tillfälle göra hästen orolig eller upprörd? Vad tror du? Jag tror inte det.

Varför tror jag att det inte är möjligt att helt undvika negativa känslor hos hästen? För det första är hästar flyktdjur. Det innebär att en ohanterad häst kommer försöka springa ifrån saker som hon inte är bekant med: människor, grimman, hovslagaren, sadeln, transporten, vattenslangen osv.

Självklart är det mitt jobb som hästhanterar att introducera dessa saker på ett sätt att hästen inte traumatiseras utan kan bearbeta situationen, övervinna den initiala rädslan och bli trygg i vår mänskliga miljö. Men går det helt att undvika att utlösa flyktbeteenden? Det tror inte jag.

Sen har vi hästar som redan är hanterade under lång tid. Hästar som mer eller mindre fungerar som ridhästar. Hästar som har etablerade vanemönster. Om dessa mönster behöver ändras för att utveckla hästens potential som trivsam partner kan det också uppstå tillfällen när hästen reagerar energiskt.

Jag kan ge två exempel. Det första är en islandshäst som under lång tid jobbat som tur-ridningshäst. Han är van att följa flocken, dvs de andra hästarna, men inte van att lyssna på människor eller se människor som ledare. Det här visade sig hos just denna häst vid longering. När jag bad om skritt och precision i vägarna, vilket i det här fallet innebar att hästen inte fick göra volten mindre än vad jag bestämt, reagerade hästen med att bocka och galoppera. Allt jag gjorde var att peka med långpisken mot bogen utan att röra vid hästen.

Det andra exemplet är en häst som pga hur han ridits tidigare blivit fysisk och emotionellt spänd. Mycket positivt har hänt med hästen när den nya ägaren flitig jobbat med ledarskapsövningar och arbete från marken. Men en sak har varit och är en svår mental lärdom för hästen, och det är att skritta avspänt vid longering. Det som händer är att hästen blir mentalt blockerad och bara springer.

I det första fallet lät jag hästen på egen hand bearbeta sina känsloutbrott. Det enda jag gjorde var att lågmält fortsätta begära precision i vägen. Hästen kom själv på att allt springande bara var onödigt jobb och att det helt enkelt var enklare att skritta och inte minska volten. Hade de gått att undvika hans ”utbrott”? Jag tror inte det.

I det andra fallet avvaktade jag ett tag för att se vad hästen gjorde, men han sprang bara mer och mer. Så här gick jag in och hjälpte honom att stanna. Eftersom både jag och ägaren jobbat med hästen finns det vägar för kommunikation trots att hästen blir mentalt blockerad. Det jag gjorde var att minska volten för att få honom att minska farten, flytta honom med direkt och indirekt tygel för att dra tillbaka hans uppmärksamhet på mig samt upprepade gånger byta riktning. Även i det här fallet kunde hästen själv komma fram till att det faktiskt är helt OK att skritta avspänt och att det var allt jag bad om. Hade vi kunnat undvika situationen där han fastnar i sina gamla mönster? Kanske, men i det här fallet tror jag inte det för mönstren var så väl etablerade. I all träning måste man förr eller senare ta steget vidare och testa det man förberett. Ibland visar det sig att förberedelserna inte var 100 % och hästen blir oroad eller som i det här fallet faller tillbaka till gamla invanda mönster som innebär en hög stressnivå för hästen. Det som då är viktigt är att jag som hästförare inte dras med i oron och stressen utan förblir lugn, och det går alltid att backa tillbaka ett eller flera steg i hästens utbildning om det behövs.

Om du aldrig presenterar nya saker för din häst och aldrig utvecklar och fördjupar din kommunikation med hästen, ja då behöver du aldrig oro din häst. Men allt till varje pris göra allt för att undvika att oro din häst är i mina ögon farligare än att lära dig och din häst att hantera nya situationer även om det initialt kan uppstå en viss oro.